Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Islossning 2019

without comments

Vintern rasat ut. Eller vinter?? Tänk i ungdomens dagar, mil efter mil i vindlande spårlöper, skaren i glittrande morgonsol, hur långt, hur snabbt som helst, klivandes hem i dagsmejan med svetten rinnande ikapp med uppvaknande vårbäckar.

Blickar ut över en grådisig evighet. Inversionen pressar in nanopartiklar i porerna och frestar på humöret.

En Rostsparv, en putativ Tornuggla… och Halland med Större turturduva, Blåhake, Härfågel och Skåne med Kaisern, Större skrik o Trädgårdskryp. Allt tickar in på BA och Band. Senast Stäppörn på Öland och Härfågel på Sudret.

Sedan i höstas har det varit litet segt i fågelmarkerna, men gott om Bomber. Rödtrast, Svart buskskvätta, Rubinnäktergal …

Typiskt att både David och jag haft våra vassaste östliga rarrisar på Sveriges framsida, Brunsångare resp Vitgumpad busk o Bergtajgasångare. För att inte tala om våra två Blekseglare.

page15image1781216
Detta trots långa perioder på Öland resp Gotland, med stänk av subrarrisar, men inte mer.
Får vältra mig i utbudet på nätet. Det som förr dryftades i en liten fjällstuga miltals från närmaste ort. på British Museum eller på Safari Lodge i Nairobi – av skäggiga män i stridsmundering eller frack. Nu öppet för alla – och vilket bild-och ljudmaterial, i kvantitet och kvalité!
Man vet inte riktigt vad man skall ta tag i. David jobbade på en elusive American Herring Gull, Larus (argentatus) smithsonianus
Och vips var vi ingrottade i en träskmark, West palearctic gulls, North America gulls, Gull-research.org mm mm
Roligt och intressant.
Bemäkansvärt på ovanstående foton är vittrutsnäbben. Men fågeln är på sin tredje vinter och lika utmärkande är svart tertial-och armpenneteckning. Tillsammans faller dessas gråhet så nära ramen för nordliga “argentatus” att en sannolikhet inte ger utrymme för Sveriges första Kanadatrut.
Samtidigt hade den over there passerat som sådan utan kommentar?
Kallar den själv för AGHG!
Fortsätter man på nätet gäller det att gå med lätta steg för att inte snärja in sig. Seglare, piplärkor, ärlor – allt – och mikrobiologin öppnar fler dörrar.
Populationsöar hittas inte bara på öar utan litet varstans i gedigna artområden – hur analysera en DNA-variation!?
Intressant att rita artkartan när jorden är rund, inte platt.
Fräscht att dra Halland 13 feb, norr från Morup, med David. Gott att ersätta den ellusiva VATTENPIPLÄRKAN på Breviksudden med Sverigeårsaren Större Strandpipare i Galtabäck. Och en flödande rad primörer till en härlig samvaro.
Gott med Gutaland 19 feb. Hann till Stelor innan skymning och drog med fullt bagage lätt norrut. Trixade upp kikkerten och spanade in Pavikens kokande V strand. Och visst både Havsörn och den där Sädgåsflocken – men visst var de fler än 11!?
Men hem, packa upp, sova och i gryningsljuset en flock Rapphöns vid nya “gödselstacken” utanför fönstret. Fin start till fin jamboree!
Ett Kanadaderivat, hybrid med ???? Och på andra bilden del av 22 “fabalis”, 2 “rossicus” tv och en Bläsgås snett vänster de betande Grågässen. Totalt nästan 60 arter.
Smakar fint att knyta sig!

 

Written by admin

February 20th, 2019 at 10:20 pm

Leave a Reply