Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Dvärglira in absurdum

without comments

Kul att följa utveckling kring Martin As observation på Hönö och hans bilder. Jag har tidigare nämnt om skådare/fotografer som har det lilla extra – han hör definitivt till dem. Förra året vid nästan årsdagen för en möjlig sydpolslabb på Hönö höll han sig framme med ett longshot på en (stor?)labb som kunde… – kul!!

Du hittar efter litet letande Stefan Hs bilder från 12 augusti 1991 på

http://www.birds.se

och Martin As 18 år och en dag senare, på 

http://www.pbase.com/alexandersson/image/116021919

Och här hans fotocollage från Hönö 19 juli, som orsakade turbostämning på Svalan och Kustobsar.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/229897.jpg

Scenariot likt vad som utspann sig förra året kring Magnus Rs foton av vad som från början togs som en tilltufsad mindra lira men fick enigman av en medelhavslira. Ny art för landet!

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2009/large/176878.jpg

Vet inte utvecklingen av detta “fallet” utom att några entusiaster “jobbar” vidare. 

Det blev förstås fullt pådrag 19 juli dennes när observatörerna, Martin A o Peter H framförde dvärglira som en arbetshypotes. Poletten föll inte ned för något annat. Läser ni under Martin As bilder kan ni ta del av den mycket intressanta maildebatten. 

Dvärgliran delar inte bara släkskap med medelhavsliran, den är också en väntad “first” för Sverige. Som för alla havsfåglar är obsandet upphetsande; fart, blåst m.m. och ibland en för stor utmaning även för den “ofelbara” kameran! Det låg dessutom en trolig obs i Norge och lurade och alla minns vi mönstret för en annan havsfågel, den mindre albatrossen 8 juli 2007, som setts alternativt i Norge eller England eller på båda ställena, innan den fångades i “Lomma-ryssjan“!

Det sakliga i debatten kan var och en läsa och jag tycker den är helt Ok och skulle själv satsa på en avancerad 1K tobisgrissla alternativt en retarderad 2K. Var också min ursprungstanke inför bilderna innan debatten tagit fart.

Unnar mig litet filosofiska funderingar utanför det sakligt fågelmässiga. Alltid tacksamt att simma i lugna vatten och ägna sig åt eftertankens kranka blekhet.

Debatten startar med ett djärvt utkast av entusiasm som många hakar på. I det här fallet ny art för landet, nyligen rapporterad från Norge, suddiga foton som inte tyckts förställa något och… att vara tveksam är trist. Man bygger upp kring några pro-detaljer men än mer på anti-allt-annat.

Så blir det litet motigare, inte direkt “Kejsarens nya kläder” men vinden skrotar litet som den ibland gör på Hönö och vips har det minst osannolika motalternativet tobisgrissla hamnat i överläge och plötsligt ligger de första entusiasterna aningen pyrt till.

Enligt min uppfattning innehåller såväl dvärglirebestämning som sedan tobisgrisslealternativet den mänskliga svagheten att mer stödja sig på “reductio ad absurdum” och mindre på “in veritas”. Det är svårare att konsolidera än att förkasta, alltså förkastar man allt utom sin egen sanning. “Att jorden en gång var platt” brukar anges som paradexemplet på detta.

Människan tar till detta trix på grund av oförmågan att se “tillräckligt mycket” – inte ens med hjälp av alla möjliga tekniska hjälpmedel eller de bäst underbyggda teorier. Det gjorde jag själv häromdagen på Utholmen. Självklart var det brungladan jag nyligen sett, som kom glidande med kluven stjärt över Anders och mig! När jag mentalt bestämt mig och kläckt ur mig detta, tog det orimligt lång tid att vända över till att det var en arketypisk 1K rödglada. Först när jag beskrev för Anders att detta var en brunglada av förmodat östligt ursprung fångade verkligheten upp mig. Mycket tacksam att jag såg verkligheten och greppade den och att Anders av diskretion väntade med att näpsa mig!

Som så ofta hamnar bedömningen i sannolikhet. Hade bilderna och beskrivningen på Hönöfågeln varit från en off-shore Atlantisk ö så hade vi inte behövt bry oss om någon påstod att det var en dvärglira. Men nu var den från Hönö – så! Och samtidigt behövs de här djärva takterna för att hålla intresse och skärpa uppe! I ett större perspektiv för att föra mänskligheten framåt(, samtidigt som det kan bli dess fall). Eller i ett mindre för att dvärgliran förr eller senare skall sprattla i “Lomma-ryssjan“?

Written by Olof

July 23rd, 2010 at 4:31 pm

Leave a Reply