Olof Armini om fåglar och natur

Jobbar sakta men säkert mot de 100 i Artrace Gotland 2016.

En tillfällig sackning för Anders och mig efter Evas och Holdens ankomster. Helt följdriktigt.

Skådningen ligger alltid i utbrytarklungan, men bara i pole-position när…!!!

Som när jag rensade pioner onsdagen den 24, 1518. Över mig vinglade en Sånglärka mot NO. Ur dess strupe klirrade vårens budskap. På kvällen hördes så en våryr Kattuggla långt i SO. Vårens budbärare.

Den verkliga våren var dock kommen lördagen 27, 1300. Då sjöng en Sånglärka för full hals in sitt revir vid Pavikens strand.

Dessa vårtecken behövs verkligen. För med en stuga, där allt “fungerar klockrent”, händer ständigt saker som kan rucka, även den stabilaste.

Redan på torsdagen trilskades armatur och elektriska prylar vid köksbänken. Blev blinkande sken från en lampa, en slocknad lampa, fläkten på knapp halvfart och en spis som kom upp i fesljummet. Lyckades brassa ihop något ätbart och vi avvaktade att kontakta El-Bengt på fredag morgon.

Fredag morgon timade och allt fungerade perfekt, inklusive vattenkokare och brödrosten, två luriga attiraljer.

Kvällen med avancerad matlagning gick också som en dans tills jag öppnade fönstret efter disken, för att lyssna efter kattugglan. Halva huset släcktes ned, golvvärme, varmvatten, halva spisen. Ringde den eminente Tudde som lugnt förde in mig på spåret att en fas gått.

Därmed upptaggad blev det GEAB, som berömde min klara redogörelse, hmmmmm! De föreslog byte av proppar i skåpet i trädgården. Vadå proppar, 16A, letade fram 10 och 6. Gav upp och låg och funderade på gamla elkunskaper och den gamla goda tiden med förbud att pilla i elskåp och hängande elledningar, där man såg felet direkt.

På morgonen slocknade allt, morrongröten mm Och jag fick GEAB att skicka två raska ynglingar. Turligt nog låg felet bortanför mitt skåp. Så nu med en fungerande markledning leker våren vidare.

Jobbar på och fint flyt men snålt med nytt.

Närmar mig 100 på Gotland!

17 februari

Alförrädare är en nyckelart för artruset på Gotland. Den har blivit sällsyntare och sällsyntare.

Anders smajlade brett med den här goudingen, 14 januari på första parkett, i några timmar i Gnisvärdsbassängen,

Och kanske samma längre söderut 16 januari, vid Näsudden.

Vid pokulerandet 12 februari kunde Anders inte hålla sig, vilket han borde gjort för efter många skottar med öl hade jag för femtioelfte gången påmint honom om 80-talet med nästan hundra alförrädare, gamla fåglar på en gång, runt Kronholmen.

Eller 1981, då jag en dag på sportlovet drog till Kappelshamn med Lasse G och David för att “lajfa” två förrädardrakar. Da´n därpå en utfärd med Janne L och visst vid Djupvik, en Alförrädare. Och så på tredje dagen en promenix på golfbanan, och vadå! – 4 Alförrädare, två hanar och två honor.

När larmet kom den 14 februari, Alförrädare hane (samma?) i Östergarn, så var vi litet mätta. Visst var jag sugen, men vist att ligga lågt. Vädret talade för 16 februari.

Nervöst men stor lättnad att efter 1,5 h körning se den guppandes en halv km bort!

17 september

Efter tvätt och morrondont stämde jag träff med Anders vid fyren. Hade sjungande Större korsnäbb på golfbanan och var väl en kvart sen. Störde Anders en aningen och kollade in några Knipor som kom flygande.

Va´i h-vete! – EN ALFÖRRÄDARE, GAMMAL ÅDA!!! Jag lät det beryktade adjunktsvrålet tala.

Oj, oj vem har sagt att historien upprepar sig? Den höll sig runt fyren i ca 15 minuter, dock utan att vara fotogenic! Underbart är kort – inte foto!

16 februari

Klockan ringde före 0500, det var det värt, strålande väder och fit-for-fight 0715.

Eller vaddå?

Skit samma snart vid Torsburgen och lyssnar in Spillkråka men inga höns – för tidigt? Dom verkar inte så spelgalna på ön som på fastlandet!? – Orrarna!

Så hittar vi Ulf N och känd läkare i snålblåsten vid Skåneriv, mellan Katthammarsvik och Herrvik. Vi väljer dock behagfullt lä bakom martallarna.

ALFÖRRÄDARHANEN i så grann praktdräkt dock ingen linslus. Så det blir att panorera Östergarns fyr.

Och sedan bekanta sig med den gamla Storlomslusen i Herrviks hamn. Belåten med svansen i vädret efter lyckat fiskafänge.

Avslut längst ut på Sysneudd och en tät flock orrar, dock bara sjö-!

Fint att smörja kråset i Östergarns skola efter detta!

11 februari

Upp lagom för att stoppa klockan, jumpa, frukostera och Eva iväg till träning på Olskroken. Jag laddar in flygbussbiljett på mobilen, rasar med 20 kg packning de 200 trappstegen till Carlander och rullar Eklandagatan ned till Korsis och så flygcoachen – i så god tid till Landvetter att jag först får vänta i in-checkningen sedan i security-check. Stoppas där ett tag pga av mystiska prydnadsflaskor.

Securitydamen pustar under min bustunga rygga. Jag muttrar något om bra för armmuskler. Mungiporna åker upp och dagen räddad.

Bra flygning men jag lider sviterna efter förkylningen och får lock för öronen. Hör knappt Anders när han möter på plattan i Visby. Locket släpper befriande när jag släpper loss på Willy´s. Handlar lika snabbt som Anders för första gången. I hörselruset hör jag nästan Råkorna, som blir dagens art i rondellen ut ur Visby.

Och så Västris kära Västris, allt klockrent, vatten, värme, dator…

12 februari

Efter lätt uppmjukning utanför köksfönstret med “finesser” som Gärdsmyg och Gråsparv, full attack i frisk NV och 0 grader.

Paviken!

Fyren!

Och där sitter Pillen på Utholmens gula yta och mumsar på ett byte.

Gravänder, Snatterand, Skedand, Krickor, Gråhakedopping, Havsörnar – inte som förra året med Mellis och Alförrädare första da´n men ändå! – bloten på kvällen står ingen tidigare efter

13 februari

Ändå är vi inte bet denna morgon utan söderut och grymt plöjer vi Faludden. Här har jag tröskat fram en Snösiska. Anders briljerar med kameran.

Vi sopar in Stare, Tofsvipor, Stjärtand, Pilgrimsfalk, Vattenrall, Havsörnar, Kungsörnar, Dubbeltrast, Skäggmesar – Men kanske arter för dagen är två “klammar”, [ ViggXBergand ], hanen i Klinteviken och denna praktfulla [ Börringevråk ] på vägen hem

Nästan som en fjälluggla – hup!

14 februari

Stilla morgon ger behaglig tur längs Pavikens östsida och fågelborden i Mafrids. Småplock med bland annat Järnsparv, Skäggmesar och Mindre hackspett.

Här stöter jag ihop med Anders i S Paviken.

15 februari

Mellandag, när jag bla tvättar och i timmavis grejar med en framtida Mallistripp. Men ändå hinns tripp till Svältis i isande NO och 2km kameraskott av Anders, 2 Havsörnar!!!

Strax höger om fyren och allt detta – vilken lisa för själen

Har gnällt över den knyckiga säsongstarten. Tröstat mig något att den har varit det överlag i Sverige.

Siktat på vändning, 6 februari och exkursion med GOF på Stora Amundön.

Redan 11 jan fick jag munsår och en förvarning, som slog ut i full blom, festkvällen (typiskt!!!), lördagen 30 jan. En rejäl “bonn”förkylning förgyllde inledningen av februari och de första vårdagarna.

70-åringens ovana av även normala sjukdomar och några tuffa besked, fick en redan groggy Goliath att ta räkning – och mässfall på exkursionen. Ursäkta alla som sett fram mot rariteter inspanade av undertecknads fantasi/falkblick!

Nära-döden-upplevelse på söndagen när Skrikstrandpipare, Amerikansk sjöorre, Purpurhäger plus den lömska Stäppörnen duggade in på BA!

Stapplade ut på en kortis i Slottskogen, utslagen och halvblind, stöttad mot en pigg Eva. Så i Fågeldammen, den undflyende och tidigare inte helt lätte gamle hybriddraken, SNATTERANDXGRÄSAND.

Vändning och hopp om livet, på torsdag “GOTLAND, Here I come!”.

Och i Joberg vårsjungande Entita från köksfönstret och från balkisen detta vårljud.

Föralldel hörs min härmning bäst men….

Nästan helt frisk 8 februari och imorgon wiernersemla!!!