Gardur 14 sep
Islänningarna är kända för sitt nattsudd. I gryningsljuset kunde man förr se russen vandra hemåt med ett lealöst bylte på ryggen. Nu får det lealösa byltet ta sig hem till fots, rejält rund därunder, men längs väl kända stråk som Ránargata. Stör mig föga eftersom tätaste trafiken sammanfaller med min jumpa.
Sålunda fräsch mötte jag upp Edward 0830 sharp. Simmi tog egen bil så det var bara att stå på. Mobilen klingade och redan i Keflavik hade Simmi en simsnäppa, smalnäsa! Sent och kanske den som slickade “min” bunker igår.
Så stora dammen, oroväckande tomt, var är alla ljungpiparna? Vi slarvade, Simmi messade simsnäppan, brednäsan – kvar! Återtåg och jag fick förtroendet att äntra russparken och tala med hästarna. Lyckades över hövan, fick nog en vän för livet men Edward hittade snäppan. Ropade och visade 100 m bort där jag stod med den framför fötterna – jag talade ju med hästen. Revanscherade med att se en brushane flyga förbi.
Så åkte vi ut till fyren och omgrupperade. Jag blev kvar medan Edward och Simmi i en bil for till Asgardur. Simmi skulle återvända längs stranden medan det blev bilspaning för Edward.
Jag klämde 500 hrota-gäss, en stenfalk, en knubbsäl och en aldrig sinande ström av havssulor. Edward hittade en prärielöpare vid Asgardur.
Vid återsamlingen tillbaka i ordinarie fordon, sedan åter mot Asgardur. Edward apporterade en lappsparv, en Islandsrarris. Simmi ville inte vara sämre vände bilen och fångade in en tuvsnäppa bland de nu talrika ljungpiparna och några kärror.
Vi tog sedan en promenad längs stranden i gränszonen mellan vatten och ängar. I hopp om bättre och fler obsar. Blev 2-3 lappsparvar med en snösparv och prärielöparen förbiflygande.
I sanning en uppvisning i vad Island kan erbjuda av fågelmarker och suverän skådarstrategi.
3 nya Islandsarter för mig! Well done Edward och Simmi!