Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for the ‘Västergarn’ Category

Fördämningarna rämnar

without comments

“När proppen går ur…”

Såg en film från en oljetanker på östra Medelhavet. Det kryllade av det vanliga och sällsynta fåglar på däcket och i luften/ på vattnet runt båten. Även med tanke på att det var en sammanställning – Fantastiskt!!!

Och jag drog parallellen med att jag under samma tid töffade runt i fjorton dagar på “båten” Rhodos. Inte så konstigt vad jag hittade (och missade!). Ena dagen kryllade det och andra var det nästan fågeltomt. Letade bland buskar och sparvar på Udden, plötsligt, en Tamarisk sparv (Passer moabiticus) ! Travade runt på Monte Smith, första piplärkan i ett träd, en Mongolpiplärka (Anthus godlewski) ! Och andra stenskvättan, en Cypernstenskvätta (Oenanthe cypriaca)! Alla flyktiga och osannolika och otillräckligt dokumenterade. Men nyligen sedda av vassa skådare på närbelägna “kryssarfartyget” Cypern så…!

Att en Common Myna (Acridotheres tristis) sjöng från en dadelpalm och att en Myskand (Cairina moschata) simmade runt i Mandrakehamnen kändes “normalt”.

Åter i Svedala! En förvånansvärt tom höst med ett ganska litet inflöde av långflyttare långt österifrån. Typ Brun/Vide/Kungsfågelsångare…  Ihållande – kanske litet för sydliga jetströmmar bibehöll dock en liten blodsmak i munnen på skådaren – och visst!

Senhösten inleddes med normalt inflöde av Bergstajga, Sibpip, Tajgablåstjärt och ngn Mongolpip och Större Turtur. Så tre riktiga “bomber” och ffg i Sverige Rubinnäktergal, Svart Buskskvätta och Rödtrast – oj,oj,oj!

Runt om i landet rycktes tuber, kikare och skådare ur sin inledda vinterdvala. Jag hörde till dom som “oljat in arsenalen” på rapporter om ugglor och blåsdagar på Västkusten.

Lyckan var stor, men är aldrig fullkomlig och de sociala skådarmedierna fylldes av hybrider, miss(foster)färgade, g(l)ömda raser, felbestämningar, stringar. Men indicier och ibland direkta bevis ( förolyckade och omhändertagna individer!) talade ett tydligt språk – vi var träffade av BOMBER!

Tydligast var influxet av SEGLARE. Så här långt kanske från 20 till 30 observationer av BLEK TORNSEGLARE (Apus pallidus) i Sverige och massiva siffror från övriga NW Europa!!!

Och härligt att befinna sig i stormens öga! David bjöd upp till en exkursion med upplägg att starta på Gubbanäsan och en “dragbar” Blekseglare. 9 entusiaster från Nils Erikssonsplatsen möttes av negativt BA på E4. Lugn utfärd mot “Näsan” så nytt larm och rusning mot

Vicken känsla! Och god consensus. Så här såg det ut! David har fångat det! Vi pustade ut, slöskådade Näsan och drog söderut mot N Lynga, typ bilkonvoj!

Tvärbroms vid Utteros! SEGLARE!!! – David apporterade, vi stoppar konvojen, jag vräker mig ut med Davids och min kikkert. Vi fokuserar och iskallt spanar vi in en än mer consensial  BLEKSEGLARE (Apus pallidus) och Conny Palm i bakomvarande bil fotar

Pu, pust skall försöka sammanställa. Tack alla för allt!

Written by admin

November 16th, 2018 at 6:14 pm

Gotlandsrejv prim okt-18

without comments

Suverän finish i Götet med Hönö, Getterön, Lerkil – och Torslandaviken !

Härligt skådande och härliga skådare. Även förgyllt med Davids havsfåglar som väckt så många minnen till liv.

Och vid Pavikens strand 6 oktober stod Ingvar Björhall från Partille vid min sida och kollade in en Havsörn. Nästan granne, men sist vi sågs var vintern 1989-90, då vi delat taxi till Oued Massa söder om Agadir. David och en kompis till Ingvar var också med. Chauffören lockade in oss på Morrocon Whisky, grönt té, innan vi nådde fågeleldoradot.

Fanns allt, Hökörn, Marmoränder, Eremitibis, Roständer…Vildsugga med kultingar. David och jag var där flera gånger och jag tror att jag just den här gången felbestämde några Bronsibisar så Ingvar missade Eremiterna. Men nu bara vi gladde oss åt minnena och att vi träffats.

Annars startade antåget till ön 28 sep. Grymt mycket folk på Landvetter, men flöt fint. Trots höjd bagagevikt blev det röd lapp, “heavy”, Eva är packningsexpert.

Påmindes om detta när bussen smatt iväg ngn minut innan bagageutlämningen. Fick sprinta några kilometer in till sta’n och hann både glasbanken och anslutande bussen.

Blev sedan nästan två veckor med gediget skådande. Pliktskyldiga arter och några på plus som Tajgasångare, Dubbelbeckasin, Nötkråka, Stäpphök (ev 2 1K-fåglar?), Aftonfalk och dubbelplus, numera, för Videsparv. Allt i hemmamarker och egenupptäckter, så även det på pluskontot.

Förstås litet snöpligt att lämna slagfältet 11 okt två dagar innan slaget började och bomberna (rarrisar på norsk!) regnade ned över Sverige med bull´seye Öland och Gotland. Sibirisk raritet, you name it.

Men så är det och jag klagar inte med biljetten till Rhodos och Cactus hotell med havsutsikt, Scopoliliror, Levantliror mm

Som sagt jag klagar inte!

Written by admin

October 16th, 2018 at 1:29 pm

Artligor

without comments

Försvinner arterna eller blir de fjärran den synkning till människans audiovisuella förmåga de nu har,

då blir fågelskådandet som att spela fotboll utan läderkula eller att spela golf utan golfboll.

Visst kan man roa sig annorledes på både fotbollsplanen och golfbanan men…

Forumet för inte bara fågelskådare utan för alla naturfluktare heter ART-PORTALEN

Allt där, rapportering, tävling, elitisering,  bygger på ARTANDET.

Eliten jublar när svårighetsgraden höjs. Nu skall alla stringande durangos sättas på plats.

Fram med trumfesset, DNA-testet!

Vi såg det på fotbolls-VM – snart kan en match avgöras på datorskärmen. Behövs boll eller spelare?

Kanske skall man nöja sig med att rapportera ett antal fåglar?

Men stopp, tänk om det var fjärilar, fladdermöss eller drönare????

Ja, jag vet att jag utmålar en Apokalyps, och det vill jag inte.

Så gå tillbaka till det du ser – DET SER DU!

1964 gjorde jag ett grannt mål i en match mot Herrljunga. Planen var en lervälling och domaren hade vadarstövlar. Han ursäktade sig med att han inte sett målet. Jag godtog och minns ännu med välbehag – känslan!!

PSS njuter jag Kejsargäss, Nilgäss, allehanda mås/trutderivat, röda sångare mm. Känslan är god!

Som på dessa bilder från OR25

“Befriande regn” 13°C åska. Våra jämnåriga dör som flugor.

Ser fram emot en härlig höst och artligan

Fantastiskt att V-garn helt dominerar den Gotska ligan. Länge sedan om ens någonsin!!!

Written by admin

August 11th, 2018 at 6:03 pm

5 mm

without comments

Så kom det några stänk.

40 mm, 60 mm, 100 mm – ngn km från oss

Jag skakade upp – kanske 4 mm

Lammen gör förtvivlade inbrott på tomten – och jagas iväg!

Och vi satte oss och spanade efter blodmånen

Dvärgfladdermus o/e Pippistrellen far ut under takblecken, enstaka och ganska tidigt i skymningen. Förr hade vi många större, senare och ljudligare (eller var det avsaknad av tinnitus???)

Jag spanar så ögonen blör. Ger till slut upp.

Eva lugnt, “jag ser den”

Hej å hå! Hade tänkt mig något som jag sedan kan trixa fram…

Gött-gött!

Får mig då att tänka på

Gråtrut i Viken. Men på Rhodos? Gk som gråtrut??

Hade fin diskussion med Tobias S kring “Artbegreppet vs fågelskådande” i Västergarnsvikan.

Och så rann det till minst 6 ÄGRETTER och en klocker VITVINGAD 1K TÄRNA i Pais. BRUN och RÖD GLADA, Kustsnäppa, Myrspov, Sandlöpare mm i V-viken. Klockade in en Småfläckig Sump oxå.

Min status på Vgarn-listan mkt instabil, dessutom tillkommer Tobias – uj.

Fattas bara att David, just nu i Kroatien, ansluter.

 

 

Written by admin

August 7th, 2018 at 5:41 pm

RÖTMÅNAD

without comments

Röta, traditionell blöta i Sverige men torka på nyheter.

Trump är en gudagåva.

Liksom årets sol, torka och hetta. Aldrig upplevd sedan mätningarna startade på 1800-talet!!!

Bjuder in “lunacy” omkvävd i världslitteraturen, läs oe se “Heart of Darkness”, “India song”, “Under solen”!!!

Sveper in fågelskåderiet.

Kejsargås, Fjälluggla, Örnvråk, Fältsångare…, ibland säkrade med vår omänskligt säkra teknik, ibland undflyende slöjor i mänsklig lunacy.

Har själv svävat bort flera gånger med hjälp av härliga skådare och undflyende fågelslöjor.

Som Tuv/Mosnäppan eller denna Kiwi

som borrat sig genom jordklotet till altanen på Tofta camping. Janne J på hugget förstås och det krävdes åtskilliga skotska shots och några 7,5 för att sänka till en morkulla. Vilket sjöslag! “Lord Jim”!

Skrev ju om min mystiska sparvupplevelse 20 juli. Grymt uppslag från Falsterbo 22 juli med hybrider och andra generationshybrider som knappast ser mer intressanta ut än mina. Men ringmärkning och foton

och så slår OW mig på fingrarna. Träffar honom med några 70-åriga jänkar i Västergarnsviken. Tipsar att ta Ö tornet i Pais med Ägretter och Havsörn. Då slår han till med DAMMSNÄPPA.

Dip, scoop och elusive i salig blandning. Tur man är van och gillar läget.

HÄRLIGT

 

Written by admin

July 27th, 2018 at 5:30 pm

Jourhavande

without comments

Stånkvarmt och just klar med en sats jordgubbsmuffins.

Rabarber o chokladmuffins strax på väg in i ugnen.

Nästan 50°, svetten lackar och telefonen plingar.

Ett för mig okänt nummer, men svarar.

Kjell, skådare jag träffat i Viken för något år sedan. Han står i Viken med en presumtiv TUVSNÄPPA.

Självklart att sadla stålhingsten och dra – eller…? Muffinsarna mår bäst av att följa receptet, även tidsmässigt.

Och för exakt ett år sedan, sånär som på en vecka hade David och jag den här gynnaren på Getterön.

Dessutom har jag “ädelkryssat” TUVAN i Viken – sådant spelar roll och till muffinsarnas fördel.

Lovar komma ned så fort baket är klart. Uppmuntrar Kjell att digifota och vi går igenom möjliga fallgropar. Särskilt Mosnäppa verkar vara en farlig kandidat. Och jag minns från häromåret på Grötlingboudd hur en mosnäppa fotograferades och misstogs för en därvarande tuvsnäppa.

Med muffinsarna på avsvalning full galopp till hamnen. Kjell har måst lämna, men har hunnit kolla storlek jämfört med Grönbena. Lutar kraftigt mot Mosnäppa. Och jag hittar den litet för sig själv

Mosnäppan får alltsomoftast adrenalinet att rinna till hos skådaren. Så och denna gång och bara läge att hålla med Kjell

KUL OCH LÄRORIKT

 

Written by admin

July 20th, 2018 at 2:14 pm

Hvergang

without comments

Tuborgs gamla devis, “När smakar en Tuborg bäst? – Alltid!”

Håller gott för naturen i allmänhet och fågelskådande i synnerhet

Plötsligt en prutgås bland kritt och vitkindade

Spår och karaktäristiska hostningar. Kvällen därpå kommer pinnson snokande under köksfönstret.

Bara för att ytterligare en dag senare hittas överkörd vid brevlådan – grym är världen!

Och grym är hettan, tropiska nätter, dagtid över 30°c, torrt-torrt.

Tidigt på morgonen svalkande dimslöjor – bara 20°c. Sedan bränner det på, batterierna i termometern smälter +50°!!!

Tänker på våra två år i Afrika, 40 år sedan.

Tänker på “African lunacy” med devisen,

“Another fucking hell of a beautiful day”

– yttrat av en frustrerad kvinnlig expat, som vacklar ut på verandan i Kenya.

Another fucking hell of lunacy, var den här Pillefinken, som jag jagade i den bländande hettan.

Kunde det vara??? – hybrid, inslag av Gråsparv eller superdjärva tanken Spansk sparv. Blaffig kindfläck, grov, svart näbb, stor bröstfläck, brutet halsband. Men nej inget som exklusivt talade för Grå eller Spansk. Och när den senare matade denne lille Pille så…

Nåväl överhettad och vimmelkantig lärde jag mig en del om Gråsparv vs Pilfink – Tack för det och gammal är äldst.

Väntar fortfarande på litet vadare så jag kan minska avståndet på Skådarligan till mina två Västergarnsrivaler, Lennart (i knapp ledning) och Anders. Plockar då och då in någon art, som Härfågel för en vecka sedan. Men, men avståndet omöjligt.

David pumpar in härliga utmaningar, foton på förbiflygande (natt?)häger och “nya” trutderivat. Kanske dax med nytt genombrott à la Jonssons (med Kaspisk och Medelhavs) ngn gång förra århundradet.

 

Written by admin

July 17th, 2018 at 2:25 pm

Route -18

without comments

Fortsatt lite funderingar kring “on the route”

Ingen uttänkt strategi, bara blivit så

Stimulerat mitt belöningssystem, fortsatt och utvecklats

8 juni 2018

En normalrutt som morronpromenix. Kan varieras. Upp till Paviken – utefter Paån till vägbron – Svältisvägen till Svälholmen – Så tillbaka till morron/fmkaffet

Idag siktades en av Ägretthägrarna. Tänk att det dröjde till 1988 som första Ägretten rapporterades på Gotland. Själv såg jag min första Gotlandsägrett i Lausviken 1989. Dråpligt, tillsammans med legenden Harald Norrby, hans bror Hilding och David. Hilding körde och vi andra kastade oss ur bilen och floggade södra Lausviken. Många presumtiva vita hägrar dallrade ute på lerorna. Men efter ett tiotal stringar återvände vi till ett något surt kaffe. Hilding hade blivit kvar vid campingbordet under en skuggande tall. “Det sitter en fågel däruppe”, sade han och pekade på Ägretten som kastade lystna blickar på vårt kakbord. Och kaffet antog en ny skepnad av väldoftande Java!

Förresten var David först med Ägrett i Paviken/Klinteviken, när han 15 maj 1992, på sin sista bussresa till gymnasieskolan i Visby, siktade Gotlands tredje Ägrett.

Detta om Ägretthäger. Pungmes kvar vid Paåinloppet.

Mycket tättingar i träddjungeln kring ån. Gransångare, Härmsångare, Kärrsångare – de två sistnämnda kunde föra tanken till rariteten, Busksångare. Och vid vägbron slog det till, en mycket fin Busksång. Den ivriga debatten på olika fågelsajter och den förvirrande orkestern av fallgropar gjorde mig ändå benägen att lämna det därhän och trava vidare. Men så gav jag den en chans och hittade den och kunde se den samtidigt som den sjöng, en Acro med relativt mörka ben, en avmätt sång med upprepade, kraftfulla härmningar, interfolierade av det smackande locklätet.

BUSKSÅNGARE och dags att trava vidare till sång och musik från Höksångare och Sommargylling.

9 juni 2018

Tar den tuffa turen runt Paviken med Eva. Länge har det pratats om en naturstig runt sjön. Idag, 30 år senare är den nästan sluten – om det är torrt och lågt vattenstånd. Dvs övergången Paån saknas och man bör vika upp på stora vägen vid Lilla Kronholmen. Man måste också passera beteshagar med boskap och elstängsel, inte alltid med övergångar.

Vid mötet med Paviken stod en Ägrett på en sten – den följde oss runt sjön! Nedanför östra tornet träffade vi Michael Pelz, duktig fotograf med sina hemmamarker här. Han tipsade om att gyllingen från igår flöjtade i djungeln kring Idåns inlopp.

Längst upp i norr finns ett intressant buskage. Flera gånger har där setts pungmesbo. Och visst en Pungmeshane for runt med bomaterial. Samtidigt med några strofer från en Lundsångare.

Litet längre mot söder nedanför Gamla fågeltornet surrade det från vassen, en Vassångare. Inte första gången men ändå en vass rarris.

Avslut blev några utmaningar i form av en skock ystra kalvar, fästingstinnt högt gräs och hotande stängsel. Sista biten på cykelbanan var behagfull.

10 juni 2018

Det vankades ekologiskt hos Janne och en avstickare för jordgubbar. Cyklarna pumpas och lastas. En härlig runda som bland annat omfattar Paviken.

Redan i 90° kurvan innan Tipps har vi en sjungande Gulhämpling och när vi stannat till hörs det välbekanta knarret från en Kornknarr. Vid vallen som omger Idån, som flyter här. En känd lokal för knarren som blivit ovanligare med åren. Tvärtemot hämplingen som blivit allt vanligare och även häckat på ön.

Idån bildar en bifokation med Sandaån som rinner ut i N Klinteviken.

Blev Paesto på härlig Basilika och underbara Gubbar i alla bemärkelser.

12 juni 2018

Visit hos gamle Klintekollegan Kjell McDowell med blomma, Gudrun

Sadlar igen stålhingstarna för 2,5 mil Vgarn-Klintehamn tor, inre vägen via Sanda

Vi stöter på nyssnämnda Sandaån som vi följer ned till Kliteviken. Hinner mängder med Halsbandsflugsnappare och årets första, för mig på ön, Göktyta.

Förstås en handling på Coop också och visiten som ger uppstoppade fåglar från Etiopien på 50-talet! – En vanlig Biätare, en White-cheeked Turaco och en Baby Nilkrokodil – slår det mesta

13 juni 2018

Satsar på en riktig tuffing, som omfattar Svältis, Golfbanan och Paviken. Passerar massor av hot-spots.

Uppåt milen och rejält ruff på sina ställen

Kaspisk trut på yttersta Svältis. Brukar ju flöda in vid den här tiden. Också en litet udda Bläsandsdrake

Vid Fyren “bara” en Havsörn och någon horisontanka som jag önsketänkte, knölsvärta – förstås!

Dammarna bjöd sydsträckande både Rödspov och Småspov. Särskilt Rödingen en raritet numera.

I Pavikens norra ände en surrare, denna gång en Gräshoppsångare.

Så avslut med en hona Brunhök och dessa två Ägretthägrar

 

Litet ledbruten drog jag så igång att bära tunga möbler utför branta trappor på platta uttjänta skor.

14 juni

Så idag invalid med fullt utvecklad hälsporreinflammation. Invalidiserad och smärtburen i minst en vecka. Så konvalescens och rehabilitering ca ett år.

Får sitta och titta. Och inte helt fel, på rätt plats tomt 510! Idag en LUNDSÅNGARE!

Written by admin

June 14th, 2018 at 9:33 pm

WildLife on my route

without comments

Duger som fyndig beskrivning på mitt naturupplevande

Kom in i andra andningen efter ökenvandringen under ungdomsåren

Naturen hade 000 på machoskalan på 60-talet

Innan dess hade den hos barnet kopplats till segling, fiske och spårning i “vilda djungler” ( i ytterligare fantasi med en pilbåge)

Men som sagt, i 25-årsåldern på 70-talet, stadgad med familj ändrades värderingarna

En del kvarstod dock. Jag tänkte mig, inga hjälpmedel, spårning, smygande, kanske inte ens bestämningslitteratur. Anteckna, rita, skapa en egen fauna!?

Första avsteget blev svärfars binokulär, som efter skada förvandlats till monokulär – tveksamt om innovation till blotta ögat.

En side-cut till detta är att jag samtidigt ärvde hans hagelbössa med trasig kolv och mysko avfyringsanordning. Vid några heroiska jakter på 80-talet lyckades jag avfyra muskedundret en enda gång. Hagelsvärmen återvände som en stilla skur och avslutade mitt jagande.

Nå efterhand vässade jag upp mig, två år i Östafrikas ultimata WildLife fuskade jag med en Domus 7X50 för 75 spänn. Idag har jag Zeiss, Kowa och Swarre.

Men helt kan jag inte lämna min gamla route

Passade fint 20 maj att ta en tur på Skatås enmilare och samtidigt ha både Mindre Flugsnappare och Brandkronad Kungsfågel

Bilderna på mindre flugen lever upptill “good ol´times”, i flygande fläng medan jag gör något annat.

En annan tur som gett mig både hälsporre och vatten i knät, löper uppochned i Joberg utanför knuten. Turen har förutom skador gett såväl Mindre flugsnappare som Lundsångare och dessutom

en grann Råbock mitt i storstad!

Och så förstås Route de la Route, Tomt 510 – Paviken – Svältholmen

På tre dagar 75+ arter, 2 Ägretter, Havsörn, Pungmes, Busksångare, Höksångare, Sommargylling…

Och även här Råbock

Att välja hektiska storstaden i värsta skådartid, maj med omgivande tid i april och juni. Och varmast på ett sekel med ständigt SO-drag.

Kräver skådning “WildLife a la route” för att inte gå lottlös!

 

 

 

Written by admin

June 8th, 2018 at 3:05 pm

April 2018

without comments

April, april – Aprilväder. Luras och växlar mellan Arktis och Tropikerna.

Man svettas och fryser. Man far runt som ett jehu eller kryper ihop i fosterställning.

Som allergi, något som får kroppens slumrande försvarssystem att gå igång med full kraft, ofta missriktad.

Skådandet följer ibland ett liknande mönster.

Gotlandsvistelsen, 22 mars – 12 april, startade med bister senvinter, ostliga vindar, kallt, mörkt.

Så kom april och inbrott för allt möjligt – tom årets första Ladusvala vid Paviken 4 april.

Ett koncentrerat ejdersträck kulminerade 6 april med ca 20 000 fåglar mot norr i en smal korridor som slickade Kronholmen. Tänkte på 80-talet då en liknande kulmen på ett tidsmässigt mer utbrett sträck innehöll kanske 100 ooo fåglar!

Två Praktgudingar var lätthittade, men blev “underbart är kort”, nära och snabbt förbi. En längre ut några dagar tidigare var bekvämare, men långt håll.

Det sågs en del Brandkronade kungsfåglar, Ägretthägrar, arter som inte setts på Gotland, när vi landade där 1980.

Rördrom tutade litet här och där, Ringtrastar, Tärnor, Labbar, Svarta rödstjärtar. Västergarn höll sig väl framme och själv var jag mer än nöjd.

Ändå kom genombrottet när planet tog mark på Landvetter. Solbränd och vältränad men också ledbruten efter kilometerslukande promenader, timslånga kikarhäng, alltför lätt klädsel – undertecknad stapplade uppför trapporna mot OR-25 till larmvirvlarna på BMS. Det regnade in primörer och rariteter i Sverige. Gotland invaderades av Härfåglar, även i Västergarn!

Och sådant är ju skådandet. Men det gäller att inte hänga upp sig på det man inte ser. Istället minnas gamla meriter och gotta sig i det man trots allt får se och upplever.

Och så detta med allergier, pollen, solljus, värmeväxlar som ger allehanda oönskade symptom – ibland mycket allvarliga.

Nedfallen av rarrisar retar känsliga skådarreceptorer att dansa can-can. För varje skådare är ju i grunden artjägare och när det blir för mycket, allra mest av missade obsar då…

Typiska symptom är att vara kraftig kritisk mot andras obsar och att vilt försvara egna.

Allergenerna är många. Vanligt är art/hybridkomplexet. Har tidigare visat de omdiskuterade gässen i Burgsvik

Tundrasädgäss, Skogsädgäss, 2 av ena sorten, hybrider??? Skådarhjärnorna brakar ihop och receptorerna infekteras av gamla föreställningar – tex att Tundragåsen numer är den vanliga formen i stora delar av Sverige – häng med!

Ett annat utbrott var Fjällgåsen i Östergarn. Den sågs två dagar och andra dagen publicerade en fotograf en bild på en Bläsgås, som skulle vara mindre och “bevisade” att exempelvis undertecknat stringat gåsen – Ack, denna nesa. Upptäckaren första dagen presenterade då ett foto, där man med fotomanipulation kunde hitta den gula orbitalringen runt ögat. Och när sedan första fotografen kom med ny bild på annan gås – med gul orbitalring så kunde alla strängare kunna dra något över sig och attacken klingade av.

Dock. Dom udda Fjällgäss vi ser i Västeuropa söder om den Skandinaviska fjällen är med mycket stor sannolikhet utsatta eller avkomma till utsatta fåglar i ett stödprojekt som hållit på sedan 70-talet. Projektet gjorde ett långt uppehåll sedan man hittat genetisk “smitta” från Bläsgås, men är igång igen. So what!?

Den här skall vara garanterat renrasig från Ryssland, utsatt i Arjeplogsfjällen, trol sommaren-16,

Mobilbilder och inte helt lätta att jobba med.

En annan hybridallergen slog till på Svältis. Vasse skådaren Mikael hittade i värsta snålblåsten en underlig and. Helbrun, ganska stor med kontrasterande ljus kind. Hona Rödhuvad dykand!?

Och har man puttat in poletten och den inte passar, då tar det en stund. Men via ngn Rödhuvad-hybrid tror jag nu mest på hona Anas-hybrid av ngt Gräs-Snatter-Stjärt-Bläsand. Intresset från strängare, stringare och andra störtdök.

Allt detta bara under några få dagar och samtidigt sänktes en populär Amerikansk bläsand i Skåne. Efter att en tid förgyllt skådarlivet för en massa stringare och vardagsskådare slog några strängare till.

På Island har jag sett flera Amerikansk bläsandshybrider, men de nämns inte så ofta. Däremot  talas det mycket om Praktejderhybrider. Finns dom inte här.

 

 

 

Written by admin

April 23rd, 2018 at 4:26 pm