Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Mångalen

with 2 comments

Klara, kalla nätter och himlakropparnas vandringar har skänkt oss måne och månsken av sällan skådat slag de senaste nätterna.

Jag minns från tidigt sextiotal någon fin snövinter. Pappa Nils och jag hade lagt upp ett skidspår i Bolltorpsskogarna på ungefär en mil. På den tiden gick det att skida från GustavAdolfsgatan.  Alltså bara spänna läderremmarna om pjäxorna utanför dörren och dra iväg på brädlaggarna genom Klämma och över Saxebäcksfälten till Laggarebacken och Bolltorpsskogarna.

Som flitig gymnasist gav jag mig ut på kvällen efter läxläsningen. Det var mäktigt nästan litet kusligt att susa fram i gammelskogen och efter en vådlig slalomlöpa genom lövslyn hamna ute på en månbelyst skogssjö. Adrenalinet pumpade upp varulvsflås i nacken men när jag stannade var det tyst så tyst! Hade man så tur så höll både bindningar och skidor och man kunde unna sig ett varmt bad och hett te och en pressad apelsin.

Drygt tio år senare flödade samma måne när jag flög, för så uppfattar jag det, fram över myrarna utanför Carlshem i Umeå. Även då jagades jag av adrenalindimmiga demoner som flydde när jag stannade. Någon gång skrek en räv och en gång knep en ljudlös uggla en sork i snön framför mig. Blodspåren fanns kvar da´n därpå.

En reminiscens av detta fick jag häromåret när jag vandrade några nätter i Estländsk vintermark, snö, knäppkyla och måne! Här dock inga skidor men istället substansiellt ylande vargar och hoande ugglor.

Var skidflykten på en månbelyst snöslätt ett minne från en förlorad tid???

Igår 30 jan ringde David och föreslog ett finurligt skidköp – eftersom Pascal behövde skidor att växa ur – eftersom det vore praktiskt med bara två par Davids och ett par nya – eftersom jag sedan länge gjort mig av med mitt sista par (faktiskt dom jag hade i Umeå!).

Igår tände jag på detta finurliga köp – på alla cylindrar.

Igår dröjde det till skymningen när jag provade ut ett par elitskidor i Sisjöns sportcentrum.

Igår spände Pascal och jag på oss skidorna och flög fram på snön över Sisjöns frusna vatten. Vi var helt ensamma förutom en enorm måne och om vi tittat noga planeterna Mars, Jupiter och Saturnus.

Och förstås flåsade några ulvar oss i nacken liksom vi förföljdes av ett underligt ljusfenomen. Stannade vi var det bara tystnad, en tystnad som förtog bruset från Mölndal och Göteborg.

Minnet av när Nils och jag stormade fram över Dammsjön hängde över mig likt månen. Nu när Pascal och jag pressade varandra i parallella spår.

En 64-åring kan fortfarande bli mångalen – och lycklig!!!!

Written by Olof

January 31st, 2010 at 10:18 pm

Posted in Göteborg,Old times

2 Responses to 'Mångalen'

Subscribe to comments with RSS or TrackBack to 'Mångalen'.

  1. Hade en härlig skidtur häromdagen. Följde elljusspåret till Krokslättsvallen där jag skidade upp spåret igen och körde tio-talet varv. Fullföljde sedan elljusspåret runt, vilket gick bra till följd av nysnön (annars blir det för snabbt i nedförsbackarna) och avslutade med några varv på Ändis. Fantastiskt att kunna göra en sådan tur direkt ut från grinden på baksidan 🙂

    David

    4 Feb 10 at 10:25 am

  2. Drog ungefär samma idag 6 feb. Fick lägga på klister men det hjälpte inte så mycket mer än att det gick hackigare nedför och på slätlöpor. Tekniken och spåren är ju inte på topp. Men ändå ljuvligt och bara 2 vurpor – helt onödiga.

    Olof

    6 Feb 10 at 10:36 pm

Leave a Reply