Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

My fair twitchers

without comments

“Den spanska sparven var där!!!!”, vid Tjelvar, dom gjorde det, de gotska twitcharna!

För visst var det en hona spansk sparv? Eller…jag gjorde tankeexprimentet att man lade ut bilder och ljudfiler på en BirdQuizz all over the world. Med den falska premissen att fågeln var bestämd. Hur många proffs skulle ange gråsparvhona?

Om man angav omständigheterna skulle och blev det annat ljud i skällan. Med all rätt!?

Dilemmat är att ett av skådandets fundament är att bestämma det man ser – antingen har man rätt eller fel, det finns inget kanske. Som att spela fotboll – det finns mål, godkända eller bortdömda och inte mål, inga kanske mål!

Hur skulle det se ut om man kom hem från en skådning och bara kanske sett en massa fåglar. Som att komma hem från CL – finalen och Barca kanske vann med några kanske mål!? Problemet är att det ur många perspektiv är helt korrekt, tydligare för fågelskådningen för att den styrs av “naturen” och inte av oss. Men för att tillfredsställa behovet av ja eller nej har vi skådare konstruerat habila mållinjer för bestämningar och utsett oss själva till domare. I knivigare fall finns överdomare som tex RK.

Än knivigare blir det när bestämningen är het och mållinjen är  extra svår att måla upp. Sådana exempel är spanska sparvhonan i vår på Karlsö och fläckdrillsnäppan i höstas. Likaså rasbestämningarna av större turturduvan i Götet, rödstrupiga sångarna och rödhuvade törnskatan. Trots målkameror och allehanda hjälpmedel kvarstår en otillfredsställande mållinje och ja och nej som fladdrar astigmatiskt.

Hur göra? Ja, antingen får man acceptera ett frågetecken bakom mycket, kanske ett litet bakom det mesta eller så har man en jury som bestämmer ja eller nej – därmed basta.

Fläckdrillsnäppa? Orientalis? Albistriata? Spansk sparv? Albistriata? Senator?

Tack för alla fina foton och heroiska insatser. I mitt fall uppskattar jag allt detta och beundrar allas eran entusiasm och djärva infall.

I mitt sinne blir allt till något jag bestämmer med ett litet frågetecken. Och jag må säga att allt kring sparven på Karlsö berikat mig mer än de  klara “målen” i Falsterbo och Småland – trots att jag inte var på plats.

Till sist en träningsmatch på 60-talet på en leråker i Herrljunga och unge herr Armini hade fått förtroendet. Domaren var blixtinkallad och stövlade runt i stövlar. Målen saknade nät. I andra halvlek målade den förhoppningsfulle, men domaren tittade bort och och intog lögardagens förfriskning. Ack vad jag önskade att det åtminstone blivit ett mål med frågetecken!

Twitcha vidare!

Written by admin

July 4th, 2013 at 4:42 pm

Leave a Reply