Fuerte en normal dag
Klockan 0300 ringer den inre klockan.
Månen lyser, nästan helt full och i sällskap av Jupiter och, tror jag, Merkurius. Palmerna vajar och en del skyar drar snabbt förbi.
Vi pratar litet, en av oss somnar om och jag studsar upp. Typ 0430.
Lägger ut yogamattan på balkongen. 17°C och huttrar litet första minuterna, men får upp värmen. Skönt men måste tända belysningen vid balansövningarna. Litet dugg på slutet friskar upp.
Så morgonbestyren med packning av diverse boytoys och 0600 fortfarande tropisk natt. Bara grinden vid receptionen är upplåst.
Hälsporren gör allt för att knäcka mig men det svenska stålet biter ifrån sig. 3,5 km med 100m stigning i ökennatten till…
gryningsljuset 0700. Igår hade vi Ökenlöpare här. Idag lyfte några Svartbukiga Flyghöns och kikaren är inställd på en Ökentrapp. I bakgrunden ses, om den inte vore skymd av molnen, Fuerteventuras högsta punkt, Pico de la Zarza, 807 möh.
Så tuff återfärd till frukosten. Härligt med allehanda godsaker. Får för mig att vi kommer först och går sist.
Kort andhämtning, då jag tränar fågelfoto.
Spansk sparv, så tacksam. Men jag måste träna mer.
Så 1100 båda iväg. Dramatiskt och “vår” strand. Äntligen nya arter, Silkeshäger och en Stormsvala bland alla liror, däribland en Balearisk lira
Görhärligt. Vi njuter. Men när jag skall hålla reda på alla min toys; kikare, glasögon, kamera så försvinner också långdistansglasögonen. Hittas omgående men då också
Portugisisk örlogsman! Ojsan läs följande hämtat från en blogg!!!
“Skräckens segel.
Den portugisiska Örlagsmannen liknar måhända en manet men är lika lite släkt med en manet som du själv är. Studier har visat att Örlogsmannen inte är en art utan fyra. Fyra kolonier ( fyra olika djurarter ) av hydrozoer slog i tidernas djup sina ofarliga påsar ihop och reste det segel som får den flygande holländarens dito att te sig lika skräckinjagande som en punkterad bananbåt på valfri charterstrand. Medans en manet passivt pulserar genom oceanmassorna använder Örlogsmannen en blåsa som fylls med gas utsöndrad av ett av djuren. Denna blåsa sticker upp ovanför vattenytan och fungerar som ett segel. Portugisiska Örlogsmän vid havshorisonten. Genomskinliga dåliga nyheter som likt ettriga isbitar patrullerar jordens tropiska vatten. De upp till femtio meter långa nässelcellerna reagerar vid minsta antydan till beröring och skjuter då ut ett gift som på ett ögonblick förlamar och dödar. Även människor. Om du på en tropisk strand, kanske i mysig sandalstämning, får syn på en uppspolad Örlogsman. Rör den inte. Den är fortfarande dödligt giftig. Notera hur det runt den tillsynes döda Örlogsmannen är lungt och stilla. Inga fiskmåsar skriker. Inga krabbor knastrar. Stämningen är stilla och ödesmättad. Ett naturens eget Ground zero. Trots att Örlogsmannen verkar ligga död vid strandkanten är den inte det. Livsfarliga nässelceller fräser i den heta sanden. De fyra organismerna kan hålla den ruttnande Örlogsmannen vid liv i flera månader. Klamra den fast vid livet. Vänta på vågen som ska spola ut Örlogsmannen till det stora blå igen.
Konstigt djur: Portugisisk Örlogsman ( Physalia physalis )
Storlek: Segel upp till 50 cm. Nässelceller mellan 10 och 50 meterr.”
Blir hemgång via de Afrikanska jordekorrarna och bad i pool och dusch – utan örlogsmän.
Jag tar omvägen via barrancon vid golfbanan. Nya arter är Turturduva och Mindre strandpipare. Också fina studier av 4 Svartbukiga flyghöns. Kors i taket – två på bild!
Det tar sig!
Summerar innan middagen och den “afrikanska” natten, 12,5 km, 16386 steg, 25 våningar.
Som sagt det svenska stålet biter och nu 40 arter. 40 är väl skamgräns och det vore väl bara den om…