Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Den som väntar… v42 -19

without comments

v41

och vi närmar oss den ofta hysteriska raritetsveckan 42. Ostkusten peppras av östliga superrariteter, västkusten översköljs av fjärran oceaniter och på sydkusten (läs Falsterbo) flockas örnarna och resterna från de övriga kusterna.

Redan från slutet av augusti har man kunnat känna av och uppleva förspelet med influx av subrarrisar som Aftonfalk, Fjällabb, Stäpphök, Tajgasångare mm kryddat med en och annan superrarris. Gotland och Hoburgen har toppat med triss i sparvar, Gulgrå, Svarthuvad och Alpjärnsparv. Och nu redan en vecka i förväg börjar de tunga bomberna falla, Rödhuvad törnskata på Sotenäset, Brun törnskata på Landsort och så Gotland igen, denna gång Fårö med Ökensångare.

Detta kan tyckas vara ett himmelrike för fågelskådaren, Twitchern – bara att gotta sig i! Men, men det är också frustrerande och ibland rent av deprimerande. Hur ofta upplever man inte twitchern som står mitt i malströmmen utgjuta sig över hur mycket som ses just där hen inte står – ibland rent av aggressivt.

Det gäller att ha tid, vara på rätt plats, ha kommunikation alarm/bil. Men framförallt vara mentalt tränad. Att hela tiden få ett lagom stresspåslag för sina förutsättningar.

Kan för egen del sammanfatta tvåmånadersperioden fram till superveckan.

Betecknar mig som en utpräglad twitcher. Med inriktning på att hitta och bestämma fåglarna själv. Kan förstås vara tillsammans med andra och kan gälla redan hittade och förutsagda fåglar. Vissa svårigheter, som sällsynthet och bestämning kan förhöja värdet.

Kalasläge på Gotland och tomt 510 med närområde Paviken, Svältholmen. Fram till slutet av augusti. God men knapp inhämtning av normala subrarrisar som Citronärla, Dubbelbeckasin, Aftonfalk, Brunglada och en juv Fjällabb som slickade tomtgränsen. Frustrationskittlingar fa orsakade av min brist på bilkommunikation (sparvar och rovisar på Sudret) fick jag bemästra mentalt med, “jag har sett dom “bättre” på mina resor i världen – HA!”

Så Göteborg och inte samma kanonläge som på Gotland. Men ändå hyfsat, OR25 med milsvid utsikt från köket österut över mynningen av gamla isranden vid sista istiden! Från balkongen en skogbeklädd ö i storstaden och en oas för fåglar – oxå vilsekomna. Dagar med nästan inga fåglar (frustrerande) men så! – har jag skrapat ihop några “måsten”,

Stäpphök, Det plingade på Band och Per B på Hisingen hade en juv mot Lisebergstornet. Raskt till köksfönstret, många vråkar i luften och där en liten kärrhök som gjorde några krets, sedan raskt över Brudarebacken och fullt OK för mig men värdelöst som “hard proof”

Tajgasångare, för femtioelfte ggn satte jag in hörapparaten. Satte mitt hopp till två Gransångare, men dom var tysta. Så satte Tajgan igång, tom antydan till sång, men som vanligt for den runt avlägset i en trädtopp. Jag försökte playbacka den, men det gick bara sisådär.

Bändelkorsnäbb, Aftonfalk, Spetsbergsgås inte dåligt. Särskilt Bändel där jag kan skryta med att ligga i frontlinjen efter några magra år.

Valde i lördags i strålande brittsommar, frostmorgon, litet slumpmässigt 5:an på Korsvägen och sedan Kärralund och vidare mot Brudarebacken. Kändes ganska tamt. Men vid björkkärret strax innan backen satte en “tristis” igång – härligt efter alla tysta Gransångare vid OR25!

Följde upp med Svarthakad buskskvätta, Forsärla vid Backen och Ingemar Larsson, som visste att berätta om hur man jobbat med en “tristis” vid kärret – hup!

Men mentalt väger Dvärgspoven på Hönö med David mfl tyngst – även om RK låter bilan falla!

Written by admin

October 7th, 2019 at 5:59 pm

Leave a Reply