Eleonora’s
Slafsigt nedskissat i all hast. Eva gjorde heroisk insats och kom med kameran. Men när denne luftakrobat fått fart under vingarna befann den sig redan halvvägs ut mot Karlsöarna. Inte underligt att den återsågs 24h timmar senare i Gnosjö???
Igår förmiddag var huset urblåst för storstädning. Jag hade som uppgift att duka kaffe på däcket vid friggeboden. Smarrig förplägnad och en härlig obsplats för sträckande och rastande fåglar. Far litet upp och ner, har handjagaren runt halsen, tuben uppmonterad och mobilen på “pling” – men jag har ännu inte lärt mig att ha kameran över axeln.
Ca 1130 var det dags, en Havsörn passerade. Eva undrade vilken rovis jag önskade att se – Glada kanske? – såg ju två häromdag och hon mindes min glada min då. Nja, av rimliga arter låg väl Stäpphök eller Brunglada närmast till hands.
Till dess gnuggade jag litet på en trut som skruvade i NV. Alltid bra att excersera med tuben mot en ren himmel och trutgnuggande är aldrig fel. Men vad nu, en Falk i tubgluggen! Va´bra på väg häråt. Ser stor ut, Pille??? Intressant med kraftiga vingslag och anar lång, rundad stjärt. Duvhök tom kärrhök far genom huvudet, men nej, det är en falk. Kollar med handjagarn för att kolla min storleksuppfattning. Och nu stannar den upp och är ganska nära, bara kanske 100m och kretsar fint.
Och fastän jag nästan skyggar för tanken. Icke-skådare som enda medvittne och utan teknisk bevisning. Dock obarmhärtigt, en ELEONORAFALK, mörk fas, adult (ev subad se följande diskussion!).
ELEONORAFALK, Eleonora´s Falcon, (Falco eleonorae), 1 2K+ mörk fas. 2016 28/8 1205-1210, tomt 510 Västergarn.
Kom i promenadflykt från NW. Stannade till och snurrade runt ett tag strax W om tomten, som närmast kanske 100m bort. Kunde studeras lugnt och fint i medljus under lugna omständigheter. Inga optiska störningar som dis, värmedaller eller alltför skarpt solljus. Drog sedan kraftfullt men lugnt mot SW och troligen ut över havet.
Flykt o silhuett, det som tydligast avvek från en stor Lärkfalk eller en slim Pilgrimsfalk var den långa rundade stjärten. Associerade tom till ängs/stäpphök i vissa lägen. Vingslagen påminde mest om tyngre falk, med en flex som kunde minna om labb. Liksom stjärten var vingarna extremt långa och spetsiga i de mesta lägen. Head-on var detta inte så tydligt. Den fångade några flyfän i luften och visade då akrobatik och störtdök. Hade också ett sätt att ställa sig stilla i luften på samma sätt som jag sett artfränder göra både i Medelhavet och i Östafrika. Storlek kunde hyggligt jämföras med svalor och några trutar. Mitt intryck, storlek mer Pilgrimsfalk än Lärkfalk.
Dräkt, i huvudsak helmörk, nästan svart, kunde bryta i brunt eller överexponerad i grått. Diagnostiskt och uteslutande alla andra möjliga förväxlingsrisker var mkt mörka undre vingtäckare i distinkt kontrast mot ljusa vingpennebaser. Vingpennorna mörknade utåt, vilket gav ljusa diagonalfält på undervingarna. Behövde inte jobba med den detaljen, den var nästan övertydlig. Kunde dessutom ana en litet ljusare haka och ett visst roststick på undergump. Stjärten som var extremt lång hade jämnbreda tvärband brutna i mitten, tydligt när den breddes ut vid flygmanöver. Dessa sista iakttagelser kanske talar för ett inte helt gammalt ex?
Med full respekt för alla misstagsrisker var den här obsen i min värld klockren och jag kan bara glädja mig och gör så. Kul också att upptäcka att det rapporterats artfränder, kanske samma fågel, i närheten både tids-och lokalmässigt.
Till slut finns det naturligtvis risk att det rör sig om fritt flygande flykting. Fågeln är grymt karismatisk och jag har sett den i voljär, 1985 i Santes-Maries-de-la-Mer i Camargue.