Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Första

without comments

Dax att svåra litet kring megatrippeln.

Wilsonen först alldeles i början av juni. En lifer för mig och en riktig rysare, om än härlig sådan för alla inblandade:

TJOCKFOTARE.

 

Lämnade Gotland den 12 maj efter nästan två månader. Trots mycket mer jobb än jag räknat med hade skådandet varit riktigt gott. Måndagen den 5 maj hade kunnat bli russinet med drag på svarthuvad mås, pralle, dammsnäppor och alförrädare. Det blev en fin tur med Anders och såväl måsen som rödglada hängdes in men flera dippar. Istället en präriemåschock på onsdagen som blev en dipchock efter bilder på nätet.

 

Spetsbergare, rödhalsad, fjällgås, affe, pille och mycket annat smågodis men det var med stor bävan jag dagligen följde blacku.se. Mina allra suraste förväntningar infriades med råge, blåtrast, dvärguv, styltlöpare och så det riktiga dråpslaget en Wilsonsimsnäppa – en lifer – i Stockvike tisdagen den 27 maj. Måtte den vara kvar till helgen, men nej försvunnen dagen därpå!

 

30 maj på kvällen är vi tillbaka på Gotland, jag fågelmässigt luttrad och på lågväxel. Två mornar med massor av fåglar och mycket trevligt men jösses va´ bortskämd man är! Eva anbefaller hårdkör efter morronspanet på lördagen, sanering efter fågelintrång och gräsklippning. Klokt, på söndagen efter morronpasset är jag fågelfri i dubbel bemärkelse och slösurfar litet – Wilson back! – Tudde har gjort en ”Tjockfotare”.

 

För drygt tjugo år sedan, onsdagen 17 september 1987, upptäckte Lasse Blomman, legenden från Busör och Burgsvik, en tjockfot på Faludden. Han jagade den runt bodarna på yttersta spetsen och kunde ta gift på att den hade mörk iris! Fågeln försvann och blev ett knivigt fall för Rk tills… söndagen 21 september tog David och jag med Juppen till Sudret där vi sammanstrålade med de båda rovisarna Harald och Anders. Efter en hygglig dag avslutade vi som så ofta kurandes bakom stentunet på Auriv. Två odalmän klampade runt på tuvorna ute på fågelreservatet och Juppen morrade hotfullt. Då trampade en av männen på en extra stor tuva, och David skrek till, TJOCKFOT och minsann fågeln vinglade iväg längs stranden, ut över vattnet och försvann. Harald av alla reagerade reptilsnabbt och fick iväg några snapshots för dokumentation. Som vanligt på den tiden blev dokumentationen till ett UFO, möjligen en gigantisk fladdermus. Vad vi alla var överens om var att fågeln hade ljus iris och att odalmännen skulle ha en eloge, som följdriktigt framfördes av den korrekte Juppen.

 

Därmed myntades begreppet ”Tjockfotare”, när teknisk bevisning står mot sannolikhet. I detta fall dömde Rk efter sannolikheten och det bidde EN tjockfot som för övrigt hittades död vid Stockvike 24 september.

 

Söndagen 1 juni 2008 igen och Tudde har hittat en Wilson som skiljer sig så markant från den som sågs 27 maj att vi ånyo står inför en ”Tjockfotare” med överväldigande teknisk bevisning contra lika överväldigande sannolikhet – kan en fågel rugga så snabbt eller kan Gotlands två första Wilsonsimsnäppor dyka upp separat, men så nära i tid och på samma plats? Nu är dock dokumentationen av en annan klass så…

 

Läser på nätet att Wilsonsimsnäppor i tiotusental i salina sjöar i Carlifornien ”undergo an exceptional rapid moult of body plumage” på sin flytt till Sydamerika! Kanske något att tänka på.

 

I Västergarn arbetar jag febrilt med mobilen, Anders, Janne – svara. Janne är fortfarande hemma och på G, va skönt! En timme senare passerar Volvon med Janne på regelvidrig bår i baksätet och Robban vid ratten. Den senare rynkar på näsan åt mina tomma gräsklippardunkar – han är fd brandinspektör.

 

Med adrenalinet dunkande i ådrorna lämnar vi bilen vid sista larmet. Robban fastnar på en taggtråd medan Janne och jag föga gentlemannamässigt tränger undan Värmlands-Marita från hennes tub och en ljuv känsla innfinner sig när adrenalinet sjunker till normalnivå – ett livskryzz! Ställer in egna tuben och har plötsligt två dammsnäppor i fokus, något som den senkomne Robban får nöja sig med tills simsnäppan återkommer efter en flygtur. Bakom en kaktus anar vi en präriemås men det är bara Juppen som hukar bakom en enbuske. Ett glatt gäng avrundar så med trastsångare och Robban får dagens tredje lifer. Lätt ångestladdad fyller jag mina dunkar vid en mack, men inspektören försäkrar att såväl lukt som explosionsrisken minskar.

 

Vilket drag, som räddar måndagen med tufft fackmöte och ännu tuffare styrelsemöte, timmar av Olof hit och dit.

 

Helt urlakad till Västergarn sen eftermiddag och tänker kasta mig på sängen medan Eva har ett lättare möte med ägarna. Hennes avskedsreplik, ”Om du går ut” får mig på bättre tankar och jag vacklar halvt medvetslös upp till Paviken. Redan mellan träden anar jag något som ryggradsmässigt slår till, vitvingad tärna. Tröttheten försvinner, snabb glimt av tärnan så är även den försvunnen. Var det bara en svarttärna? Skit – segar upp till tornet och utmanar motljuset och efter en stund och litet uppmuntran av en Durango har jag jobbat fram en vitvingad och en svarttärna. Larmas och raskt dyker David L upp och tar superbilder till Svalan. Anders och Janne hinner också tärnorna innan skymningen faller.

Written by Olof

December 12th, 2008 at 10:56 am

Leave a Reply