Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Uppvisning

without comments

“Lite” (grym understatement) nöjda masade vi oss iväg mot Visby vid niotiden. Första vinterdagen anno 2016.

Jobbade efter Forsärla vid reningsverket utan att reta annat än luktorganen. Frisk narig vind från NV lockade att bli i Visby för fika och handling.

Konkurrerade gjorde gårdagens Tretåmås i Lummelunda. Men inte ett pip från presumptiva suktare –  kryssad på Gotland 2016 av bara fem(5!) skådare före december!!! Inga vidare utsikter.

Men vi vikingar! – trots motigt i Själsö och sedan Brissund, kämpade vi vidare ned till Lummelundaåns mynning. Tvärdött! Hopplöst, sur dipsmak i munnarna.

Huttrande hittade vi ändå en lika frusen Fossekalle på en sten.

img_1264

Med förnyat mod smög vi runt en skräphög

010

och blev nästan omkullflugna

img_1263img_1265

Men snart satt den vackert!

012

dsc00543

Och några suktare kunde serveras denna ädelsten inte i elfte utan tolfte månaden.

Vikingarna avrundade med Fossekalle 2

013

och ett skrovmål på fiket vid Österport.

Tala om uppvisning!

 

Written by admin

December 1st, 2016 at 9:33 pm

Fönstret stängt, men det varde ljus

without comments

Oj då, en sådan höst. Vart jag mig i världen vänt, så storm, regn och fåglar där gräset varit grönare.

Ändå har salige Hasse Holmérs, “ljus i tunneln” blixtrat för mitt inre…

När smoggy London bjöd “britt”sommar en hel vecka eller när ett solbelyst Snaefellsjökull steg fram ur vågskummet på Faxafjorden.

Och jag har hållit ut med, “never give up”, “skrattar bäst som skrattar sist”, “inte förrän sista bollen är slagen”…

Men dagarna har kortats, snön har kommit och gått och fåglarna har gått, om inte till de sälla jaktmarkerna så söderut.

Tisdagen 29 november, när Anders gasar genom snömodden mot Näsudden, ringer alla dessa deviser i mina öron. Överröstar nästan tinnitusen.

Vi sätter oss bekvämt i lä bakom en bod. Klockan är redan elva, kaffet ljuvligt och vi beser Gråsälarna ute på Näsrevet. I buskarna väsnas Bodudds Pilfinkskoloni. Blir väl dagens begivenhet?

img_1258

Vi får väl ändå ta en liten promenix.

Direkt söt blodsmak i munnen. Två TRÄDLÄRKOR springer framför våra fötter.

img_1248

Anders jagar ned i mållorna och jagar upp en grann hane ÖSTLIG SVART RÖDSTJÄRT med fin röd buk, ochrurus, semirufus men oftast benämnd phoenicuroides. Försvinner in i bodbuskaget. Medan vi med blodsmaken än smakligare i munnarna svinner ut mot Storgrunn.

Jobbar envetet men ändå lugnt, dagen redan räddad. På Storgrunn, 2 Ängspiplärkor, några Steglits, en Sånglärka, en 14-flock Vinterhämpling

img_1252img_1255

Så återtåg och på Lillgrunn det bedövande knockout-slaget eller vinnande sista bollen. Olof tubar efter de flyende piplärkorna och i perfekt läge SIBIRISK JÄRNSPARV i en buske, stilla och med god tid att njuta, brett ockragult ögonbrynstreck och likaledes ockragul strupe som flyter ut i en något ljusare undersida och den svarta kinden – ack!

img_1257

Bara att drämma till över BA-larmet.

img_1259

Pliktskyldigast floggar vi vidare, tillbaka mot Bodudd och bilen. Och vi hittar nytt! En vanlig Järnsparv, några Rödhakar, några Sävsparvar, en flock Stjärtmesar

img_1260

Ny finess en TRISTISGRANSÅNGARE och två repriser, Trädlärkorna och den undflyende Svarta Rödstjärten.

Så triumfärden hem som krönes med blodpudding för Anders och korvgryta för mig.

Men det stundar ädlare kröning – eller hur, Anders?

Och som sagt “…sista bollen – varde ljus!”

 

 

 

Written by admin

November 29th, 2016 at 9:48 pm

Posted in Västergarn

They´ll never comeback

without comments

“BROTT LÖNAR SIG ALDRIG”, en visdom som innympades via Rekordmagasinet på 50-talet.

En annan var “THEY NEVER COMEBACK” och syftade på tungviktsvärdsmästarna. Tog slut 1960 då Floyd knockade Ingemar i Polo Grounds. Sedan är det en röra på olika världsmästare, och “THEY EVER COMEBACK” !!!

Så ock i vår skådarvärld. Förr när starren satte in och hörlurarna inte räckte, återstod bara svampar och lavar. Nu rullstolen till första parkett!

Och nu, I´ll comeback. Inte ens ett platt fall på ICA Hemse fick mig på fall.

img_1244

Härligt från sunrise until sunset och skulle kunna stämma in i Harry Belafontes “Red sails in the sunset”.

Gött, Anders och vilka foton på BERGLÄRKOR på Glasskär! Min lifer var nog på Svältis i början på 80-talet.

Det blev lifers och skotsk starkvara till hyllning av ett tiotal sådana under 2016!

 

Written by admin

November 22nd, 2016 at 7:32 pm

Trúmpet

without comments

Visst färgar det av sig att mitt i värsta uppbrottet från Island också drabbas av detta.

Och ändå fick Trump den lägsta röstsiffran av de 3 senaste valens 6 presidentkandidater.

Man kan naturligtvis vrida och vända på detta, men se det så här. 10 miljoner demokrater valde att sura och stannade hemma, sura för de inte fick Bernie Sanders eller för att de inte orkade.

Medan republikanerna hyfsat höll på sin man och dom som föll ifrån inskränkte sig till en miljon.

Ett mysko valsystem och vit makt skötte resten och simsalabim.

Återstår att se vilken makt Trump får och vad han gör med den!?

Till en annan trumpen min, min min, att ha missat århundrades fågeloktober i Sverige. En vecka i London i september var chansning, men hela oktober på Island och vilken oktober!

Om jag fick göra om skulle jag…? – nej aldrig! En månad på Breidagerdi 6 med allt vad det innebär – tillsammans, bad, ishavet, fjäll – och en fågelskådning som vida överglänser vad jag någonsin kunnat uppnå rusande från den ena rariteten till den andra, bilmil, kikarknöende, frustrerande halvobsar…

Torsdag 10 november. Mulet laber sso +6C

Bussen ut till Seltjarnarnes. Som vanligt ett eldorado, bl.a. trutar i massor av skepnader, VITVINGADE, VIT, GRÅ och förgrenade derivat och korsningar.

Ute vid Cape Armini, sista gången??? Härligt flöde av ISLOMMAR, TOPPSKARVAR, HAVSSULOR, TRETÅMÅSAR. Ser också en GRÅHÄGER, flygande mot Alftanes och statsministerns borg, raritet här liksom en STORMSVALA, trots att en av världens största häckkolonierna för arten ligger på “armslängds” avstånd.

Så hela 25 GRÅLIROR, vilket vida överstiger “life”siffran för många av de tyngsta Islandsskådarna! Säger en del om skådandet här. Än häftigare hade de två STÖRRE LIRORNA häromdagen varit om det inte vore för de 500 (!) rastande, som fotats av en valskådare på Skjalfandi bay en månad tidigare.

Går tillbaka och kollar Daltjörn på golfbanan, en honfärgad BUFFELHUVUD. Tvekar i tilltagande regnet – nej, jag är inte fotograf och ger fanken i vad andra tror.

image

Hane i förgrunden och två honfärgade, sedan kamskrake och vigg. Regent´s park, London och se där! – inte helt fel med London heller!!

WiFi på bussarna och det kommer precis in bild på ett BUFFELHUVUD ute på Reykjanes igår. Samma eller two-bird-theory? Vilket fågelavslut på Island, LIFER kan bara jag själv bestämma.

12 november. Grymt effektiv 18-timmars hemfärd. Men vi är trimmade sedan 40+ år !!

13 november. Därför klarar vi av att mötas av första dåliga vädret denna höst i Göteborg. Ändå direkt på alerten och ser några SVENSKA RÖDVINGETRASTAR, så olika de ISLÄNDSKA, från köksfönstret.

17 november. Full fart igen 0400, gympa, bussbiljetter till Landvetter, frukost, finslipning av bagage, till Korsvägen, flygbussen, tuff avstigning till livlös jämnåring som får hjärtmassage och elchocker, security, lounge med frukost och stilla atmosfär, flyget, sol och Anders 1200.

Bemannad för vinterstängt Gotland men Anders bjuder genast Willy´s, glasbanken, ÖB och en PHOENICUROIDES. Denna gång vid kallbadhuset, Visby. Första godkända fyndet i Sverige vid oljepumpen i Hamra 15 november 1986 är signerat David Armini, Harald Norrby, Anders Gardelin och mig själv. Haralds underbara olja!

img_1352

Där satt den och fönstret inte helt stängt.

Och underbart att vara på plats. Men förstås – denna höst- öste regnet 18 nov.

Dock litet bättre innan solnedgång? Jagar ut – hopplöst!? – hukar i regnskurarna. Kastar mig mellan skyddande “trädöar” på golfbanan. Gärdsmyg, Järnsparv och sista “ön”, vasst forsärlelikt “ti-ti-ti” och upp i en gren så borta. Upp till mig själv – en lifer??? Alexander H rapporterar mkt trolig SIBJÄRN vid Nore bodar. Anders lugnt, vi drar i morron bitti!

19 november. Lugnt drag. Vi kollar efter Bergstaiga, dip. Så Norebodarna och svårarbetat, blåst mm. Men med lugn och tillförsikt.

adobephotoshopexpress_2016_11_20_12_07_57adobephotoshopexpress_2016_11_20_11_54_28

Timmar av mkt fint samarbete gav tillslut detta. På våra näthinnor. Fåglarna är foton av Anders från andra tillfällen.

Och tänk va´gött me´artsupen – vem hade trott det 19 november!

Litet vedermöder, eller om man så vill spännande jakt. Anade något skumt. Fick en fälla av Anders. Hemma från SIBJÄRNEN, en MINDRE SKOGSMUS. Slog mig inte till ro så i morse en HUSMUS!! Storviltjägaren är inte att leka med.

img_1351

Skogsmusen har legat över natten och är den överst.

STORT TACK FÖR ALLT ANDERS!

Written by admin

November 20th, 2016 at 8:41 pm

Tuff weekend 5-6 nov 2016

without comments

Väderrapporterna visade små solstrålar som letade sig fram bakom molntapparna. Men solgluggarna slogs igen och ett tätt-tätt duggregn tog sig in överallt och täckte all sikt och alla sikten.

Men matsäcken var packad och planen lagd. Runda Seltjarnarnes och stiga av på nordsidan och sedan återvända längs Eidirsidan mot Grotta fyrtorn, idag onåbart pga tidvattnet, men ändå återse “Surhajsskjulet” och “Varma karet”.

Vi steg av vid första stoppet och kurade ett tag i busskuren för att bemanna oss. Som vanligt visade det sig att kommer man väl ut så oftast… Travade på, besåg skjul och kar och gick västra stranden söderut. Ebben hade släppt fram en smal strimma sand mellan havet och de enorma mängderna Kelp som orkanen blåst in. Gav vibbar om stränderna i SA!

Vid Bakkatjörn sökte vi habilt skydd i nya fågelobservatoriet. Tycks ofta uppstå ett långt uppehåll mellan påbörjat projekt och färdig produkt här, kanske pengarna sinar eller så börjar man med något annat. Grannarna bor i samma byggarbetsplats som för ett år sedan och bygget tycks vara igång typ en gång i månaden.

Det blåste och duggade inne i “skyddet”. Med litet lösa bräder fick vi ihop något att ställa upp fina matsäcken på medan vi själva stod. Silkeshägern som rapporterats igår sågs inte till, men resans första Gravand och en “Classico”-hybrid, 1K GRÅTRUTXVITTRUT.

Appropå hybrider och just denna hybridform kan man nog säga att den utgör en population, hybridsvärm på Island och i en trutsamling kan den ibland dominera! Om man ids att titta!?

Eva välsignade bussen som kommer ut i obygden en gång i halvtimmen och för oss in i staden till egna förstutrappen, om vi vill. Hon lämnade dugget, som lättade litet och jag smög ut i maden i vars gräs go´bitarna duggade lika tätt som regnet alldeles nyss. Först 4 Enkelbeck, vanliga och sedan litet trögare(?) WILSONBECKASINEN, mörkare, utan synligt vitt terminalband på vingen och med ett ngt mörkare uppflogsläte. Superb jämförelse. Men det är väl så att här räcker knappast fotodokumentation. Flera WILSONBECKASINER har spelat på Island och låter pärlugglelikt jfr enkelbeckasinens “brummande” – inspelat = GKID!

Något lättare kan man vara med också kvarvarande HEDPIPLÄRKAN och LAPPSPARVEN, som fint kunde jämföras med några Ängspiplärkor. Båda häckar på Grönland (Hedpiplärkan på senare tid) och kan väl tänkas hänga på samma rutt som bla Grönlandsskvättan tar.

Med blodad tand kunde jag inte avhålla mig från “min” bunker. Och aldrig blir man besviken. En BREDSTJÄRTAD LABB, en adult denna gång, 7 GRÅLIROR, en MINDRE LIRA, en STORMSVALA och litet smågodis som SPETSBERGGRISSLA ad i vinterdräkt, ett antal ISLOMMAR i olika dräkter och där, russinet högt upp SILKESHÄGERN, kanske på väg mot Alftanes, som skymtar i söder och där den oftast varit sista tiden.

Så ersattes duggandet av regn och söndagens utflykt höll på att sluta i Haugkaup och inköp av blåbärsskýr. Men jag kämpade mig ner i Laugardalu under Evas vrängda paraply. I trast-och siskeflockarna slet jag in Stenknäck, Bofink, Bergfink, Taltrast, Kungsfågel och “Grönlandssiska”. Fem nya researter varav 3 nya Islandsarter för mig. Inte så värst upphetsande med tanke på vilka arter men intressant!

 

Written by admin

November 7th, 2016 at 6:38 pm

Kanadatrutar mm

without comments

Alla har vi väl någon gång suttit runt ett bord med kompisar och så har någon viskat i grannens öra, som denne i sin tur viskat till nästa granne. När sedan det viskade förts runt bordet har det förvandlats till något helt annat.

Detta är ett intressant fenomen som kan appliceras på språkutveckling, men aldrig leder fram till ett nytt språk.

Ett liknande situation finns i naturen när en geografiskt definierad population som vi gett artstatus utvidgar sitt område (“viskar i grannens öra”) och sedan omärkligt förändras i ytterkanten, där den fortsätter att expandera (“viskning nr 2”) osv tills den kanske återkommer till ursprungspopulationen och då förändrats så mycket att de “nya” inte vill känna av de gamla!

I alla steg hybridiserar grannpopulationerna, men i slutändan står vi med två populationer, som lever sida vid sida utan att hybridisera!

Så kan man “leka” med trutkomplexet cirkumpolärt. Börja i NV Europa med “vår” Gråtrut (Argentatus/Argenteus) gå västerut till Kanadatrut (Smithsonianus) passera Berings sund till Vegatrut (Vegae) vidare till Tundratrut (Heuglini) avsluta med “vår” Silltrut (Fuscus/Graellsii).

Är då Silltrut och Gråtrut olika arter? Det är diskutabelt. För artsugna ornitologer är det självklart liksom att helst bilda ytterligare arter på vägen. För en annan grupp, typ biokemister, förefaller det lika korkat med nya arter som att ett nytt språk uppstått runt bordet.

Var och en blir salig på sin tro och artbegreppet är ju människans eget påfund.

Glad i hågen gav jag mig alltså på jakt efter presumtiva Kanadatrutar efter fredagslögen. Och likt den berömde Killian Mullarny, som enligt D Bergmann, under en tur på Island nosade upp 4 “säkra”! – blev jag belönad.

Först den här gynnare

img_1335

Men vad nu! Kan man kalla detta dokumentationsbild eller..?? D Bergman gjorde fullt klart att ingen rarris på Islandslistan utan foto eller likvärdig dokumentation. Skärpning!

img_1337img_1336

Vänstra bilden är svår men den högra desto bättre. Den allra mörkaste gråtruten skulle aldrig vara så jämnt och fint färgad, mörk stjärt som flyter ihop med tättbandade undre stjärttäckare, otecknade undre vingtäckare, tydlig spegel som övergår i små men tydliga svarta handpennespetsar. Tittar man noga syns även ett distinkt avsatt ljusare huvud och tvåfärgad näbb. Men medhålles att det framförallt är helheten som gör fågeln.

Detta ute på Grandi. Litet senare inne i hamnen kommer en ny/samma individ. Tittar mest och får fram kameran för sent. Den drar iväg och förgäves försöker jag fånga den.

img_1338

Ack , kollar hustaken där Daniel plåtade “den” den 22/10. Och…

img_1339img_1340img_1341

Vad säga? Helheten, kraftig näbb, utsträckta vingpennor, ljust huvud.

Jag repriserar vad jag skrev 7 oktober förra året på nästan exakt samma ställe:

“Spanar över hamnen och kanonobs på 1K “SMITHSONIANUS” – om sådana djur finns!?”

 

 

 

Written by admin

November 6th, 2016 at 10:00 pm

Ångan uppe?

without comments

Hm-nja. Andra dagen i november mest ånga ur badet. 550 m och idel avtorkning av simglasögonen, så thermal och ångande bastu.

Sådana här fuktiga, kalla dagar utan kraftig vind gör staden skäl för namnet Rökviken, Reykjavik. Ur alla varma källor står enorma “rök”pelare. Litet slött att inte jobba i Laugardalur, för en massa intressanta tättingar börjar dyka upp i staden.

Men som sagt inte så inspirerande väder.

3/11 Efter gediget morronstäd ljusnar det något och jag tar bussen vid 12-tiden till Capen.

img_1334

Spegelblankt och mäktiga Snaefallsjökúl, ingången till Jules Vernes resa “Till jordens medelpunkt”. Men kraftig dyning gör det ändå lurigt att skåda. Det första jag ser är en grann BREDSTJÄRTAD LABB, 1K, som jagar runt bland stora flockar TRETÅMÅS. Rätt som det är sprätter det upp en LIRA, först en MINDRE, så också en GRÅ och en liten svart prick, en STORMSVALA!!

Valskådarfartygen kommer töffande, dom avgår alltid andra turen kl 1300, och det blir än mer liv på havet. Långt i norr tre väldiga fenor, SPÄCKHUGGARE, missas av båtarna!? Och i förgrunden tumlar en flock TUMLARE.

Mitt i hela härligheten dyker Daniel Bergmann, en av de riktigt stora fågelfotograferna på Island. Träffade honom i tisdags och kanske därför har han vågat lämna bilen och ta sig ut till Capen. Han var först att fota GRÅVINGADE TRUTEN förra året i Gamla hamnen. Den som jag lyckades fota vid Harpa på förra Islandsresan.

Han har 22/10 fotat en förmodad Kanadatrut. Jag talar om vad jag skrev för ett år sedan, 7/10:”Spanar över hamnen och kanonobs på 1K “SMITHSONIANUS” – om sådana djur finns!? Hans foto visar en 2K-fågel. Blir snack om detta i de få skådarpauserna.

Först litet rädd att allt dött och han inte skulle få se något men…

Kanske 5 olika BREDSTJÄRTADE LABBAR, alla ungfåglar, fler LIROR, både MINDRE och GRÅ. vinterns två första ALKEKUNGAR och kanske sista LUNNEN, Islommar, TUMLARE mm. Bara två Havssulor och ingen Stormfågel trots att de finns i tusental i horisontlinjen.

Daniel lämnar för jobb i Isafjördur några dagar – mäkta nöjd, säkert.

Snart mörkt så även jag ger mig. Avrundar med HEDPIPLÄRKAN, som fortfarande är kvar och en högst trolig THAYERTRUT, 2K. När man ändå är inne på spåret kanske den 1K jag fotade 25/10 2015 utanför gamla hamnen vid Harpa. HUP!

Written by admin

November 5th, 2016 at 11:10 pm

Primo november 2016

without comments

Ny månad och vädret lovade nästan stiltje och upphåll innan nästa drag från SE med heavy rains. På alerten, hängde på låset hos Kungsfisken för middagsmat och grejade matsäck med flatkökur och hangikött. Snabbt iväg till buss elva, en ynka koltrast lät. Rödvingarna putz weg.

På Island är inte bara vädret oberäknelig. Allt verkade upplagt. Ett blankt hav, stilla, behagligt. Läge att plåta Stillhavslommen, spana in valar, hitta allt möjligt. En flock piplärkor, lovande, men bara ängspip. Det blanka havet lovade runt men höll strunt i mäktig dyning. Valskådningsfartygen avskyr detta, det ser så bra ut men man ser inga valar och passagerarna blir sjösjuka. Förutom sjösjukan bara att hålla med för fågelskådaren. Ändå lyckades jag skrapa ihop dussinet ISLOMMAR, men bara 3 smålommar.

Nå fick njuta den fina matsäcken i den dramatiska naturen och vara nöjd. Eva hittade en fin bänk och övertalade mig att bli en timme och softa – GÖTT!

Det var så en TUMLARE och en avlägsen VAL, kanske den VIKVAL som valbåtarna trots allt spottat, fastnade på min näthinna. Så och en annorlunda and. Kanske en bergand? Men efterhand blev jag fundersam. Den drog flera varv över viken framför mig. Mörkare på ryggen och ett vingband som var vitt över armen men grått över handen. Minsann var det inte MINDRE BERGANDEN, som jag letat efter häromdagen i Ellidavatn? Den har ju setts i Bakkatjörn, som låg precis bakom min rygg. Jan-Erik och jag såg (D)en där 2014 och den finns fotad från 2015!

Bussen hem utgör sista faran, många blir sjösjuka när de ofta polska chaufförerna ger järnet. Men så är de punktliga och som gammal sailor klarar man sig.

Till superb hälleflundra i koriandersås – mums fillibabban.

Written by admin

November 1st, 2016 at 9:40 pm

Posted in Uncategorized

April i oktober

without comments

Vårt beryktade aprilväder är rena lugna gatan jämfört med hur det är här på Island. Runt ön växlar det ständigt mellan regn, stormvindar, snöoväder, ljumma vindar, solsken. Växlingarna kan ligga så att Eva slänger av sig ytterplaggen medan jag samtidigt hukar huttrande och genomvåt i en klippskreva, bara några busshållplatser från varandra.

En annan egenhet är att 7°C kan upplevas som -3°C, medan 8°C kan upplevas som 15°C!!!!!

30/10 SW kuling, täta regnbyar, ca 5°c. Inbjöd till ännu en innedag. Samtidigt lite lockande med blåsandet.

Blev en kompromiss och chansning. Verkade kört i Hlemmur. Bytte ändå buss och fortsatte till Harpa. Förankrade mig i hamninloppet i hyfsat skydd och med koll på läget. Finns alltid smått och gott för allehanda fåglar. Ejdrar, alfåglar, alkor, skarvar men förstås framförallt måsfåglar; Skrattmås, Fiskmås, Gråtrut, Havstrut, VITTRUT, “GRAELLSII”, VITVINGAD TRUT

Alltid något litet extra, den har gången en mkt mörk 1K VITTRUT, en KUMLIENITRUT och det verkliga russinet en 2K RINGNÄBBAD MÅS!

img_1330img_1329img_1328

Med blodad tand men genomvåt tog jag mig ut på Grandi. Chansning att regnet skulle upphöra, vinden öka och jag torka – – och HAVSFÅGEL. Allt stämde

img_1333img_1332img_1331

Vind, torka, fåglar – men inga HAVSfåglar. Ajsingen!

31/10 Litet kluven. Småregn, inte så blåsigt. Kastar mig ändå sent omsider ut till Seltjarnarnes. Alltid trevligt. Tvekar om jag skall gå ut till bunkern, i den sneda vintersolen biter kylan vasst. Gott om TRETÅMÅSAR och Alkor ssp får mig på bättre tankar. Firar upp tuben och nästan direkt en, två, neej tre liror, två GRÅLIROR och en MI… neej STÖRRE LIRA! På bra obsavstånd inom en km.

Två timmar senare dags att åka hem och att summera: 18 GRÅLIRA, 2 STÖRRE LIRA, en MINDRE LIRA på njutavstånd, så att man såg mörk basker med vita halsduken, mörka bukfläcken och teckning på undervinge och armhåla hos STÖRRE!!! Plus ett stort antal liror på längre håll.

Därutöver bl.a. ISLOMMAR, TRETÅMÅSAR, HAVSSULOR, STORMFÅGLAR, en liggande och en flygande SPETSBERGSGRISSLA, en flygande KUMLEINITRUT.

Så dagens russin, en STORLOM (Islands 2:a fynd) som jag kunde studera väl liggande i en halvtimme. Jag tror dock på STILLAHAVSLOM (Islands 1:a fynd). Den var vinterfärgad trol 2K+. Men för fynd krävs foton och vår kanonfotograf gjorde SITT bästa i den krabba sjön, vassa vinden, bitande kylan med vita fingrar och skakande armar men… Hoppas det blir nya chanser imorgon.

Fö övrigt blåser det full storm på andra sidan ön, därav säkert alla liror.

Återkommer till lommen i nästa nummer!

 

 

 

 

Written by admin

October 31st, 2016 at 11:15 pm

Passing by

without comments

Det sägs, att om väntan går fort så blir minnet stort. På så sätt rusar tiden här och huvudet proppas av intryck. Om jag vill få med något i bloggen måste jag skärpa mig!

25/10 Redan nämnd som första vinterdagen. Typiskt med igensnöade vägar och en del olycksdrabbade, framförallt oförsiktiga turister. “Firade” med 500 frisim, termalpotta och ångbastu. Därefter Torsk i Raspi med tillbehör – vilken torsk!!!

26/10 Den utlovade västliga stormen – med regn och dis och 0 sikt och 0 skådning. Åja “kröp” ut på Grandi, i den här vinden inga problem med odören från oljecisternerna. Flög förstås förbi en del, Vitvingade Grönlandstrutar dominerar alltmer, och där jag hukade bland lavablocken i den enorma stenpiren (Som kinesiska muren) hade jag sällskap av några Skärsnäppor (Precis som på Kråkudden).

Förbluffande när en trålare töffade ut och kastades runt som ett nötskal.

img_1326

27/10 Såg ut som en innedag. Men så en strimma av blått. Och blåögd iväg. Buss 18 till Artun och så 5:an till ändhållplatsen Bugda. Piskande hagelby manade till busskuren tills nästa buss hem.

Men vikingatakterna manade på oss istället. Snart travade vi ute i Heidmarks vildmark, sjöar, myrar, lavafält… Nåja, också Reykjaviks vattentäkt. genomskuret av Islands högspänningsledning och ett och annat fritidshus.

img_1313img_1314

img_1312

Grann utsikt i SO, Blåfjäll, Reykjaviks Alpina centrum. Ibland solbelyst, ibland dolt bakom häftiga snöbyar.

Så en av småsjöarna, Kirkjuhólinatjörn. I bakgrunden skymtas Hrauntúntjörn, där det simmade en grann Islom, Evas favoritfågel. Häromåret hade jag en Kamskrake där.

Och så Ellidavatn med utsikt från vår rastplats. Mackor med lammpastej och maffsiga klenur till kaffet. I bakgrunden Reykjavik och en överflygande GRÅHÄGER, en raritet och Islandskryss för mig.

I den lilla utstickande maden ytterligare godsaker till kaffet. Bland änder och sångsvanar, ytterligare ett Islandskryss, en MYRSPOV, också en raritet här. Dessutom en AMERIKANSK BLÄSAND, en utfärgad hane.

Jag är dock ljusår från de fotoekvilibrister som briljerar på Island såväl som i Sverige. Vilket på ett nedslående sätt belyses av den enda rarris som fastnade på mina plåtar. En brun klump som med hjälp av några bakomliggande riktpunkter måste vara:

img_1310

Den STÖRRE BECKASINSNÄPPAN!

I Helluvatn på andra sidan Kaffebordet låg en RINGANDSdrake bland viggarna. Inte helt utfärgad.

Alla rarrisarna, utom kanske vadarna är väl kända, några har funnits där en längre tid. Så och den Mindre Bergand, som var dagens målart men som dippades. Två Islandskryss, tre ytterligare rarrisar, en gnistrande natur i blixtrande Islandsvädar manar… så det blir säkert fler besök!

28/10 Vinter

img_1318img_1319img_1321img_1322

Natt, morgon och förmiddag från huset. Så till badet, 500 m och pottan i solsken och snöbyar. På hemvägen i Laugardalur ett litet bidrag till fågeldebatten hemma. Och ett försök att förbättra min fototeknik (fotogenisk är jag ju-HÖ-HÖ) något.

img_1325img_1323img_1324

Den Isländska Rödvingetrasten, COBURNI är tydligt större än “vår” Rödvingetrast, ILIACUS. C har mer och distinktare svart på näbben, längre stjärt och längta vingar. C är mörkare olivfärgad på ryggen. Den grova fläckningen täcker nästan hela undersidan och omsluter den stora röda fäcken som blöder ut från under vingen. Ögonbrynstrecket är smutsbeige inte så vitt som hos I. På bilden ovan syns också mörka kärnor på alla undre stjärttäckare.

Jag tycker flockarna av C tjattrar mer än och sis-suger mindre än I.

29/10 Regn och storm från SO. Märkligt tomt på trastar – har dom dragit?

Kollade en ISLÄNDSK GÄRDSMYG, större, mörkare med oftare utsträckt stjärt än vår käcka Gärdsmyg. En utmaning att inte ta den för någon rar LBJ och en aspirant långt fram i split-kön!!!!

 

 

 

 

 

 

Written by admin

October 29th, 2016 at 4:34 pm