La Pared revisited 2
Andra avdelningen i en genomgång av 4 v i la Pared (+ en vecka på Lanza)
Våtmarksfåglar som vadare, hägrar odyl har bara den nästan igentorkade Barrancon att ta vägen. Och på fyra besök inskränker sig antalet arter till en handfull. Taxaantalet för hela genomgången mångdubblas av några laguner på Lanzarorote – förstås.
Mest enstaka hägrar som besökare o/e inplanterade (Kohäger, Helig Ibis). Roligt att fånga den här Silkeshäger, som ibland hade sällskap av en artfrände i Barranchon.
Två av öarnas mest eftertraktade arter/taxa finns dock inom gruppen, utan att vara våtmarksberoende.
ÖKENTRAPP (Chlamydotis undulata). Jag har sett den vid alla resor, men den är synnerligen lurig. Vet från Afrika att alla trappar är mästare på att diskret smyga undan. Det vill till att lura sig på dem till fots, trots att man kan få helt fantastiska närobsar från en bil. Typiskt har jag haft min bästa obs på Lanza från cykel och på la Pared från buss!! Andra obsar har mestadels varit långskott, till fots och med handkikare. Men en hel del spår.
Att spåra trappar är också utbrett bland såväl jägare som vetenskapare, för att det är enklare än att försöka jaga fram dom. Ett område i halvöknen vid la Pared är mkt spårtätt och fastän jag genomkorsat det gång på gång har jag de flesta gånger inte sett någon trapp. Vid sista besöket nu i november, efter att ha kryssat fram och tillbaka över trappspåren, gav jag upp, satte mig på en höjd och kikade tillbaka över mitt “jaktområde”. Där, vid mina fotspår, minst 5 trappar! Som förstås gled undan och försvann. Men va´gött!
Ökentrappen har som så många taxa genomgått split/slumphysterin. Ursprungligen Kragtrapp (C. undulata) som omfattade nuv Kragtrappen (C. macqueenii) österut och Ökentrappen (C. undulata) i Nordafrika. Ökentrappen har en isolerad population på Fuerte och Lanza, som avviker en del, “Kanarie”trapp (C undulata fuertaventurae). Läge för split, endem och tungt kryzz, så undra på att den är åtrådd bland skådare.
ÖKENLÖPARE (Cursorius cursor). Kan också vara enerverande undflyende, men något lättare än trappen. Förekommer i samma biotop. Utbredning till Saharas nordgräns och Mellanösterns krigszoner gör den mkt eftersökt av WP-twitchers. Har sett den fåtaligt vid alla besök.
Trots “fattigdomen” av antal finns guldkornen eller åtminstone presumtiva att jobba på – hela tiden. Den här gången, 14 nov i Barranchon uppmärksammade jag en avvikande typ Drillsnäppa eller…? Kanske Skogssnäppa? Lätet litet åt det hållet? Litet vingband, helmörk stjärt… Amerikansk skogssnäppa!? Men nej subtilt, vingband fel! Undflyende, ingen kamera, klart jobbigt och mindes 2012 vid samma tid på året. Nabben, Gotland och en Fläckdrillsnäppa, också presumtiv. Här några bilder från Apan.
Så gnodde jag litet med min enklare kamera och utan ovanstående fotografers tålamod och skicklighet.
Och, tja i Florida kanske? Men trots att den hör till de vanligaste vagranterna från over there, till 70-talet betraktades som conspecific med vanlig Drillsnäppa och de enligt uppgift kan hybridisera så måste allt på plats. Och anar jag inte litet sågtandning på tertialerna? Förstora och kolla!
Märkligt för bland fotona på fågeln 2012 upptäckte jag en katt bland hermelinerna, en vanlig Drillsnäppa också med sågtandade tertialer! Annars mycket svåra att skilja dom åt om man inte har tydligt fläckig Fläckdrill eller kan konstatera att honan är polygam!! Det sistnämnda en pikant skillnad mellan Amerikanskan och Europeiskan – hm,hm.
Hur som händer det hela tiden saker, spännande och lärorika.
Så vidare till kapitel 3.