Labbar och liror
Beklagade mig häromsistens över missade havsfågelrace.
Igår söndagen 16 augusti blåste det till – nästan kuling från västsektorn med sydligt drag. Bra för Hönö och vem skickade rapporter om såväl storlabb som mindre lira? Jomenvisst allestädes närvarande Calle T.
I morse alltså måndagen 17 augusti spänstade jag upp i mörkret vid tretiden. Tämligen torrt på marken och det sög rejält i träden. Långsamt packade jag matsäck, kläder, nödtoilett m.m. Mumsade så hockyfrukost med banan och grönt té.
Kollade internet och vid ungefär halvfem städslade jag baiken. Det drog höstlikt längs de trafiktomma gatorna – men så milt. Ändå höstdebuterade jag med luva, vantar och fantomenställ. Vid Torslanda slocknade gatlyktorna och jag började få den där missade-precis-ångesten. Jag bekämpade den genom att trycka litet extra på pedalerna. På färjan intalade jag mig att det bara är nyttigt med litet svett.
Tjockt med bilar på parkeringen och framme väljer jag som ofta annars, när det är litet trångt i skyddet att sitta utanför. Ett bra val visar det sig, missar inget, regnfritt, litet sol.
Kärt återseende av Calle, som ser till att jag hålls informerad om skyddets “kucklande”. F.ö massor av bekannta, Stefan S, far & son Rahm, Tina W mfl. En “nygammal” presenterar sig som fd kollega till Ivar, kul.
Så drog det igång framför kikarna, klockan var 0630. Direkt lade jag märke till ett flöde av havssulor som pumpade på framtill 12draget med ungefär 100ex. Stormfåglarna var mer koncentrerade till tid och rum – de flesta upptäcktes ganska långt söderut och kom i pulser – totalt kanske 50ex.
Också nästan omgående en mindre lira alldeles bortom S:a Bolle. Blev uppåt 15 liror inalles. Alla de övriga upptäcktes ganska långt söderut och var åtminstone km-ankor. Alla bestämdes till mindre liror utom en som (sannolikt) var en grålira.
Varför tvekan? Jo, jag råkade ut för något märkligt. Konstaterade tidigt ett mycket underligt dis, som gjorde att jag fick anstränga mig extremt för att inte omvandla mindre liror till balearer eller juvenila tretåar till tärnmåsar. Det drabbade bla. gråliran och även labbarna – se nedan.
Orsaken var en tjock havssaltbeläggning på objektivet, något som brukar inträffa när man sitter mer exponerat i 5-10 sm mer vind! Förklarades av en svensk-dansk med värmen och den höga luftfuktigheten. Hade fö en mycket trevlig pratstund med honom alltfrån Vancouver i Kanada till Usambara i Tanzania till tigrar i Ranthambora – mycket trevligt mellan lirorna som plötsligt blev som etsade!! Dansken var i sällskap med legenden Stig Ho från huvudstaden – celeber gäst i skyddet!
Det yrde också runt en del labbar. Kustisarna, 4-5 är ju ganska kravlösa, medan såväl brellen (visserligen intygad av dansken per HJ) som storlabben fastnade i havssaltsfiltret.
Som om inte ovanstående räckte så också en del vadare med en sandlöpare som trumf, sedvanligt tiotal toppskarvar, en knubbsäl, någon dvärgmås och förstås tretåar, ett trettiotal bara juvenila och enda arten som ökade efter 1200.
Som avslut på skådning räddade jag Calles bilkudde och belönades med några snicker´s som gjorde hemfärden i medvind dubbelt lätt.
Hemma, yoga,dusch,tvätt och rostbiff med potatissallad! Och frossande i minnet av
LABBAR & LIROR