Grymt 20 vabruari
Medan stora delar av Sveriges alerta vabbar, körde David mig till Landvetter – i dis, blåst och mörker.
Jag klagade att Mellanspetten varit svår och inte setts på två dagar. Han beklagade och tröstade när jag lastade ur.
När jag landade på Visbyplattan och satte på mobilen ringde hans meddelande ” Den är kvar!!!”
Anders mötte med stora smajlet och en makalös matsäck på capoccini och senapskyckling på grovt bröd – och eoner av tid.
Behövdes!!! – den hade flugit sin kos, några härnösandare beklagade deltagande.
Dipvisaren på max. Inga “suktade” i sikte, hade varit mängder tidigare helger. Men skam och efter en timme. Låter favoritfotografen TGP visualisera min “kick”
Tack Torsten i skuggan av murgrönan kröp den fram och tillbaka. Jag fipplade med mobilen och ringde hem till Janne innan jag fick tag i Anders. Underbart är kort – sic.
Efter detta jobbade vi oss upp till Lickershamn och det bidde båd´ Fossekalle och Alförrädare – och söderut och hem till Västergarn med Trana, Sädgås och Bläsgås.
Så i stugan med Sidensvansar som kalasar på de sista nyponen. Och jag hörde deras ringande läta, det första läte jag förlorade med min nedsatta hörsel – JAG MÅR FINT!!!!!