Olof Armini om fåglar och natur

Hrisey och Akureyri

Lördagen den 15 kommer Jóhanna och hämtar ca 0810 utanför Ranargata 10 – vi skall vara på flygplatsen 0815 och planet går 0845! – coolt, på isländskt vis. Så på flyget ändå allt in-time, lungt och stilla landar vi i Akkureyri 0930.

I hyrbil vidare. Första fågeln en korp och i en vak i issörjan där älven rinner ut i Eyrafjördur alldeles bestämt en ISLANDSKNIPA, hane. Vi far förbi Dalvik, känd som utpost för valskådning och hamnar i färjeläget för färjan till Hrisey. Ordinarie färja uppe på slip så vi tar reserven en gammal trålare nu valskådarfartyg.

Först hinner jag skåda in en liten mörk and i strandskvalpet bland ejdrar och alfåglar – STRÖMAND!

Så smårullar vi de 15 min till Hrisey omgivna av trutar, ejdrar och stormfåglar. På ön glatt överraskade av att Jóhannas stuga är ombonad och varm, så är det på Island med vulkaner och varma källor! Jag kan också glädjas åt strömand, spetsbergsgrissla, turens enda alka visar det sig och så turens första rarris en PRAKTÅDA. Några Knubbsälar i strandkanten roar hela sällskapet till lunchen.

Plötsligt ett välbekannt ”knarr” på altanen, första Fjällripan, Hrisey har kanske världens tätaste bestånd. Jag tar djärv promenad längs branta och vindpinade östra sidan. Snöar lätt och driver litet grann. Idealiskt för övervintrande Strömänder, ett 60-tal i sina mest praktfulla dräkter. Ser också praktådan och om inget nytt så spännande och djärves dra över ”fjället” i tilltagande mörker och snöyra. Belönas med en praktfull, helvit med svart stjärt, Fjällripa och att exakt ”pricka” stugan med tända ljus och en härlig middag; Gin och tonic med torkad fisk, lammstek och isländska pannkakor à la Jóhanna!

Den 16 skönt att göra gympa, ta en varm dusch, äta frukost och gå en härlig tur på den vinterskrudade ön i stilla väder! Eva tar med genom byn. Kul när flera ripor sätter sig och knarrar på hustaken. Och vi ser några av de första KOLTRASTARNA som siktats på Hrisey, enligt en fågelintresserad ortsbo!?

Jag går vidare, idag längs västsidan. Flackare strand och inga Strömänder, men Praktådan har flyttat hit och tre stolta Islommar dyker utanför karantänstationen för införd boskap, hundar mm – sysselsättningen på ön som ersatt sill”hypen”, som gick i däck ett halvsekel före en annan ”hype”, den finansiella.

Sedan tvärsar jag ön och återvänder längs östra sidan. För att räkna in litet Strömänder, ett 20-tal. I sista lärkbuskaget en fin flock Gråsiskor, som mumsar lärkskott. Och en GÄRDSMYG, isländsk – art/ras!?

Och en SNÖSISKA, 2K av grönländska nominatrasen. Vi kan nöjda stänga huset och återvända till huvudön, Island. Eva och jag för några dagar i Akureyri och Jóhanna för Reykjavik. Avskedsmiddag på Greifinn innan vi checkar in på anrika KEA Hotel.

Den 17 efter gympa och superb frukost drar jag ned mot flygplatsen och älvutflödet i Eyrafjördur. Det avgränsas av en vägbank och en bro, en väg som leder mot Myvátn. Litet lamare skådning än på Hrisey, men i alla fall en JAKTFALK över skidlifterna i Islands alpina Mecca – uppe i en av de magnifika fjällsluttningarna som omger Akureyri. Så äntligen, precis när jag gett upp, men tar de sista stegen och lyfter kikaren för ”sista gången”. Blir en halvtimmes studier av en KNIPA, en sällsynthet här men inte vad jag hoppas se, tills jag inser att det kan vara rasen Bucephala clangula americana, en presumptiv split i artsplittinghysterins tecken. Filade på större storlek och grövre näbb!?

Reste mig och tittade på andra sidan vägbanken. I strandskvalpet alldeles vid mina fötter, en – just det! – ISLANDSKNIPA, hane.

Återvände på lätta fjät för att handla litet mat med en krasslig Eva. Passerade så hamnen och övverraskade en säl som tittade upp genom istäcket, visst var det en GRÖNLANDSSÄL! Vicken dag!

Den 18 försökte jag reprisera den lyckade gårdagen. Träffade först en av Akureyris skådare, som bott i Piteå. Han talade om att stället vintertid är ett ”stronghold” för Knipa. Jag kunde bekräfta genom att idag hitta 2 hanar och en hona – häckning på G!? Han berättade också om två STORSÄLAR som setts. Jag bekräftade omgående med båda på insidan av vägbanken!!

Senare kunde jag också konstatera GRÖNLANDSSÄLEN utanför den gigantiska snögubben vid Hotel Akureyri.

19 och som vi trodde sista dagen i Akureyri. Packning, sista frukosten, utcheckning, snabb koll av Islandsknipor, Knipa och Storsälarna. Så taxi till flygplatsen och alla flygningar inställda! Sandstorm över ön!!!!!!

Får kanonövernattning på ”högfjällshotellet” IcelandAir, men, men…

Den 20:e randas med fortsatt inställda flyg!

Klockan arton drar flyget igång och kärrorna i skytteltrafik med strandade passagerare. Vid nio hemma på Ránargata 10!

Ett stort tack till Jóhanna som möjliggjorde detta.

Ön i norra gattet av Eyrafjördur hägrar, ett dygn bland världens tätaste bestånd av fjällripor.

Sedan tre dygn i Akkureyri i botten av samma fjördur!

Spännande, en timmes flyg från Reykjavik med doften av högarktis.

Rapporter kommer!

Azorerna och Island utgör dom ultimata stake-outs för det tuffa gänget WP-kryzzare.

Island har ju “säkra” Strömand och Islandsknipa, häckare och åretruntare. Normalt också ett par tre andra för tillfället stationära plus en icke föraktlig potential för egenupptäckter. För WP-suktarna är det i princip Nearktiska arter som gäller. Men en del högarktiska är nog lättillgängligare här än i övriga WP. Sedan är det förstås så att Island geografiskt borde delas in i en Nearktisk västlig del och en Palearktisk östlig del, sprickan mellan de två kontinentalsocklarna går tvärs genom ön – men tur för Kryzzaren, Island “räknas till” till WP!!!

Just nu har vi högst upp på listan en Lincoln´s Sparrow i Hafnarfjordur vid ett fågelbord. Den har varit där sedan 7 december och busslaster av skådare har berikat sina WP-listor. Tidigare har den i WP bara setts på – just det!, Azorerna, 3 ggr. Den 5:e februari kryzzade jag den, två månader efter upptäckten. Hade nog klarat att det var en amerikansk sparv, men vilken? Med facit inte så svårt.

En annan blytung är en Kamskrake, 2K (hane?), som dök upp 28 januari. Samma dag tror jag mig ha haft en flygande vid Grandi. Trots närheten mellan lokalerna kan det tidsmässigt omöjligt vara samma – Two-bird theory? Den 10.e februari ägnade jag för säkerhets skull många timmar att halka mig den genom ett underskönt, solbeskänkt och isbelagt landskap till Hrauntúntjörn, Reykjaviks inhägnade vattentäkt. Uppe på en träbro kunde jag beskåda den  lille krabaten i en vak på andra sidan sjön.

Kryzz? finns mycket WP-obsar, men de flesta anses som möjliga/troliga flyktingar ur fångenskap. Själv har jag två av den kategorin, fastän de för mig framstår som lika “fina” som den här obsen. Totalt räknar man med ca 25 godkända vilda sedda i WP, varav 10 på Island.

Ungefär samma siffror för den här gynnaren, som jag, tredje benet i “tripoden”, slitit med.

Glödheta Knölsvärtan. Just nu två nära Reykjavik och en längre norrut. Litet svårt att veta hur många det varit, eftersom flera återvänt till samma lokaler år efter år. Dessutom föreligger en misstagsrisk gentemot vanlig Svärta. Den ovanstående som jag hittade utanför Reykjaviks Old Harbour den 4:e januari är ca 10:e på Island och c:a 20:e i hela WP. Här finns ingen risk för flyktingar, men intergrades och hybrider bör vara aktuella, liksom en förvarnad split mellan Sibirisk och Amerikansk Knölsvärta. Därför har jag ägnat tillbörlig tid åt att studera “min” AMERIKANSKA KNÖLSVÄRTA. Bilderna ovan från 10:e och jag är nu uppe i över en veckas dagligt tittande på min “vän”.

Förstås roligt att vara ensam om en så häftig obs. Men förvånande och aningen frustrerande att det gick dag efter dag… Edward urskuldade att detta var inget ställe skådarna hittade eller ens kände till, när han kom till platsen den 8:e med ett tufft svensk-finskt gäng som gjorde en 4-dagars flogg av SW Island. Mycket roligt att träffas och att med både finsk och engelsk brytning tala svenska. Gänget anfördes av välkände Seppo Haavisto. Dom hade full utdelning plus att de senare på dagen hittade en ROSENMÅS i Grindavik, 5 mil härifrån – inte “min” 2K från 2:e feb, detta var en 3K! Jag får väl än en gång luta mig mot the “Two-bird theory”!

Ibland smäller det till. Man skall bara ha litet tur.

Och tur får man ju mer man tränar och sliter. Ett av Stenmarks “bevingade”.

Det är INTE bara “bar å åk!”

Den 4:e tog jag mig ut på Grandi och den härliga vågbrytaren med alltid massor av godsaker. Blåste en pinande vind och i mina år är det ingen hit att stå timme ut och timme in i styv kuling! Kastade alltså trånande blickar mot oläckra, men väldiga och skyddande oljecisternerna längst ute på udden. Har tidigare försökt attackera det inhägnade och välbevakade området från söder – utan framgång. Men nu kom jag västerifrån så kanske?

Det härliga och vackra promenad – och cykelstråket längs kilometer av vågbrytare vek visserligen 90° söderut och vågbrytaren vek 90° norrut. Men i hörnet upptäckte jag att man kan gå ned på en bred stig som löper mellan vågbrytaren och taggtråden som omger oljeterminalen. Inte många, ens Reykjaviksbor, som känner till. Graffitimålare och öldrickare hade dock satt sina “avtryck”.

När jag kommit upp på nordsidan klättrade jag upp på stenfördämningen med kikare och benbrott som insats. Fint läge! Och naturligtvis ett stenkast bort en öppning i vågbrytaren att bekvämt träda ut i! Blir nästen omkullblåst av en förbisvepande jaktfalk! Och åter en gäckande ejder, för tusende gången spänner jag zeissen, liggande på några gigantiska lavablock.

EN SVÄRTA, hane – GÖTT. Kan det vara en KNÖLSVÄRTA.

Skyndar fram till “hålet i vallen” och det vita under ögat i en vid sväng uppåt bakom ögat, brett och tydligt, näbben lyser rödaktigt, kraftig näbbknöl.

Inget att tveka om – MEN till för helt nyligt behandlades alla svärtor som en art. Numera 2-3 arter

SVÄRTA (Melanitta fusca), Häckar i N Europa. Övervintrar i S Östersjön. “Vår” svärta. Anges som hotad.

ASIATISK KNÖLSVÄRTA (Melanitta (fusca/deglandi) stejnergi), Häckar i N Asien. Övervintrar längs Stilla havskusten. Anges som ohotad.

AMERIKANSK KNÖLSVÄRTA (Melanitta (fusca) deglandi), Häckar i Alaska o NV Canada. Övervintrar längs USAs västra och östra kuster.

Tittar man sedan på bilder ser man att det kanske inte är helt lätt. Är övergångarna med rödare näbb, mer vitt vid ögat och större knölen bara gradvisa förändringar? Historiskt var de separerade, men så slumpades de för att nu åter splittas.

Eftersom det verkade svårt att få andra till plats gjorde jag hysteriska försök att dokumentera. Absolut ett måste i isländsk fågelskådning! På det viset uppstod den Arminska tripoden. Två stadiga ben, en superb Iphone och en lika superb swarre, och så ett svajigt, halvbrutet ben, det arminska bidraget, undertecknad. Resultat därefter!

En video som kom till slumpvis när jag fipplade med fingrarna.

IMG_0029

Eller denna grymt regisserade

Den 6:e och fortfarande ensam observatör och allt mer desperat!

Den 7:e har jag förlikat mig med ödet. Börjar också få bättre hyfs på bilder. Duger som dokumentation?

5:e blev en “mellandag”. I uselt väder tog vi bussen till grannbyn Hafnarfjordur. Eva gick på konstutställning, medan jag tog fram gamla orienterartakter och halkade, letade mig några km till ett fågelbord vid en plantskola och friluftsanläggning. Gott om fåglar, snösparv, gråsiska, rödvingetrast, stare – och relativt nyetablerade på Island, koltrast samt kungsfågel. Personalen var mycket vänlig och en del talade lite svenska som Steiner. Han berättade om busslaster av WP-kryzzare, senast igår.

För TARGET SPECIES : LINCOLN´S SPARROW

Inte uppkallad efter Abraham utan efter namngivarens kompis. Steiner kunde livfullt berätta om just den här individens upptäckt. Vid julgransförsäljningen i december hade en köpare undrat över en annorlunda fågel. Steinar kunde inte klura ut vad det var, svarthätta och ängspiplärka förkastades. Tunga skådare med tunga vapen kallades in och på bara några timmar och kommunikation med over-there var det klart. Och WP-kryzzare i Västeuropa bokade biljetter till Island.

Och där satt jag inne i personalstugan och “upptäckte” sparven – inga höjdarobsar, men här fanns ju inga krav på dokumentation och helt ensam var jag. Thorkel förbarmade sig om mig i gloppen och körde till Hafnarfjordur och Eva.

Men tänk två dagar i rad med LIFER – Tala om WP-KRYZZARE

Två dagar, 2 och 3 februari med bistert väder. Bitande vind från NO, ibland kulingstyrka. Regn/snö har hängt i luften.

Känner vaga förkylningstendenser – kan vara nu avslutade penicillinkuren som satt ned kroppens försvar?

Igår gick vi ut på Grandi för att handla litet till middagen med Elin, Evas väninna från Bergen och Saltjernarnaess, eller bara Naess som beboerna där säger. Eva gav mig “ledigt” en stund så hon kunde handla i fred. Jag rusade ut på vågbrytaren, lutade mig mot vinden och spanade. Mycket, särskilt trut och mås, slickade läckert brytarens lavablock.

I en flock skrattmåsar, en med tydligare vingband. Tretå? Nej, mindre! Blir litet förvirring när flera flockar skrattmås blandas och yr runt. Där är den eller en ny!? Inte riktigt som dvärgmås? Hur är det med trädmås? Eller rosenmås!? Skulle kunna stämma med mycket vitt på handen och grått på vingundersidorna? Blir till slut en säker rosenmås och kanske något annat!?

Det händer saker!

Da´n därpå, igen kulet och rått. Packar in mig i ylleställ och baklava, avsedda för Högarktisk. Spanar från gula fyren vid Harpa. Korparna leker runt tillsammans med en jaktfalk i den kastande vinden. Mängder med skarvar, både vanlig och topp, söker sig till hamnbassängen, något gott serveras från en nyss inkommen trålare. – och så alla vitfåglar, det svämmar över av vitvingade, vit,grå, havstrutar, skratt och fiskmåsar. Och så kommer utmaningen, en 2K typ gråtrut, mörk med bandad övergump och vittrutsnäbb. Passerar fint men definitivt – typiskt! Amerikansk gråtrut !?

Alltid när inget annat händer kan man titta på vitfågel här. Härliga studier för oss ovanliga med chans på extra krydda från framförallt väster och norr!

BARA ATT HÄNGA I

Återkommer ofta till jaktfalken i mina rapporter från Island.

Få fåglar har en sådan nimbus over-all. Största falken, en symbol för snöklädda fjäll och vilda falkonerarjakter från arabiska fullblod. Den är också hyfsat svårsedd. Minns det engelska par som jag skulle visa en fjälluggla på Engsey i januari 2012 – dom var inte alls intresserade utan ville istället titta på en jaktfalk!

På Island är det litet “piece of cake” och som svensk har man ju – men ändå – som idag!!!

Började med att runda Tjörnin för att få spetsbergarn på  dagslistan. Hyfsat flöde men nu hade mesta snön och isen försvunnit.

Kom ut på Seabraut, det började blåsa med hotfulla moln i antågande så jag vände åter mot Harpa. I uppvindarna kring Harpa, Arnarhvoll och övriga höghusen längs Seabraut lekte korparna. Plötsligt kraxade de litet hetsigare och där kom en jaktfalk och blandade sig i leken. Efter ett tag var de tre stycken falkar i luften, samtidigt som det satt en ute på Engsey.

Formidabel upplevelse. Jag kunde se allt.

Men i sanning – är inte pillar och eleonorafalkar lika karismatiska???

Kanske litet obetänksamt att “ta” en exkursion da´n innan Islandsresan. Men långt i förväg vet man inte och tänker allt ordnar sig. Efter många fina vinterdagar började vädret dessutom kärva till sig.

Räddare i nöden blev David, som hämtade på Olof Rudbeck. En timme innan start var vi på plats. Faktiskt ganska behagligt väder – ännu, men fågelfattigt, björktrastar, grönfinkar och gråsparvar. Skulle någon våga sig hit?

Men det är tuffingar man har att göra med på sådana här tillställningar. På bron ut till ön samlades så småningom 12 personer, jämnt könsfördelade.

Hade litet ågren att jag svamlat om havsörn i “reklamen” – till mångas stora förväntan. Ulf Persson rådde bot med att livfullt berätta om jaktfalken han sett på lördagen på Donsö.

Efter första hagen och skogsbrynet med rödhake, gärdsmyg mm nådde vi havsutsikten. Alert upptäcktes några skäggdoppingar bland ejdrar och småskrakar. Tuberna riktades mot södra skärgården. Och där, David hittade den – alltså havsörnen! Den mäktiga fågeln gav rätt energikick för att vi skulle klara isiga och branta norra stigen.

Kaffet intogs i Drottningviken och så djärvdes vi återvända via södra leden. Blev mest isvandring. I stora vaken i Kungsviken låg en präktig knip/viggflock med en hane och två honor salskrake. Gött!

När vi så tvärade sista beteshagen innan återsamlingen på bron kom dagens överraskning flygande, en morkulla!

Ulf som fört protokoll summerade 30+ arter för dagen – inte illa!

Och så till er alla som värmde upp den svinkalla vinterdagen – ETT STORT TACK!!!!!!