Expedition 3 ,final Uganda. Dag 1.
“Hash harriers” eller “Hash klättrarna” är en företeelse världen över i association till utländska beskickningar. Man samlas på något ställe på centralorten och rusar runt efter varandra och letar (klättrar efter) olika ledtrådar och ropar, “on,on,on,…”. Egentligen begriper man ganska litet tills det efterföljande ölhävandet mm
Jag har varit med på olika ställen och karaktären är olika från Dehli och Kathmandu till Harare och till slut Nairobi och Kampala.
Kaj överraskade med att ha anmält oss till en weekendkryssning med Kampalas Hash Harriers till SSe Islands. Med fyra löpningar – jag som inte sprungit på flera år!
Eva från utsikt-Island tog snabbt reda på att båtarna var läckande såll, 90% av befolkningen var smittade med HIV och nilkrokodilerna var kräsna man-eaters.
Kaj kontrade – dansande prinsessor med ebenholtshy under ekvatormånens sken, ett Victoriafall av välsmakande öl och där finns en “endemisk” Paradise Flycatcher, normal men med helvit stjärt.
Den 6 december i Port Bello i Kampala bordade vi alltså den katamaran som skulle “bära” oss över Kampalabayen till Stora Victoriasjön och Sse. Pga av ett heavy rain och sedvanligt trafik-jam var vi exakt in-time för avgång. Tillsammans med delar av besättningen, en säkerhetsman från Amerikanska Ambassaden och två kvinnliga holländska biståndsarbetare.
Spanade in resans första Speckled Pigeons och resans enda Lesser Kestrel. Några Pink-backed Pelicans och en Knob-billed Duck sam runt båten. Så dundrade några lastbilslaster öl ut på kajen och bars ombord – lovande!
Under de följande två timmarna släntrade ca 150 “klättrare” från Kampala och Nairobi, ihop med ett synnerligt ljudstarkt disco, ombord. Och ett gungande, dansande och rumlande fartyg kunde avgå för en 6-timmarsfärd för halv maskin.
Hittade själv, vidunderligt nog , härliga positioner för såväl vila som fågelskådning. Hela tiden ett flöde av fåglar utan att vara “för mycket”. Bland allt ovanligt, resans enda obs av “vanlig” fisktärna. Vi hade också en av få “vanliga” pelikaner.
Framme, mycket riktigt i fullmånsken, inställdes första loppet. Och vi hade sanslösa turen att få ett eget boende ngn km utefter stranden – tyst, rent och varsin egen bungalow med utsikt över Victoriasjön. Swamp Nightjars dunkade oss till sömns efter kokbananer, ugali och mbuzi, getkött.