Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Som fruktat

without comments

Maj var grymt och grymmast blev övergången till juni – v22 – eller finns en fortsättning?

Det stänkte in storkar, tjockfötter mm i en allt stridare ström.

Fetast två bergsångare, som jag redan nämnt. Så nära och så ytterligt förargliga.

En av mina bogeys, då jag trodde mig ha en säkrad på Svältis 12/9 – 16/9 1990 (sågs av andra 17/9-19/9).

 12/9 var det en säker obs, mycket bra karaktär och lätet klockade den. Den på den tiden västliga rasen numera arten bergsångare. Sedan blev den mer svårflirtad och många trodde sig se den/missade den. Det går inte an att uppträda styv i korken i en sådan soppa. RK sänkte brutalt!

Jag kan både förstå och strunta i det. Timmen 12/9 med den för mig välkända fågeln (speciellt från Provence 1985), det minnet kan jag inte låta förmörkas av meningslösa paranoida tankar.

Nu närde jag ett destruktivt skadeglatt hopp om problems i bestämningen berg/balkansångare för årets obsar sedan splitten för några år sedan. Mycket riktigt gick det en del frossa genom båda observationerna. Arterna är deprimerande lika vad gäller fältmässiga karaktär, sång, dräkt… Det som skiljer i fält är det mest frekventa locklätet ett grönfinklikt -“djui” – bergsångaren och ett sparvlikt – “chirp” – balkansångaren. Lyssna på alla vs turkietlocken på nedanstående länk 

http://www.xeno-canto.org/browse.php?query=Phylloscopus+bonelli

Har ni följt de båda obsarna på Svalan så vet ni att det chirpades en del innan man bestämde sig och slöt leden. Så icke i Västergarn 1990.

Intressant är att enda “godkända” balkansångaren i Sverige är i Almedalen 15/5 1993. En av Tårtans många knock-out obsar.

Kanske för att slippa frossa och framtida konspirationsteorier att man skulle slumpa arterna med grönsångare. De tre arterna har “so much in common” och rasbestämning blir sällan så laddad.

Så kom den fruktade veckan med rektorskap och annat elände som en hoper rarrisar på ön med dvärguv på topp än så länge. Där kan man glömma att försöka kränga den för något år sedan – som typ näktergalning!!

Biätare överallt, vadarsvalor en masse, alpseglare herre je. Förresten grattis Janne till vit stork, nästan på taknocken och suck-suck bergsångaren!

Kanske, kanske får jag en chans på den sjungande citronärlan i Ölmevalla innan jag lägger kikaren på hyllan?????

Written by admin

June 1st, 2011 at 7:52 pm

Leave a Reply