Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Skådarliga o minnet

without comments

Ojsan, har plötsligt hamnat i toppen på skådarligan – åtminstone den Gotska. Fattas bara några futtiga arter för att vara n:o 1!

Idag mellan snöfallen skramlade jag ihop 80 arter. Bla denna Gulnäbbade Ägrett bland sina kusiner.

Ligger på 163 totalt i år på Gotland.

Hur går det till? Hade ju bara en handfull arter i januari och på Gotland var jag nollad.

Man bör ha tillgång till tid och ett bra läge. Man bör ha kunskap och fantasi att kunna förutsäga. Alltid ligga steget före.

Då kommer man långt i ett normalläge.

Skall man i slutänden vinna måste man dock också vara dragvillig. Dels för att ibland utvidga sitt område för att hitta säkra arter som man missat och så för att plocka bonusen som regelbundet ramlar in på svararen.

Att ligga på topp, dragen förutan – ibland ganska länge – är helt möjligt men tillslut måste luckorna stängas och bonusarna ramla in. Så i längden kan jag inte vinna om inte alla andra skiter i skådarligan.

Att jag både jobbar och har skoj med skådarligan är för att det stimulerar och ger näring åt mitt minne inte för att bli n:o 1.

David skrev på mail att han på sitt 44:e år, nu i april ädelkryssat BrandkronadKungsFågel. Andra gången han någonsin sett BKF!

Första gången borde varit ca 15 april 1990 på Sudret. Vi var på Rivet med Henrik, och Tudde hade dagen innan funnit en BKF i ringmärkningsområdet. Vi missade den och for vidare till Faludden. Där träffade vi Stellan som sett den, så vi återvände till Rivet och alas.

Året innan, 11 april 1989 på mitt 43:e år ädelkryssade jag BKF på Faludden. När jag utlät adjunktsvrålet, svarade Harald vresigt, “Jag har den i tuben!” Han spanade på en Kungsörn och hörde dåligt.

Det var andra gången BKF sågs på Gotland. Den första är något omdiskuterad.

Utan antecknande , räknande, artracande hade knappast minnet varit så skarpt.

Ett annat minne, mitt eget kan jag se ljust på.

David har redan vuxit ur min kostym och får fin trimning av Lydia, som på kort tid passerat det stora fågeläventyrets stjärnor. Hon lär in arter i en svindlande fart, noggrant med kamerans hjälp.

Och vad sägs om den här knappt 2-åriga skåderskan!!

Jag kan tryggt spana vidare i de sälla jaktmarkerna när den dagen kommer! Minnet lever vidare!

 

Written by admin

April 18th, 2017 at 8:25 pm

Leave a Reply