Olof Armini om fåglar och natur

Jobbar sakta men säkert mot de 100 i Artrace Gotland 2016.

En tillfällig sackning för Anders och mig efter Evas och Holdens ankomster. Helt följdriktigt.

Skådningen ligger alltid i utbrytarklungan, men bara i pole-position när…!!!

Som när jag rensade pioner onsdagen den 24, 1518. Över mig vinglade en Sånglärka mot NO. Ur dess strupe klirrade vårens budskap. På kvällen hördes så en våryr Kattuggla långt i SO. Vårens budbärare.

Den verkliga våren var dock kommen lördagen 27, 1300. Då sjöng en Sånglärka för full hals in sitt revir vid Pavikens strand.

Dessa vårtecken behövs verkligen. För med en stuga, där allt “fungerar klockrent”, händer ständigt saker som kan rucka, även den stabilaste.

Redan på torsdagen trilskades armatur och elektriska prylar vid köksbänken. Blev blinkande sken från en lampa, en slocknad lampa, fläkten på knapp halvfart och en spis som kom upp i fesljummet. Lyckades brassa ihop något ätbart och vi avvaktade att kontakta El-Bengt på fredag morgon.

Fredag morgon timade och allt fungerade perfekt, inklusive vattenkokare och brödrosten, två luriga attiraljer.

Kvällen med avancerad matlagning gick också som en dans tills jag öppnade fönstret efter disken, för att lyssna efter kattugglan. Halva huset släcktes ned, golvvärme, varmvatten, halva spisen. Ringde den eminente Tudde som lugnt förde in mig på spåret att en fas gått.

Därmed upptaggad blev det GEAB, som berömde min klara redogörelse, hmmmmm! De föreslog byte av proppar i skåpet i trädgården. Vadå proppar, 16A, letade fram 10 och 6. Gav upp och låg och funderade på gamla elkunskaper och den gamla goda tiden med förbud att pilla i elskåp och hängande elledningar, där man såg felet direkt.

På morgonen slocknade allt, morrongröten mm Och jag fick GEAB att skicka två raska ynglingar. Turligt nog låg felet bortanför mitt skåp. Så nu med en fungerande markledning leker våren vidare.

Jobbar på och fint flyt men snålt med nytt.

Närmar mig 100 på Gotland!

17 februari

Alförrädare är en nyckelart för artruset på Gotland. Den har blivit sällsyntare och sällsyntare.

Anders smajlade brett med den här goudingen, 14 januari på första parkett, i några timmar i Gnisvärdsbassängen,

Och kanske samma längre söderut 16 januari, vid Näsudden.

Vid pokulerandet 12 februari kunde Anders inte hålla sig, vilket han borde gjort för efter många skottar med öl hade jag för femtioelfte gången påmint honom om 80-talet med nästan hundra alförrädare, gamla fåglar på en gång, runt Kronholmen.

Eller 1981, då jag en dag på sportlovet drog till Kappelshamn med Lasse G och David för att “lajfa” två förrädardrakar. Da´n därpå en utfärd med Janne L och visst vid Djupvik, en Alförrädare. Och så på tredje dagen en promenix på golfbanan, och vadå! – 4 Alförrädare, två hanar och två honor.

När larmet kom den 14 februari, Alförrädare hane (samma?) i Östergarn, så var vi litet mätta. Visst var jag sugen, men vist att ligga lågt. Vädret talade för 16 februari.

Nervöst men stor lättnad att efter 1,5 h körning se den guppandes en halv km bort!

17 september

Efter tvätt och morrondont stämde jag träff med Anders vid fyren. Hade sjungande Större korsnäbb på golfbanan och var väl en kvart sen. Störde Anders en aningen och kollade in några Knipor som kom flygande.

Va´i h-vete! – EN ALFÖRRÄDARE, GAMMAL ÅDA!!! Jag lät det beryktade adjunktsvrålet tala.

Oj, oj vem har sagt att historien upprepar sig? Den höll sig runt fyren i ca 15 minuter, dock utan att vara fotogenic! Underbart är kort – inte foto!

16 februari

Klockan ringde före 0500, det var det värt, strålande väder och fit-for-fight 0715.

Eller vaddå?

Skit samma snart vid Torsburgen och lyssnar in Spillkråka men inga höns – för tidigt? Dom verkar inte så spelgalna på ön som på fastlandet!? – Orrarna!

Så hittar vi Ulf N och känd läkare i snålblåsten vid Skåneriv, mellan Katthammarsvik och Herrvik. Vi väljer dock behagfullt lä bakom martallarna.

ALFÖRRÄDARHANEN i så grann praktdräkt dock ingen linslus. Så det blir att panorera Östergarns fyr.

Och sedan bekanta sig med den gamla Storlomslusen i Herrviks hamn. Belåten med svansen i vädret efter lyckat fiskafänge.

Avslut längst ut på Sysneudd och en tät flock orrar, dock bara sjö-!

Fint att smörja kråset i Östergarns skola efter detta!

11 februari

Upp lagom för att stoppa klockan, jumpa, frukostera och Eva iväg till träning på Olskroken. Jag laddar in flygbussbiljett på mobilen, rasar med 20 kg packning de 200 trappstegen till Carlander och rullar Eklandagatan ned till Korsis och så flygcoachen – i så god tid till Landvetter att jag först får vänta i in-checkningen sedan i security-check. Stoppas där ett tag pga av mystiska prydnadsflaskor.

Securitydamen pustar under min bustunga rygga. Jag muttrar något om bra för armmuskler. Mungiporna åker upp och dagen räddad.

Bra flygning men jag lider sviterna efter förkylningen och får lock för öronen. Hör knappt Anders när han möter på plattan i Visby. Locket släpper befriande när jag släpper loss på Willy´s. Handlar lika snabbt som Anders för första gången. I hörselruset hör jag nästan Råkorna, som blir dagens art i rondellen ut ur Visby.

Och så Västris kära Västris, allt klockrent, vatten, värme, dator…

12 februari

Efter lätt uppmjukning utanför köksfönstret med “finesser” som Gärdsmyg och Gråsparv, full attack i frisk NV och 0 grader.

Paviken!

Fyren!

Och där sitter Pillen på Utholmens gula yta och mumsar på ett byte.

Gravänder, Snatterand, Skedand, Krickor, Gråhakedopping, Havsörnar – inte som förra året med Mellis och Alförrädare första da´n men ändå! – bloten på kvällen står ingen tidigare efter

13 februari

Ändå är vi inte bet denna morgon utan söderut och grymt plöjer vi Faludden. Här har jag tröskat fram en Snösiska. Anders briljerar med kameran.

Vi sopar in Stare, Tofsvipor, Stjärtand, Pilgrimsfalk, Vattenrall, Havsörnar, Kungsörnar, Dubbeltrast, Skäggmesar – Men kanske arter för dagen är två “klammar”, [ ViggXBergand ], hanen i Klinteviken och denna praktfulla [ Börringevråk ] på vägen hem

Nästan som en fjälluggla – hup!

14 februari

Stilla morgon ger behaglig tur längs Pavikens östsida och fågelborden i Mafrids. Småplock med bland annat Järnsparv, Skäggmesar och Mindre hackspett.

Här stöter jag ihop med Anders i S Paviken.

15 februari

Mellandag, när jag bla tvättar och i timmavis grejar med en framtida Mallistripp. Men ändå hinns tripp till Svältis i isande NO och 2km kameraskott av Anders, 2 Havsörnar!!!

Strax höger om fyren och allt detta – vilken lisa för själen

Snart är 2015 urtid och 2016 intid. En lek med ord.

Ledord för året är kris – flyktingkris, klimatkris, terrorkris – så ur led var 2015 innan det blev ur tid.

Dock när jag blickar ut, morgonen 27 december

gympandes genom köksfönstret

och vädrandes sängkläder på balkisen

decimetersnö, -2° – mellandagsvinter, så kanske, åtminstone klimatologiskt, en liten smula i led och fortfarande i tid – 2015!

För min del har också skådandet varit i led anno 2015. Enligt ARTPORTALEN, Altaret för en del men Golgata för andra, har jag 268 arter i hela landet och 241 arter på Gotland. Inte illa särskilt med tanke på att jag varit på Island hela oktober och bara skådat på Västkusten och på Gotland.

Tydligen har Artportalen gett näring åt en jesuitliknande rörelse bland skådare. “Jesuiterna” misstänkliggör andras obsar och jagar dem med blåslampa. Men jag sitter lugnt i båten och låter stormen bedarra och unnar mig ett litet hej innan jag hunnit över bäcken.

Inledde året med ett litet “fusk”besök i Malmö, som faktiskt gav tre unika arter för året, Vitögd dykand, Svartnäbbad islom, Bredstjärtad labb. Den Vitögda dykanden är väl inte speciellt trovärdig, handkikaren från tåget, som accelererade ut från Lund C, samtidigt som jag språkade med Afrikaveteranen Dick, som jag inte träffat på 10 år! Läge för jesuiterna att slipa knivarna, allrahelst som det vimlat av hybrider i Lunds reningsdammar! NB jag ser att idag, 31 december ses den på exakt samma ställe – SÅ!

Årets Royal straight flush var Mellanspetten i Lummelunda! – Eller?

När jag stod av planet, 20:e februari klingade mobilen och David hade tagit reda på att den setts på morgonen. På plattan Anders med läcker matsäck och caretan på tomgång och strax några snabba flukt på något undflyende högt upp i ett träd. Som den 25e blev till höjdarobs, då jag tilläts hitta den själv och även lätesbestämma den. Bosse och Rikard, raska Täbygrabbar står för läckert foto.

Jag ikläder mig dock jesuitdoket och kommer med ett MEN.

Samtidigt som denna hona var på plats har det funnits en presumtiv parter på ön, inte många mil bort!? Som idog deckarläsare vet jag att alltid vara misstänksam mot slumpmässiga sammanträffanden så det finns en malande tanke här!

Assisted performance är inte obekant på fågelskådandets parnasser och väger man sannolikheterna så…? Min inställning till skådandet ger obsarna på spetten full pott, men relativt kanske ändå, Tornugglan, samma dag med Anders eller min ensamobs på Mellanspett i augusti för något decennium sedan på Kronholmen, smäller än högre. Får se vad våra jesuiterna säger, men på sedvanligt manér är de säkert färgade av sin “tro” och inte riktigt att lita på, “som man bäddar får man ligga”.

Hela Gotlandsvistelsen i februari/mars gav en maxad utdelning, med massor av godbitar. Vårruset på Gotland späddes på med en högoktanig tvåveckorsbrygd i skiftet april/maj och det kändes som jag var bra med på tåget. Förutom det redan nämnda mycket godis som med Anders hjälp spanades in. Alförrädare, Spetsbergsgås, Vitnäbbad islom, Härfågel, Svarthuvad mås, Stäpphök, Fältpiplärka, Gulhämpling, ett axplock av läckerbitarna.

Under mellantiderna hade jag med hjälp av David, Bernt, Jörgen m.fl ett grymt fint plock på Västkusten, kanske aldrig på 70 år bättre!? Praktejder, Lunnefågel, Alkekung, Bändelkorsnäbb, Berglärka, Vattenpiplärka mm redan i januari!

Så fortsatte det, Vit stork, Rödhalsad gås, Svarthalsad dopping, Brandkronad kungsfågel, Dammsnäppa, Ökenstenskvätta och kanske russinet i kakan, Iberisk gransångare på Vargö i Götets södra skärgård.

David står för ökenstenskvättan och jag har kämpat med det audio-visuella på den Iberiske. Skruva upp volymen i slutet så hör ni.

Skrajsenheten att ha missat vårrusets final på Gotland kom på skam. Da´n efter att ha återvänt till ön, på självaste nationaldagen, först med Anders till Paviken och Trastsångare. Så Au riv…

Anders inte bara ledde fälttåget mot Rödhuvad törnskata och Svartvingad vadaresvala, han plåtade också.

Med så fin inledning på sommaren rann det bara på, Vaktel, Ägretthäger, Busksångare, Vassångare, Brednäbbad simsnäppa, Aftonfalk, Sommargylling, Biätare, Tuvsnäppa, Brun glada, Svart stork, Citronärla mm … Oj-oj allt detta innan sommaren var till ände!

Tills den 14 september, 2 höstveckor, då jag hann med Fjällpipare och Tajgasångare, största invasionen någonsin.

Ett enda havsfågeldrag, 18 september på Hönö med David, och det mesta som missats i januari klämdes på några intensiva timmar! Balearisk lira, Mindre lira, Fjällabb, Storlabb – Vilken fem-etta!

Så stundade hela oktober på Island. Härligt, men vad skulle jag missa på Sverige/Gotlandslistan? – Havsfåglar och Östliga rarrisar. Västliga stormar och östliga högtrycksryggar tävlade om att breda ut röda mattan, men fåglarna verkade nödbedda och jag kunde lugnt njuta Island.

Vid sidan av det förväntade! – Strömand, Islandsknipa, Jaktfalk mm – och det oväntade! – Större beckasinsnäppa, Fjälluggla, Rödögd vireo mm – Var det presumtiva arter/derivat som förgyllde fågellistan. Tex Stilla havslom, Amerikansk gråtrut och

i tur och ordning, Gråvingad trut, Thayertrut och Coburnirödvinge .

Listmässigt visade det sig bara återstå en transportsträcka till nyår – inga nya arter oktober, november och december. Visst fanns chansen, men knappast till något större ryck, om jag inte avslutat som jag börjat , i Skåne.

Ser nu fram emot 2016 och kanske en januariflogg av Skåne med Pascal och David!

GOTT NYTT ÅR!

Kaosteorier säger – “ju snabbare du färdas desto långsammare kommer du fram”. Typ, “när larmet går!”

Hur lyckas med sitt fågelskådande?

Det vimlade av kungsfiskare i Paån och Paviken.

Anders och jag vimlade i hamnen, när de var i Viken –

och vi vimlade i Viken , när de var i hamnen.

Nya tag, da´n därefter. Vi slet som djur

Ingen kungsfiskare och Anders blev hungrig. Men vi såg och njöt!

Men vad tänker man och vad är den “BRA” skådaren!?

Finns ju så många faktorer. Räknar man arter/upptäckter per tid/lokaler?

Misstänksamma lusläser rapporter och skapar illusioner!

Komplexet i ett fågelskådande innehåller en disposition av tiden och platsen/tillfället.

Det kan kräva 3h av jämnt medelskådande, det kan kräva att du förflyttar dig, det kan kräva att du skärper dig en halvtimme när det hettar till, att du vilar en stund osv

Men också på hur “Duktig” du är, kunskap om utseenden, läten mm

Mixen är omöjlig för den misstänksamme att analysera. Ändå – som i så många sammanhang, tillåts den misstänksammes illusion att styra.

Så och i fågelskådningen.

Jag njuter ändå med alla medskådare, Bergsångare i Västergarn och Större lira på Hovs hallar!

En 70-åring i dagens cybervärld!

Något gick åt fanders, när jag övermodigt skulle installera typ IOs xx på mobilen. Avaktiverat och låst, allt utom adrenalinflödet i mitt inre.

Skärpning – låta mobilen vila, cykeln 2 mil i motvind, en halv miljon i guldmyntsamling och förlita sig på, ja vadå…!?

Kunde ändå finna en frid i dom som fanns, Eva, David, Anders –

PILGRIMSFALKEN jag mötte redan i början av cyklingen och mängden av fåglar i Klinteviken –

150 Kanadagäss och kanske 3, eller 4, eller… xtusen viggar. Bland dom 3 “säkra” hybrider GråXKanadick och en ViggXBergand. Dessutom ett antal “missfärgade” kanadicker, inavlare med missfärgade huvuden!?

Kanske en sådan som stod här och sket

typiskt försvann den – det var en glimrande Kaspisk trut, om dom nu finns?

Hemma igen samlade jag ihop mig, tryckte på rätt knappar och mobilen fungerar.

Tänk om det var på den gamla goa tiden med Durango, en 7X50 för 75 spänn på Konsum och en bakelit på andra sidan klotet.

SUCK

Naturligtvis “visste” jag att förr eller senare skulle Anders, som primedriver, fixa något utöver det vanliga. Till trots av! – silly season – december, mörker.

Efter några flogs i nästan full storm. Så den 8 december, en vidunderlig morgon, -4 grader, stilla, en skarp månskära, en gnistrande Venus. Anders ringer och jag segar litet. Det blir mjuk och lugn färd till Närsholmen.

Världhändelser och bagateller avhandlas. Runt fyren lugnt och över havet. En sidensvansflock drar mot söder.

Tyvärr har oxeln med så många rarrisar genom åren blivit Gorms rov. Men efter snack med Mr GolfNär, Fredrik Ström, intar vi gott kaffe i lä av dungen.

Jag anar ett gott lomsträck??? Får förtroendet att spana “by feet”, Kroken – Glasskär.

Så här nöjd efter 30 Smålommar, en Storlom och så en VITNÄBBAD ISLOM. En gammal fågel i litet sliten dräkt. Den kom med en Smålom på 500m, tala om David och Goliath.

Resten är en mycket skön transportsträcka till god middag i varm stuga.

Tack till Anders

Inleds med stormar, Gorm och Helga.

Märkligt nog träffade Eva och jag en dansk, Gorm, på bussen från Seltjarnarnes på Island. Han är författare från Danmark och drog fram som en stormvind.

På onsdagen 2e december medan jag försökte få facon på elektroniska adventsbelysningen och mellan vindstötarna, får jag syn på en vit störande sten på gräsplätten nedanför balkisen. Plötsligt förvandlas den till en vit uggla! Den sätter sig i ett träd och är grå, svår att upptäcka – KATTUGGLA – läckert men…

Åker till Gotland da´n efter. Naturligtvis roddar Anders min ankomst och snart i stormens öga

Ett mycket givande skådande från Cape Armini på – fiskmåsar! – nåja, vinterhämpling, Kaspisk trut, Tholin family, smakfullt kaffe…

Litet symptomatiskt denna skådarhöst. Grymma förväntningar – ostlig varmluftskorridor avlöst av västliga hurricanes från optimalt läge.

Vad blev det?

Tja, själv skall jag inte klaga. Prickade “the one and only day” på Hönö med triss i liror och labbar. Var på Island hela oktober, med vad det innebär, utan att missa något “back home”.

Nåå, inte försent ännu!

Dock kan förmärkas en ökad frustration i skådarkretsen.

Den slår hårt i solar-plexus!

Hur många och vilka arter har vi att tillgå för alla listor, vårat elexir!? Och vem har rätt att bestämma över detta?

Ojsan-Hoppsan!

Själv har jag alltmer börjat kategorisera mina fågelobsar efter “typer”, som inte är helt konsistenta, men ger en vägledning.

Inser att detta är stick-i-stäv med hur de flesta vill ha det. Litet som att vara icke-troende i en religiös församling.

Men – var och en blir salig på sin tro!