Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Stor i truten!

with 2 comments

Det har frossats i trutar runtom Sveriges kuster. Och visst vill man hänga på! David angav tonen den 10:e.

Men vi tar allt i ordning.

Den 9:e augusti rapporterade en av slitvargarna i Fiskhamnen, Stefan S, om en Kaspisk trut, 1K-fågel. Han hade dessutom fina foton. Kredit till honom för upptäckt och dokumentation.

Christer F, en annan slitvarg i Fiskhamnen, återupptäckte truten den 14:e, och stod för en lika fin dokumentation på sin hemsida www.christerfalt.com.

Den 15:e blev det fart på lokala och gästande skådare, och truten dokumenterades ytterligare och diskuterades på bla Svalan.

Den 16:e gjorde jag en “combo” med buss och vagn, för att snabbflogga Fiskhamnen och sedan träffa Eva för att handla på Bondens marknad i Linné.

Räknade med att några tubbeväpnade skådare var på plats och truten redan fanns i deras kikarsikten. Men icke, trutarnas kackel ljöd ihåligt i den skådartomma hamnen. Med dipvibbar – på foton föll truten ovedersägligt inom “svenska artbestämningsramen” för en Kaspisk trut, men… – gick jag fram till cementpiren i hamnbassängens S del.

Och där stod den, första fågeln jag ser på och närmast. Helt klar! – men jag tog tid på mig att gå runt, titta i olika ljus och olika vinklar se den flyga, försvinna och hitta den igen. Visst, inom ramen men lämnade nog en del för esteten – vitt huvud med pepparkornsöga mm.

Den 18:e gjorde jag en repris, med Bondens marknad utbytt mot Domus Avenyn. En och en halv timme och Osborne L med tub på plats. “Lätt som en plätt!”. Men ack, vi lunkade runt och tittade och tittade. Några gånger hettade det till, men varje gång slank tillfället oss ur händerna.

Bara att acceptera och min tidsfrist löpte ut samtidigt som Kent K från Trollhättan dök upp. Några skämtsamma avskedsfraser innan jag kastade det där sista getögat – på asfalten 50 m framför oss – där stod den ilsket försvarande litet “chum” från en tunna! Glada skratt och Kent sköt några välriktade kamerakott. Tack för nedanstående, Kent och tack för tub och sällskap, Osborne!

579351

Detta interfolierades av två andra trutobsar. Med samma problematik, men med andra förutsättningar. Dels denna Medelhavstrut, 1K den 10:e på Getterön.

bild 1-6bild 3-3

Dels denna adulta Atlantsilltrut den 19:e på Hönö.

bild 2-7bild 1-7

 

Båda upptäcktes av David och han stod också för “dokumentation”, under dessa omständigheter och med tillgänglig utrustning, en fenomenal prestation. Som enda medvittne gav jag assistans efter bästa förmåga. Båda fåglarna efter mitt förmenande lika svåra/lätta att baxa inom ramen för “sina taxa”, som den Kaspiske. Dock utan möjlighet till samma skådarconsensus – yttre omständigheter, skådarantal och dokumentation!

Samma problematik dock. Alla tre är liknande exempel på hur man vaskar/krystar fram arter/raser ur trutkomplexet. Själv misstänker jag att dessa “kreationer” är ett symptom på att vår artsystematik, som fått utvecklas i lugn och ro under ett antal sekel, nu står inför ett paradigmskifte. Man kan ana att den audio/visuella inramningen tonar ut till förmån för det mikrobiologiska perspektivet, typ DNA. Systematiken skall ju vara ett instrument, så funktionellt som möjligt och inte ett självändamål. Förvisso kul för obsboken med 80 arter maskrosor i trädgården, men…

Men jag tror inte fågelskådning kommer att gå samma väg som brottningen i OS. Tror istället på utveckling och att upptäcktsresandet inte tog slut för att Jorden blev rund istället för platt! – HA!

Och mycket roligt att brottas med de ovanstående trutarna. Tack DAVID!

 

 

Written by admin

August 23rd, 2014 at 4:16 pm

Posted in Göteborg

2 Responses to 'Stor i truten!'

Subscribe to comments with RSS or TrackBack to 'Stor i truten!'.

  1. Rätta mig om jag har fel, men ”utvecklingen” av medelhavs- och kaspisk trut har gått till något i stil som följer:
    Fas 1) För omkring ett decennium sedan tog kunskapen om bestämningskaraktärer kring mich och cach ett rejält kliv framåt och konsensus rådde att upphöja dem till arter. Samtidigt verkade cach företa en expansion mot NW. Resultatet blev ett kraftigt ökat antal observationer av dessa bägge arter i Sverige.
    Fas 2/nuläge) Cach fortsätter sin expansion med följd att fler och fler mich/cach- och cach/arg-hybrider uppträder. Hybriderna verkar dessutom vara fertila och flergenerationshybrider uppträder.
    Hypotetisk fas 3) Expansion och hybridisering fortsätter och till slut blir det ohållbart att bevara mich och cach och arg som distinkta arter och de lumpas.
    Det intressanta är då att vi inte lumpat till följd av att nyupptäckta rön, utan för att de tre tidigare distinkta arterna konvergerar till en enda.
    Med reservation för att jag kan ha missuppfattat fakta, så tycker jag att scenariot är fascinerande. Kanske kommer vi att under loppet av några decennier få möjlighet följa hur några arter uppstår och försvinner. Tack och lov inte till följd av utrotning, utan genom evolution.
    Eller så tänker man bara att det gäller att passa på och kryssa mich och cach innan det är för sent 😉

    David Armini

    1 Sep 14 at 9:42 am

  2. Uppfattar det ungefär som du beskriver det. Liknande scenario finns för Vitvingade trutar i Nearktis. Intressant!

    admin

    8 Sep 14 at 4:44 pm

Leave a Reply