Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

I stridens hetta!

without comments

I förra inlägget frossade jag i minnen och nuläget kring härfågeln – krigshetsaren!

Minns också hur jag i femtonårsåldern frossade i pamfletten “Om kriget kommer”, civilförsvarets nyutgåva 1961. Jag såg mig själv i diverse hjältemodiga roller medan övriga hukade under köksborden med gasmasker och solglasögon.

Nu en mansålder senare rustar jag för skådarnas årliga kamp. Glöd och metoder verkar hårdare än någonsin eller har jag bara blivit äldre och vekare?

Lagom till sammandrabbningarna kring raritetsinflödet  i maj har Artportalen bytt databassystem. Att koppla ett gammalt system till ett nytt är en ytterligt känslig process med synliga och osynliga fallgropar. Jag har med tur lyckats klara mig riktigt bra hittills. För några svindlande dagar har jag toppat Gotlandsligan och legat bland tio-i-topp i hela Sverige!!!

Mer än att skådandet gått bra har jag lyckats med att trycka på rätt knapp i rätt ögonblick – kanske finessen med modernt fågelskådande!

Jag har också valt vapenbröder med omsorg. Att få ingå i gänget med de tre musketörerna från “Born 40” i en attack mot Hornborgasjön var ett lyckokast. Liksom att David alltid är ett stabilt stöd.

Och så förstås Anders. Han har mer än jag deltagit i stridens verkliga hetta, kryssat och lifat på Sudret.

Den position jag uppnått är förstås trevlig men den ställer en del krav. Och det är inte alltid man lyckas, fastän man lyckas.

Både en BKF på Stampen och en TTK i Johanneberg slank ur mitt nät. Trots hårdjobb i timtal med playback, IPhone mm och att David gjorde några tappra försök, blev det bara några syn-o hörobsar för mig och det duger inte i dessa tider!

Bättre upp vid Paviken 1:a maj. Fick fram IPhone och tub i tid

FullSizeRender-8FullSizeRender-9FullSizeRender-10

två tundrasädgäss! Kanske inte så märkvärdigt, men ändå!? Är litet finlir att plocka och så hyfsat dokumentera denna form. Inte lika långsträckta näbbar som “fabalis”, förefallar nästan litet svullna vid roten. Bara litet gult på spetsen. Mörkare huvud/hals kontrasterar mot ljust bröst. I komposition påminner formen litet om spetsbergsgäss.

Kan det bli en egen art? Tveksamt – formerna i sädgåskomplexet verkar litet för lika för att det skall finnas någon varaktig genetisk distinktion. Men kan gråtrutsderivaten så…!?

Written by admin

May 4th, 2015 at 5:12 pm

Leave a Reply