Minnenas lund 8 mars
Ett tungt datum för ett år sedan. Poliserna utanför dörren som meddelade ett dödsfall. Adrenalinet som pumpade genom kroppen och livet som skulle komma passerade revy. En skillnad när det finns äldre som går bort då passerar livet som varit.
Årsdagen började med rutiner, Paolo Roberto-gympan på trekvart, den kolhydratstinna hockyfrukosten, lättstäd, en kaffe och så ett lunchmöte på Peperoni om rektorskapet på Kvarnhjulet.
Solen sken men det var snålkallt. Tog vagnen till Kålltorp och större turturduvan. Hittade den i allén på Sanatoriegatan och fick ett tack från en som letade i trädgårdarna.
Fortsatte att vara hjälpsamme herrn. Baxade upp en rullatorbunden dam på 3:ans vagn och hjälpte henne av på Redbergsplatsen. Fick ett varmt tack.
Själv gled jag in på glasbanken vid Olskrokstorget i ett speciellt syfte. Från viadukten mot nästa mål kunde jag spana in en av pilgrimsfalkarna som kretsade runt Gasklockan.
Efter en kort promenad var jag framme i Stampens kyrkogårds minneslund. Jag satte mig på en bänk i solskenet och skålade med min bror. En rödhake hoppade omkring i de mikroskopiska fragmenten av hans ståtliga lekamen. Men hans minne var lika stolt och levande som alltid.