Ig\u00e5r den tionde januari \u00e5kte tre av barnbarnen skidor p\u00e5 den frusna och sn\u00f6t\u00e4ckta “Brachy”-sj\u00f6n. Den yngste \u00e4r fem \u00e5r och det \u00e4r den vita sch\u00e4fervalpen Lisa som \u00e4r j\u00e4mngammal med David d\u00e5. P\u00e5 f\u00e5gelsidan \u00e5rskryssade jag tofsmes<\/strong>. F\u00f6 tror jag att man kunde obsa de tre mesarna ur “fastlandsbagen”, tofsmes, tall-och entita <\/strong>d\u00e5. En utopi idag.<\/p>\n N\u00e4r det g\u00e4llde \u00e5rets artrace \u00e4r jag ocks\u00e5 belastad av minnen. Tv\u00e5 g\u00e5nger har jag startat \u00e5ret i skuggan av den \u00d6stafrikanska riften. B\u00e5da g\u00e5ngerna har h\u00e4rjats av hyfsade vinterregn s\u00e5 det har tagit ett par dagar att uppn\u00e5 200 arter<\/strong>!! P\u00e5 g\u00e5ngavst\u00e5nd fr\u00e5n v\u00e5rt hus i Shinyanga secondarys campus.<\/p>\n Tv\u00e5 g\u00e5nger har vi, David och jag uppn\u00e5tt 100 arter f\u00f6re klockan 12 p\u00e5 ny\u00e5rsdagen. Den 1 januari bodde vi i en lada\u00a0i nationalparken Kam Sam Roi Yot strax s\u00f6der om Hua Hin i Thailand och redan medan det \u00e4nnu var m\u00f6rkt h\u00f6ll jag p\u00e5 att kliva p\u00e5 ett piggsvin<\/strong>. Via allehanda godsaker som vides\u00e5ngare, st\u00f6rre skrik\u00f6rn och tereksn\u00e4ppa <\/strong>landade vi litet \u00f6verraskande med spovsn\u00e4ppa<\/strong> som art 100 med god marginal till klockan 12.<\/p>\n Den 1 januari 1992 hade vi s\u00e4llskap av Tudde och bebodde tv\u00e5 hyddor i Nationalparken Chitwan i s\u00f6dra Nepal. Inledde med en gr\u00e5s\u00e5ngare <\/strong>innifr\u00e5n pissoaren och en f\u00e4lts\u00e5ngare<\/strong> utanf\u00f6r (duo-klassiker \u00e0 la Gotska Sand\u00f6n!). Sedan fick vi s\u00e4llskap av en lindrigt nykter guide. S\u00e5 vilsen att Tudde h\u00f6ll p\u00e5 att kliva upp p\u00e5 en pansarnosh\u00f6rning<\/strong> i tron att det var en stor sten. N\u00e5v\u00e4l med n\u00e5got knappare marginal till klockan 12 \u00e4n 1988 men inte mindre \u00f6verraskande blev en helt vanlig havs\u00f6rn<\/strong> art nr 100, n\u00e4r den kom seglande l\u00e4ngs Raptifloden.<\/p>\n Inf\u00f6r \u00e5rets f\u00e5gelracande gjorde jag ett illavarslande gott genrep p\u00e5 ny\u00e5rsafton. F\u00e4ssberg hade varit tungt eller r\u00e4ttare \u00e4r v\u00e4l alltid tungt. Cyklade runt litet grann och spanade in vitkindad g\u00e5s, s\u00e4dg\u00e5s, 2 bl\u00e5h\u00f6kar, flera starar bland bj\u00f6rk-r\u00f6dvingetrastar och en svartkr\u00e5ka<\/strong>. L\u00e4gg h\u00e4rtill alla trastar, bergfinkar, gr\u00f6nsiskor<\/strong> m.m. genom att bara titta ut fr\u00e5n v\u00e5ningen.<\/p>\n Med seg b\u00e4van vaknade jag till liv p\u00e5 ny\u00e5rsdagen. Medan raketr\u00f6ken skingrades glodde mina blodspr\u00e4ngda in en hygglig “bag” fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret, r\u00f6dhake, g\u00e4rdsmyg, r\u00f6dvinge, bergfink <\/strong>m.m. Fram\u00e5t tolvsn\u00e5ret k\u00e4nde jag mig redo f\u00f6r en attack mot F\u00e4ssberg. Litet rutinm\u00e4ssigt gick jag in p\u00e5 datorn och club300.se, J\u00d6TA PETTER.<\/p>\n Men javisst, v\u00e4stg\u00f6tarna har alltid ett Nytt\u00e5rsrace och det var Ulf L som slagit till, sett n\u00e5got mysko och satt spiken i kistan efter en halvtimmes v\u00e4ntan. Minns Ulf L fr\u00e5n Apelviken h\u00e4rom\u00e5ret. Hade dragit dit Lars Ulta f\u00f6r att kryssa. D\u00f6tt om mongolpipl\u00e4rkan <\/strong>och tjogtals sk\u00e5dare drog hektiskt runt. Alla utom Ulf som tryggt spanade i gr\u00e4set nedanf\u00f6r en husv\u00e4gg – d\u00e4r s\u00e5gs den senast f\u00f6r n\u00e5gra timmar sedan. Efter en halvtimme hade jag f\u00f6rsett Lars Ulta med tv\u00e5 nya kryss, vattenpip och vinterh\u00e4mpling<\/strong> plus ett antal kilometer i benen. \u00c5terv\u00e4nde allts\u00e5 till Ulf f\u00f6r att ge upp mongolen och s\u00e4ga adj\u00f6. “Det r\u00f6rde sig i gr\u00e4set f\u00f6r en stund sedan”, Ulf optimistiskt. “Uhum” jag medlidsamt. N\u00e5gon minut senare visade mongolpipl\u00e4rkan <\/strong>upp sig i all sin prakt och Ultas tredje kryss denna dag var ett faktum.<\/p>\n Den h\u00e4r g\u00e5ngen var det en ringandhane i S\u00e4ve\u00e5ns utfl\u00f6de i G\u00f6ta \u00c4lv vid Gullbergsvass. Med adrenalinet dunkande i \u00e5drorna drog jag nedf\u00f6r Avenyn. Cykelpolisen hade inte en chans om de t\u00e4nkt sig en ny\u00e5rsbonus. Under bron , l\u00e4ngs \u00e4lven f\u00f6rbi Gasklockan d\u00e4r pillen kollades i full fart. Vid kajen hukande med blomman vid sidan och vapnet skjutklart Bj\u00f6rn D. Den eminente sk\u00e5daren och fotografen som ocks\u00e5 f\u00e5r illustrera detta.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/olofarmini.com\/wp-content\/uploads\/2010\/01\/182285.jpg\" "\\"182285\\"")
<\/a><\/p>\n