Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Idag Mui Né 20110204

without comments

Av radioveteranerna Anders och Lasse fick jag veta att det dagsaktuella alltid är intressant medan man skall vara återhållsam och sparsmaka med gårdagens skåpmat. Svårt att hålla den linjen och lockande att “fuska”. Skall försöka balansera den slaka linan.

Fredagen 4 februari, Mui Né. Morgon på nya flådiga hotellet Grace. Upp och yogar på balkongen i nattmörker. Det dagas snabbt och som vanligt hinner vi knappt med. Så vandrar vi österut längs stranden mot solen och den egentliga byn. Vi passerar diverse utflöden, ett som Eva får rida på mina axlar över. Tuffaste passagen dock fiskarbyns avträde, där man enligt österländsk sed läggar sin morronpizza, här på den strand som sedan sköljs av havet vid flod.

Efter ett vaksamt kryssande och stirrande ned dags att höja blicken och resans andra sula en gammal brun sula, några iltärnor, sandtärnor m.m. Äntligen litet mudflats i fjärran och Eva följer snällt med längre och längre, sibirisk tundra, rödhalsad snäppa, terek, och ett urval pipare, dock ingen White-faced idag.

Eva ger upp och återvänder. Litet utpumpad småkutar jag sedan för att komma ifatt henne vid floden hon tagit sig över på egen hand. Blir litet sen frukost.

Så ny attack. Först stranden sedan upp på vägen fram till bron över floden. Pittoresk vadning till gigantisk Canyon utlovas – Turistfälla – tänker jag och forcerar några bosättningar och litet bush innan jag stoppas av taggtråd. Återvänder dock till bron med två troféer, Pale-legged Warbler och blånäktergal.

Attackerar sanddynerna litet längre österut och efter en del klättrande splendid isolation. Vandrar i extrem kobraterräng (dippar!), omväxlande röd och vit sand och taggig bush. Spridda gravsättningar, som små monument eller legohus mycket fridfullt.

Blåsigt, varje dag blåser en frisk vind upp vid 10-tiden och bedarrar först efter mörkrets inbrott. Plötsligt kommer jag inte längre. En verklig gigantisk Canyon och skratt och glam från floden där långt nere. Där fick jag och bestraffas med en brant nedstigning längs en sanddyn. Skorna fylls med sand, en arm blöder ymmigt efter kontakt med något taggigt och det hela avslutas i några svinstallar. Tröst en liten flock gråhalsade trastar och en ny bulbyl.

Tuff hemgång och hotellägaren och security officern ser på mig med rynkade pannor. Blir snabb refreshing och family restaurang där Eva svalt avnjuter något gott.

Eftermiddagen slickar jag såren, badar i Stilla havet, simmar några hundra meter i bassängen och sätter mig i soffan med en “ba-ba-ba”. Lyssnar till tet-skrålet och några huliganer från London som tumlar runt i poolen, spanar in några Crested Terns och en tygeltärna över havet och inne över kullarna glider en mellanhäger förbi. Palmseglare svischar och Tailorbirden drar igång symaskinen.

Avslut med nytt restaurangbesök och vi får plats vid trädgårdspar från Varberg.

Jag sover innan jag ligger på sängen men har passerat de 100 och därmed godkänd!?

Written by Olof

February 5th, 2011 at 7:03 am

Posted in Resor

Leave a Reply