Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for the ‘Old times’ Category

Baleares 1975-2017

without comments

Min skådande började tidigt och gediget, men ack, så lugnt –

“slow starter”

Sålunda kunde mina utlandsarter fram till 1975, vid 29 års ålder räknas på ena handens fingrar. Några Vita Storkar 1964 från låsta tåget mellan Sassnitz och Berlin, en Härfågel 1967 på en camping utanför Barcelona, Svartkråkor 1969 i Champagne på min 23:e födelsedag, en Havssula 1973 från ett porthole i Tor Hollandia och Ljungpipare 1974 på åkrarna vid Flauenskiold Kro på Jylland.

1973 kom DEN, storken, och skänkte ett knyte som lyfte skådandet till oanade höjder.

Utrustad med svärfars binoculars förvandlade till monocular, var ambitionen att alltid smyga tillräckligt nära för att göra den obrukbar.

Med 75 spänn och en 7X50, på svärmors Domuskort plus Peterssons Europa-guide höjde jag tempot ytterligare.

Och nyår- 75 lossade vi vårt hem på Carlshem i Umeå. Rusade den norrländska taigan med tidigare onåbara arter. För en snabb rekyl och första utlandsresan med skådartakter.

4/4-18/4 1975 Ibiza

Vi cyklade runt med David i fjällrävens (inte storkens) bärsele. Badade, solade, åt medelhavsmat – och skådade.

Gråtrut silltrut gråsparv hussvala härfågel ladusvala hämpling blåtrast ängspiplärka tornseglare grönfink rödhake gulhämpling rödfalk tornfalk steglits svart rödstjärt stenskvätta rödhuvad törnskata rödstenskvätta=medelhavsstenskvätta purpurhäger svarthätta sädesärla koltrast korp lagerlärka kornsparv toppskarv talgoxe sardinsk sångare=balearisk sångare fältpiplärka sammetshätta gök svartvit flugsnappare= Atlas/Iberisk flugsnappare grå flugsnappare= balearisk grå flugsnappare svarthakad buskskvätta rödstjärt sydnäktergal hökörn buskskvätta mästersångare sammetshätta tamarisksångare lövsångare trädgårdssångare bofink alpseglare grågam trastsångare

En hastig sammanställning efter typ en vecka verkar hyggligt med på noterna och grundar för några soffkryss markerade med likhetstecken. Görroligt att tänka tillbaka på och mina utlandsarter ökade i ett nafs med mer än ett halvt hundratal. De Baleariska arterna är nog unika lifers fortfarande.

Minnet får en extra kick när David, Kit och Miranda drar…

5/5-12/5 2017 Mallorca

På halva tiden drar David dubbla antalet arter. Avspeglar på ett bra sätt skillnad i omständigheter och skådarerfarenhet. Ändå skrattretande likheter. Kul-kul!

Written by admin

May 29th, 2017 at 12:34 pm

Posted in Old times,Resor

Svarthakad busk 2017

without comments

Mina första Svarthakade Buskskvättor var i april 1975 på Ibiza.

Härliga 2 veckor med Eva och David. Bärsele och kånk på ryggen, lånade cyklar, Domuskikare 7X50, Petersons Fåglar i Europa, Smusgam, Balearisk Sångare

Så till första Sverigemötet. Oktober 1980, samma dag som vi såg Gotlands första Tajgasångare. Lasse J  svingade sig elegant över den militära taggtråden.

Nå, enligt dagens (Birdlifes) taxonomi var det en Vitgumpad Buskskvätta, så Davids Svarthakade två år senare vid Hamratippen konkurrerar.

I slutet av 80-talet meddelade Kaj att Kjaersgaards strand på Nordjylland och hans sommarviste, hade häckande Sortstrubet Bynkefugle. 

När jag något senare satt och kollade från de Jylländska sanddynerna anade jag nog en svensk invasion.

Och kanske, sakta men säkert. På 2000-talet spridda häckningar runt om, fa i SW Sverige. Tror nog att någon i Göteborgstrakten slunkit förbi, förbisedd eller mörkad.

Så den här kanske kan bli DEN…

Sedan en tid

Par i bra biotop, sång, stationära – men utsatta som vilket annat par som helst och dessutom okänd främmande miljö på + eller -!

Har sett arten här vid två tidigare tillfällen. Vi får väl se. Som vanligt debatt!

Jag funderar också över min Stonechat-status. En herrans oreda när antalet arter dubbleras eller tom tripplas. Snart är väl Ibiza-fåglarna Baleariska Stonechats. Och dom från Asien och Afrika???

Hej – å -hå. Bäst att bara njuta!

 

 

 

Written by admin

May 6th, 2017 at 6:54 pm

Artligan maj-17

without comments

Stor – större – störst

Vem hade kunnat ana detta. I vintras eller bara för en månad sedan, 3e april när vi kom till Gotland. Hopplöst akterseglad av alla i Artligan!

Men så – sista dagarna i april – N:o 1 på Gotlandslistan och N:o 15 på Hela Sverigelistan. Visserligen har det hänt att jag legat bra till första halvåret, men detta!

Inget sker utan tur och skicklighet. Och skrytsamt börjar jag med det senare. På Fuerteventura plockade jag upp den gamla sanningen om tid och uppmärksamhet. Kikaren ständigt till hands, timtals ute i fält, miltals travande, sug aldrig ut dig, lugnt och säkert. Memorera, gå tillbaka.

Först på sjunde och sista dagen fick jag pangobsen på Kanarietrappen. Först efter flera tröstlösa plogningar av Barranchon satt hane och hona Fuerteskvätta så där kalas. Omvänt plockade jag helt oväntat Red-vented Bulbyl från frukostbordet och en Makronesisk lira fladdrade förbi, när Eva och jag dissekerade en Örlogsman.

Med detta i bagaget äntrades Gotland 3:e april dennes. En månad följde med dagliga milslånga vandringar och 5+h i fält runt Västergarn och med några matnyttiga hugg på Sudret med eminente Anders.

Detta påminner ju om fornstora dagar på 80- och i viss mån 90-talet. Också om Tanzania 76-78 eller Umeå 75-76.

Men all skicklighet i ära, allt hade fallit om inte…

Än så länge är det ett år med få sk “blockers”, alltså svåra obsar som kräver snabba och ibland långa utryckningar.

Det har varit hyfsat gott om fåglar, men ingen riktig omsättning. Stor omsättning ger ungefär samma effekt som blockers.

Dessutom Västergarn kryddat med Göteborg utgör en suverän “upptäckning” av Sveriges fågelfauna.

Därför var det inte så oöverstigligt, som jag först trodde, att plocka in och fylla luckorna i min artlista och sedan ligga i framkanten när nykomlingar som tex svalor började droppa in.

Men så, just nu, några dagar in i maj och en vecka i Göteborg. Max 2h i fält totalt och åter akterseglad.

Skall jag komma igen – IGEN?

 

Written by admin

May 6th, 2017 at 5:58 pm

KLAMARTER

without comments

Det sociala klassamhället Ornitologi innehåller klasser som Stringare, Strängare, Dragare mm.

Klam, typ Klam-Olof är också ett epitet, som placerar dig i ornitologins hierarki. När du upprepat hittar fåglar, som av Strängare försetts med en klammer och inte riktigt räknas. Visst är det fåglar men ändå inte.

Korsningar eller hybrider ligger nära denna klass. Också fåglar, men räknas inte riktigt.

Att tillhöra den här skådarklassen Klam o/e Hybrid placerar dig lågt i hierarkin. Förvisso över den lägsta, Stringare, men ändå.

Bara parentetiskt kan ju påpekas att överklasserna, tex Strängarna, kan stringa, klamma och hybrida utan att någon bryr sig. Så fungerar ju alla klassamhällen, att fuska är inte detsamma om du heter Svensson eller Gyllenkrook.

Själv hade jag inte haft någon större framgång i klättringen på skådarstegen.

På Gotland snabbt första ViggXBrunand och egentligen remarkabla PeposacaXRödhuvaddyk!!!

Och i bagaget från Vänersborg – Sverige-första Kanelanden!!! Men en Klam-art.

Men-men det är en hobby och får inte tas med större allvar än när man lekfullt brottar ned en motståndare i Judo eller tacklar en motspelare i fotboll.

Så torsdagen 20 april vid Stockvikens fågeltornsparkering träffade jag Lasse Tydén, som utöver sin eminens som skådare också har nyckeln till Faluddens snåriga reservatsregulering. Och det var en stor ynnest att få veta om en RÖDHALSAD GÅS, alltid högt på önskelistan och nu på plats, men kanske osynlig för vanligt dödliga.

Alerterade Anders, så båda på tårna, på plats i Stockvikens fågeltorn.

Anders på hugget, en mörk Vitkindad. Inte Rödhalsad, men hybrid eller klam, vi gick på högvarv.

Själv litet insnöad på Dvärgkanadagås, som art eller hybrid. Jobbade hårt med mobilen och kowan.

En hybrid helt klart. Vitkindad som en förälder får väl anses klart. Fågelskådning är trots allt i mångt och mycket sannolikhet. Som andra förälder blir min hypotes, RÖDHALSAD GÅS. Den är mindre med knubbigare hals och kortare näbb än de Vitkindade. Det vita horisontalbandet under vingen nästan diagnostiskt. Det svarta på hjässan “droppar” ned över ögat. Den har en kontrasterande mörk nacke. Det kan förnimmas ett rödstick på bröst och bakre delen av kinden.

Försöker man med andra alternativ som prutgås, dvärgkanadagås så snubblar man på motsägelser. Men, visst hybrider är hybrider. Samtidigt är detta en litet karismatisk hybrid och den har studerats en del. Läser man om detta så framstår denna individ som en prototyp.

Så min uppmaning, skygga inte, se det som en utmaning och ge fanken i platsen på klasstegen.

Tack till Anders, David mfl, som hjälpt till.

 

 

 

Written by admin

April 28th, 2017 at 4:00 pm

Skådarliga o minnet

without comments

Ojsan, har plötsligt hamnat i toppen på skådarligan – åtminstone den Gotska. Fattas bara några futtiga arter för att vara n:o 1!

Idag mellan snöfallen skramlade jag ihop 80 arter. Bla denna Gulnäbbade Ägrett bland sina kusiner.

Ligger på 163 totalt i år på Gotland.

Hur går det till? Hade ju bara en handfull arter i januari och på Gotland var jag nollad.

Man bör ha tillgång till tid och ett bra läge. Man bör ha kunskap och fantasi att kunna förutsäga. Alltid ligga steget före.

Då kommer man långt i ett normalläge.

Skall man i slutänden vinna måste man dock också vara dragvillig. Dels för att ibland utvidga sitt område för att hitta säkra arter som man missat och så för att plocka bonusen som regelbundet ramlar in på svararen.

Att ligga på topp, dragen förutan – ibland ganska länge – är helt möjligt men tillslut måste luckorna stängas och bonusarna ramla in. Så i längden kan jag inte vinna om inte alla andra skiter i skådarligan.

Att jag både jobbar och har skoj med skådarligan är för att det stimulerar och ger näring åt mitt minne inte för att bli n:o 1.

David skrev på mail att han på sitt 44:e år, nu i april ädelkryssat BrandkronadKungsFågel. Andra gången han någonsin sett BKF!

Första gången borde varit ca 15 april 1990 på Sudret. Vi var på Rivet med Henrik, och Tudde hade dagen innan funnit en BKF i ringmärkningsområdet. Vi missade den och for vidare till Faludden. Där träffade vi Stellan som sett den, så vi återvände till Rivet och alas.

Året innan, 11 april 1989 på mitt 43:e år ädelkryssade jag BKF på Faludden. När jag utlät adjunktsvrålet, svarade Harald vresigt, “Jag har den i tuben!” Han spanade på en Kungsörn och hörde dåligt.

Det var andra gången BKF sågs på Gotland. Den första är något omdiskuterad.

Utan antecknande , räknande, artracande hade knappast minnet varit så skarpt.

Ett annat minne, mitt eget kan jag se ljust på.

David har redan vuxit ur min kostym och får fin trimning av Lydia, som på kort tid passerat det stora fågeläventyrets stjärnor. Hon lär in arter i en svindlande fart, noggrant med kamerans hjälp.

Och vad sägs om den här knappt 2-åriga skåderskan!!

Jag kan tryggt spana vidare i de sälla jaktmarkerna när den dagen kommer! Minnet lever vidare!

 

Written by admin

April 18th, 2017 at 8:25 pm

Super Västergarn

without comments

Senaste året har jag varit på outermost birdwatching spots för WP, Fuerteventura och Island, plöjt Londons halvvilda avifauna, bottenskrapat Göteborgsregionen liksom världsberömda Hornborgasjön.

MEN

Som legendariske Ingemar Johansson (inte Ingo utan Plåt-Ingo!) sa´ “Vad är Hullsjön mot Tåkern” och så för att förekomma mig “Vad är Tåkern mot Lake Nakuru”

På samma sätt kan jag säga om alla dessa mina senaste birding spots, “Vad är dom mot Västergarn”

Vi kom hit 3 april och redan första promenaden samma em ut på Svältis gav ett tiotal årskryss och en riktig juvel i form av en BRANDKRONAD KUNGSFÅGEL.

Har nu dagligen vandrat runt här i fjorton dagar. Och jag har skrapat ihop en artlista på 150+ arter. Matchar gott en hela-Sverige lista och slår alla de “bomber”-ställen jag nyss besökt.

Västergarn är en mycket bra all-roundlokal med maxat artinnehåll. Kanske en av Sveriges bästa om du håller dig till apostlahästarna och bara någon gång fuskar med cykeln.

Potential för en del “bomber”, superrarrisar, men andra bättre sådana lokaler finns även på Gotland.

På min tomt har jag i dagarna haft alla Sveriges häckande trastar. I vitgåsflockarna på lammhagarna har jag kunnat hitta Spetsbergsgås och Tundrasädgås. Idag en Svart Rödstjärt och i skyn både Havs-och Kungsörn.

En förmiddag gick jag en dryg mil och hade 80 arter – Grymt! – i början av april.

Som sagt inga “bomber” men en och annan påsksmäll

Paviken V stranden. Två rävar vid staketstolpen mitt i bild. Det står en Sångsvan i strandkanten. Partner finns och första icke-hybridhäckning på G??? Övriga arter får ni klara själva.

Rörhönor redo för häckning i S Paviken, kanske tillsammans med Pungmes?

Både Säd-och Bläsgäss bland Grågässen. Lämpligt nog en hybrid GråXKandadick också. Här kan allt hända!

Förra gången jag såg Svarthakedopping i Paviken var på 80-talet. Så idag!!

På 80-talet hade jag också första Svarta Rödstjärten på tomten. Just nu hoppar jag uppochner och kollar den här!

Jag säger det

SKÅDARE BLIV VID DIN LÄST!!!

 

Written by admin

April 16th, 2017 at 6:20 pm

Lira runt

without comments

Uppdaterade till Sierra på Macen och vad hittade jag i nya bildapplikationen?

P1000547P1000546

Bilder på Grålira utanför S Bolle. Faktiskt helt grymt.

Det här var 29.9 och hade förstås suttit som smäck om jag likt Fredrik S hittat en ALBATROSS, om än vid noggrannare titt – en Silltrut!?

Eller 9.8 med en “final solution” på Grå/Balearliran den dagen.

Sista ordet om den, är underkänd!

Skrev själv i mina anteckningar: “Ett mkt mörkt ex. Togs då och då för Grålira och sista ordet inte sagt. Vi missade den första gången, när den passerade söderut, nära och fint. En halvtimme senare upptäckte jag en lira långt utanför S Bolle. Den försvann men jag hade vibbar om Grå. Från Vinga upptäcktes en kvart senare långt i norr en förmodad Balear. Så dök den upp och sågs fint. Men den blev fortsatt lurig och just vi stod litet off. Så drog den söderut förbi Vinga och senare Glommen/Morup. Consensus råder om än med tvekan. T. ex tog jag den spontant för Grålira först.”

Men till slut underkänd som “Obest” av validerare under påverkan av…?! Vad var det? En “skojade” om Kortstjärtad lira, ett grålirederivat i Stilla havet. Kanske en HC Andersen, “Den fula ankungen” kunde passa in.

Medan en annan HC Andersen, passar fint på Artportalen. Artportalen är strålande som rapportsystem, men när den kläds i någon sorts vetenskaplig skrud i form av sitt valideringssystem, blir det – “Kejsarens nya kläder”. Bedömning av andras illusioner passar väl bättre i TVs krimmare?

Å andra sidan kan man som gamle HCA se det som ett studium av den mänskliga naturen – mkt intressant!

Så gick larmet i onsdags. En Rödhuvad dykand i Slottskogen, i Hjortparkadammen. Aj, aj jag lyfts tillbaka till London och Hyde, S:t James och Regent´s parker och dammar.

När jag i vanlig “slow starter” stil på torsdagsmorgonen tar mig till Lilla Dammen dit anden FLUGIT, viktigt i sammanhanget, går det som ett stilla sus genom den vårstilla morgonen. Är den vild, är den en parkrymling? Ringmärkt, vingklippt? Vad säger RK, RRK – VALIDERARNA!!??

Det är en fin hane i nästan praktdräkt. Hade ett bra samtal med auktören, Uno U, och såvitt jag förstår stämmer utfärgning och fjäderdräkt bra tidsmässigt för en 2K+ hane, medan det rika inslaget av brunaktiga fjädrar på bröst och flanker indikerar just 2K. Inga defekter på vingarna och inte ringmärkt.

IMG_1451IMG_1450

På fredagen var den tillbaka på platsen för upptäckten, Hjortparksdammen. Där hittade jag den här gynnaren som är 22+ år!!!

FullSizeRender-75FullSizeRender-74

Den är “stäckt”, vilket görs på ungfåglar och är en permanent vingklippning. Man “opererar” bort anlagen för vingpennornas utväxt efter ruggning. Numera förbjudet i Slottskogen, men som förekommer enligt hemlig källa. För 22 år sedan fanns Vitögda dykänder (stäckta!) fortfarande och med den rostglänsande punkfrillan och svarta näbbnageln känns parentala historiken hyfsat säkrad.

Märkligt att den överlevt och är så läcker! Och återigen ställs man inför – vad är upplevelsen, vad styr – den egna estetiken eller Artportalens validering eller…?

 

 

Written by admin

February 26th, 2017 at 10:48 am

Slit i fält 7 o 8 feb

without comments

När jag minns något,  är det ofta den där balansen mellan trygghet och förändring. Något djärvt anglofierat eller Woody Allen,

Trust a/o Fuck!

Att slita i hemmamarkerna inte med ett leende utan med riktiga råflabb.

Häng med!

IMG_1425IMG_1415

Ja, vafaen! Pilgrimsfalk helt säkert. Vit och liten. 3K+ hane. Och fotodokumenterad (fastän kikaren måste hamnat på svaj) – vad säger de blåblomstrade damerna vid Ecco pond???

Jag var mycket glad att Anders kunde årskryssa.

Da´n därpå – hopplöst bortanför matningarna på Mafrids? Men stegräknaren på mobilen lockade de försoffade. Högröda i ansiktena strävade de vidare.

Ojsan

RossicusFabalis

där satt det där slitet. En nästan överdrivet pedagogisk bild av Anders på 14 Tundrasädgäss och så längst till höger en Skogssädgås.

Större. Längre, slimmare näbb med mera gult. Ljusare huvud.

Uppe i smöret kunde vi roa oss med allehanda godis, Sångsvan, Varfågel, Stare, Gärdsmyg, Rödhake…

Jag mopsade med några foton

IMG_1431IMG_1430

Ack, ja

 

Written by admin

February 8th, 2017 at 9:22 pm

COME TWITCHING, Birdwatching London

without comments

Twitching, bonga, artjakt – kärt barn…!

Nämns ofta med en litet nedlåtande ton av – faktiskt! – FÅGELSKÅDARE.

Tror mig aldrig ha träffat, inkluderar mig själv, en fågelskådare som inte twitchar, bongar, artjagar.

Många som förnekar det, och ser sig istället som ekologer, ornitologer, zoologer, naturromantiker, livsnjutare.

Själv twitchar, bongar, artjagar jag –  och är fågelskådare.

Började i 5-årsåldern när mormor stod för barnpassningen med sitt väninnegäng.

Hon kunde inte spela hela havet stormar eller landhockey i barnkammaren så det blev leksaksaffären på Kungsgatan.

Kanske ett stillsamt kortspel, föreslog expediten? “Löjliga familjen” slut, men här ett om fåglar.

Så inleddes twitchandet, så många som möjligt “till varje pris”! HÄRFÅGEL  blev favoriten, i familjen praktfåglar. Mormor med väninnor hetsade – oj va´duktig!

Pappa hade svårt med långsynen, när vi kryssade Västkusten på 50-talet med Silo. På pass med labbar, knipor och pilgrimsfalk vid Borgilabergen – twitchern, bongaren, artjägaren – äldste sonen förståss!

Eller – när Valle och jag vaknade i Isabella Boywarden efter en natts rumlande på Ramblans i Barcelona på 60-talet – Härfågeln på motorhuven – stum und drang och grym lifer.

Och 65 år senare Sibjärnen, satt som härdat stål med Anders på Gotland.

Därför kan London upplevas som fågelkortspelet, mitt fågelliv! Finns fågelskådare där som följer fågellivet lika levande som när jag jagat runt på Serengetis savann, i Himalayas berg, i fiskekutter på Benguelaströmmen…

Tog alltså tillfället i akt att artjaga, om än ibland vingklippta parkrymlingar. Kom ihåg att sannolikheten väger över för var och en av “våra” exotiska wildfowles att de härstammar från typ Slimbridge i England! Dessutom finns en , om än mikroskopisk, sannolikhet att fågeln är “vild”. Eller vad menar man med det??? Fasaner, Kanadagäss eller Fjällgäss/Pilgrimsfalkar/Vitryggade hackspettar!?!?

Kanske mina på Island kryssade – Kamskraken och Buffelhuvudet – syns på den här bilden från Regent´s park. Eller deras mammor, pappor, syskon??? Alldeles säkert genetiska anförvanter och väldigt lika!

image

 

Nu lugnar vi ner oss och tar en kollektion artkryss på Londonlistan.

LONDON 17/9-24/9 2016

Helt galen tid att lämna Sverige för London! Men som alltid det är aldrig fel att vara  litet galen.

Fanns mängder av intressanta fåglar som många gånger rörde sitt fritt mellan de olika parkerna. Själv rörde jag mellan Regent´s Park och sammanhållna komplexet Hyde, Kensington och St James Park. Låg på promenadavstånd från vår bostad i Belgravia, en knapp timme till mest avlägsna Regent´s Park.

Massor av platser som vibrerade av (kultur)historia, forntid, nutid och framtid – härligt!

london-hotel-map

Jag utgår från Fågelguiden av vad som kan vara intressant

Black Swan, Svart svan (Cygnus atratus), 1 hane frittflygande och häckande(?), alternerade mellan St James park och Hyde park.

img_1083

Ross´s Goose, Dvärgsnögås (Anser rossii), grupp i St James och Regent´s park. Observera den grönblå tonen på näbbroten och avsaknad av bred svart mungipa. I bakgrunden Ringed Teal, en sydamerikan.

image

Red-breasted Goose, Rödhalsad gås (Branta ruficollis), grupp i St James och i Regent´s park. För ett drygt halvsekel sedan ansåg många att “våra” Rödhalsade gäss härstammade från England.

image

Egyptian Goose, Nilgås (Alopochen aegyptiacus), införd och talrik.

Mandarin Duck, (Aix galericulata), införd talrik. Brudanden såg lika hemmastadd ut, men har inte samma “vild”status, trots att även den häckar spontant.

image

Blue-winged Teal, Blåvingad årta (Anas discors), de flesta, men inte denne i eklips.

image

Baikal Teal, Gulkindad kricka (Anas Formosa), tyvärr i eklips men fina studier av honans vita näbbfläck!

Falcated Teal, Praktand (Anas falcata), bekanting från Bharatpur, ett par.

Red-crested Pochard, Rödhuvad dykand (Netta Rufina), införd numera vanlig.

Canvasback, Svartnäbbad brunand (Aythya valisineria), intressant hane i StJames som betecknats som spontan???

Redhead, Amerikansk brunand (Aythya americana), fina studier av “lifer” i Regent´s park.

Ferroguinous Duck, Vitögd dykand (Aythya nyroca), fina studier av spontan hane!

Lesser Scaup, Mindre Bergand (Aythya affinis), intressant att jag hade en gammal hane på Island en månad senare. Mer utfärgad definitivt.

imageimage

Ring-necked Duck, Ringand (Aythya collaris), hane “återsågs” också på Island. Intressant med så få hybridkänningar i Londons “fågelparker”. Brukar ju alltid vara frekventa i dessa sammanhang.

Bufflehead, Buffelhuvud (Bucephala albeola), fina studier men tänk om en buffel fattade tycke för mig och följde mig till Daltjörn 10 november!!! Tredje “återfyndet” på Island en månad senare.

image

Hooded Merganser, Kamskrake (Lophodytes cucullatus), fin feed-back på upptäckten på Gotland och Islandsfågeln härom året.

image

Titta på hanen längst till höger. 2.5 2003, Cape Armini – in – reprise! Desslike flög då nämligen förbi fyren mot N och sågs länge bakifrån.

Intressant med dessa två

imageimg_1086

White-headed Duck, Kopparand (Oxyura leucocephala), 2 hanar i St James park. Kanske ett försök att rädda arten. Den anses hotad av den i Europa introducerade Ruddy Duck ( O. jamaicensis). RD anses numer som kryssbar och hybridiserar bort äkta Kopparänder. Förra gången i Londons parker flera RD men ingen WHD, men nu två fina WHD och ingen RD!!!

Massor av andra Wildfowles från hela världen, allt från genuint frittflygande, inte bara Gräsänder, Viggar mm, till om inte fastbundna så nästan.

Övrigt erbjuder också samma spektrum från genuint vilt till heltamt. Ett axplock.

Minervauggla (Athene noctua) Sågs, hördes i Kensington och i Regent´s park. Introducerades av människan på 1800-talet.

Rose-ringed Parakeet, Halsbandsparakit (Psittacula krameri) Mkt vanlig. Introducerad sent 1900-tal.

Cetti´s Warbler, Cettisångare (Cettia cetti) Hördes i vassen i N The Serpent. Spontan förekomst sedan 1900-talet.

Till slut bara rätt ur anteckningsboken oredigerat och ocensurerat.

Knölsvan, Grågås, SPETSBERGSGÅS,  Kanadagås, STRIPGÅS, CHILENSK BLÄSAND, Gravand, ROSTAND, BRUN VISSELAND, Gräsand, Stjärtand, Bläsand, Snatterand, Vigg, Brunand, Knipa, Salskrake, Smådopping, Skäggdopping, VIT PELIKAN, Storskarv, Gråhäger,Tamduva, Ringduva, SVARTKRÅKA, Gråtrut, Skrattmås, Silltrut, KUNGSFISKARE, Skedand, Rödhake, Gransångare, Lövsångare, Rörsångare, Talgoxe, Blåmes, Kaja, Koltrast, Taltrast, Dubbeltrast, Nötskrika, KAPROSTAND, Gärdsmyg, Kattuggla, KANELÅRTA.

Ser att några aldrig kom med men avslutar med de roliga EASTERN GREY SQUIRRELS, GRÅ EKORRARNA ( Sciurus carolinensis) givetvis introducerade från USA kring 1950. Dom dominerar Londons parker. Jag såg ingen RÖD EKORRE.

PS En helt normal GRAELLSII, the raptor of Hyde park.

image

 

 

 

 

 

 

 

 

Written by admin

December 19th, 2016 at 6:47 pm

Kanadatrutar mm

without comments

Alla har vi väl någon gång suttit runt ett bord med kompisar och så har någon viskat i grannens öra, som denne i sin tur viskat till nästa granne. När sedan det viskade förts runt bordet har det förvandlats till något helt annat.

Detta är ett intressant fenomen som kan appliceras på språkutveckling, men aldrig leder fram till ett nytt språk.

Ett liknande situation finns i naturen när en geografiskt definierad population som vi gett artstatus utvidgar sitt område (“viskar i grannens öra”) och sedan omärkligt förändras i ytterkanten, där den fortsätter att expandera (“viskning nr 2”) osv tills den kanske återkommer till ursprungspopulationen och då förändrats så mycket att de “nya” inte vill känna av de gamla!

I alla steg hybridiserar grannpopulationerna, men i slutändan står vi med två populationer, som lever sida vid sida utan att hybridisera!

Så kan man “leka” med trutkomplexet cirkumpolärt. Börja i NV Europa med “vår” Gråtrut (Argentatus/Argenteus) gå västerut till Kanadatrut (Smithsonianus) passera Berings sund till Vegatrut (Vegae) vidare till Tundratrut (Heuglini) avsluta med “vår” Silltrut (Fuscus/Graellsii).

Är då Silltrut och Gråtrut olika arter? Det är diskutabelt. För artsugna ornitologer är det självklart liksom att helst bilda ytterligare arter på vägen. För en annan grupp, typ biokemister, förefaller det lika korkat med nya arter som att ett nytt språk uppstått runt bordet.

Var och en blir salig på sin tro och artbegreppet är ju människans eget påfund.

Glad i hågen gav jag mig alltså på jakt efter presumtiva Kanadatrutar efter fredagslögen. Och likt den berömde Killian Mullarny, som enligt D Bergmann, under en tur på Island nosade upp 4 “säkra”! – blev jag belönad.

Först den här gynnare

img_1335

Men vad nu! Kan man kalla detta dokumentationsbild eller..?? D Bergman gjorde fullt klart att ingen rarris på Islandslistan utan foto eller likvärdig dokumentation. Skärpning!

img_1337img_1336

Vänstra bilden är svår men den högra desto bättre. Den allra mörkaste gråtruten skulle aldrig vara så jämnt och fint färgad, mörk stjärt som flyter ihop med tättbandade undre stjärttäckare, otecknade undre vingtäckare, tydlig spegel som övergår i små men tydliga svarta handpennespetsar. Tittar man noga syns även ett distinkt avsatt ljusare huvud och tvåfärgad näbb. Men medhålles att det framförallt är helheten som gör fågeln.

Detta ute på Grandi. Litet senare inne i hamnen kommer en ny/samma individ. Tittar mest och får fram kameran för sent. Den drar iväg och förgäves försöker jag fånga den.

img_1338

Ack , kollar hustaken där Daniel plåtade “den” den 22/10. Och…

img_1339img_1340img_1341

Vad säga? Helheten, kraftig näbb, utsträckta vingpennor, ljust huvud.

Jag repriserar vad jag skrev 7 oktober förra året på nästan exakt samma ställe:

“Spanar över hamnen och kanonobs på 1K “SMITHSONIANUS” – om sådana djur finns!?”

 

 

 

Written by admin

November 6th, 2016 at 10:00 pm