Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Lundsångare

without comments

Man pratar om “Som ett brev på posten”, som något som uppkommer ur funderingar man haft/har. Ett sådant är lundsångaren i Tjolöholm.

Grymt häftigt att en lundsångare dyker upp i Tjolöholm i Halland i början av augusti. Den sjunger inte så alla over-shots känns fel i tid. Men så börjar det svaja efter några bilder på Svalan. Syn-och hörintrycken divergerar så smått och det pratas om the-two-bird-theory. Den här gången två snarlika fågelindivider som blir en.

Utan att ta ställning i just denna fråga belyser den för mig en del intressanta perspektiv.

Ett sådant associerar till de taxonomiska “landvinningarna” som lett till skapandet av en räcka nya arter. Det har forcerats av fältornitologens önskan att hitta nya arter. Samtidigt har de nya arterna ställt nya krav på artskiljande karaktär av samma skäl vilket i sin tur drivit fram/skapandet av dylika. Konsistensen av dessa karaktär motverkas dock av forceringen och den åtföljande tidspressen. När karaktärerna svajar finns också risken att man litar alltför mycket på tekniken, foto, bild, genteknik och tappar litet av “känslan”.

Detta har skapat en svajig situation kring som i det här fallet phylloscoperna. På “min” tid hade jag först en del problem med att skilja löv-och gransångare för att sedan vidga mitt revir till svårare taiga-och kungsfågelsångare och svåraste brun-och videsångare. Detta är historia och rena barnleken mot vad som erbjuds nu med alla split. Naturligtvis stimulerande att kunna hitta nya exotiska arter i sin trädgård. Men risken ökar samtidigt att man själv eller med andra “syr upp” något som inte finns! – “kejsarens nya kläder”. Något som i sämsta fall kan styrka den eventuellt förhastade bilden av en annan art.

Kanske vore det klokt att man ger de “nya”, iberisk sångare, orientsångare m.fl. litet tid att växa till sig som arter och samtidigt jobbar litet på likheterna mellan gamla “goda” arter, som i det här fallet lund-och gransångare.

Lustigt nog härjar individer ur en annan taxonomisk djungel litet söder ut i Halland. Nämligen två 1K Kaspiska trutar i Morups tånge. Normalt “lätta”, men den ena är märkligt gråtrutsmörk och fläckad där den skall vara rent vit!? Även i detta komplex har det splittats ganska vilt, så kanske utrymme att yttra rådet från ovan igen!!!!

Written by Olof

August 8th, 2009 at 2:55 pm

Leave a Reply