Olof Armini om fåglar och natur

Fick ett SMS från broder Ivar igår, “Kan en duvhök ryttla?”. Svaret blev att den troligaste ryttlaren i sta´n är tornfalken. Andra möjliga, i sta´ns utkanter är fjällvråken och inte så ofta men ändå ormvråken (på Gotland ryttlar ormvråkar ofta). Fiskgjusen är en annan frekvent ryttlare, men alla gjusar är så här års på sydligare breddgrader.

Nytt SMS nu lokaliserat till Radiohuset på Norra Älvstranden, “Det är nog en tornfalk!”.

Ett litet sammanträffande idag att enda kul observationen längs södra Älvstranden var en pampig duvhökshona vid Klippan. Tänk om den ryttlat!

Appropå sammanträffanden har det väl inte undgått de intresserade att det flämtat till kring den vitvingade truten – kanske två eller flera!? Tycker alltid det är kul när man öppnar upp för något spännande. I det här fallet associerar jag till för två år sedan då det dök upp en vittrut – som blev två – som blev en – tills de var två tillsammans. Det hela var lärorikt inte bara kring vittrutsbestämning utan också om fågelskådande i allmännhet och fågelskådare i synnerhet.

Tyngdpunkten i spekulationerna nu ligger tidsmässigt 4-5.1, då foton och observationer redogör för en vitv med tydliga blaffor (olja?) först och sedan ett dygn senare en på samma ställe men utan blaffor!? Tyngden i argumentet är avhängigt möjligheten att blafforna kan försvinna så fort, är det olja, kan de ruggas väck eller kan fjädrarna dölja. Motargumentet är nämligen synnerligen tungt, varför med alla dessa observationer har de inte setts tillsammans eller åtminstone samtidigt. Det var snubblande nära häromdagen när den (nb, om bara en!) pendlade flera gånger mellan Fiskhamnen och Slottskogen.

Är inget för vadslagning men lutar i nuläget åt en vitv trut och riktar in mig på “blafforna”. Idag utan vitv när jag passerade alla presumtiva lokaler kunde jag konstatera att mängder av trutar, särskilt ungfåglar hade blaffor av olika färg och utbredning. Som sagt ingen vitv idag så vi får njuta Sven-Olofs och Kerstins härliga bilder

Kolla den vita ögonringen. Möjligen kan man på den vänstra bilden ana defekten på mellersta stjärtpennorna som några “snöat in” på. Jag vill upprepa att ljuset på båda fotona framhåller den kallgrå karaktären. På den högra finns ett skuggat parti som genast framhåller den brunare (mer typisk för unga vittrutar) färgen (ni får fram den bruna färgen på hela fågeln om ni vinklar skärmen) och dessutom kan man ana-ana en “blaffa” på bröstet. Det var denna som påpekades när man slumpade den pendlande truten mellan Slottskogen och Fiskhamnen (första gången det begav sig) till en.

Roligt med den fotade sparvugglan vid Brudarebacken, utan orange högeröga. “Bekräftar” ju min andra uggla, som jag hörde den 4.1 vid just Brudarebacken. Har jobbat hårt på kattugglor på dagkvist, men dippat såväl Renströmska som Vitsippsdalen. Här hemma i Johanneberg tutar det på för fullt när jag skriver detta, men jag har ingen aning om var de är på da´n eller var de häckar.

Till slut dagens bedrövelse. Janne ringde och stod och gottade sig vid den gulbrynade. För att inte säcka ihop totalt i Slottskogen där jag befann mig försökte jag “Burfågel?”. För min inre syn log han medlidsamt “Kanske det men den är mycket skygg”.

Skaran av skeptiker tunnas ut alltmer, “a priori” är det de som inte sett fågeln och snart är bara jag kvar. I nästa vecka återstår inte heller David som då har några jobbardagar i Stockholm. Vem skall då lyssna till mina tunga argument? Försökte först med den något snarlika vitstrupiga sparven från USA, som garanterat blivit sänkt, men fick ge mig redan vid första fotot. Har sedan bitit mig fast att fågeln ligger på randen till att kunna förekomma här, utbredningsmässigt och populationsstorlek. Dessutom en attraktiv gammal hane som gjord för en bur! Det skorrar och låter patetiskt. Nästan som Tommy Burns när han blev påpucklad av Jack Jonson i Sydney.