Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Gunnar på Lidarände 18 okt

without comments

Klockan 0930 hämtas vi för söndagsutflykt med Agnar och Elin. Sent kan tyckas – för en svensk skådare – men på Island tidigt, Elin är en erfaren fågelentusiast.

När Eva och jag baxat ut matsäck och lämplig garderob för det omväxlande Islandsvädret och står på förstutrappen, får vi syn för sägnen – När turisten gnuggar sömnen ur ögonen kommer islänningen hemdrumlande efter en våt helnatt och för att undvika kollisioner har man separata campingplatser – Va? På gatan nedanför en beskänkt, säkert igår också parant, dam. Från ena trottoaren till den andra kryssar hon sig sakta uppför gatan. Hon reagerar inte på mitt scoutkäcka “hej” men förhoppningsvis tar hon sig hem. Eva och jag känner oss osunt pigga – och turistiga.

Herrskapet från Näset kommer i “lilla” bilen, en präktig merca. Vi rullar ut ur sta´n och efter någon mil viker vi av från A1, som omsluter Island. Vi kör reservvägen för om A1 snöar igen, den utefter havet. Till Torlakshöfn, reservhamn för färjan till Heimey, enda bebodda ön av Vestmannaöarna.

Fascinerande sandlandskap med klitter som i Danmark. Här ligger Sogdeltat. Det avslutas med en stor lagun som man åker över på en lång bro. Fina fågelmarker och innan jag hinner blinka en förväntad “target species”, ISLANDSKNIPA, 2 granna hanar tillsammans med en lika grann hane Storskrake. Blir researterna 66 och 67! Och med kniporna blir jag av med en skamart.

Vi dricker kaffe i härlig miljö, en vinterstängd restaurant uppe på en klitter med fritt hav ned till Antarktis. Frisk vind, sol och störtskurar – vilka regnbågar! Räddar oss in i bilen och far vidare.

Åter på A1 kommer vi till Hvolsvöllur och tar av inåt landet till Fljotshlid. Lidarände är kanske platsen för legendariske Gunnar i Njals sagor. Magiskt att se och uppleva den. Att spana ut över Fljotshild från kyrkan uppe på Liden, ett monument över overkligheten.

I söder Vestmannaöarna, som inte fanns i sagan. De uppstod från inget. Och höll på att försvinna, så 5000 “flyktingar” evakuerades till svenska monteringsfärdiga hus som slogs upp i bla Torlakshöfn.

FullSizeRender-23

I öster det molnhöljda Eyjafallajökull, som vid sitt utbrott häromåret lamslog norra halvklotets flygtrafik.

Jag kände igen en stuga i dalen. När jag skriver detta finns den på en tavla bakom min rygg med det rykande Eyjafalla i bakgrunden – Gislis och Sigruns sommarstuga! Magiskt!

FullSizeRender-22

Nog är det förtrollande och kusligt. Man kan uppstå med förnyad kraft ur en varm källa eller kokas och försvinna. Man räknar inte med att hitta någon som varit försvunnen ett tag på Island.

FullSizeRender-21

 

Den här döda Enkelbeckasinen får illustrera det försvinnande livet, medan jag spanade in tusentals högst levande  gäss och svanar i dalen. Mest Grågäss och Sångsvan. När ett sportplan trimmade dem kunde jag hitta småflockar av Spetsbergsgäss och enstaka Grönlandsbläsgäss. De blev arterna 68 och 69. Klippduvor som etablerat “vilda” bestånd längs sydkusten och en nästan vit Fjällripa blev arterna 70 och 71.

Kaffet på kyrktrappan byttes ut mot silverté (vem var den skyldige?), men smakade ändå tillsammans med klenäter.

På hemvägen körde vi in på en liten knagglig fårstig och så  – förre utbildningsministern, justitieministern mm och numera Qigongläraren bjuder in till frugans fiolkonsert med en känd engelsk pianovirtuos i ett ombyggt russtall. En saga ? Agnar säger, allt man vet om sagorna är att de är sagor.

I den stämningen inte konstigt att en FJÄLLUGGLA, art 72, sitter på en pinne i vägkanten.

Medan en MINDRE BERGAND som kunnat bli art-of-the-day helt försvinner i ovetskapens töcken.

Den lär ligga i Raudavatn som passeras två ggr på bekvämt avstånd! Mer om detta!

Men sicken en dag

TACK ELIN O AGNAR

Written by admin

October 19th, 2015 at 10:41 pm

Leave a Reply