Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for August, 2014

Valbart augusti 2014

without comments

Lördagmorgon. Jumpar med utsikt över ett “normalt” Göteborg – regnigt. Plötsligt forsar en Forsärla förbi, sinnena skärps.

På Naturmorgon, som milt sipprar fram ur radion till mitt stånkande, meddelas om Knölvalar i Östersjön. En hona med kalv och ytterligare en individ. Kalven har setts ensam vid Fårö. Knölvalen är känd för sin “sång” och dom spelar upp en “låt” från havet utanför Hawaii!

Valar behärskar världshaven. Minns Ahabs jakt på Moby Dick i Melvilles bok. Han startar jakten på Nantucket utanför New York, söderut genom Atlanten, väljer att runda Goda Hopsudden, in i Indiska Oceanen, norrut upp i norra Stilla havet, sedan söderut igen och när de korsar ekvatorn på väg mot Kap Horn, träffar de Ahabs nemesis. Den vita Kaskeloten stryper Ahab och krossar valfartyget.

De faktiska Knölvalarna och den fiktiva albinovalen för mina tankar till valar i allmänhet och runt Sveriges och Islands kuster i synnerhet. Lämpligt i dessa valtider! Och lämpligt till situpsen!

I Sverige finns bara en val regelbundet, den i dessa sammanhang diminutiva, Tumlaren, på Västkusten, 1,5m och 70 kg. Den observeras oftast när den “tumlar” upp och andas, visande bakryggen och ryggfenan. Var vanlig i Bohuslän i min barndom, men är nu ovanligare. Ses ibland i Östersjön.

Valar är globetrotters och det ser ut som restriktionerna mot jakt gett effekt på valbeståndet för många arter. Bla har den aktuella Knölvalen ökat märkbart. På Island ses den numera året runt i gott antal och är mycket populär bland valskådare. En jätte, 17m och 35 ton, med stora vita sidfenor som den viftar med, den hoppar och spexar gärna – nära båten!

Vikvalen är den vanligaste och minsta av de tandlösa fenvalarna, “bara” 11m och 10 ton. Jagas fortfarande på Island – i “vetenskapligt” syfte – och kan “avnjutas” med hovmästarsås på vissa restauranger. Ses året runt och dyker sällsynt upp i svenska farvatten.

Delfiner rapporteras ibland från våra farvattn Det är då vanligen Öresvinet, som ligger närmast till hands. På Island är det Vitnosdelfinen, som är snarlik Vitsidingen, en annan presumtiv Sverigegäst, som huserar i större eller mindre flockar. Delfinerna väger några hundra kilo och är ca 3m. de är sällskapliga och roliga att titta på. Öresvinet är populärt i delfinarier och svinet Flipper är en tv-kändis

Högre upp i tandvalshierarkin kommer vi till Späckhuggaren, en av de mest kända och karismatiska valarna. Den är också en attraktion i delfinarier och Späckhuggaren Willy var en världskänd filmstjärna. Matchar Vikvalen med 9m och 9 ton. En samtidigt skrämmande val som mycket väl kan knipa inte bara delfiner och sälar utan även någon av sina större valsläktingar. Umgås understundom ändå “fredligt och snällt”med andra valar. Tämligen vanlig runt Island. Då och då får yttre Skagerack och därvarande fiskare påhälsning, förmodligen av någon familjeflock från norska västkusten. Har själv sett en flock från Danmarksfärjan, dock på Danmarkssidan (sic!).

Överst av tandvalarna tronar förstås Kaskeloten, inte vit som Moby Dick, men ändå 20m och 50 ton. Ses sparsamt sommartid på Island. Såg en i Eyjafjördur, ganska långt in i fjorden. Känns igen på tillbakabildad ryggfena, storlek och stjärtfenan, som två propellerblad. Fascinerande djur som kan dyka till 2km djup på jakt efter favoritfödan, jättebläckfiskar. Har en jättenäsa som förvarar flera ton olja. Jagades hejdlöst för den och har varit nära att utrotas. Kalvar får se upp för Späckhuggare, medan de vuxna bara behöver frukta “Homo sapiens”. Åtminstone två Kaskeloter har förirrat sig in till västkusten på 1900-talet.

Så “The King”, BLÅVALEN, 30m och 190 ton!!! Ljust koboltblå med ett sprut som en Geysir. Mäktigt att vi fick uppleva upptill fem (5!) ex på två valskådarturer – och jag säsongens första. Ses årligt, främst sommartid, på Island. Senast i Sverige två fynd på 1800-talet. Mest känd är den Malmska valen, som strandade i Askimsfjorden och finns att beskåda på Naturhistoriska muséet vid Slottskogen.

När man tänker efter är det nog läge att åka till kusten och spana när det ser ut så här.

bild 1-10bild 2-11

Härligt! Blev ingen val men väl en stund i deras element!

 

Written by admin

August 31st, 2014 at 5:58 pm

Viking i Änggården

without comments

Vikingen sägs ha stärkt sig genom att inmundiga grannlåten. Antingen blev han väldigt vild eller så dog han.

bild-3

I morse på promenix med Eva nöjde jag mig med anblicken. Sålunda stärkt höjde jag blicken och hade i lärkbeståndet vi Axelmossen en likaledes rödvit hane Bändelkorsnäbb, plus här ganska ovanliga Svartmesar.

Men ruset avtog och det förväntade rovissträcket över Joberg innehöll bara 5 Ormvråkar och en Sparvhök – anno 27 augusti 2014.

Written by admin

August 27th, 2014 at 4:33 pm

Posted in Uncategorized

Hönö 19 augusti

without comments

Fint vindläge några dagar kring 20 augusti på Västkusten. Giftiga rapporter om Balearisk-och Gulnäbbad lira plus en Tärnmås.

När David och jag stormade ut den 19:e på Hönö stormades vi till mötes av ett fascinerande skådespel. En hoverande polishelikopter, halv storm, åska och piskande regn. Tur “hajdet” gav plats bland idel, ädel fågelskådaradel – och trevliga dessutom! Sikten emellanåt 0!

bild 2-8bild 3-4

Då och då kunde man skymta något och då var alla på alerten.  Inte minst David som också hann med att sticka mobilen framför kikkerten!

bild 1-8bild 2-9bild 3-5

Några stunder kunde man se riktigt bra och då blev det också mer rörelse på havet.

bild-2bild 1

 

Och summerat blev det några härliga timmar som avslutades med ett lättare  vad. Stormen hade drivet upp ett rejält högvatten, som vi dock klarade torrskodda.

Sydsträckande hade vi ett distinkt sträck av vadare, mest Ljungpipare, men också enstaka av Sandlöpare och Mosnäppa som små “russin”. Också en del tärnor söderut, Fisk-, Silver-, Kentsk-.

Övriga fåglar svårt att bedöma hur stationära de var. Kan ha rört sig om ett 100-tal Havssulor och Stormfåglar, något 10-tal Tretåmåsar, Toppskarvar, Labbar, både Kust-och Storlabb, och Smålommar. Dessutom ovanligt mycket, flera 10-tal, Svärtor, en MINDRE LIRA och en intressant ATLANTSILLTRUT!?

bild 1-7

En super tur men det utlovade läget blev litet “Mjaaa….”

 

 

 

Written by admin

August 26th, 2014 at 10:18 am

Stor i truten!

with 2 comments

Det har frossats i trutar runtom Sveriges kuster. Och visst vill man hänga på! David angav tonen den 10:e.

Men vi tar allt i ordning.

Den 9:e augusti rapporterade en av slitvargarna i Fiskhamnen, Stefan S, om en Kaspisk trut, 1K-fågel. Han hade dessutom fina foton. Kredit till honom för upptäckt och dokumentation.

Christer F, en annan slitvarg i Fiskhamnen, återupptäckte truten den 14:e, och stod för en lika fin dokumentation på sin hemsida www.christerfalt.com.

Den 15:e blev det fart på lokala och gästande skådare, och truten dokumenterades ytterligare och diskuterades på bla Svalan.

Den 16:e gjorde jag en “combo” med buss och vagn, för att snabbflogga Fiskhamnen och sedan träffa Eva för att handla på Bondens marknad i Linné.

Räknade med att några tubbeväpnade skådare var på plats och truten redan fanns i deras kikarsikten. Men icke, trutarnas kackel ljöd ihåligt i den skådartomma hamnen. Med dipvibbar – på foton föll truten ovedersägligt inom “svenska artbestämningsramen” för en Kaspisk trut, men… – gick jag fram till cementpiren i hamnbassängens S del.

Och där stod den, första fågeln jag ser på och närmast. Helt klar! – men jag tog tid på mig att gå runt, titta i olika ljus och olika vinklar se den flyga, försvinna och hitta den igen. Visst, inom ramen men lämnade nog en del för esteten – vitt huvud med pepparkornsöga mm.

Den 18:e gjorde jag en repris, med Bondens marknad utbytt mot Domus Avenyn. En och en halv timme och Osborne L med tub på plats. “Lätt som en plätt!”. Men ack, vi lunkade runt och tittade och tittade. Några gånger hettade det till, men varje gång slank tillfället oss ur händerna.

Bara att acceptera och min tidsfrist löpte ut samtidigt som Kent K från Trollhättan dök upp. Några skämtsamma avskedsfraser innan jag kastade det där sista getögat – på asfalten 50 m framför oss – där stod den ilsket försvarande litet “chum” från en tunna! Glada skratt och Kent sköt några välriktade kamerakott. Tack för nedanstående, Kent och tack för tub och sällskap, Osborne!

579351

Detta interfolierades av två andra trutobsar. Med samma problematik, men med andra förutsättningar. Dels denna Medelhavstrut, 1K den 10:e på Getterön.

bild 1-6bild 3-3

Dels denna adulta Atlantsilltrut den 19:e på Hönö.

bild 2-7bild 1-7

 

Båda upptäcktes av David och han stod också för “dokumentation”, under dessa omständigheter och med tillgänglig utrustning, en fenomenal prestation. Som enda medvittne gav jag assistans efter bästa förmåga. Båda fåglarna efter mitt förmenande lika svåra/lätta att baxa inom ramen för “sina taxa”, som den Kaspiske. Dock utan möjlighet till samma skådarconsensus – yttre omständigheter, skådarantal och dokumentation!

Samma problematik dock. Alla tre är liknande exempel på hur man vaskar/krystar fram arter/raser ur trutkomplexet. Själv misstänker jag att dessa “kreationer” är ett symptom på att vår artsystematik, som fått utvecklas i lugn och ro under ett antal sekel, nu står inför ett paradigmskifte. Man kan ana att den audio/visuella inramningen tonar ut till förmån för det mikrobiologiska perspektivet, typ DNA. Systematiken skall ju vara ett instrument, så funktionellt som möjligt och inte ett självändamål. Förvisso kul för obsboken med 80 arter maskrosor i trädgården, men…

Men jag tror inte fågelskådning kommer att gå samma väg som brottningen i OS. Tror istället på utveckling och att upptäcktsresandet inte tog slut för att Jorden blev rund istället för platt! – HA!

Och mycket roligt att brottas med de ovanstående trutarna. Tack DAVID!

 

 

Written by admin

August 23rd, 2014 at 4:16 pm

Posted in Göteborg

Fullt ös Halland 10 augusti

without comments

Efter fin genrep på lördagen var det äntligen dags för premiären!

Efter ett mer än månadslångt uppehåll i “hård”skådning!

Uppe redan 0430, lätt gympa och nybakade bullar.

0600 rullar David nedför Volrat Thamsgatan. Ljudlöst i miljöbilen.

I floden av av festare från Way-out-West vidare till Natursten. Pascal uppe, litet yrvaket, och Lisa gläfser ett lycka till.

Senior, Junior och Far själv. Alla på hugget!

David visar strategisk iskyla när vi passerar Löfteån. Inget drag på Silkehägern, som inte sågs på hela dagen. Hade blivit trist dipstart på dagen.

På plats strax efter sju i Korshamn. Härlig primärskådning, bara några loja skådare i horisonten, men ett vimmel av fåglar. Bland vadare, vitfåglar, gäss kan vi plocka finesser som några adulta Spovsnäppor, mycket Mindre strandpipare och Gulärlor i olika dräkter. David och jag påminns också om hur vi våren 1980 kryssade Kentsk tärna och Småtärna just här på Morups tånge!

Vi lägger oss till bords och njuter Davids läckerheter till frukost, stekt ägg på mayonnäsmacka och små piroger till starkt kaffe – mums filibabban.

bild 1-2bild 2-2

Efter någon timme förflyttar vi oss norrut över klitterna till Brevik.

 

bild 1bild 2

 

Vi hårdjobbar i vadarflockarna. Hittar några orangea Kustsnäppor och snövita Sandlöpare bland massor av Kärrsnäppor, alla från Norra Ishavet. Medan Småtärnor och Större strandpipare skyddar (andra kullens?) pulli.

bild 1-3bild 2-3bild 3bild 1-4

Roligt med minst 6 1K MYRSNÄPPOR. Häckfågel från myrarna i norr och med en sydostlig sträckorientering. Ovanligt talrik på västkusten i år. Kanske den envisa vinden från öster denna tropiska sommar spelar in?

I fjärran österut ser vi rovisar, bla några Rödglador. Dags för bilen och modellflyget S om Munkagårdsfloen och Lis mosse.

Flygarna har lämnat och ersatts av flugor. Blir lazy skådning och fortsatt njutbar matsäck. Brunhökar, Duvhökar, Havsörnar, Rödglador –

bild 3-2

så en fin flock Ljungpipare nära mot S – men två alldeles under!? Senior apporterar som en pointer – två FJÄLLPIPARE, åtminstone en med del av adultdräkten kvar! David hänger med fint och hänger in. Ljuvligt! Tidig obs men under veckan droppar obsrapporter in från S Sverige – mest adulta fåglar!

Matsäcken till trots blir det bunkring på Sibyllans innan traditionellt avslut i fågelvimlet på Getterön. Pilgrimsfalk, Tranor, Fiskgjusar och så får bl.a. Mosnäppa, Myrspov och Storspov upp vadarlistan på 24 arter, dubbla dussinet och dubbelt mot exkursionen igår! David går till vassgömslet för att kolla Småfläckig sumphöna. Pascal och jag slappar tills han ringer och meddelar att han fastnat på en presumtiv MEDELHAVSTRUT, 1K.

bild 2-5bild 1-5bild 2-6

 

Allt talar för en sådan – om inte ljus, vinkel, avstånd och seniors strängarhumör. Det sistnämnda kan bara försvaras av ett helt rimligt ifrågasättande av systematiseringshysterin av trutkomplexet. Väl hemma kan senior övertyga sig själv att har något 1K Mich-foto publicerats i år på Svalan, så var denna en “klocker”. Bilderna ovan ger känslan om icke dokumentation!

Härligt att vara på banan igen

Till David och Pascal

STORT TACK

 

Written by admin

August 16th, 2014 at 9:26 pm

Vallda Sandö med GOF, fjärilar och trollsländor, 9 augusti 2014

without comments

0750 på Carlanderplatsen lördagen 9 augusti.

Chaufför Magnus och co-driver Stig på plats. Vi hämtade upp Cecilia på Guldheden och vips var vi på parkering och samlingsplats vid naturreservatet Vallda Sandö. Magnus som är yrkesstationerad i rymdlaboratoriet på Rossö var väl hemmastadd och hittade.

I bilen framför oss ledaren och samordnaren Eva med Susanne, Robert och Johan. Innan vi lämnat bilarna drog en Brun kärrhök mot SW över Stallviken. Också på plats och välkomnande oss var Charlotte, fjärilsexpert och Hans, trollsländedito.

Detta var en combo-exkursion fåglar/fjärilar/trollsländor plus litet annat smått och gott. Lämpligt innan det tunga höststräcket riktigt dragit igång. Vallda Sandö ligger i övergången mellan den bohuslänska granitskärgården och de halländska svämstränderna. Som fågellokal är den mycket spännande, men kan understundom vara ganska fattig på fågel.

I dagsläget var det aktuellt med vadare, några tidiga rovisar och litet ansamlingar av bl.a. svalor och starar. Snabbavspan av Stallviken, N om samlingsplatsen gav fa gäss, en del Vitkindade, men mest Kanada och Grågäss.

Vi var i god tid. Med frikostig akademisk kvart hade vi nästan en timme innan utsatt tid. Alltså beslöt vi en attack mot Låddholmsviken någon kilometer söderut.

Bra strategi visade det sig. På väg till obsplatsen flög en Bivråk upp framför oss. Väl på plats kunde vi med hökblickar gemensamt med en patrullerande Sparvhök hitta och efterhand få fina studier av nästan de tio vadararter vi satt som exkursionens skamgräns. Rödbena, Gluttsnäppa, Skogssnäppa, Drillsnäppa, Brushane, Kärrsnäppa, Större strandpipare, Kustpipare och Strandskata knåpade vi ihop. Till detta Buskskättor och Stenskvättor på stängslena runt betesängarna och ett vimmel av Ängspiplärkor, Sädesärlor, Hämplingar och Steglitser på desamma. I luften hela tiden svalor, mest Ladusvalor och enstaka Tornseglare.

Bara litet försenade tillbaka till samlingsplatsen, där håvandet av diverse småkryp var i full gång. Gänget hade berikats av tre vassa biologer och två “tubbeväpnade” fågelskådare.

Mycket lyckat utbyte. Håvarna gav  humlor och bin, färgsprakande fjärilar och gnistrande sländor. Kikare och tubar gav en flock Kust-Ljungpipare, förbiflygande Småspov och Tobisgrissla, Skärpiplärkor och som russin en Knubbsäl på en kobbe. Vid Kinneviken, där vi också matsäckade i värmen.

Som avslutning repriserade vi en del och kunde lägga till Tofsvipa på vadarsidan, alltså dussinet jämnt av den varan. Också Ormvråk, Tornfalk och Gulärla, förväntade arter värda att nämnas. Kanske också den Gulsparv som nedlagt och sågs mumsa på en stor vårtbitare.

Undertecknad tackar varmt de 5 insektskännare och 10 fågelkännare som GJORDE denna lördagsförmiddag.

 

 

Written by admin

August 13th, 2014 at 8:39 am

Posted in Göteborg