Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Tredje

without comments

Brednäbbad simsnäppa

1983 den 5 februari rapporterade Lars Jonsson en brednäbbad simsnäppa ute på Faluddenspetsen. Den låg ute bland isflaken,  det var en riktig vargavinter med kulingvindar från öst och snö i luften. Vi hade det även i övrigt ganska tufft och väntade på tunga besked.

6 februari ljusnade det något. Stellan rapporterade att fågeln var kvar och Jörgen var på väg från kort exkursion i Visby och kunde hämta upp David och mig. Hoppets låga brann fortfarande när vi klev ur bilen och direkt såg en tretåig mås. Stellan pekade ut var simsnäppan setts senast. Vi slant och pulsade ditåt och adrenalinet sjöng i öronen medan vi ropade till varandra – men bara en sen kärrsnäppa och en ännu senare ljungpipare och något annat. Det blev en mycket tung dip, som jag än idag har svårt att ta in.

Sedan gick det 4 långa år och 18 maj 1987 dök det upp en hanfärgad (simsnäppehonorna är vackrast färgade!) brednäbba strax nedanför Stockviketornet – Faludden igen!! Arbetsvecka förstås och dagarna gick, men torsdagen 21 maj kunde kollegorna och paret Hans och Lotta tänka sig ett eftermiddagsdrag.

Fågeln hade rapporterats dagen innan, men fylld av tung tidigare erfarenhet och med David på sjuklistan, kändes det darrigt att klättra upp i tornet. Men vi hade knappt fått upp fönstrena så piggnade sjuklingen till och hittade fågel, glatt snurrande i vattnet. 1,5 timmes ljuvligt kryzzande.

Sedan dess har det blivit en del brednäbbor, litet här och där och såväl i Västergarn som på Hönö, där jag en blåsdag spottade en individ rakt framför näsan på hela Sveriges havsfågelskådarelit. Där såg jag också “brednäsa” senast, i september förra hösten – innan!

På Gotland är “brednäsan” fortsatt en mycket stor raritet, vilket väl hör samman med att arten har ett litet västligt drag och huvudsakligen är pelagisk utanför häckningstid. Därför hade jag inte en tanke på att kunna dra “trippeln” på ön, men hyste däremot ett visst hopp att kunna klämma den i Sverige. Någon blåsdag på Hönö, trots mycket Gotlandstid denna höst, verkade som bäst option!

Den 18 oktober lockade Anders med en tur till östra Gotland, Lausviken till att börja med. Av någon anledning blev jag vid min läst och lovade att hålla honom uppdaterad om det kom något på nätet. Efter någon timme ett mycket segt samtal till den gode Anders och …

Strax söder om där han befann sig. Mycket välförtjänt trippel men naturligtvis en smula surt för mig och efter två dagar var den borta. Innan vi går vidare kolla tertialerna som är svarta med en distinkt smal och vit bård – en 1K-fågel!

Så 23 november inte så långt norr om Glasskär där ovanstående individ sågs hittas en (samma?) “brednäsa” – igen! Lång väntan innan Anders åter intar hjälterollen i mitt scenario. Den 5 december i nästan lika tungt väder som 1983 hittar vi efter viss vånda ( mest mina gamla onda minnen) …

Skönt särskilt som fågeln tycks försvunnit två dagar senare. “Slutet gott allting gott” och tur att även hjälten från Wilsondragen, Janne satte den här fågeln någon timme efter Anders och mig.

Kolla till slut de två bilderna och några andra som finns i tidigare notiser. Även decemberfågeln är 1K!? Är det samma fågel!?

Written by Olof

December 14th, 2008 at 3:36 pm

Leave a Reply