Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

SAFARI 1127-1128 2017

without comments

Darriga checkar vi ut från hotellet. Eva och Kaj har jobbat hårt med att få kontakt och hitta fram till möten, boende mm. Sparsamma svar, vagt positiva.

På väg ser vi många möjliga – kan det vara ??? – bara 40 år äldre. Vågar inte fråga bara spekulera – och fantisera. Alla ler! Så efter 2 mil.

Den skylten fanns inte då, men efter 8 km svänger vi in på planen framför staff-building, precis som för drygt 41 år sedan. Då möttes vi av några indiska expatriots och rektor Swai. Då fick jag sätta mig på Swais piki-piki och inspektera ruinen som skulle bli vårat hem i två år. Då steg Kaj ut ur sitt hus :”Här kan ni bo tills…!” och en nu 41-årig vänskap beseglades!

Idag bjuder rektor Malelemba in oss till sin expedition! Vi får lunch, potatischips med ketchup och CocaCola. Fantastiskt mottagna av alla! Nytt och ändå gammalt. Jag tycker mig känna igen skåp, läroböcker, stolar – bara mer slitna. I klassrummet med Upper Secondary form 6, 40 elever, “mina” för 40 år sedan en del med bänkar andra med bara stolar! – som då! Vi biter ihop, en tår i ögonvrån. Eleverna skrattar och applåderar, vi skrattar.

Vi återser våra hus, vårat och Kajs. Vi minns när Kaj och jag stack in en Puff adder till Eva och David, som båda låg i chicken pox, vattkoppor. Vi känner smakerna, lukterna, den eviga torra passaden innan de efterlängtade regnen efter torka och vattenbrist. Vi minns när 900 elever tog avsked. Ett avsked som aldrig ville sluta den majnatten 1978 och aldrig slutar i minnet.

Så Mwadui, på 50-60-talet kanske världens främsta diamantgruva. Funnen av Williamson och skapad av honom och Chopra, framstående indier i Mwanza. Och de skapade också ett samhälle med skolor, sjukvård och en infrastruktur, som bla gjorde Shinyanga secondary möjligt.

Vi anade och besannades i en tydligare nedgång i Mwadui än på skolan. Ändå fortfarande en prydlig oas i kontrast till den omkringliggande landsbygden. Litet knotande hos vakterna i “gaten”, vilka vi var? Men så fick vi kontakt med nuvarande General Manager på bygget Arlen Loehmer  och så…

Prinsessan Margarets svit och bed, 1956! Oj, oj full board. En värld vi inte visste fanns för 40 år sedan. Och Arlen visar runt i gruvan, också en sluten värld då – för oss.

Vi får njuta en skymning över Songwa och hur natten sänker sig (snabbt!) över Mwadui!!!

Fint att sedan skriva till Arlen och Malelemba och få gensvar.

Written by admin

January 21st, 2018 at 7:43 pm

Posted in Old times,Resor

Leave a Reply