Knockout Svältis
Var ser man mest fåglar?
Inte lätt att svara på. Kenya och norra Indien anses vara mest optimalt anpassade till ett “birdrace” – att på en vecka garantera hyggliga “birders” att dra 600 arter med kunniga guider och dygnetruntskådning. “Världsrekordet” är 826 arter på 26 dagar i Kenya (324 arter på ett dygn!!). Observera att mest fågeltätast med 2000 arter inom begränsat område, inre Amazonas, kräver betydligt längre tid och större uppoffringar.
I Västra Palearktisk misstänker jag att Aqabaviken med Aqaba och Eilath ligger nära det optimala. 150 arter på en vecka garanteras för en ganska lazy skådning med lagoma transporter och tid för sightseeing och annat.
Mina ca 150 arter en novembervecka utan transporter, guider mm är bra men ändå inom normaliteten, vilket visar Aqabavikens potential – topp i Västra Palearktis??
Landade efter Jordanien en decembervecka i Göteborg med litet krusning i form av dvärgsparven i Eklanda.
Så kom ett rejält bogsvall med innevarande luciaveckan på Gotland. Är månne Västergarn Sveriges svar på Aqabaviken och Kenya???
Vi äntrade ön da´n innan lucia och som en manlig lucia mötte Anders upp redan på luciadagen. Lussebullar i form av talgbollar och frön som genast gav blåmes, talgoxe, koltrast och stenknäck, som tillsammans med både havsörn och kungsörn kunde skådas från köksfönstret.
En tur till fyren gav en presumptiv jaktfalk. Jag fegade ur när vi tre dagar senare hade först en liten pille vid Paån och sedan en större ute på Utholmen. Vi tog också ett svep längs Paån med bonus som stjärtmesar och en sen gransångare.
Storsatsade på onsdagen 16 december. Inledde fint i Fridhem med 1-2 strömstarar och 150 skäggdoppingar i en tät flock. Sedan mothugg och idel dippar. Kryssade Inger B på 311:an, men dip dvärgsparv. Hela kusten upp till Lummelunda dip vittrut och dip kungsfiskare. Tröst med ytterligare 3 fossekallar i Lummelundabäcken – och – förstås gubbdagis med pannlampor, ÖB med snöskyffel och favoritbolaget!
17 december inleddes med hård blåst och snö och att Anders avföll för hembryggning. Som den viking han är lär mjödens njutning sätt frågetecken för hans fortsatta skådarprestationer denna vecka!? Själv bakade jag bullar och skottade halvannan timme. Vid lunchekot hade det stillat av en smula, men var fortfarande bara labert siktljus.
Satsade på den hittills försummade promenixen ut på Svältis och hoppades på inte alltför mycket drev. Gick helt bra och snart en trevlig trastflock som också innehöll en tiotal stenknäckar. På gott humör kollade jag en ormvråk inne i Västergarnsviken. Så lyfter en bamserovis, en duvhök??? – Men, nej en falk!!! Kanonhärligt och visar upp sig så fint, EN JAKTFALK, UNGFÅGEL. Snön lyser upp undervingen och den diagnostiska kontrasten mörka täckare/ljusa pennor. Måste vara den vi såg luciadagen.
Sedan bara det trillade på. Några havsörnar lyfte från själva Svältis och snart hade jag 7 ex i olika åldrar i luften med två ormvråkar. Tittade så ut på Utholmen och där satt en pilgrimsfalk i platta favoritenen.
Så spanade jag rutinmässigt in en bläsands-och en Cayugadrake bland gräsänderna i viken V Svältis. Synnerligen nöjd tyckte jag mig ha utrymme att infria Evas önskningar om litet julris. Med morakniven i näven hörde jag ett ivrigt kacklande och en gammal duvhökshona, stor och vit som en sibirisk “buteoides” drar upp en liten pilgrimsfalk, en ung hane, som cirklar över mig ett bra tag.
Rovfågelfrossan avslutas med en sparvhök som sprider skräck bland traktens fågelbord. Vid att dylikt avrundar jag så med några starar och en brunsiska.
Tennisarmbåge efter skottningen tvingar musarmen till vila – godnatt!!!