Olof Armini om fåglar och natur

Tuborgs gamla devis, “När smakar en Tuborg bäst? – Alltid!”

Håller gott för naturen i allmänhet och fågelskådande i synnerhet

Plötsligt en prutgås bland kritt och vitkindade

Spår och karaktäristiska hostningar. Kvällen därpå kommer pinnson snokande under köksfönstret.

Bara för att ytterligare en dag senare hittas överkörd vid brevlådan – grym är världen!

Och grym är hettan, tropiska nätter, dagtid över 30°c, torrt-torrt.

Tidigt på morgonen svalkande dimslöjor – bara 20°c. Sedan bränner det på, batterierna i termometern smälter +50°!!!

Tänker på våra två år i Afrika, 40 år sedan.

Tänker på “African lunacy” med devisen,

“Another fucking hell of a beautiful day”

– yttrat av en frustrerad kvinnlig expat, som vacklar ut på verandan i Kenya.

Another fucking hell of lunacy, var den här Pillefinken, som jag jagade i den bländande hettan.

Kunde det vara??? – hybrid, inslag av Gråsparv eller superdjärva tanken Spansk sparv. Blaffig kindfläck, grov, svart näbb, stor bröstfläck, brutet halsband. Men nej inget som exklusivt talade för Grå eller Spansk. Och när den senare matade denne lille Pille så…

Nåväl överhettad och vimmelkantig lärde jag mig en del om Gråsparv vs Pilfink – Tack för det och gammal är äldst.

Väntar fortfarande på litet vadare så jag kan minska avståndet på Skådarligan till mina två Västergarnsrivaler, Lennart (i knapp ledning) och Anders. Plockar då och då in någon art, som Härfågel för en vecka sedan. Men, men avståndet omöjligt.

David pumpar in härliga utmaningar, foton på förbiflygande (natt?)häger och “nya” trutderivat. Kanske dax med nytt genombrott à la Jonssons (med Kaspisk och Medelhavs) ngn gång förra århundradet.

Fortsatt lite funderingar kring “on the route”

Ingen uttänkt strategi, bara blivit så

Stimulerat mitt belöningssystem, fortsatt och utvecklats

8 juni 2018

En normalrutt som morronpromenix. Kan varieras. Upp till Paviken – utefter Paån till vägbron – Svältisvägen till Svälholmen – Så tillbaka till morron/fmkaffet

Idag siktades en av Ägretthägrarna. Tänk att det dröjde till 1988 som första Ägretten rapporterades på Gotland. Själv såg jag min första Gotlandsägrett i Lausviken 1989. Dråpligt, tillsammans med legenden Harald Norrby, hans bror Hilding och David. Hilding körde och vi andra kastade oss ur bilen och floggade södra Lausviken. Många presumtiva vita hägrar dallrade ute på lerorna. Men efter ett tiotal stringar återvände vi till ett något surt kaffe. Hilding hade blivit kvar vid campingbordet under en skuggande tall. “Det sitter en fågel däruppe”, sade han och pekade på Ägretten som kastade lystna blickar på vårt kakbord. Och kaffet antog en ny skepnad av väldoftande Java!

Förresten var David först med Ägrett i Paviken/Klinteviken, när han 15 maj 1992, på sin sista bussresa till gymnasieskolan i Visby, siktade Gotlands tredje Ägrett.

Detta om Ägretthäger. Pungmes kvar vid Paåinloppet.

Mycket tättingar i träddjungeln kring ån. Gransångare, Härmsångare, Kärrsångare – de två sistnämnda kunde föra tanken till rariteten, Busksångare. Och vid vägbron slog det till, en mycket fin Busksång. Den ivriga debatten på olika fågelsajter och den förvirrande orkestern av fallgropar gjorde mig ändå benägen att lämna det därhän och trava vidare. Men så gav jag den en chans och hittade den och kunde se den samtidigt som den sjöng, en Acro med relativt mörka ben, en avmätt sång med upprepade, kraftfulla härmningar, interfolierade av det smackande locklätet.

BUSKSÅNGARE och dags att trava vidare till sång och musik från Höksångare och Sommargylling.

9 juni 2018

Tar den tuffa turen runt Paviken med Eva. Länge har det pratats om en naturstig runt sjön. Idag, 30 år senare är den nästan sluten – om det är torrt och lågt vattenstånd. Dvs övergången Paån saknas och man bör vika upp på stora vägen vid Lilla Kronholmen. Man måste också passera beteshagar med boskap och elstängsel, inte alltid med övergångar.

Vid mötet med Paviken stod en Ägrett på en sten – den följde oss runt sjön! Nedanför östra tornet träffade vi Michael Pelz, duktig fotograf med sina hemmamarker här. Han tipsade om att gyllingen från igår flöjtade i djungeln kring Idåns inlopp.

Längst upp i norr finns ett intressant buskage. Flera gånger har där setts pungmesbo. Och visst en Pungmeshane for runt med bomaterial. Samtidigt med några strofer från en Lundsångare.

Litet längre mot söder nedanför Gamla fågeltornet surrade det från vassen, en Vassångare. Inte första gången men ändå en vass rarris.

Avslut blev några utmaningar i form av en skock ystra kalvar, fästingstinnt högt gräs och hotande stängsel. Sista biten på cykelbanan var behagfull.

10 juni 2018

Det vankades ekologiskt hos Janne och en avstickare för jordgubbar. Cyklarna pumpas och lastas. En härlig runda som bland annat omfattar Paviken.

Redan i 90° kurvan innan Tipps har vi en sjungande Gulhämpling och när vi stannat till hörs det välbekanta knarret från en Kornknarr. Vid vallen som omger Idån, som flyter här. En känd lokal för knarren som blivit ovanligare med åren. Tvärtemot hämplingen som blivit allt vanligare och även häckat på ön.

Idån bildar en bifokation med Sandaån som rinner ut i N Klinteviken.

Blev Paesto på härlig Basilika och underbara Gubbar i alla bemärkelser.

12 juni 2018

Visit hos gamle Klintekollegan Kjell McDowell med blomma, Gudrun

Sadlar igen stålhingstarna för 2,5 mil Vgarn-Klintehamn tor, inre vägen via Sanda

Vi stöter på nyssnämnda Sandaån som vi följer ned till Kliteviken. Hinner mängder med Halsbandsflugsnappare och årets första, för mig på ön, Göktyta.

Förstås en handling på Coop också och visiten som ger uppstoppade fåglar från Etiopien på 50-talet! – En vanlig Biätare, en White-cheeked Turaco och en Baby Nilkrokodil – slår det mesta

13 juni 2018

Satsar på en riktig tuffing, som omfattar Svältis, Golfbanan och Paviken. Passerar massor av hot-spots.

Uppåt milen och rejält ruff på sina ställen

Kaspisk trut på yttersta Svältis. Brukar ju flöda in vid den här tiden. Också en litet udda Bläsandsdrake

Vid Fyren “bara” en Havsörn och någon horisontanka som jag önsketänkte, knölsvärta – förstås!

Dammarna bjöd sydsträckande både Rödspov och Småspov. Särskilt Rödingen en raritet numera.

I Pavikens norra ände en surrare, denna gång en Gräshoppsångare.

Så avslut med en hona Brunhök och dessa två Ägretthägrar

 

Litet ledbruten drog jag så igång att bära tunga möbler utför branta trappor på platta uttjänta skor.

14 juni

Så idag invalid med fullt utvecklad hälsporreinflammation. Invalidiserad och smärtburen i minst en vecka. Så konvalescens och rehabilitering ca ett år.

Får sitta och titta. Och inte helt fel, på rätt plats tomt 510! Idag en LUNDSÅNGARE!

Duger som fyndig beskrivning på mitt naturupplevande

Kom in i andra andningen efter ökenvandringen under ungdomsåren

Naturen hade 000 på machoskalan på 60-talet

Innan dess hade den hos barnet kopplats till segling, fiske och spårning i “vilda djungler” ( i ytterligare fantasi med en pilbåge)

Men som sagt, i 25-årsåldern på 70-talet, stadgad med familj ändrades värderingarna

En del kvarstod dock. Jag tänkte mig, inga hjälpmedel, spårning, smygande, kanske inte ens bestämningslitteratur. Anteckna, rita, skapa en egen fauna!?

Första avsteget blev svärfars binokulär, som efter skada förvandlats till monokulär – tveksamt om innovation till blotta ögat.

En side-cut till detta är att jag samtidigt ärvde hans hagelbössa med trasig kolv och mysko avfyringsanordning. Vid några heroiska jakter på 80-talet lyckades jag avfyra muskedundret en enda gång. Hagelsvärmen återvände som en stilla skur och avslutade mitt jagande.

Nå efterhand vässade jag upp mig, två år i Östafrikas ultimata WildLife fuskade jag med en Domus 7X50 för 75 spänn. Idag har jag Zeiss, Kowa och Swarre.

Men helt kan jag inte lämna min gamla route

Passade fint 20 maj att ta en tur på Skatås enmilare och samtidigt ha både Mindre Flugsnappare och Brandkronad Kungsfågel

Bilderna på mindre flugen lever upptill “good ol´times”, i flygande fläng medan jag gör något annat.

En annan tur som gett mig både hälsporre och vatten i knät, löper uppochned i Joberg utanför knuten. Turen har förutom skador gett såväl Mindre flugsnappare som Lundsångare och dessutom

en grann Råbock mitt i storstad!

Och så förstås Route de la Route, Tomt 510 – Paviken – Svältholmen

På tre dagar 75+ arter, 2 Ägretter, Havsörn, Pungmes, Busksångare, Höksångare, Sommargylling…

Och även här Råbock

Att välja hektiska storstaden i värsta skådartid, maj med omgivande tid i april och juni. Och varmast på ett sekel med ständigt SO-drag.

Kräver skådning “WildLife a la route” för att inte gå lottlös!

April, april – Aprilväder. Luras och växlar mellan Arktis och Tropikerna.

Man svettas och fryser. Man far runt som ett jehu eller kryper ihop i fosterställning.

Som allergi, något som får kroppens slumrande försvarssystem att gå igång med full kraft, ofta missriktad.

Skådandet följer ibland ett liknande mönster.

Gotlandsvistelsen, 22 mars – 12 april, startade med bister senvinter, ostliga vindar, kallt, mörkt.

Så kom april och inbrott för allt möjligt – tom årets första Ladusvala vid Paviken 4 april.

Ett koncentrerat ejdersträck kulminerade 6 april med ca 20 000 fåglar mot norr i en smal korridor som slickade Kronholmen. Tänkte på 80-talet då en liknande kulmen på ett tidsmässigt mer utbrett sträck innehöll kanske 100 ooo fåglar!

Två Praktgudingar var lätthittade, men blev “underbart är kort”, nära och snabbt förbi. En längre ut några dagar tidigare var bekvämare, men långt håll.

Det sågs en del Brandkronade kungsfåglar, Ägretthägrar, arter som inte setts på Gotland, när vi landade där 1980.

Rördrom tutade litet här och där, Ringtrastar, Tärnor, Labbar, Svarta rödstjärtar. Västergarn höll sig väl framme och själv var jag mer än nöjd.

Ändå kom genombrottet när planet tog mark på Landvetter. Solbränd och vältränad men också ledbruten efter kilometerslukande promenader, timslånga kikarhäng, alltför lätt klädsel – undertecknad stapplade uppför trapporna mot OR-25 till larmvirvlarna på BMS. Det regnade in primörer och rariteter i Sverige. Gotland invaderades av Härfåglar, även i Västergarn!

Och sådant är ju skådandet. Men det gäller att inte hänga upp sig på det man inte ser. Istället minnas gamla meriter och gotta sig i det man trots allt får se och upplever.

Och så detta med allergier, pollen, solljus, värmeväxlar som ger allehanda oönskade symptom – ibland mycket allvarliga.

Nedfallen av rarrisar retar känsliga skådarreceptorer att dansa can-can. För varje skådare är ju i grunden artjägare och när det blir för mycket, allra mest av missade obsar då…

Typiska symptom är att vara kraftig kritisk mot andras obsar och att vilt försvara egna.

Allergenerna är många. Vanligt är art/hybridkomplexet. Har tidigare visat de omdiskuterade gässen i Burgsvik

Tundrasädgäss, Skogsädgäss, 2 av ena sorten, hybrider??? Skådarhjärnorna brakar ihop och receptorerna infekteras av gamla föreställningar – tex att Tundragåsen numer är den vanliga formen i stora delar av Sverige – häng med!

Ett annat utbrott var Fjällgåsen i Östergarn. Den sågs två dagar och andra dagen publicerade en fotograf en bild på en Bläsgås, som skulle vara mindre och “bevisade” att exempelvis undertecknat stringat gåsen – Ack, denna nesa. Upptäckaren första dagen presenterade då ett foto, där man med fotomanipulation kunde hitta den gula orbitalringen runt ögat. Och när sedan första fotografen kom med ny bild på annan gås – med gul orbitalring så kunde alla strängare kunna dra något över sig och attacken klingade av.

Dock. Dom udda Fjällgäss vi ser i Västeuropa söder om den Skandinaviska fjällen är med mycket stor sannolikhet utsatta eller avkomma till utsatta fåglar i ett stödprojekt som hållit på sedan 70-talet. Projektet gjorde ett långt uppehåll sedan man hittat genetisk “smitta” från Bläsgås, men är igång igen. So what!?

Den här skall vara garanterat renrasig från Ryssland, utsatt i Arjeplogsfjällen, trol sommaren-16,

Mobilbilder och inte helt lätta att jobba med.

En annan hybridallergen slog till på Svältis. Vasse skådaren Mikael hittade i värsta snålblåsten en underlig and. Helbrun, ganska stor med kontrasterande ljus kind. Hona Rödhuvad dykand!?

Och har man puttat in poletten och den inte passar, då tar det en stund. Men via ngn Rödhuvad-hybrid tror jag nu mest på hona Anas-hybrid av ngt Gräs-Snatter-Stjärt-Bläsand. Intresset från strängare, stringare och andra störtdök.

Allt detta bara under några få dagar och samtidigt sänktes en populär Amerikansk bläsand i Skåne. Efter att en tid förgyllt skådarlivet för en massa stringare och vardagsskådare slog några strängare till.

På Island har jag sett flera Amerikansk bläsandshybrider, men de nämns inte så ofta. Däremot  talas det mycket om Praktejderhybrider. Finns dom inte här.

Tjurrusning – kalvdans – vårkviga välj själva.

La mig tillrätta. Skulle belönas med sista delen av norska nordic-noir, Gränsland och en liten slummer. Efter morrondont; Svältis/Pais tor, följt Eva – alltid på G, tagit över en framtida färd till Cactus hotel på Rhodos och ett präktigt lunch-kaffe i magen.

Mobilen skräller, Anders : “Mikael, Rödhuvad dykand, Släkvik vid Svältis” Blixtsnabbt sätter autopiloten på mig skådardressen och jag tom lubbade några partier på Svältisvägen – hoppas ingen ser 71-åringen. Men Anders hade sett från caretan och han är läkare, Spela inte rysk roulett med hjärta-o hjärna!!!

Jag blev inte min egen bödel denna gång, men jämväl andras, dykanden var en hybrid, GräsandXRödhuvad, tror jag.

Gamle vännen Ingemar från Vänersborg backar upp.

Men själva sänket blev vingöversidorna, som också kraftigt indikerade Gräsandsinslag.

Mikael, Anders och jag kunde dock gotta oss åt gårdagen, Fjällgås i Östergarnsdalen.

För Anders och mig en tur i oturen.

Övermodigt räknade vi med tidig rapportering av gåsen som setts da´n innan. Om inte så drog vi söderut för egna upptäckter. Blev Rivet med en Rödhake, en Hämpling och en Större strandpipare. Juppen dök upp och vralade om Fjällgåsen från igår och att Mikael återupptäckt den idag.

Tungt men fanns inget val. Vi anammade Juppens tips om Trädlärkor vid Muskmyr – en tröst liksom vårt arbete med giftiga gäss i Burgsvik rossicus vs fabalis

tror själv på 2,5 rossicus, tvåa för de två till höger. Av 27 kombinationsalternativ, rossicus, fabalis, hybrid finns de flesta föreslagna på nätet – hö! IOC och engelska RK har bestämt att de skall vara olika arter from 2018. Stackars oss skådare!

Vi hade 1,5 h innan vi var i Östergarn. Jag var fortsatt övermodig och föreslog handling i Hemse, glasbanken hägrade med öppet på Påskafton – uj! Anders var klok, håll GPSen på G och snabbaste vägen, inget snack om någon glasbank!

Och helt fantastiskt ledde dom oss fram över skogs-o kostigar. Först tomma fält, men där några Grågäss och där några Vitkindade. Och längre bort en större flock – några  Bläsgäss stack fram bakom en vall. Och visst eller …!? Anders anbefallde ett självmordsdrag. Och efter några minuter hade vi friare sikt men längre avstånd. Ljuvliga obsar, men underbart är kort, en Havsörn och flocken putz-weg ses inte mer. Vad hade hänt om vi tagit en kisspaus?

Detta är inte 1:a april det är skådarens vardag

Träffade Tudde och Dennis efter ett av mina outings, Svältis/Golfis runt o/e Pais runt.

Dom hade kört birdrace på Sudret ca 80 arter och fortfarande bistert och sent inflöde av vårfåglar.

Alltså blev det litet Canaries – Tudde hade nyss varit på Teneriffa och jag mindes att han redan förra seklet varit på Fuerte.

Givet första tjing på Pygmérördrommen i Barranco de Rio Cabras. Deja vu i Östafrika, min replik.

Ingen eller bara avlägsen havsfågel på Teneriffa. Tusentals liror på Fuerte, mest Gulnäsderivat men också Tropicfågel, den fågel Juppen hetsade oss med i Key West 1990! – det var en Praktfregattfågel. Deja vu – eller? Häckar på Fuerte???

Hur var det med Havssulor? Massor på Fuerte! Dom lär komma från Kanada!

Gav mig visst fog för att jobba på transatlanter inte bara på sibiriska migranter.

Sedan har en del förväntade arter jobbat sig norrut, sakta men säkert.

Svart rödstjärt, Svarthakad buskskvätta har nått Gotland. Kanske ännu vassare en Fjällgås på Östergarn – hett i år.

Har försökt bjuda emot. Spetsbergsgås är ju inte fy skam. Bland Bläs-och Grågäss

Hyfsat och inte skall man klaga när man kikar ut ur köksfönstret

Fint

“Gå inte över ån efter vatten”

“Borta bra men hemma bäst”

Stämmer!!!

Började illavarslande med tät dimma på Landvetter 22 mars anno 2018. Men de sena flygen “rodde upp” sig, Gotlandsplanet som var +30 min på Bromma, lyfte från Landvetter på +5 min.

Härligt med varm och rymlig careta och björnkram från Anders, helt in-time på Visby-plattan. Så Willys, glasbanken och ett Västergarn i topptrim, fastän jag var nog aningen övertrasserad när jag lämnade häromsistens – mejsel, vattenmojängen och dito lock låg litet utspritt – SKÄRPNING.

Men fåglar, uj-uj, Tranor, Strandskata, nya för året och ett sådant vimmel. Ändå har inget riktigt kommit igång och vi kunde lugnt ta en tidig kvällsseans för att svälja Anders Norrlandsäventyr och min Furteventuradito. Och förstås svälja både skrönor och fluidum.

23 mars randades med ganska modesta förväntningar – sunt med gympa, frisk luft, tystnad. Öppnade litet kul när några änder, bla 4 Krickor lyfte i Paån och drog med sig en blågrå klippare – Falk?? sekundsnabbt – Pille helsäker, ja – ja.

Så fyren, träffade Juppen halvvägs mot stora vägen, upplyser honom om falken, men inte omständigheterna. Så 200m innan Paviken panorerar, i luften PILGRIMSFALKEN, gammal hona, som jaktdyker och försvinner bakom jordens rundning. Härligt!- Sicken en skådare man är!? Och hur skall man förstå att plötsligt vimlade det av skådare.

Framme på skådarplats blickar jag ut över skådeplatsen, 50 Vitkindade, 3 Sädgäss, Salskrakar, 2 Tranor och mycket annat. “Top of the Lake”, på isen, Falken med sitt byte

 så belåten tills 

Zeus själv sveper ned från Parnassen och visar var skåpet skall stå.

Och plötsligt har jag andraplatsen på Artlistan, Mikael har ledartröjan.

24 började i moll, dataintrång på bankkontot och skall sägas mycket trevliga personer från bank och polis från ungefär midnatt.

När jag tittar ut 20 Bläsgås, 2 Spetsbergsgås, 6 Tranor, en Havsörn!

Kommer att saxa Afrika nov-dec och nutid. Annars hinner jag inte med livet – HÖ-HÖ!

Anders räddade mig på fredagen undan en strandning i Visby. Snö och diverse kaos, som krånglande dörr, sinkade redan sent plan. Han hade skaffat mig skaffning innan matbutikerna slog igen. Tack och lov.

Han fick mig också på benen på lördagen fastän sänghalmen var så inbjudande. Rask marsch till hamnen och SKÄGGMES. Ytterligare bonusar trillade in på hemmaplan, Gravand, Tofsvipa, Salskrake mm. Totalt slutade det på 43 arter mer än godkänt.

Kärvt väder N 10 sm, -1°, snöbyar men vikingarna djärvt söderut längs Ekstakusten. Plockade tunt men sparsmaka, 5 Havsörnar, 3 Alkor, Stor-och Smålom...

Så in i landet, Mästermyr. 07-ladan med både Blåhök och Fjällvråk. Spetsar så vid Tunngarne, 2 SPETSBERGSGÄSS och drygar ut med Sädgås, Mindre Sångsvan samt 7 Havsörnar och 2 Kungsörnar som kalasar på en slagen kanadick. 65 arter och ljuv belöning med mjöd och skotska dimmor.

Men, men Lansen fäller en krevad på Östergarn. Så tidig uppgång och fortsatt flogg på måndagen och nu ett drag på Gotlands kanske bara 7:e SVARTHALSADE DOPPING.

Kung Bore sänker temperaturen och flåsar en nordlig kulingdip i våra nackar. Men innan vi stigit ur bilen så…

En suck av lättnad.

Anders börjar och slutar bildsviten, kolla skärpan! Men jag är ändå nöjd. Med mellanfotona men hade gärna missat dipparna på Dvärgbeck och Fiskaren, under och framför ögonen!

Dock 73 arter och snart häng på de stora. Middagen smakar och sänghalmen vårmer gott.

Vore inte namnet upptaget av ädla seglarbaroner så…

Men kan det finnas en bättre ord, att beskriva vad fågelskådaren fokuserar på

Läste förvisso följande “…ett nytt kryss för mig, även om jag inte är någon kryssare…”

Ett kryss för seglarbaronen är ett upphöjt stadium, medan fågelskådaren mest betraktar det med upphöjt överseende. Club300 har försökt men…

Och i den bästa av kryssartider (för fåglar alltså), oktober månad dagarna kring v42.

Vad är ett kryss? Att varsebli och arta en fågel?

Varseblivningen och artning, validerar och bestämmer observatören över – för egen del! – och hen får kryssa krysset genom sin egen entusiasm vs sin egen “Tomas tvivlare”!

Vill man få krysset officiellt godkänt tillkommer ett annat kryssande, att kryssa mellan regler, kriterier, avundsjuka, kritik mm – likt sjöbaronernas jotting!

Här några kryssningar mot krysset.

Har skrivit mycket om den Större Liran vid Hovs hallar 27 sep 2014. Upptäckte den – ÄDELKRYSS idel ädel adel KRYSSARENS KRYSS – men började med att bestämma den till gulnäbbad, skickades ut på BA, men tack vare August Thomasson ombestämde vi till Större Lira. “Tomas tvivlare” anfrätte mig, jag hade mest jobbat på Scopolis Lira och ny art för Sverige. Ett frågetecken alltså – fegt! Löste sig dock med diagonalbandet på undervingen från vingknogen till bakre armbasen – klockrent! Just det jag jobbat med.

Roligt att visa på denna bild från Island 31 aug i år. Jag har sett många Större liror, på Island, i Marocko, i Sydafrika. Men räknar ändå denna som ÄDELkryss. Upptäckt i Sverige!

Visst är vita nackbandet tydligare, men när adrenalinet pressar upp blodtrycket, vinden är uppe i 15 ms, då gäller det att hugga och minnas!

Så förflyttar vi oss till Sallmundsudd på Gotland 0930 22 okt.

Dagen innan hade Anders Tengholm rapporterat en trolig sibpipit. Särskilt intressant för att Gotlands första setts där 2012 och att n:o 2 setts 9 okt på Faludden. Anders och jag på väg till Närsholmen, när larmet kom, Anders igen, trol sibpipit. Anders O rattade suveränt söderut!

Några få där. Blåsigt, höstmörkt, ngt dämpat, men mkt trevliga Anders, Olle ngn till. Alla lodade iväg där den setts senast. Jag gick litet ojuste iväg mot vad jag mindes från Indien som typiskt ställe. Olle valde också position ngt utanför mig. Halkade ner i ett igenvuxet dike. En fågel flög upp och satte sig lågt i en björk. Kikaren upp, YES!, bara att buga och bocka. Allt på plats, vrålade på de andra, larmade på BA – säkert bestämd! Men, men dagen gick och vilka såg vad.

Ett foto kändes skönt tack Jörgen

Nästa dag gick det fint att kolla på artportalen. För mig kryss såklart, har sett och artat, men ÄDEL??? Att jag var först att typ sätta ned foten!? Men mitt ganska asociala beteende!? Njaaa!?

20 oktober ute på Faluddenspetsen.

Anders hade ÄDELkryssat två adulta Vitnäbbade islommar. Han hittade båda och artade en så det är utan diskussion. Plus att flera adulta plockades in på Öland, i Blekinge och i Skåne de följande dagarna.

Så gick jag för att lätta på trycket. Kolliderade med en liten brun fågel, som jag fick se och höra mycket bra, BRUNSÅNGARE! Är väl bekant med arten. Eftersök utan resultat.

Litet senare i Alkärret har först Anders o jag sekundobsar på fågel och läte. Och Lennart W på samma ställe ngt senare.

Så idag skärmdumpar 3 km därifrån

Grymma bilder av Magnus och Fredrik och ögonbrynsbandet, så likt!!!

Ädelobs, nej, redan avklarad på Kronholmen. Men vadå!? Kryss, någon antydde att jag bara sett en gärdsmyg!?

Va,va avundsjuka, antagonism eller bara brist på social känsla eller är jag offer för hallucinationer.

Kryssandet gör verkligen skådandet intressant utöver fågelskådandet!

Dax för “vilodag”. Vacklade ut på Svältis. Redan på utvägen sprutade två Ringtrastar ur buskaget vid 90° kurvan. Så en Större Piplärka på Svältis. Ack så typiskt med art kopplat till lokal!

Men det skulle bli värre.

22 oktober, litet sega beslöt vi att satsa på Närsholmen. Ett larm om Sibpipit verkade svalt trots Sallmundsudd och klassisk sibpipitlokal.

Men vid När kyrka, “Piplärkan kvar!!” BA klongade. 54 minuter enligt mobilens vägledning blev 30 min.

Trevliga människor men kändes inte särskilt bra, blåsigt, fortfarande inte bestämd. Jag hittade en egen väg, en igenväxt brya och där satt den lågt i en björk. Kunde lätt bestämmas och larmas!

Jörgen L, en av de trevliga lyckades med det omöjliga!

Oj, oj bara jättetrött. Via Brandkronad, KFS och Kaspisk trut på Faludden

Home sweet home och Åke Tråk-snacket måste silas