Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

April 2018

without comments

April, april – Aprilväder. Luras och växlar mellan Arktis och Tropikerna.

Man svettas och fryser. Man far runt som ett jehu eller kryper ihop i fosterställning.

Som allergi, något som får kroppens slumrande försvarssystem att gå igång med full kraft, ofta missriktad.

Skådandet följer ibland ett liknande mönster.

Gotlandsvistelsen, 22 mars – 12 april, startade med bister senvinter, ostliga vindar, kallt, mörkt.

Så kom april och inbrott för allt möjligt – tom årets första Ladusvala vid Paviken 4 april.

Ett koncentrerat ejdersträck kulminerade 6 april med ca 20 000 fåglar mot norr i en smal korridor som slickade Kronholmen. Tänkte på 80-talet då en liknande kulmen på ett tidsmässigt mer utbrett sträck innehöll kanske 100 ooo fåglar!

Två Praktgudingar var lätthittade, men blev “underbart är kort”, nära och snabbt förbi. En längre ut några dagar tidigare var bekvämare, men långt håll.

Det sågs en del Brandkronade kungsfåglar, Ägretthägrar, arter som inte setts på Gotland, när vi landade där 1980.

Rördrom tutade litet här och där, Ringtrastar, Tärnor, Labbar, Svarta rödstjärtar. Västergarn höll sig väl framme och själv var jag mer än nöjd.

Ändå kom genombrottet när planet tog mark på Landvetter. Solbränd och vältränad men också ledbruten efter kilometerslukande promenader, timslånga kikarhäng, alltför lätt klädsel – undertecknad stapplade uppför trapporna mot OR-25 till larmvirvlarna på BMS. Det regnade in primörer och rariteter i Sverige. Gotland invaderades av Härfåglar, även i Västergarn!

Och sådant är ju skådandet. Men det gäller att inte hänga upp sig på det man inte ser. Istället minnas gamla meriter och gotta sig i det man trots allt får se och upplever.

Och så detta med allergier, pollen, solljus, värmeväxlar som ger allehanda oönskade symptom – ibland mycket allvarliga.

Nedfallen av rarrisar retar känsliga skådarreceptorer att dansa can-can. För varje skådare är ju i grunden artjägare och när det blir för mycket, allra mest av missade obsar då…

Typiska symptom är att vara kraftig kritisk mot andras obsar och att vilt försvara egna.

Allergenerna är många. Vanligt är art/hybridkomplexet. Har tidigare visat de omdiskuterade gässen i Burgsvik

Tundrasädgäss, Skogsädgäss, 2 av ena sorten, hybrider??? Skådarhjärnorna brakar ihop och receptorerna infekteras av gamla föreställningar – tex att Tundragåsen numer är den vanliga formen i stora delar av Sverige – häng med!

Ett annat utbrott var Fjällgåsen i Östergarn. Den sågs två dagar och andra dagen publicerade en fotograf en bild på en Bläsgås, som skulle vara mindre och “bevisade” att exempelvis undertecknat stringat gåsen – Ack, denna nesa. Upptäckaren första dagen presenterade då ett foto, där man med fotomanipulation kunde hitta den gula orbitalringen runt ögat. Och när sedan första fotografen kom med ny bild på annan gås – med gul orbitalring så kunde alla strängare kunna dra något över sig och attacken klingade av.

Dock. Dom udda Fjällgäss vi ser i Västeuropa söder om den Skandinaviska fjällen är med mycket stor sannolikhet utsatta eller avkomma till utsatta fåglar i ett stödprojekt som hållit på sedan 70-talet. Projektet gjorde ett långt uppehåll sedan man hittat genetisk “smitta” från Bläsgås, men är igång igen. So what!?

Den här skall vara garanterat renrasig från Ryssland, utsatt i Arjeplogsfjällen, trol sommaren-16,

Mobilbilder och inte helt lätta att jobba med.

En annan hybridallergen slog till på Svältis. Vasse skådaren Mikael hittade i värsta snålblåsten en underlig and. Helbrun, ganska stor med kontrasterande ljus kind. Hona Rödhuvad dykand!?

Och har man puttat in poletten och den inte passar, då tar det en stund. Men via ngn Rödhuvad-hybrid tror jag nu mest på hona Anas-hybrid av ngt Gräs-Snatter-Stjärt-Bläsand. Intresset från strängare, stringare och andra störtdök.

Allt detta bara under några få dagar och samtidigt sänktes en populär Amerikansk bläsand i Skåne. Efter att en tid förgyllt skådarlivet för en massa stringare och vardagsskådare slog några strängare till.

På Island har jag sett flera Amerikansk bläsandshybrider, men de nämns inte så ofta. Däremot  talas det mycket om Praktejderhybrider. Finns dom inte här.

 

 

 

Written by admin

April 23rd, 2018 at 4:26 pm

Leave a Reply