Dax igen!
17 oktober 1997 nåddes jag på Klinteskolan av beskedet om en ung rödhuvad törnskata på Kronholmen. Efter skolans slut vrålcyklade jag milen till golfbanan och letade ensam. På väg att ge upp i tilltagande mörker, så satt den i en buske! Ray, kollega och sydafrikansk golfare, dök upp och suckade förundrad, “Fågelskådare!”.
Fågeln blev ett par dagar. En dag hade vi kurs uppe i Tofta, så jag cyklade förbi i finaste stassen. Passade på och där stod ett gäng kända göteborgarsskådare med Uno U i spetsen, som skippat ett dött Öland för Kronisrarrisen. Tala om förundrade, där kom Olof Armini i slips och kavaj på cykel. Fågeln rasbestämdes på stället.
Så ett halvår senare, 2 juni 1998 hemma hos David. Rapport om rödhuvad törnskata i Mölndal. Lånade mongoosen och trampade iväg, bara halvmilen den här gången. Och där stod Uno U, den här gången helt perplex, “Du har inte slips och kavaj – den här gången!”
Och exakt femton år senare, 2 juni 2013 – DAX IGEN.
Litet seg efter tidig morgon, klockan tre med flodsångare, vaktel och två kornknarrar i N Paviken, därefter yoga en timme och så en saftig hockeyfrukost. Har hunnit läsa på Svalan att Natur-Stig, från Götet med blomma haft myrsnäppor på Au Riv – kanske något för Anders och mig i kampen på Gotlandsligan?
Mobilen skräller, jag rycker upp mig, Eva suckar. Gutt, ringer från Stockholm, har förgäves sökt Anders – Det finns en rödhuvad törnskata vid Norrgårde innanför, just det, Au riv. Febril aktivitet, ringer alla upptänkliga nummer till Anders, ringer Janthe, som är nygift och artigt intresserad, messar Natur-Stig för att tipsa!
Vad mer att göra? Coolar ned, men Eva uppmanar mig att cykla över till Anders. Och där står han med hörselskydden och slipar knivar. Slut på friden! Natur-Stig ringer och berättar att det var HAN! – DAGENS HJÄLTE! Han såg en vit törnskata som han misstänkte för den svartpannade men… med röd luva!
Halvvägs mot Sudret börjar det regna. När vi kommer fram, ett tiotal skådare, något dystra, “Den har rört sig över ett stort område. Inte sedd av någon här. En timme sedan.” Vi rör oss längs vägen, hälsar på kändisar som Silke K och Michael T. Så innan dippdimmorna börjat förgifta sinnet, vinkar Calle T.
Oj, oj va härligt.
Anders njuter och plåtar sin önskeart. Alla lätt euforiska och av bara farten avrundar vi med såväl myrsnäppor på Au riv som en gulhämpling vid Rudvier. Gör gott på skådarligan.
En liten problematik är att den rödhuvade törnskatan, Woodchat Shrike, Lanius senator som många andra arter “riskerar” att splittas.
Tre raser är aktuella, alla observerade i Sverige,
nominatformen “senator” , västra och mellersta Medelhavet,
“niloticus” östra Medelhavet och österut,
“badius” öarna i Medelhavet.
“Badius” är lättast att skilja ut. Bla saknar den vit handbasfläck och har bara ett smalt svart pannband.
“Senator” vs “niloticus” mer av bedömningsfråga i fält, särskilt äldre fåglar. 1K-fåglar lättare pga olika ruggningsförlopp och Kronholmenfågeln bestämd till “niloticus“.
Gamla fåglar på våren/sommaren anses generellt oftast vara nominatformen. Men jag lutar åt att fågel med mycket vitt i handbas och på stjärtbas, med brett svart pannband och inte alltför klen näbb är en utkomst av denna vårens östliga drag och en “niloticus“. Men kolla själva, massor av bilder på Svalan.
Njaa!? – Efter att ha kollat Niclas Ahlbergs outstanding bilder så får jag krypa till korset. Varken det vita på stjärten eller vingen > 20mm, som det skulle vara på en “säker” “niloticus“, så det bidde “senator“, den förväntade nominatformen. Dess utbredning sträcker sig trots allt till Turkiet!
Avslutar med tack till alla – Natur-Stig och Anders i främsta rummet. Också till Mikael som ringde och erbjöd skjuts. Han får äran att avsluta med två mycket fina illustrationer.
