Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Spanar vidare London sep-16

without comments

Märkvärdigt tyst och fridfullt i Belgravia, inte långt varifrån Kung Roger och jag bodde anno – 68(?).

Efter att ha inmundigat först “normal” frukost och sedan en full engelsk dito med bönor, ägg, toast, bacon och lammkorv kände vi oss redo. Blev Harrod´s för Eva och jag fortsatte till The Serpent, det ormlika vattendraget som klyver den jättelika parken i  Hyde Park och Kensington Park.

Ramlade in litet tättingar bl.a. Cettisångare, en relativ nykomling i Englands avifauna. Fina två timmar i solsken. Så en auberginewrap utanför Harrod´s i glansen av eliten från Österlandet.

På eftermiddagen “minglade” Eva i Buckingham och spanade in Drottningens Hondekoerten – tänk om Bettan visste att vi har en likvärdig duk på väggen på OR.

Än roligare da´n därpå när vi kunde konstatera att National gallery bara hade en blek kopia, liksom våran osignerad, av densamme.

Kanske ett omen att dessa Vita Pelikaner är ättlingar till en gåva från Ryske Ambassadören samtidigt med Hundekoertens storhetsperiod på 1600-talet!

image

Blev mer rotande i Hyde, StJames, Green parkerna på måndagen och tisdagen. Å ena sidan verkar det mesta välskött, men det finns också mycket “happy go lucky”. Många av fåglarna häckar med varandra – och med andra. En del flyger fritt andra är prydligt vingklippta eller ringmärkta. Spontana rariteter dyker upp.

Regents park, som jag besökt idag onsdag och som ligger några km i norr och som har regelbundet utbyte med övriga parker. Där dök det plötsligt upp en Gulnäbbad lira!

Man kan inte låta bli att tänka om det dyker upp en intressant fågel, så infångas den och vill man att den skall stanna så… Då påminner det inte så lite om – Skall en infångad, ringmärkt fågel, som visas upp räknas!?

Likheten med Bharatpur har jag tidigare påtalat.

Så varför inte njuta av att hitta och bestämma

imageimageimageimageimage

Hur vilda är dom ibland hemma hos oss??? Rödhalsad gås, Vitkindad gås, Fjällgås, Spetsbergsgås, Dvärgsnögås och Striped Teal, en sydamerikan, som är mycket vanlig i Parkerna.

Hade Minervauggla fint både med Eva i Kensington och sedan i Regent´s och då kan man tycka, men icke! Den introducerades under 1800-talet och har sedan etablerat sig som den mest lättsedda ugglan i Storlondon.

Written by admin

September 21st, 2016 at 10:20 pm

Swinging London 18 sep-16

without comments

0400 tjuter mobilen. Samtidigt förkunnar BEA, British Airways att det är dags, direktkoppling till boardingkorten, som fixats via check-in-online. Huj, va´de´går – och vi är båda på hugget. Med lättaste packningen någonsin, varsitt handbagage plus varsin cabinväska!!!

David skjutsar smidigt till Landvetter, tack för det – trevligt snack dessutom.

På aeroporten går allt som en dans, Eva är en fena på att få med även det omöjliga. Planet går som en klocka och serverar skinkcroissanter till kaffet, mums.

På väg att bli småsegt på Heathrow, men alla framgångar hittills har bemannat oss med styrka. Vi satsar och debuterar båda i Londons Underground. Blue line till Acton Town så Green line till Victoria. Där lyckas vi baxa oss genom Sunday Morning – London till Ebury Street 66 och Belgravia B&B. Grymt charmigt i absoluta grannskapet till Österländska shejker och Ryska tycooner, vår egen PG Gyllenhammar icke att förglömma.

Eva, naturligtvis, fixar en full engelsk frukost i vänta på rummet.

Och så bär det iväg, klockan är inte mer än strax efter middag. Eva fixar biljetter till Buckingham, så StJames och Green Park.

Svartkråka första arten tillsammans med duva.

img_1078

Två karaktärsarter. Finns gråkappor, men de är sällsynta här.

Dammarna svämmar över av intressanta fåglar. Särskilt för att många är vilda eller åtminstone halvvilda. Själva idén och uppbyggnaden bygger på lång tradition av nytta och nöje. Påminner därför om och har nog tjänat som förebild för  tex Bharatpur.

Vi hittade

img_1083img_1084img_1086

Svart svan, en hane, Nilgås och Kopparand.

Alla har de sina historier.

Svart svan fanns inte, som den svarta tulipanen. Men så dök den upp och fick mynta uttrycket “Svart svan” om något som man inte trodde fanns men som finns!

Nilgås, en afrikansk fågel, som numera är en av de vanligaste fåglarna i parkerna.

Kopparand, en hotad art, åtminstone ställvis. Har inplanterats, men tveksamt med just den här individen. Amerikanska kopparanden har dock etablerat sig i England. Jag har sett tidigare här men inte denna gång.

Halsbandsparakit, Rödhuvad dykande och Mandarinand är ytterligare arter som etablerat sig med livskraftiga stammar – och är vanliga.

Litet kul med en nästan utfärgad Kamskrakdrake, men igen…

Så parkernas Grå ekorre från over there. Infördes i området kring 1870. Har slagit ut sin artfrände, den Röda ekorren, och symboliserar parkernas egna “ekosystem”.

img_1082

 

 

Written by admin

September 19th, 2016 at 10:57 pm

Bäver anno 2016

without comments

Anno 1946, när undertecknad föddes, höll bävern fortfarande på att blåsa liv i en liten svag stam som återkommit från en total utrotning under 1800-talet. Fascinerades på 50-talet av Disneys naturfilm “Bäverdalen”  och kunde väl aldrig drömma om att få se bäver först i Umeå på 70-talet, sedan i Örebro på 80-talet och ett halvsekel senare i Göteborg och i Sävån, som flyter genom min barndomsstad Alingsås!

Och så igår mitt i huvudstaden, i Handen, 5 min från Per och Christinas lägenhet. I ett litet skogsområde, där allt möjligt kan förekomma. Dessa karaktäristiska gnag – och trädfällningar om inte naturvårdarna hinner före.

imageimage

Och där finns tom en hydda.

image

Inte att förväxla med andra “hyddor” i detta på alla möjliga sätt spännande område.

Disneyfilmens bäver är den Amerikanska bävern (Castor canadernsis), medan den svenska bävern företrädesvis är den Europeiska bävern (Castor fiber). Den större Amerikanska bävern finns inplanterad på sina håll i Europa. Hybridisering lär inte förekomma. De har olika kromosomtal.

Detta var Stockholmsresans naturbehållning om inte sista timmen med snabbtåget i motljus presenterar något!

 

Written by admin

September 8th, 2016 at 5:51 pm

Posted in Old times,Resor

Nutid o Dåtid

without comments

Avslut på Gotland – för denna gång

imageimage

En ÄGRETT, nu med gul näbb i icke-hackningsdräkt flyger in i vassen med  några fouragerande SKÄGGMESAR.

Gött och det blev en minst sagt god avslutning!

Spurtpriset i augusti anades redan 28 juli med Anders och Lennart på Hoburgen och BRUN GLADA, MEDELHAVSTRUT, SVARTTÄRNA… Så nätt mellanspel med Bernt på Hönö och BALEARISK LIRA, MINDRE LIRA, STORLABB… Tillbaka på Gotland, Anders på Hoburgen igen och en 2K STÄPPHÖKSHANE.

Och så ELEONORAFALKEN i topp. 222 arter på BRG! Inte som förra året men ändå inte så pjåkigt.

Vad gäller för superobsar, hur rangordna? Många faktorer, förväntat, oväntat, upptäckt, sällsynthet, svårhetsgrad, dragbart…

Den cyniske skådaren anammar gärna uppfattningen att beteckningen litet slarvigt används för observatörens illusion av en händelse. Och att observation bara skall användas om consensus för händelsen.

Håller med om att det är ett dribblande med vokabulär och om man säger att varje individuell illusion är den enskilde observatörens egen consensus så…

Men till mina superobsar. Som enskild art platsar Eleonorafalken i flera. Kanske inte så konstigt med en så karismatisk fågel.

1983: 17.7 observerades Sveriges första Eleonorafalk på Öland. Subad mörk fas

Superobs 1: image

Från Håkan Anderssons IF-båt. Hårdjott och inte läge för närmare studier. Men särskilt i efterhand ett ljuvt minne.

27-30.7 fattade samma falk posto på Lilla Karlsö.

Superobs 2:imageimage

1985 Vi tillbringar några veckor i Provence i Södra Frankrike

Superobs 3:imageimage

2016 Och så denna 28.7

Superobs 4:image

Obsarnas valuering ändras med tid. Men just nu vete fåglarna om inte…??? Typiskt kanske att två av tre fåglar gäller mörk fas fastän den omvända proportionen gäller för beståndet!

 

 

Written by admin

September 6th, 2016 at 12:09 pm

Eleonora’s

without comments

image

Slafsigt nedskissat i all hast. Eva gjorde heroisk insats och kom med kameran. Men när denne luftakrobat fått fart under vingarna befann den sig redan halvvägs ut mot Karlsöarna. Inte underligt att den återsågs 24h timmar senare i Gnosjö???

Igår förmiddag var huset urblåst för storstädning. Jag hade som uppgift att duka kaffe på däcket vid friggeboden. Smarrig förplägnad  och en härlig obsplats för sträckande och rastande fåglar.  Far litet upp och ner, har handjagaren runt halsen, tuben uppmonterad och mobilen på “pling” – men jag har ännu inte lärt mig att ha kameran över axeln.

Ca 1130 var det dags, en Havsörn passerade. Eva undrade vilken rovis jag önskade att se – Glada kanske? – såg ju två häromdag och hon mindes min glada min då. Nja, av rimliga arter låg väl Stäpphök eller Brunglada närmast till hands.

Till dess gnuggade jag litet på en trut som skruvade i NV. Alltid bra att  excersera med tuben mot en ren himmel och trutgnuggande är aldrig fel. Men vad nu, en Falk i tubgluggen! Va´bra på väg häråt. Ser stor ut, Pille??? Intressant med kraftiga vingslag och anar lång, rundad stjärt. Duvhök tom kärrhök far genom huvudet, men nej, det är en falk. Kollar med handjagarn för att kolla min storleksuppfattning. Och nu stannar den upp och är ganska nära, bara kanske 100m och kretsar fint.

Och fastän jag nästan skyggar för tanken. Icke-skådare som enda medvittne och utan teknisk bevisning. Dock obarmhärtigt, en ELEONORAFALK, mörk fas, adult (ev subad se följande diskussion!).

ELEONORAFALK, Eleonora´s Falcon, (Falco eleonorae), 1 2K+ mörk fas. 2016  28/8 1205-1210, tomt 510 Västergarn.

Kom i promenadflykt från NW. Stannade till och snurrade runt ett tag strax W om tomten, som närmast kanske 100m bort. Kunde studeras lugnt och fint i medljus under lugna omständigheter. Inga optiska störningar som dis, värmedaller eller alltför skarpt solljus. Drog sedan kraftfullt men lugnt mot SW och troligen ut över havet.

Flykt o silhuett, det som tydligast avvek från en stor Lärkfalk eller en slim Pilgrimsfalk var den långa rundade stjärten. Associerade tom till ängs/stäpphök i vissa lägen. Vingslagen påminde mest om tyngre falk, med en flex som kunde minna om labb. Liksom stjärten var vingarna extremt långa och spetsiga i de mesta lägen. Head-on var detta inte så tydligt. Den fångade några flyfän i luften och visade då akrobatik och störtdök. Hade också ett sätt att ställa sig stilla i luften på samma sätt som jag sett artfränder göra både i Medelhavet och i Östafrika. Storlek kunde hyggligt jämföras med svalor och några trutar. Mitt intryck, storlek mer Pilgrimsfalk än Lärkfalk.

Dräkt, i huvudsak helmörk, nästan svart, kunde bryta i brunt eller överexponerad i grått. Diagnostiskt och uteslutande alla andra möjliga förväxlingsrisker var mkt mörka undre vingtäckare i distinkt kontrast mot ljusa vingpennebaser. Vingpennorna mörknade utåt, vilket gav ljusa diagonalfält på undervingarna. Behövde inte jobba med den detaljen, den var nästan övertydlig. Kunde dessutom ana en litet ljusare haka och ett visst roststick på undergump. Stjärten som var extremt lång hade jämnbreda tvärband brutna i mitten, tydligt när den breddes ut vid flygmanöver. Dessa sista iakttagelser kanske talar för ett inte helt gammalt ex?

Med full respekt för alla misstagsrisker var den här obsen i min värld klockren och jag kan bara glädja mig och gör så. Kul också att upptäcka att det rapporterats artfränder, kanske samma fågel, i närheten både tids-och lokalmässigt.

Till slut finns det naturligtvis risk att det rör sig om fritt flygande flykting. Fågeln är grymt karismatisk och jag har sett den i voljär, 1985 i Santes-Maries-de-la-Mer i Camargue.

Written by admin

August 29th, 2016 at 4:25 pm

GBR-160823

without comments

Vid maj månads utgång låg jag på 211 arter.  Inga sensationer förutom SVARTANDEN i Torekov, men en gedigen och trygg skådning.

Förra året låg jag vid samma tid på 194 arter. Men hade å andra sidan stänkare som MELLANSPETT och TORNUGGLA.

Så följde årets somriga kräftgång, bara tio nya arter tills idag – 221. Förra året hämtade jag in missade arter och lade till bonus efter bonus, SVARTVINGAD VADARSVALA, RÖDHUVAD TÖRNSKATA, BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA… – och hade vid detta datum 236. Det hade gett en tredjeplats just nu i år bara en art från andraplatsen!

Missnöjd – inte. Scrolla litet bakåt och njut BRUNA GLADAN, MEDELHAVSTRUTEN och på fastlandet BALEARISKA LIRAN.

Och så igår. 0800 brusade vi iväg, Anders och jag. Via macken i Klinte till Muskmyr. Från tornet spanade vi in stolpen i vassen. Där satt Target Species för en timme sedan. Tomt sånär som på några Tranor och så regnet som kom och gick med envis häftighet. Skulle ju sluta vid 0900 – eller var det 1000?

Vi åkte ned mot Rivet och i Dalen efter Sundrekastalen apporterade Anders. Ack så ljuvligt, den 2K hanen STÄPPHÖK gled långsamt förbi och visade upp sig fint. Art 221 för mig, art 225 för Anders och da´n räddad.

Trots bilkaffe och inget väderlyft förrän 1600, fajtade vi fram en del, bl.a. hela 11 rovfågelsarter! Bonus för Ängshök, Röd Glada och Pilgrimsfalk.

I övrigt kan nämnas besök på Majstres bekvämlighetsinrättning och därstädes också glass. Vi träffade mängder av nya och gamla skådare. Hade mycket snack och god skådning med Gutt. Hans berättelser från möten med Stäpphöken fick kompensera att vi inte hann vänta in den. Den återkom varje kväll för nattkvist i myren!

Vi fick sedvanligt fint avslut i Sudermetropolen, Hemse.

På G(BR)

Written by admin

August 24th, 2016 at 8:14 pm

På G 21 aug-16

without comments

Det tidiga vårsträcket verkar följas av ett motsvarande tidigt höststreck, logiskt!?

På rovfågelfronten har många Stäpphökar dykt upp i södra Sverige. Mest juvenila trots att finnarna rapporterar dåligt häckningsresultat på kända häckplatser. Det finns fog för att misstänka häckningar, fa i N Sverige och N Finland – arten är svårinventerad, särskilt i obygd. Glädjande nog ser de foton jag sett hittills ut att vara “rena” individer. Det har ju varit mycket snack kring hybrider med Ängs-och Blåhök.

På vadarfronten är det intressant med tidiga och talrika juvenila Små-och Spovsnäppor. Redan fler än de alltid annars mängdmässigt dominerande Kärrsnäpporna. Bilder från Västergarnsviken med nästan bara Spov- och Småsnäppor.

image image

På bild 2, dock en kärra i förgrunden.

En av orsakerna, åtminstone vissa år, tycks vara ett mindre predationstryck än normalt. Vilket kopplas till att predatorerna har tillgång till enklare och effektivare föda än fågelägg/ungar. Dvs lämlar/sorkar. Vi kan hoppas på en fin labbhöst, plus tundrahäckande falkar och någon Fjälluggla – Hö-Hö!

För tättingar erbjuder tomt 510, nyklippt i milt duggregn, en fin rastplats på färden söderöver. Några Gulärlor struttar runt med Sädesärlorna.

image

I buskarna både Svart och Vanlig Rödstjärt, tillsammans med Svartvit Flugsnappar och flera arter sångare. Två juvenila Törnskator jagar från Evas pioner.

September som lovar så mycket, tillbringar jag två veckor i London resp Stockholm. Meccan för betongskådning och med devisen att minnet och längtan är nuet kan jag väl få ihop att vara

PÅ G

Written by admin

August 21st, 2016 at 1:31 pm

Tillbaka 15 augusti 2016

without comments

Tillbaka i Västergarn på måndagen. Efter David och Pascalbil till Landvetter och Shuttletaxi till Visby bussterminal, kunde jag från buss 10 vinka på Eva i krysset till Mafrids. Hon kom från frissan i Klintehamn och hade gett sig av med velocipeden redan 730 i morse medan jag tog städ från OR först 1130. Klockan var nu 1615!

På tisdagen startade fågelobsandet med en gammal Brunhökshona förbi köksfönstret och en insektsjagande Svart rödstjärt i trädgården.

Så en äventyrlig färd för bunkring av ekologiska vegetabilier och ägg. Längs vägen konstaterades att Törnskator haft ett gott år med juvenila fåglar på många ställen. Bruna kärrhöken hade också lyckats med två ungfåglar över Pavikens vassar. Dessutom en ryttlande Tornfalk vid “rakan” mot Mafrids inre.

Onsdagen regnade inne. 34 mm i Visby, men bara 10 mm i Västergarn – ack, så typiskt.

Torsdag, första kollen av Västergarnsviken, innan vi jagades hem av ett intensivt duggregn. Som tidigare konstaterats ovanligt många , tidiga juvenila Småsnäppor, minst 10 ex. En gammal Spovsnäppa, ca tjoget Kärrsnäppor, mest juvenila, en Mosnäppa, några Brushanar och som grädde på moset, en Myrsnäppa. Så i trädgården en vanlig Rödstjärt.

Så tillbaka i minnet – minnet av den “Baleariska liran” på Hönö häromsistens. Litet som jag förutsagt, med så många högrankade skådare på plats behövdes inte mycket för att skapa ruelse och vilda diskussioner om Grålira, Balearisk lira eller tom Kortstjärtad lira.

Går man igenom Teknisk bevisning, Vittnesmål och Sannolikhet plus sina egna intryck, så förstår man.

Skillnaderna flyter in i varandra, fotona är ganska skrala, vittnesmålen är motsägelsefulla, sannolikheten svåranalyserad. Storlek, form, flyktsätt, dräktkaraktär ligger på en flytande skala grålira-> kortstjärtad lira-> mörk balearisk lira.

Det hela kan följas på Facebook – “Vår skådarvärld”. Roligt och intressant.

Efterhand klarnar det väl en smula.

Den Kortstjärtade hör till Stilla Havet, den stryks, om inte annat så av sannolikhetsskäl.

Några hyfsade foton dyker upp, som visar karaktär som tydligt avsatt mörk huva o ljusare bukparti. Stöder Balear contra Grå.

Också att den ruggade händerna, som gav fågeln ett intryck att vara mer lång/smalvingad och mer grålirelik än den var.

Många Balearer befinner sig i ruggning. De ruggar juni-aug företrädesvis i Biscayabukten. Gråliran har fräsch dräkt på väg mot häckplatser på södra halvklotet.

Även om sista ordet kanske inte sagts lutar consensus starkt mot Balear och inga observatörer har ännu ändrat sina inlägg på Artportalen.

Vad som för inte så länge sedan betraktades som en art, Mindre Lira, Manx shearwater , Puffinus puffinus är numera uppdelad i tre former/arter.

I Atlanten har vi nominatformen, medan Medelhavets “mindre liror” delats upp i två former/arter.

  1. Balearisk Lira, Balearic shearwater, Puffinus mauretanicus, mörkare, kraftigare. Häckar huvudsakligen  på ön Formentera i Balearerna och utanför häckning drar den ofta ut i Atlanten, regelbundet upp till Nordsjön.
  2.  Medelhavsliran, Yelkouan shearwater, Puffinus yelkouan, mkt lik den Atlantiska arten, men i princip helt knuten till Medelhavet.

Själv kryzzade jag Medelhavsliran från båt i Adriatiska havet mellan Rijeka och Venedig typ 1969. Jag var duktigt trött efter en helnatt.

Sedan var det dags för Mindre liran på Hönö eller Varanger kring 1984.

Balearisk till slut, utanför Agadirs långa sandstrand typ 1990!Den togs naturligt nog först för Grålira, men korrigerades snabbt.

Mindre lira ses vanligt vid rätt vindar längs svenska Västkusten.

Balear är nästan årlig med något ex samma tider och vid samma vindar.

Written by admin

August 18th, 2016 at 4:28 pm

Hönö Balear

without comments

Hönö, en ö i Balearerna? Vad skall man tro!? Förra gången, 18 september i fjol, så hade David och jag 2 Baleariska liror på första parkett.

Så nästa/denna gång med Bernt, 9 augusti – IGEN!

Men det höll på att gå åt pipan.

0400 ringde klockan, men redan 0330 var jag klarvaken. Hann jumpan, gröten badrummet, organisera ryggsäck, kläder och matsäck. Men, ack ändå 0602, 2 min sen till Bernt, punktligheten personifierad.

Skickligt manövrerade han oss genom morrontrafiken i storstaden. Till friden på färjan!

image

Men stöket i trafiken var ett intet mot parkeringsplatsen till Kråkudden. Bilar överallt. Bernt är som gammal trafikgeneral väl bekant med lapplisornas nit. Så medan han parkerade bilen i Röd, den lilla byn 10 min gångväg bort, tog jag mitt gepäck för att kunna boka skådarplats.

Aj, aj vadet var översvämmat. 50 cm över medelvattenstånd, 18 sekundmeter! Gällde att passa på när vågorna drog sig tillbaka och då hoppa på de hala stenarna, inte tveka. Hade naturligtvis varit bäst att ta av sig skorna och just vada över. Men en jäktad och spänstig 70-åring – hmm! Bernt var förresten ännu värre med sina 76 år och samma väg.

I och runt hajden var det knökat. Larmen på Mindre liror och Storlabbar i Bohuslän klingade oupphörligt. Snackade litet med Martin och Jan-Åke som intagit min gamla favoritplats utanför och i lä av Hajd 2.

Fick kika i min tub på fri hand, när två Mindre liror passerade söderut. Övervägde att möta Bernt och sätta oss i en av de gamla skytteskårorna på andra sidan vadet. Men dom är trånga, obekväma, oskyddade.

Blev istället en vindskyddad och solig plats, skild från alla andra skådare av ett stort stenblock. Aningen låg placering och inte med samma vidvinkel som från hajden. Men lugnt och fint.

Kunde spana in första guldägget, en STORLABB, rastande på en sten på Bolleskären. Lifer och whiskyn i hamn för Bernt.

Blev litet väl lugnt och jag tyckte mig höra oroliga röster bortom stenen. Sprang bort och frågad Martin. Jo, en Balearisk lira i 10 min sakta mot S. Så mörk att det diskuterats om Grålira, men nu säkerställd. Och de väntade rapport söderifrån på Vinga och ett gäng anförda av Magnus U och Musse.

Hur kunde jag missa!!! Med tunga steg och sinne återvände jag till Bernt. Han tog det med knusende ro och njöt av allt annat. Jag bet ihop och såg i diset utanför Södra Bolle helt kort något som kunde vara en Grålira eller …!? Så nackskottet, BA från Vinga, Balearisk lira!

Men så plötsligt rakt utanför oss den BALEARISKA LIRAN. Bernt med på noterna. Ny lifer och whisky!

Det visar sig att larmet från Vinga var att de sett den långt i N och att den dragit norrut mot oss.

Härligt och inte en Hönöfärd på nästan ett år utan en Balear.

Så färden hem med färjan en triumffärd.

image

 

GÖTT

Written by admin

August 10th, 2016 at 8:00 pm

Pushup jul/aug 2016

without comments

Turen 28 juli med Anders och Lennart gav en välbehövlig push på GBR-16. Lagom till rötmånadsskiftet.

Jobbat på riktigt bra i hemmamarkerna fram till avbrottet 5-15 aug med en Gbg-tur. “Farlig” vid den här tiden, men kan ge havsfågel, se RRs statistik i senaste numret.

Så fort det blir litet väder från V med hårda vindar från västsektorn och nederbörd, dröser det ned fa vadare ur Arctica-sträcket. Mest Kärrsnäppor hittills, men också Spovsnäppor, Kustsnäppor, Myrspovar, Småsnäppor, Mosnäppor mm.

I Paviken har det huserat åtminstone 3 Ägretthägrar, alla adulta.

imageimage

Två av dom på ömse sidor om vassruggen mitt i sjön. Man tycker dom borde häcka bland Gråhägrarna i området. Men ännu inga ungfåglar siktade.

Konstaterad häckning för Bruna kärrhöken dock

image

Här en av de två ungarna. Den med en “lucka” i vänstervingen.

På rovisfronten har både Havsörnen och Ormvråk visat upp årsungar. Och 1 aug sträckte första gamla Bivråken söderut.

En minirovis, Törnskata har framgångsrikt häckat på åtminstone två ställen, Spången i N Paviken och Svältisvägen.

Just nu håller jag tummarna för blåst, helst på onsdag – med Bernt!

Written by admin

August 7th, 2016 at 3:41 pm