Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Citronärla

without comments

1980, när jag kom till Gotland, var Citronärlan (Motacilla citreola) en av de mest tippade nya häckfåglarna i Sverige.

Det besannades men den har inte etablerat sig som häckfågel i Sverige. Bara sporadiskt och nästan lika ofta hybridhäckningar med andra ärlor.

Istället anger BirdLife sex andra nyetablerade häckfåglar, Toppskarv, Ägretthäger, Svarthuvad mås, Svarthakad buskskvätta, Trädgårdsträdkrypare och Brandkronad kungsfågel. Gränsdragningen är väl litet …

En kategorisering dessa fåglarna får se upp med är “invasiva arter”. Hamnar dom där rycker dödspatruller från Jägarförbundet ut stöttade av BirdLife, Artportalen mfl

Förstås liten risk för den eleganta och karismatiska Citronärlan från Öster. Den har förvisso invaserat Estland och Gotland ligger nära till hands. Men jämfört med jaktbart vilt som änder och gäss eller vilddjur som mink, mårdhund – och varg…

1980 fanns en noterad Citronärla från Gotland vid Muskmyr 1974. Oktober 1981 hittades en juv på Faludden resp Svältholmen. 30 april 1983  var det klang och jubel på Svätholmen – igen! – en vacker hane, att beskådas av massor av skådare.

Från och med 90-talet har den varit årlig på ön och nästan årlig på “mitt” område, Västergarn/Klintehamn.

Ofta blir det litet elusive som synes. David har fångat en som blev mycket besedd

i Västergarnsviken vid exakt detta datum. Lätt förväxlad med sädesärlor och gulärlor.

Med nyinskaffad hörapparatur sa` det bara klick i förrgår när en ärla korsade min väg på tomten med rakt, explosivt “Tsrrrriii”!! Flera gånger upprepat. Synintryck en elegant men kraftfull ärla. Ingen klargul hane, inga vingband underifrån. Men enligt egen consensus försumbar risk för hybrid.

Kan väl passa på att lobba för att visualisera läten

Sädesärlan, ett två till trestavigt kraftfullt Triiit – Tritt

Gulärla våra raser, ett rakt litet vekare Tssiiit

rasen Feldegg och några från öster, ett rakt och kraftfullt rullande Trrrr

Forsärla, ett genomträngande, utdraget och ofta dubblerat, Tsssiiit – Tsit

Och så Citronen ett mkt pregnant och grovt rullande avslutat med en vass ton, TSRRRRii

 

Written by admin

August 10th, 2019 at 4:56 pm

Sommarbomber 2019

without comments

Den höga sommaren bjuder mestadels ett svalt skådarklimat. Å andra sidan är det säsongen för heta bombnedslag. Så lägg inte kikaren på hyllan – eller telefonen! – stäng inte av larmen ha den ständigt inom hörhåll.

Igår pling på BA kl 0900

  Läste Dvärgsparv först och tänkte, tja. Men på några sekunder var jag bemannad. För säkerhets skull kontakt med närmast sörjande David och Bernt, dom kunde ju vara olarmade.

 Bernt lika off-track som jag, bara att “gilla läget” och hoppas!

 Men David on-track, på Lunbyleden  och sedan läge

Inte vilken bomb som helst. Bara en gång tidigare i Sverige och en handfull i WP!

Peter Hvass, en av Sveriges vassaste “spotters”, upptäckte! Historiskt var det Janne Olsson, legendarisk “spotter” från Nynäshamn, som hittade WPs första i norska Finnmarka. Stellan H som varit med skapade en aura kring den Dvärgspoven, som jag burit med mig till dags dato.

Spovar generellt har en “karisma” kring sig. Speciellt de “små” spovarna,

Smalnäbbad spov (Numenius tenuirostris), Störst och utgör kanske en brygga mot Storspov (N. arquata) också utseendemässigt. Inga säkra obsar detta sekel. Men så sent som på 70-talet säker som övervintrare för hårdskådare i Medelhavsområdet. Jag hade ett ex 1979 “gör”bra i Halk-el-Menzel, Tunisien. Häckning i Taigabältet i Sibirien.

Småspov (N. phaeopus) Arten täcker tundra/taigabältet runt klotet. En räcka raser av vilka många kan ges artstatus efter “skapelsens krona”s egna skaparkraft. Senast jobbar man med Stäppspov (N. alboaxillaris) från Ural som övervintrar i Mocambique. Förklarad utdöd på 90-talet, men återfunnen vid eftersök av Smalnäbbad spov (se ovan). Närmast att avskiljas från vår nominatform är annars “hudsonicus”, den mest utbredda amerikanska formen.

Alaskaspov (N. tahitiensis) En kraftig version av Småspoven. Endemisk till Alaska. Med en anmärkningsvärd flygförmåga. Mellanlandar på Hawaii eller Japan på flygrutter om tusentals mil till avlägsna öar i Stilla havet.

Eskimåspov (N. borealis) Närmast att förklaras utdöd. Mycket få och aningen darriga obsar under 100 år. Dessförinnan kunde man skjuta över en miljon fåglar under en jaktsäsong på amerikanska prärien. Som alla små spovar hade den långa flyttrutter och kunde ses i enorma flockar. En rent Nearktisk art. Mycket närstående följande art.

Dvärgspov (N. minutus) “Vår” målart just nu. Minst av spovarna. Häckar i östra Sibiriens taigabälte. Har ett stabilt bestånd. Flyttar längs den östligaste flyttfågel”autostradan” offshore från Kina över Filippinerna – Indonesien till Norra territorierna – Australien. Detta gör att den missar den vanliga besöksdelen i Sydostasien för fågelskådare. Är mycket ovanlig i Vietnam, Thailand och fastlands-Malaysia.

Fick själv slava några veckor på Bali för att hänga in den. Men då försvann den litet pga av andra häftigheter.

Alltså ser jag fram emot att få möta dens karisma på Tofta kile eller närstädes, gärna med David o/e Bernt!

Inte nog med detta, idag på BA, Skatgök och Vitgumpsnäppa, vitglödgade bomber de också!

 

 

Written by admin

July 11th, 2019 at 8:23 pm

Havsfåglar i maj

without comments

Är v22, raritetsveckan fördomdags, som nu oftare inträder något tidigare i april-maj

Tropikvärme, SO-vindar, dimma, dis och våldsamma nedfall av helt “omöjliga” fåglar

Rätt plats South-East Sweden med lagom antal vassa skådare

Om man sitter i Göteborg och lyckas hitta Västkustens enda Lundsångare, som dessutom ses av andra skådare (substantial proof??), så visst… Men

Rotar i gamla anteckningar och hittar…Men

Så en ROSENTÄRNA i Ugnen idag, 28 maj. Grymt, så nära där jag borde vara!

Rot-rot, DES 1977 o 1978, Mkwaya 2017 och så…

Coolt, som sentida ätteläggar säger, fint soff-kryss för Tudde, Anders Gardelin och David

Följ turer, bilder, resonemang i APAN kring ROSENTÄRNAN i Hanöbukten 2-4 juni 2014!!!!!

Tröst, kanske???

Så…

26 maj 01:30 Det blåser VSV 14-20 ms på HÖNÖ

Upp med gympa, frukost, påklädning, packning, toalett – pansjo inte brandman!

David möter vid Panorama 03:30. Mörkt en Rödstjärt sjunger

Till färjan 04:10

Det är kallt, på med ytterligare klädlager och en sista toalett

Så spurten ut mot hajdet Jag hänger inte riktigt med, men David lagom omtänksam

Fin plats sitta/stå bredvid en räcka superskådare, Stefan S, Roger E and you name…!

Davids superba foton utom ett av undertecknad

BRELLEN! En 3K+ hona. Ruggade mellersta stjärtpennor inte helt utväxta o vridna, kraftigt distinkt bröstband

Rolig bild på Kustlabb. Den visar en vit marginal på handen som ofta “diagnosticerar” Fjällabb.

Fina obsar på Storlabb. Nära och fint!

Här David in action!

Så kommer vi in på finliret. Kanske mest troligt en YLG. Men jag vill gärna alertare för en TG. Kan inte få ihop det med HG eller LBBG. Ursäkta fikonspråket, men ett uttryck för digitaliseringen

Och detta än giftigare. När jag såg den trodde jag först Lunne, men kan lätt uteslutas. Rent vita och långa flanker. Drag av Spetsbergsgrissla, mkt vitt på övergumpsidor, på mungipor (David o Roger) – Tordmule faller bort på brunskimmer, men på bild 3,4 anas smutsiga armhålor (Sillgrissla!)

Skönt och trösterikt med

En Ljusbukig Prutgås och jag hängde med

Och alla Tretåar, Stormfåglar, Havssulor, Toppskarvar...

Tack till er alla och fa DAVID

 

Written by admin

May 28th, 2019 at 4:27 pm

Tre G på G

without comments

För ca 60 år sedan läste jag i mitt husorgan All Sport

att svarta afrikaner hade hälsenor som gav dem en orättvis fördel i sprintlöpning och hopp
men gjorde dem kompensatoriskt värdelösa i långlopp
seriös artikelförfattare som stödde sig på vetenskaplig forskning
Vore kul om det gänget varit med mig på Götaplatsen idag
Först ganska väl sammanhållet, ca 10 löpare från Kenya – Ethiopien,
passerade inom 1,5 min
Tomt, Avenyn ända ned till Kungsportsplatsen
Efter 5 min dök det upp en helsvart svensk
Så droppade det in några “arier” innan
Efter 8 min två afrikanskor
Detta är mer högvaluta i vår värld än att dra på en Gulgrå sparv på Hoburgen – Jag ser mer!!!
Men ändå jag är ju inte mer än – “Min pappa är fågelskådare”, som David förkunnade inför tågkupén när vi åkte från Arlanda till Örebro 4 juni 1978 – efter 2 år i Tanzania.
Visst är jag avis på alla som ser de tre G:na, alla nollade på BA, Gråhuvad vipa, Grågam, Gulgrå sparv.
Och allra mest de första ädelkryssarna – men ändå!?
Tröst – kanske?
Gulgrå sparv (Emberiza cineracea) 2 ex 21 aug 1987 Side Turkiet
Gråhuvad vipa (Vanellus cinereus) 1 jan (nyårsdagen) 1988 Kam sam roi yot Thailand
Grågam ( Aegypius monachus) 24 dec (Julafton) 1992 Rapti river mellan Katmandu o Pokhara Nepal
God natt

 

Written by admin

May 18th, 2019 at 5:52 pm

Rejv i Halland

without comments

Rejv är en litet mildare form av drag. Det finns en serie obsobjekt, som man i relativt lugnt tempo kan beta av. Utan alltför mycket slit och åkande. Och med en lagom chans för överraskningar.

Risken finns förstås att det blir missarna som färgar rejvet och då är det inte så roligt.

Rejvet har dock inte dragets obönhörliga, vinna eller försvinna.

Fredagen 19 april 0500 utanför OR25 anträddes färden med David som driver av såväl rejv som bil.

Enkel strategi Getterön, naturrum. Vi går upp till Obsplatsen. Och David spanar in första fångsten

Amerikansk kricka. Art eller ras kan man träta om. Förutom vertikalbandet, observera nacktofsen, avsaknaden av vita skiljeband mellan färgmosaiken i ansiktet…

Jag frös, förväntad sommarvärme dröjde, och gick till GOF-huset. Efter ett tag anslöt fler, genomfrysta, bla David.

Han hann knappt dyka upp så hittade han detta

Jaha, inte lätt. Dom var inrapporterade på ingång men ändå. Två Rödhalsade gäss! Andra som kommit närmare och fotat, visar på förmodligen 2K. Bla, inte två distinkta vingband utan en serie smalare och diffusare.

Så är Stefan S på hugget

Två Fjällgäss, förvisso utsatta förra året i Arjeplogprojekten, men ändå goa 3K-fåglar.

Så ramlar det in litet smågodis, Rödspov, Pilgrimsfalk, Glador

Och så hittar äntligen jag något

2 Spetsbergsgäss i Himleåns utlopp – en specialitet!

Så den vanskliga avslutningen. Åka direkt hem och vara nöjda, eller…?

Båtafjorden nästan på hemvägen? Blir att bita i det sura äpplet, skvättan är en vanlig Buskskvätta

Får trösta litet med Vinterhämplingar på väg norrut

Djärvt att i eftermiddagssolen svänga förbi Hjälms våtmark och Target species

VITSTJÄRNIG BLÅHAKE. Observera att vi båda såg den vita stjärnan och man nog anat på fotot en roströd fläck istället om…!

En avslutning värdig en topprejv. Tack till Son of!

 

Written by admin

May 9th, 2019 at 4:16 pm

Våryster

without comments

Våryster fortsatte jag 12.4, nu i Götet “Eldsjakten”. På tips och känsla tog jag 5:an till Töpelsgatan och älgade upp till 8:a spåret. Tog in där till hoppbacken.

En Brandkronad hoppade med några blåmesar i en sälg. En dansk med barnvagn och skådarbakgrund förundrades över att den fanns också i Sverige.

N:o 2(?) sjöng sedan högt i en gran på andra sidan backen.

Så raskt till Edsviken och vägen upp mot Brudare. Där trio me´fotograf. Hörde direkt ett ex, men fotografen hade sett och fotat 2! Alla stormnöjda, men inte mättade. Några hundra meter bort, vid Brudares fågelmatning “säkraste” stället.

Hörapparaten räckte knappast till, klart underlägsen de skarpaste öronen. Men det blev ytterligare ett ex, 5!? – oj,oj,oj!

Nu mättad och avrundade med Råbock, Forsärla och en Sparvuggla!

Mycket vill ha mer. Måste finnas i Änggården 14.4

!? Men fick nöja mig med Kattugglan att visa Eva

Alltså drog Bernt och jag Delsjön en strålande morgon 15.4.

Först sjungande Forsärla vid Delsjöbäcken. Så sjungande Brandkronad först vid Edsviken så vid fågelmatningen. Avrundat med en Råbock, litet Dubbeltrast och en sjungande Ringtrast.

Tala om invasiv art. Och det blir en tuff uppgift för Naturvårdsverket att med sina lakejer i Jägarförbundet utrota och förhindra detta intrång i det svenska naturhemmet!

Written by admin

May 2nd, 2019 at 3:27 pm

Brandkronat adjunktsvrål

without comments

2 maj 1959 ringmärks en Brandkronad Kungsfågel (BKF) på Öland, första svenska fyndet!!!

30 år senare 11 april 1989 vid gården mellan Faluddenspetsen och Alkärret,

Gotlands första, signerade Trio mé Adjunktsvrålet

I ett myller av Kungsfåglar såg jag den. Mitt vrål fick det att slå lock för öronen på Anders Gardelin.

Harald Norrby jobbade över sin tub, han var redan lomhörd, – har redan sett den – Kungsörnen!!!

Blev flera dagars njut för skådare.

Sedan ytterligare 30 år senare, början av April 2019

En alltmer vanlig företeelse, några på Faludden, i Västergarn, kanske några andra ställen.

Hur hitta den och diskriminera???

En decimeter som rastlöst far runt. ser så enkelt ut på foton och i fågelboken.

Tips, penna och papper

  1. Ansiktet. Ett skogsmusöga hos Kunsfågeln (KF). Tydligt brett och vitt ögonbrynstreck, distinkt svart ögonstreck hos BKF
  2. Vinge. Ett vitt “V” omslutande en svart blaffa hos KF. Mer av normalt vitt vingband hos BKF
  3. Grönare rygg, vitare undersida, ockratonad halssideklaff och mer uttalad “Firecrest” hos BKF

Och kom ihåg en decimeter som far runt.

En field sketch

Lycka till! Kan snart vara som bofink eller…

 

Written by admin

April 6th, 2019 at 7:30 pm

Kort rapport Västergarn 5/4-19

without comments

Full vår och redan sippor i backen,

nere vid Paån. Några nära släktingar nära i huset,

3 Större Skogsmus, nedlagda av storviltjägaren, och…

 

i trädgården, Tyskharen och det stiliga Rådjursparet. Han med skyddade horn – men, visst är hon havande!

Så ned till Paviken vimmel av 1000-tals vitkindade gäss

10000-tals Fisk-och Skrattmåsar

och så allt på vingar

och “bovarna”

några Havsörnar, som mest är intresserade av de lekande Idarna i Idån

och varandra!

Litet ovanligare ett Sångsvanpar som förbereder häckning???

Rördrommen tutar i norra vassarna.

I södra delen där Paån tar vid finns både Pungmes och Brandkronad Kungsfågel.

I Västergarnsviken, där Paån rinner ut i Östersjön finns Skäggmes i en liten vass och jag skrämmer upp flera Dvärgbeckasiner bland tiotalet Enkelbeckasiner.

Så härligt

 

Written by admin

April 5th, 2019 at 10:26 am

Övre Briljant och Änggården

without comments

Sitter vid datorn och har samtidigt

koll på insträcket över Götet.

En gröngöling vårskrattar och jag njuter!

Träffade Bernt på tisdagen 0541 vid Sahlgrenska S. Han, by-foot, och jag by-bus.

En magisk morgon, dimbankarna kom och gick.

Vi lyssnade till domherrar, svartmes och årets första bofinkar.

Vid Finnsmosse njöt vi hembakt äpplekaka och två Kanadicker på  isen.

Bernt gick hem för att farväla Rosa på resa.

Jag blev till det hela, en våryster Sparvuggla, en sömndrucken Kattuggla. sjungande Trädkrypare och Stenknäck.

Så dj-vla typiskt!!!

 

 

Written by admin

March 14th, 2019 at 4:04 pm

Skådarens (s)Kärpiplärka

without comments

Kärt ämne är varför/vad är fågelskådandet – allmänt och för dig?

Skrivits en del om detta, både avhandlingar och skönlitteratur.

Alltid lika kul att läsa.

Man kan se skådandet ur ett existentiellt, filosofiskt och mänskligt perspektiv.

Man försöker uppfylla sitt belöningssystem; bekräftelse, flockgemenskap…

Som med annan sysselsättning – Här finner vi roten till doping i idrotten.

Inom skådandet kan man på ett myller av bestämningssighter inte bara gotta sig i bilder och skådarbriljans

Utan också strävan att hävda sig, att få en plats i hierarkin

Och bilder förresten, fungerar inte de som pengar i exempelvis idrotten!?

För fågelskådning är väl att titta på fåglar, som längdhopp är att hoppa långt, eller…?

MEN

För att rensa systemen ett litet skådartips

LBJs, Little Brown Jobs, benämns små bruna fåglar, obestämbara och mycket frustrerande!

Skärpiplärka samlade en stor mängd taxon under ett artnamn, skönt tyckte nog många, tills för några decennier sedan.

Dedikated, jobbade exelenta skådare ihop taxon som kunde särskiljas genom utseende, utbredning och i viss mån läte. Mäktiga auktorer anammade detta och så hade vi plötsligt en hoper LBJs att skilja på:

  1. SKÄRPIPLÄRKA, ROCK PIPIT (Anthus petrosus)
  2. VATTENPIPLÄRKA, WATER PIPIT (Anthus spinoletta)
  3. HEDPIPLÄRKA, BUFF-BELLID PIPIT (Anthus rubescens)

Den sistnämnda ligger dessutom bra till för ytterligare uppdelning  SIBIRIEN PIPIT och AMERICAN PIPIT.

Många önskar nog att artpolicyn, kanske med hjälp av mikrobiologin/DNA återställer ordningen.

Men hav förtröstan och se tillfället att höja din egen skådarkapacitet och glädje!

Papper och penna. Rita en piplärka, fuska, kalkera, sudda, slösa på papper och bly!

Sätt dig sedan vid datorn och hitta på nätet utsökta bestämningsartiklar av exempelvis Reino Börjesson, Pipits in Northumberland o/e på surfbirds.com. Fyll i detaljer, du läser om, på “dina” ritade piplärkor. Hitta sedan foton (hårdvaluta) på nätet och jämför med dina ifyllda teckningar.

Och jag lovar att redan nästa gång du fightas med dessa LBJs har hopplösheten förbytts i ren SKÄR glädje!

Hup-hup

 

 

 

 

Written by admin

March 10th, 2019 at 6:33 pm