2 november dimma o minna
Laddade efter utbrottet med brandkronade på Faludden 28 oktober bestämde vi drag på ökenvarfågel eller annat valfritt godis onsdagen 2 november anno 2011.
På morgonene laddade Anders batteriet till bilen som laddat ur under natten. Inte bara batteriet hade kämpade med laddning under natten. Undertecknad tänkte ladda hem en ny version av Internet Explorer. Efter halvannan timme ungefär halvett kom beskedet, diskutrymme saknas. 4 och enhalvtimme senare, klockan fem kom ett larm på telefonen, ingen el! I rökdoften från kvällens inrökning från kaminen startade jag frukosten i stearinljusens sken.
Men så kom elen, när jag startade datorn laddade den snällt in nya Explorer, Eva kom fint i väg på sitt livs första ridning, – Islandskuse, förstås – och rapporterna strömmade in om ökenvarfågel, örnvråk och en ny brandkronad kungsfågel på Näsudden.
Om inte, en jämra tjocka, som på den gamla tiden när man drog till Hoburgen och längs Kettelvik kunde höra mistluren samtidigt som man knappt såg vägen. Varför blev man inte i sänghalmen. För det har Anders och jag blivit idag.
Ser till tröst på 300:an och “blast of the past” att 1986, detta välsingnade år, sågs Gotlands första ökenstenskvätta på Svältholmen 2 november.
Bläddrar i anteckningsboken som nyss var framme angående svarta rödstjärten av östlig typ.
“2 november 1986. Sista lovdagen. Fint väder, men när kommer lovets “pärla”? Ut på Svältis, där flyger en vitgumpad fågel iväg. Men vadnu, en stenskvätta! ÖKENSTENSKVÄTTA!! Vilken glädje. Vilken njutning. Efter hand anländer allehanda skådare. Farsan försöker ta´kort med en radio! På Hoburgen klämmer dom en brun/videsångare. Bara tråkigt att David inte var med.”
Ett gott minne i dimman.