Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Kanadatrutar mm

without comments

Alla har vi väl någon gång suttit runt ett bord med kompisar och så har någon viskat i grannens öra, som denne i sin tur viskat till nästa granne. När sedan det viskade förts runt bordet har det förvandlats till något helt annat.

Detta är ett intressant fenomen som kan appliceras på språkutveckling, men aldrig leder fram till ett nytt språk.

Ett liknande situation finns i naturen när en geografiskt definierad population som vi gett artstatus utvidgar sitt område (“viskar i grannens öra”) och sedan omärkligt förändras i ytterkanten, där den fortsätter att expandera (“viskning nr 2”) osv tills den kanske återkommer till ursprungspopulationen och då förändrats så mycket att de “nya” inte vill känna av de gamla!

I alla steg hybridiserar grannpopulationerna, men i slutändan står vi med två populationer, som lever sida vid sida utan att hybridisera!

Så kan man “leka” med trutkomplexet cirkumpolärt. Börja i NV Europa med “vår” Gråtrut (Argentatus/Argenteus) gå västerut till Kanadatrut (Smithsonianus) passera Berings sund till Vegatrut (Vegae) vidare till Tundratrut (Heuglini) avsluta med “vår” Silltrut (Fuscus/Graellsii).

Är då Silltrut och Gråtrut olika arter? Det är diskutabelt. För artsugna ornitologer är det självklart liksom att helst bilda ytterligare arter på vägen. För en annan grupp, typ biokemister, förefaller det lika korkat med nya arter som att ett nytt språk uppstått runt bordet.

Var och en blir salig på sin tro och artbegreppet är ju människans eget påfund.

Glad i hågen gav jag mig alltså på jakt efter presumtiva Kanadatrutar efter fredagslögen. Och likt den berömde Killian Mullarny, som enligt D Bergmann, under en tur på Island nosade upp 4 “säkra”! – blev jag belönad.

Först den här gynnare

img_1335

Men vad nu! Kan man kalla detta dokumentationsbild eller..?? D Bergman gjorde fullt klart att ingen rarris på Islandslistan utan foto eller likvärdig dokumentation. Skärpning!

img_1337img_1336

Vänstra bilden är svår men den högra desto bättre. Den allra mörkaste gråtruten skulle aldrig vara så jämnt och fint färgad, mörk stjärt som flyter ihop med tättbandade undre stjärttäckare, otecknade undre vingtäckare, tydlig spegel som övergår i små men tydliga svarta handpennespetsar. Tittar man noga syns även ett distinkt avsatt ljusare huvud och tvåfärgad näbb. Men medhålles att det framförallt är helheten som gör fågeln.

Detta ute på Grandi. Litet senare inne i hamnen kommer en ny/samma individ. Tittar mest och får fram kameran för sent. Den drar iväg och förgäves försöker jag fånga den.

img_1338

Ack , kollar hustaken där Daniel plåtade “den” den 22/10. Och…

img_1339img_1340img_1341

Vad säga? Helheten, kraftig näbb, utsträckta vingpennor, ljust huvud.

Jag repriserar vad jag skrev 7 oktober förra året på nästan exakt samma ställe:

“Spanar över hamnen och kanonobs på 1K “SMITHSONIANUS” – om sådana djur finns!?”

 

 

 

Written by admin

November 6th, 2016 at 10:00 pm

Leave a Reply