K\u00e4nns ju litet sn\u00e5lt med riktiga rarrisar i decemberm\u00f6rkret.<\/p>\n
Trots att man \u00e4r en bottenl\u00f6s optimist och anser att det g\u00e5r att ornitologa \u00f6verallt n\u00e4rsomhelst. Och trots att alarna utanf\u00f6r f\u00f6nstret hyser en flock gr\u00f6nsiskor, b\u00e4rtr\u00e4den b\u00e5de bergfink och stenkn\u00e4ck, berguven h\u00f6rs och kan siktas p\u00e5 Ullevi, h\u00f6rs g\u00f6r \u00e4ven kattugglan, g\u00e4rdsmygen och r\u00f6dhaken. Sveriges nationalf\u00e5gel koltrasten sjunger sm\u00e4ktande – kan det bli en kull f\u00f6re ny\u00e5r!? Eva siktar en m\u00e4ktig gulgr\u00f6n f\u00e5gel\u00a0utefter en tr\u00e4dstam p\u00e5 goingen!<\/p>\n
Men litet surpuppigt gr\u00e4mer jag mig \u00f6ver den missade fj\u00e4llabben. F\u00f6rutom den ovanst\u00e5ende finns tv\u00e5 andra tr\u00f6stev\u00e4gar.<\/p>\n
1. Sv\u00e4rta ned s\u00e5 d\u00e4r litet lagom de kl\u00e5fingriga prettos som under f\u00f6rment hj\u00e4ltemodiga omst\u00e4ndigheter\u00a0inf\u00e5ngade, ringm\u00e4rkte och f\u00f6rpassade till inomhus g\u00f6dning den\u00a0v\u00e4lm\u00e5ende f\u00e5gel som g\u00f6dde sig sj\u00e4lv med feta maskar och bara ville l\u00e4mnas i fred. N\u00e5gra dagar senare l\u00e4mnades f\u00e5geln redan bortsk\u00e4md med fet fisk i inomhusmilj\u00f6 \u00e5t sitt \u00f6de i den karga yttersk\u00e4rg\u00e5rden. Alltmedan hj\u00e4lteglorian likt en luciakrona omgav ovann\u00e4mnda prettos med ett fint ringm\u00e4rkningskryss som en tidig julstj\u00e4rna.<\/p>\n
Nej – den tr\u00f6sten funkar inte. Bara retar en liten smula. Allts\u00e5 s\u00f6ker jag mig bak\u00e5t i minnenas nostalgi.<\/p>\n
2. Klockan \u00e4r fem p\u00e5 morgonen och ljust som mitt p\u00e5 dagen. Ume\u00e5 centralstation 3 juli 1975, David, Eva och jag, bl\u00f6jor, t\u00e4lt, filtar, mat… V\u00e4nn\u00e4s s\u00e5 Storuman och d\u00e4rifr\u00e5n\u00a0postdiligensen f\u00f6rbi T\u00e4rnaby och Hemavan. S\u00e5 avsatta av medlidsamt gloende kusk p\u00e5 stigen upp mot Storfj\u00e4llet. T\u00e4ljde tv\u00e5 vandringsstavar till Eva och mig. Hade l\u00e4st i n\u00e5gon naturlyrik att det var det f\u00f6rsta man gjorde. Eva och David\u00a0hade hunnit bli l\u00e4tt ot\u00e5liga inf\u00f6r bestigningen av det en och enhalv kilometer h\u00f6ga massivet – l\u00e4tt som en pl\u00e4tt i okunskapens lugna hamn. Blev ett femtiotal meter upp i fj\u00e4llbj\u00f6rkskogen. Domus ekonomis\u00e4ckar k\u00e4ndes florstunna och det v\u00e4rmde gott med den tre\u00e5riga kaminen mellan Eva och mig. Och helt sagolik var konserten av bl\u00e5hake, gr\u00e5siska, bergfink<\/strong> och knarrande dalripor.<\/strong><\/p>\n Morronen var sansl\u00f6s.\u00a0Det lummiga myrvattnet blev till porlande raml\u00f6sa och n\u00e4r vi kom upp till tr\u00e4dgr\u00e4nsen v\u00e4llde det \u00f6ver oss lappsparv, fj\u00e4llvr\u00e5k, ljungpipare, fj\u00e4llpipare, fj\u00e4llripa<\/strong>\u00a0och n\u00e5gra gr\u00e4sl\u00f6st eleganta FJ\u00c4LLABBAR<\/strong>. Hit men inte l\u00e4ngre, det r\u00e4cker!!!<\/p>\n S\u00e5 icke. Redan dag tv\u00e5 b\u00f6rjade vi str\u00e4van mot Vitskalsstugan som l\u00e5g p\u00e5 v\u00e4gen enligt den f\u00f6runderliga fj\u00e4llkartan och kompassen som darrade av v\u00e4llust och f\u00f6rvirrande magnetf\u00e4lt. Vid\u00a0denna otid i det otidsenliga eviga ljuset kom Carl-Johan Bondesson att tr\u00e4da in i v\u00e5rat liv och vi i hans. Han f\u00f6restod stugan med omr\u00e5de och var av turistf\u00f6reningen f\u00f6rsedd med en varierande kost av nyponsoppa och bl\u00e5b\u00e4rssoppa med m\u00f6jlighet att dryga ut med h\u00e5rt br\u00f6d. Perfekt f\u00f6r veckol\u00e5nga f\u00f6rstoppningar och d\u00e4rmed ransonering av dyrbart toapapier.\u00a0Han var\u00a0utl\u00e4mnad till diverse out-laws som utmattade roade sig med att t\u00e4nda kaminen med av C-J diskret utl\u00e4mnade inbetalningsavier f\u00f6r logi i stugan. Tur han kunde l\u00e5sa om sitt rum annars…<\/p>\n Men s\u00e5 kom\u00a0vi. Bl\u00f6jorna fladdrade i fj\u00e4llvinden. D\u00e4r en jaktfalk,<\/strong> d\u00e4r en fj\u00e4lluggla<\/strong> och d\u00e4r friden med en h\u00e4rlig stuga. Herregud!!!<\/p>\n Vi bodde d\u00e4r i n\u00e4stan en vecka. CJ och jag gjorde utf\u00e4rder till Syterstugan som han ocks\u00e5 hade uppsikt \u00f6ver medan Eva utnyttjade sina talanger att basa \u00f6ver stugan. Mina f\u00f6rsta sj\u00f6orrar och dv\u00e4rgbeckasiner<\/strong>. Senare ocks\u00e5 min f\u00f6rsta och hittills enda nords\u00e5ngare<\/strong> i Sverige. Jag fick ocks\u00e5 l\u00e4ra mig var fj\u00e4llr\u00e4varna <\/strong>h\u00f6ll till och kunde d\u00e4rf\u00f6r senare se dem f\u00f6r f\u00f6rsta och enda g\u00e5ngen i Sverige – t\u00e4nk, f\u00f6r 35 \u00e5r sedan!!!<\/p>\n Jojomensann efter denna nostalgy-trip \u00e4r jag helt lugn. Sju-och-enhalvan flyter genom mina porer ledsagade av en virre och minnena vimlar.<\/p>\n OCH FJ\u00c4LLABBAR! Hela tiden ettriga och p\u00e5 sina bon. C-J ber\u00e4ttade sedan att alla samlats i en gigantisk flock och dragit r\u00e4tt v\u00e4sterut.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" K\u00e4nns ju litet sn\u00e5lt med riktiga rarrisar i decemberm\u00f6rkret. Trots att man \u00e4r en bottenl\u00f6s optimist och anser att det g\u00e5r att ornitologa \u00f6verallt n\u00e4rsomhelst. Och trots att alarna utanf\u00f6r f\u00f6nstret hyser en flock gr\u00f6nsiskor, b\u00e4rtr\u00e4den b\u00e5de bergfink och stenkn\u00e4ck, berguven h\u00f6rs och kan siktas p\u00e5 Ullevi, h\u00f6rs g\u00f6r \u00e4ven kattugglan, g\u00e4rdsmygen och r\u00f6dhaken. Sveriges […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[13],"tags":[],"class_list":["post-568","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-old-times"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7kiwE-9a","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/568","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=568"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/568\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":569,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/568\/revisions\/569"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=568"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=568"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/olofarmini.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=568"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}