Olof Armini om fåglar och natur

“Min kamp” hade jag aldrig vågat använda innan Knausgård befriade begreppet.

Det passar utmärkt just nu eller vad sägs?

Piskad att lämna Gotland som fullständigt jäser av högpotent ornitologisk förväntan har jag i pugilistisk anda utsatts för serier av kroppsslag och en och annan käftsmäll. Svarthuvade måsar, härfåglar… en ägretthäger i Paviken sög i mellangärdet och i morse snärtade Anders in en pärla som skakade om, en svarthuvad mås i Västergarnsviken.

Jimme höll med en presumptiv ringnäbbad mås på att sänka mig. Sekonderad av några skåningar lyckades jag ripostera. Men visst var det nära eller vad sägs?

Prydligt jobbat Jimme. Och jag fortfarande på benen.

Den svartvingade gladan i Småland blev nästa storsmocka. Jag vacklade men min mentala träning fungerade, sett tusentals på tre kontinenter så… Då trädde knockoutkungen Lennart W in i ringen - och en klockren på hakspetsen! MINDRE SÅNGLÄRKA i Langstitiviken på 41-årsdagen av hans blåtrast på Hoburgen!! - Han är grym.

Jag kravlade upp på nio. Garderade lamt 16 april med en svarthakad hona i Torslanda

Förnämligt illustrerad av JanÅke N. Västlig typ, alltså fågeln inte JÅN!

Så en grann ringtrast 18 april i Azaledalen med lappuggleupptäckaren Göran Sahlin.

Litet stadigare på benen så den 21 april en svarthakad hane i Fässberg spetsat med forsärla.

Dvärgsparv-Per Arne upptäckare och illustratör. Han är vass!

Nu gäller det att hålla sig på benen till 11 maj för då….

Låter roligare än det ser ut i skrift.

Verklighetsbakgrunden är att sedan jag i övre tonåren börjat dricka öl och med stigande ålder fått (o)vanan att gå upp mitt i natten, har det alltmer blivit ett behov och livselexir. Även vita dagar utan trängningar blir det en tur.

Spanen ut genom fönstren och lyssningarna ut i svärtan har blivit ett måste. Farhågor om sämre livskvalité kommer för mig helt på skam - tvärtom varhelst i världen - Jordanien och en blek dvärguv, Vietnam och en grodmun, Rejkyavik och en flock vitvingade trutar i gatlyktans sken…

Olof Rudbeck bjuder omväxlande jagande kattuggla bland råttorna, födande råget eller ilsksinta grävlingar från köksfönstret. Öppnar man balkongdörren kan man lyssna till berguv och kattuggla.

Ett litet memento dock! - För det allra mesta låter vindens tjut, regnets smatter eller tinnitusens klirrande i tystnaden och ögat stirrar ut i intigheten. Men kanske 10, 15, 20 gånger under ett år - och då!

Onsdagen 4 april lovade en stilla kväll och natt med klart väder, litet kallt kanske, men jag var lättövertalad inför Anders förslag. Sivert S, som vi träffat vid Kronis dagen innan hade lockat med litet ugglegodis, bla vid Sandholme i Sproge.

Fältplanen var Sandholme - över Mästermyr till Gerum - Russparken - så Klintebys-Sanda och hem! Med tur kunde det bli något nytt på årslistan!

Sandholme gav sträckande morkulla, en sporadisk hörd pärluggla, en kattuggla och litet tranor samt kväkande grodor, som förbryllade tills några gräsänder avslöjade bryan i skogen.

Stärkta scannade vi Mästermyr, bara tofsvipor och enkelbeckasiner. Med hoppet om den där tornugglan fortfarande vid liv stannade vi till i Gerum. Men bara en strejkande mjölkmaskin och en råbock attackerade våra trumhinnor.

Så tvärade vi genom skogen till Russparken. Tyst som bara skogen i vindstilla frostnatt. Aj-aj Anders ipod var död. Skulle jag pröva? Visslade litet - och visst var det ett litet ekorrsmack!? Och igen, även Anders apporterade och så i exalterad eufori drog pärlugglan igång en så behövligt värmande konsert. Netop optimalt för mig som så många gånger…

Genomfrusna blev det så ett möjligt “klävitt” vid gamla Klintebys dränkt av en billjudmarodör. Vi hastade till våra tjäll och jag försjönk i cyberrymden till förbi midnatt. Öppnade fönstret efter sedvanlig toa-attack och - herre je! - “po-po-po-po-…”, en pärluggla och så!!! - ho litet lamt men tätt!!! - en hornuggla! Sist det begav sig var på 80-talet.

Fredagen 13 så ett djupt hoande från storhertigen i so och en uppskrämd jorduggla i vargtimmen!

Tala om att öl-glo i mossen

Fuskade litet på morgonen 28 mars med utcyckling till Fyren. Något tusental ejder, några hundra sjöorrar, gråhakedopping och årets första tärna, en Kentsk.

Anders möter upp efter sommardäcksskift på caretan. Rask färd till Stånga returvattendammar med tidigt dukat påskbord. Ett vimmel av gråhakar, svarthakar m.m. 

Men var är det riktiga påskägget. Vi attackerar över en av dammvallarna. Några grågäss kacklar - och där det ljusa melodiska kacklet och ett, två, tre huven sticker upp på den intilliggande vallen. Tre härligt, läckra FJÄLLGÄSS. Här på fin bild av en av senare års toppbirders på Gotland, Mikael Nils. Han var också vaken upptäckare av den lilla (familje?)flocken den 11 mars, då innanför Lausviken. Dvs Bimbi O såg redan 20 oktober 2010 två gamla och en ung fjällgås vid returvattendammarna! 

Verkligen en kanonstart på Gotlandsvistelsen!

Skulle flytet brytas, åtminstone till del, av det förtvivlade skådandet i timmar genom tiotusentals, ja ibland hundratusentals ejdrar - ja det var frågan! - efter den där PRALLEN. På senare år har jag på min höjd lyckats krysta fram några Queen Eiders but no KING!! Och Anders har stoiskt vägrat kryssa but the KING!

Upplägget verkade följa tidigare års mönster. Den 28 fångade Calle T en Queen i Gnisvärd alldeles efter jag lämnat Kronholmen. Mikael Nils fångade upp den i Visby litet senare.

Den 30 var det så dags igen. Alldeles innan vi parkerat på Kronis passerade denne KING alerta fotografer och skådare Magnus L och Ulf L, i Gnisvärd. Länkar till en av Ulfs bilder. Dennis fångade upp i Visby. 

Vi kontrade lamt med en spetsbergsgås i en ejderflock, en hoper svarta rödstjärtar vid stugan och en svartkråka på golfbanan.

Men vad gjorde det!!!

Den 29 mars hade vi ett hyfsat flöde av ejdrar. Vi tittade söderut så solen var litet störande och flockarna kom nära, snabbt och tätt. 1030 slog jag upp mitt kaffe och öppnade smörgåslådan. Kollade samtidigt men höll på att missa en flock - DÄR SATT DEN!- EN KING! PÅ mitt vrål rusade Anders som satt litet skymd upp till fyren men utan tub och visste inte vad han skulle leta efter. 70 km/h tail off… men, men räddaren i nöden kom med tuben och lungt fiskades den upp av kowan. Anders fick sitt kungskryzz och vi hade brutit en trist trend…

… för under följande timmen hade vi två prinsar, 2K prallar! Vi smäckte också in en tuff pilgrimsfalk, 2K av “calidus“typ.

Den 1 april beskrev en KING en Eriksgata längs Gotlands västkust. Anders tur att i sista stund hitta en KING 0845 vid Kronis. 0855 passerade den Gnisvärd och Mattias G. 0907 passerade den Visby och Dennis och Julius. 0920 passerade den Nyhamn med en massa skådare. Och till slut 0924 Alstädar med giganten Juppen, som avrundade med ytterligare ett ex direkt västerifrån! Vi ville inte vara sämre - avrundade med en vitnäbbad islom som flög söderut!

Till slut åtminstone tills nu blev jag ensam om en praktis 3 april över golfbanan medan Anders drog in vitnäsan, den här gången mot norr.

Ett överväldigande resultat so far - hela fem praktisar förbi Kronis av inalles 8 på sträck förbi Gotland!!! - och ändå ett mediokert ejdersträck!

Några giftiga obsar på framsidan, Joberg avrundade.

15 mars låg det ett måslik utanför OlofRudbeck 15. Något fångade mitt intresse, och jominsann, en gammal tretåmås - hoppsan ett tomtlikkryss eller…?

24 mars tog jag mig en eftermiddagstitt från plattan och plötsligt ett kackel från väster. Och över mitt huvud ca 60 spetsbergsgäss med någon bläsgås. Hela flocken sågs halvannan timme senare i Mjörn!!!

Men tisdagen 27 mars var det dax att lämna framsidan. Började med en väckelsepredikant från Livets ord som chaffade sin minitaxi - och oss till Säve. Småkul när han accepterat vår ogudaktiga men humana syn på livet.

Än roligare att glatt återse en Anders i bästa form på Visbyplattan. Och via Willys angöra den välstädade röda med vita knutar.

Raskt kastade jag loss och vältrade mig i ornitologiska godsaker på en Svältistur. Stenfalk, trana, skärfläcka och på Utholmen siktade jag en pilgrimsfalk i asken, tre havsörnar och på norra stranden två gråsälar. Mer skulle stunda men dagen avslutades med eld i alla ugnar och härlig stugvärme.

Skådandet förra våren belastades med ett hastigt påkommet rektorsvärf. Men iår…!

Så kom randiga skäl och rutiga orsaker att nästan än mer blocka skådandet denna vår.

Dock har jag kämpat på så gott det gått!

Stegvis har jag tagit mig ur svackan med Rikards bortgång. Ett avgörande sådant steg stod Pascal för.

Söndagen 18 mars cyklade han med mig till Bertilssons stuga vid Lilla Delsjön. Därifrån valda vi den längre västra stigen utefter Ugglemossen. Det blev en härlig tur med mycket lisande snack för min trasiga själ - Tack Pascal. Själv försökte jag återgälda med livsstrategier ur mitt 65-åriga register till nytta för en 15-åring!?

Härligt med termoschoklad och mackor på en kulle i samspråk med Stefan S. Vad gjorde det att vi gick litet fel för den spelgalna tjädern. Härligt och kraftgivande!

22 mars och med nytt mod gjorde jag en “snabbflogg” på några timmar - En timmes cykling, 5 km tuff terräng och med tacksam hjälp från Yngve Eriksson och en lyckad attack mot tjädern. Eller rättare attack från tjädern. Yngve var tvungen backa för ett foto som detta. Eminent plåtat!

Efter en månads skrivkramp attackerar jag åter tangentbordet.

Min yngre bror Rikard stupade den 8 mars i lägeheten som han och jag besatte i slutet av 60-talet. Vi camperade ihop några år innan jag snärjdes i min sköna hustrus garn. Rikard blev kvar till slutet.

Det är tungt och tomt. Många är de tillfällen som outplånligt fastnat i storebrors minnesbark. Trösterikt är att låta dessa växa vidare och ympas i mina barn och barnbarn.

Jag minns en tidig majmorgon i slutet av 50-talet. Atteplutten i sin diskus till keps, Rikard “Halmtaket” med sin karakteristiska halmvita pottfrisyr och Bror Duktig, som gjort choklad i mögeltermos och sötlimpsmackor med falukorv. Nils och Stina vände sig behagfullt i sina sängar efter en sen lördagskväll i goda vänners lag.

Bröderna, 6, 9 och 12 år gamla, larvade de dryga kilometrarna genom Nolhaga, ned till Mjörn och den vik vi kallade Saxebäcken. Det var spångat ut genom vassen till en fin gräsplätt med bryggor för gäddfångst tidigare på året. Där bekände Storebror färg och plågade de yngre med föreläsningar ur Durango om exotiska änder, skedand, bläsand, kricka. En passerande nötkråka blev absoluta höjdpunkten.

Åter till nuet må Rikards, Ricky Rocks, Moby Dicks minne leva vidare.

Med kärlek från storebror Duktig.

Återkommer till funderingarna i senaste RR kring att akademiker/genetiker tar över klassificeringen av Aves! Som sagt tror jag att “eliten” av skådare, som levt gott i täten av “trendsettandet” och kunnat härja fritt bland alla Durangos utan att ifrågasättas av någon “ovan där!”, blir dom som sätts på prov. Plötsligt blir man någon bland alla andra och måste foga sig i ledet. Omställningar innebär alltid problem. Har man satt normen för sökandet efter den sanning som inte finns kan det bli smärtsamt. Som att förlora sin religion.

Naturligtvis finns i skådandet så många vägar öppna att det för de flesta är tämligen egalt - bara att skåda vidare och må fint.

Så en reflektion som jag gjort under årets två första månader.

 Jag har skådat på Gotland, i Göteborg, i Danmark och på Island. Reflektionen gäller hur skådandet påverkas av andra skådare. I Göteborg som är mycket skådartätt med ständigt aktiva, mycket skickliga skådare måste man vara beredd att satsa hårt på rätt plats, ägna mycket tid och ha stor tur för att hitta något. Blir mest sekundärobsar på andras upptäckter. Själv ståtar jag med litet uddaupptäckter som några svartkråkor siste februari, en “abberant” gräsand och några roliga gäss den 2 mars. Skam till sägandes fåglar som många inte lägger så mycket krut på.

I Danmark är det på samma sätt “rensat” av en stor och mycket duktig skådarkader. Trots att jag ägnade i stort sett fem dygn åt skådande i mycket goda fågelmarker stannade summeringen vid:

Hvidnaebbet islom, vitnäbbad islom. Såg årets andra för Nordjylland utanför Fredrikshamn från färjan.

Lysbuket knortegås, ljusbukig prutgås. Såg flera flockar kring Ålborg. Har ökat som vintergäst i Limfjorden.

Korttået traelöber, trädgårdsträdkrypare. Såg och hörde(viktigt!) årets nordligaste på Jylland, i närheten av Ålborg Zoo. Under spridning och upptill 7 ex på en enda lokal litet söderut.

Toplaerke, tofslärka. Bara kvar på en lokal i Danmark, Hirtshals med några få ex. Såg 1 ex på gammal lokal i Fredrikshavn som ligger mittemot Hirthals på Jyllandspetsen.

Bomlaerke, kornsparv. Fortsatt vanlig i jordbruksbygder. Kunde identifiera fåglar med de karaktäristiskt hängande benen på tågresorna genom åkermarkerna!

Storekjove, storlabb. Såg ett ex utanför Fredrikshavn. Troligen samma som sågs dagen innan en liten bit söderut.

Blåste ju på duktigt på hemresan så ett trevligt vimmel av suler, mallemuker, rider och alkefugler, havssulor, stormfåglar, tretåiga måsar och alkfåglar.

Till detta knubbsäl och stenmård vid Limfjorden och mycket rådjur på tågresorna.

På Island är situationen en annan, inte när det gäller skådarskicklighet - hos de ca 20 i club-200 - men skådartätheten! - hur täcka denna stora ö med megapotential mitt i förkastningssprickan mellan Västra palearktis och Nearktis? Öns skådare gör ett fantastiskt arbete, men för den gästande skådaren innebär varje timmes skådande ett betydande bidrag till det totala skådandet. Ser man i senaste RR så är många upptäckter signerade utländska gäster.

För min del kan nämnas säsongens första Thayertrut och svartand, nyupptäckta ringnäbbad mås och amerikansk bläsand under en vecka! Det talar ett tydligt språk. Inga stänkare och i efterhand har samtliga fall följts upp, tex flera Thayertrutar, som var en lifer för mig - men ändå! 

För mig var det litet av en nostalgi - tiden då man kunde förvänta sig att med regelbundenhet hitta något nytt och var eller varannan månad en stänkare! - Gotland 1980! 

Gotland har under min tid 1980-2012 sakta men säkert förändrats från Islandsmodellen till att mer och mer likna Danmark/Göteborg, fler och aktivare lokala skådare, fler och vassare besökare. Det blir väl aldrig som Falsterbo i höstas men ändå.

Jag kan inte säga att det var bättre förr eller bättre här eller där. Det att få se och uppleva är alltid lika positivt. Det finns mycket att krydda med, upptäckten, något ovanligt, något förväntat, något nytt, en gammal goding…

Hvornaer smager en Tuborg best - Hvergang! 

Mars! - våren är här! Den sista extra skottvinterdagen med värme som aldrig förr och en härlig cykeltur, tre svartkappor bland alla gråkappor längs Södra vägen mellan Mölndal och Frölunda. En förvisso bara slängkappa (hybrid) men ändå! - Vadå, jo kråkor och kopplingen far osökt till senaste numren av RR och diskussionen kring den fältmässiga och/eller akademiska artindelningen av AVES!!!

Som förutspått har nu artsplittarna och ayatollorna i skådandets övre sfärer fått byxångest. När genanalytikerna tar över gäller inte längre deras överhöghet. Överlägsen fälterfarenhet, kameror, paraboler, ringmärkning kan slänga sig i väggen vid artningen!

Intressant att gå en ny tid till mötes.

De tre vintermånaderna har gett ett fint havsfågelrace, men jag suktar fortfarande stormsvala. Petrellen och bruntrastarna sved väl en aning också. Men, men inga av dessa lifers så jag värderade rosenmåsen högre!! Sopat litet bland invasionsarterna, sparvuggla och bändel inskåpade på Änggården. Vitvingad trut i älven, förståss.

Sekundärnoteringar på dvärgsparv, tallsparv (vibbar från Svältis-08 med Anders) och rödbukig svart rödstjärt nu fastställd “phoenicuroides” ( Nordens första obs med Anders Gardelin, Harald Norrby och David Armini).

Huj va lungt men propert och snyggt!

17:20 verkade allt klart för landstigning exakt in-time 17:30. Då slocknade hela maskineriet och den gigantiska Stena Danica låg herrelös i älven. 20 sekundmeter väst pressade sakta skutan mot Lindholmskajen. Ankarkättingarna rasslade och pygméliknande Älvsnabben lade sig patetisk som skydd - vad tänkte passagerarna där. På Danica intressant att ta del av besättningens och kaptens goda katastrofhantering. De hel-och halvfulla hölls i beundransvärt schack medan tillskyndande bogserare med ”thuggen” Lars i spetsen såg till att vi inte blev mer än en timme försenade.

Hemresan startade redan ett halvt dygn tidigare med yoga, frukost och finish av packningen. Så en sista tur genom centrala Aalborg och ett tidigare tåg en beräknat. Mycket skönt och en del fruktbart skådande, rådjursflockar och tre bomlaerker mycket fint.

Blåsigt men gott om tid i Fredrikshavn. Tog mig tid att titta över hamnområdet, och - waoo - en toplaerke. Förr var det en art jag hade som given vid Fredrikshavnbesök, men den finns nu bara säkert i Hirtshals. Detta var årets första obs, enligt DOF-basen, utanför Hirtshals iår! Glatt höjde jag blicken som möttes av ett vimmel av havssulor, minst 100-talet “skagensulor”, som ackompanjeras av en storlabb och toppskarv.

När vi stävade ut på Kattegatt mycket stormfåglar och tretåmåsar också. Det höll i sig ända till Vinga så det blev inta bara fina Danmarksturarter utan även Sverigeårsare.

En god tur 

Strålande vårväder, långa promenader i spännande marker…

Men de bidde bara en pinne - Pilfink. Spanades in i en stor gråsparvflock och blev art 60 för Danmark den här gången. En stenmård fint innanför Egholmen på andra sidan fjorden. Inget speciellt annat men fina stadsvandringar med Eva och goda spättefiler.

Imorgon kulingvarning och båtturen kan ju ge något liksom förstås tågresan till Fredrikshavn.