L\u00e5ter roligare \u00e4n det ser ut i skrift.<\/p>\n
Verklighetsbakgrunden \u00e4r att sedan jag i \u00f6vre ton\u00e5ren b\u00f6rjat dricka \u00f6l och med stigande \u00e5lder f\u00e5tt (o)vanan att g\u00e5 upp mitt i natten, har det alltmer blivit ett behov och livselexir. \u00c4ven vita dagar utan tr\u00e4ngningar blir det en tur.<\/p>\n
Spanen ut genom f\u00f6nstren och lyssningarna ut i sv\u00e4rtan har blivit ett m\u00e5ste. Farh\u00e5gor om s\u00e4mre livskvalit\u00e9 kommer f\u00f6r mig helt p\u00e5 skam – tv\u00e4rtom varhelst i v\u00e4rlden – Jordanien och en blek dv\u00e4rguv<\/strong>, Vietnam och en grodmun, <\/strong>Rejkyavik och en flock vitvingade trutar<\/strong> i gatlyktans sken…<\/p>\n Olof Rudbeck bjuder omv\u00e4xlande jagande kattuggla bland r\u00e5ttorna<\/strong>, f\u00f6dande r\u00e5get<\/strong> eller ilsksinta gr\u00e4vlingar<\/strong> fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret. \u00d6ppnar man balkongd\u00f6rren kan man lyssna till berguv <\/strong>och kattuggla<\/strong>.<\/p>\n Ett litet memento dock! –\u00a0F\u00f6r det allra mesta l\u00e5ter vindens tjut, regnets smatter eller tinnitusens klirrande i tystnaden och \u00f6gat stirrar ut i intigheten. Men kanske 10, 15, 20 g\u00e5nger under ett \u00e5r – och d\u00e5!<\/p>\n Onsdagen 4 april lovade en stilla kv\u00e4ll och natt med klart v\u00e4der, litet kallt kanske, men jag var l\u00e4tt\u00f6vertalad inf\u00f6r Anders f\u00f6rslag. Sivert S, som vi tr\u00e4ffat vid Kronis dagen innan hade lockat med litet ugglegodis, bla vid Sandholme\u00a0i Sproge.<\/p>\n F\u00e4ltplanen var Sandholme – \u00f6ver M\u00e4stermyr till Gerum – Russparken – s\u00e5 Klintebys-Sanda och hem! Med tur kunde det bli n\u00e5got nytt p\u00e5 \u00e5rslistan!<\/p>\n Sandholme gav str\u00e4ckande morkulla<\/strong>, en sporadisk h\u00f6rd p\u00e4rluggla<\/strong>, en kattuggla<\/strong> och litet tranor<\/strong> samt\u00a0kv\u00e4kande grodor<\/strong>, som f\u00f6rbryllade tills n\u00e5gra gr\u00e4s\u00e4nder<\/strong> avsl\u00f6jade bryan i skogen.<\/p>\n St\u00e4rkta scannade vi M\u00e4stermyr, bara tofsvipor och enkelbeckasiner<\/strong>. Med hoppet om den d\u00e4r tornugglan<\/strong> fortfarande vid liv\u00a0stannade vi till i Gerum. Men bara en strejkande mj\u00f6lkmaskin och en r\u00e5bock<\/strong> attackerade v\u00e5ra trumhinnor.<\/p>\n S\u00e5 tv\u00e4rade vi genom skogen till Russparken. Tyst som bara skogen i vindstilla frostnatt. Aj-aj Anders ipod var d\u00f6d. Skulle jag pr\u00f6va? Visslade litet – och visst var det ett litet ekorrsmack!? Och igen, \u00e4ven Anders apporterade och s\u00e5 i exalterad eufori drog p\u00e4rlugglan<\/strong> ig\u00e5ng en s\u00e5 beh\u00f6vligt v\u00e4rmande konsert. Netop optimalt f\u00f6r mig som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger…<\/p>\n Genomfrusna blev det s\u00e5 ett m\u00f6jligt “kl\u00e4vitt” vid gamla Klintebys dr\u00e4nkt av en billjudmarod\u00f6r. Vi hastade till v\u00e5ra tj\u00e4ll och jag f\u00f6rsj\u00f6nk i cyberrymden till f\u00f6rbi midnatt. \u00d6ppnade f\u00f6nstret efter sedvanlig toa-attack och – herre je! – “po-po-po-po-…”, en p\u00e4rluggla<\/strong> och s\u00e5!!! – ho litet lamt men t\u00e4tt!!! – en hornuggla<\/strong>! Sist det begav sig var p\u00e5 80-talet.<\/p>\n Fredagen 13 s\u00e5 ett djupt hoande fr\u00e5n storhertigen<\/strong> i so och en uppskr\u00e4md jorduggla<\/strong> i vargtimmen!<\/p>\n Tala om att \u00f6l-glo i mossen<\/em><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" L\u00e5ter roligare \u00e4n det ser ut i skrift. Verklighetsbakgrunden \u00e4r att sedan jag i \u00f6vre ton\u00e5ren b\u00f6rjat dricka \u00f6l och med stigande \u00e5lder f\u00e5tt (o)vanan att g\u00e5 upp mitt i natten, har det alltmer blivit ett behov och livselexir. \u00c4ven vita dagar utan tr\u00e4ngningar blir det en tur. Spanen ut genom f\u00f6nstren och lyssningarna ut […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1445","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7kiwE-nj","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1445","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1445"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1445\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1447,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1445\/revisions\/1447"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1445"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1445"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1445"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}