Start 2010 och Minnenas Arkiv
GOTT NYTT ÅR
Våren 1974 och jag provade för första gången den japanska bärselen på långpromenad med David. Någonstans mellan amningarna för han var inte tio månader gammal. Vi gick upp på Safjället. ditlockade av Kristina R som sett tre älgar på en morronpromenad. Väl där rastade vi vid “Brachy”-sjön. Trots inga älgar ett magnifikt nostalgiminne.
Igår den tionde januari åkte tre av barnbarnen skidor på den frusna och snötäckta “Brachy”-sjön. Den yngste är fem år och det är den vita schäfervalpen Lisa som är jämngammal med David då. På fågelsidan årskryssade jag tofsmes. Fö tror jag att man kunde obsa de tre mesarna ur “fastlandsbagen”, tofsmes, tall-och entita då. En utopi idag.
När det gällde årets artrace är jag också belastad av minnen. Två gånger har jag startat året i skuggan av den Östafrikanska riften. Båda gångerna har härjats av hyfsade vinterregn så det har tagit ett par dagar att uppnå 200 arter!! På gångavstånd från vårt hus i Shinyanga secondarys campus.
Två gånger har vi, David och jag uppnått 100 arter före klockan 12 på nyårsdagen. Den 1 januari bodde vi i en lada i nationalparken Kam Sam Roi Yot strax söder om Hua Hin i Thailand och redan medan det ännu var mörkt höll jag på att kliva på ett piggsvin. Via allehanda godsaker som videsångare, större skrikörn och tereksnäppa landade vi litet överraskande med spovsnäppa som art 100 med god marginal till klockan 12.
Den 1 januari 1992 hade vi sällskap av Tudde och bebodde två hyddor i Nationalparken Chitwan i södra Nepal. Inledde med en gråsångare innifrån pissoaren och en fältsångare utanför (duo-klassiker à la Gotska Sandön!). Sedan fick vi sällskap av en lindrigt nykter guide. Så vilsen att Tudde höll på att kliva upp på en pansarnoshörning i tron att det var en stor sten. Nåväl med något knappare marginal till klockan 12 än 1988 men inte mindre överraskande blev en helt vanlig havsörn art nr 100, när den kom seglande längs Raptifloden.
Inför årets fågelracande gjorde jag ett illavarslande gott genrep på nyårsafton. Fässberg hade varit tungt eller rättare är väl alltid tungt. Cyklade runt litet grann och spanade in vitkindad gås, sädgås, 2 blåhökar, flera starar bland björk-rödvingetrastar och en svartkråka. Lägg härtill alla trastar, bergfinkar, grönsiskor m.m. genom att bara titta ut från våningen.
Med seg bävan vaknade jag till liv på nyårsdagen. Medan raketröken skingrades glodde mina blodsprängda in en hygglig “bag” från köksfönstret, rödhake, gärdsmyg, rödvinge, bergfink m.m. Framåt tolvsnåret kände jag mig redo för en attack mot Fässberg. Litet rutinmässigt gick jag in på datorn och club300.se, JÖTA PETTER.
Men javisst, västgötarna har alltid ett Nyttårsrace och det var Ulf L som slagit till, sett något mysko och satt spiken i kistan efter en halvtimmes väntan. Minns Ulf L från Apelviken häromåret. Hade dragit dit Lars Ulta för att kryssa. Dött om mongolpiplärkan och tjogtals skådare drog hektiskt runt. Alla utom Ulf som tryggt spanade i gräset nedanför en husvägg – där sågs den senast för några timmar sedan. Efter en halvtimme hade jag försett Lars Ulta med två nya kryss, vattenpip och vinterhämpling plus ett antal kilometer i benen. Återvände alltså till Ulf för att ge upp mongolen och säga adjö. “Det rörde sig i gräset för en stund sedan”, Ulf optimistiskt. “Uhum” jag medlidsamt. Någon minut senare visade mongolpiplärkan upp sig i all sin prakt och Ultas tredje kryss denna dag var ett faktum.
Den här gången var det en ringandhane i Säveåns utflöde i Göta Älv vid Gullbergsvass. Med adrenalinet dunkande i ådrorna drog jag nedför Avenyn. Cykelpolisen hade inte en chans om de tänkt sig en nyårsbonus. Under bron , längs älven förbi Gasklockan där pillen kollades i full fart. Vid kajen hukande med blomman vid sidan och vapnet skjutklart Björn D. Den eminente skådaren och fotografen som också får illustrera detta.
Runt kajen vimlade det sedan runt fjällvråk, havsörn, smådopping, några kungsfiskare mm Så nu undras om inte detta blev en all-timer i Sverige!?
GOTT NYTT ÅR