Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for November, 2008

Gotland comeback

without comments

10 dagar på ön inleddes igår. Faktiskt lättade inte förkylningen litet på flygresan tvärtemot vett och sans.

Landade med beskedet att brednäbban kvar vid Gammelgarn – så kanske den försmådda trippeln på simsnäppor i alla fall.

En tur ut på golfbanan idag och ytterligare tur. Där kommer Bertil rutinerad stordragare, tror bestämt han kryssade Hudsonspov på Öland i festsvid, smoking och allt.

Men ack han lider fortfarande sviterna av en hästkollision, bilen blev skrot men kusen ruskade på sig, gnäggade och skuttade tillbaka i hagen. Får istället hoppas på Janne eller Anders (som dock redan klämt trippeln!)

Fågelmässigt blev promenixen sådär. Ett fyrtiotal arter med stenknäck och havsörn i topp.

Det är märkvärdigt varmt och hårda östliga vindar är inte helt olovande.

Written by Olof

November 28th, 2008 at 5:09 pm

Posted in Västergarn

Hallandsdrag

with 2 comments

Kändes tungt efter jaktfalken när jag gick till sängs med en begynnande förkylning. Men de senaste tio åren trots en växande barnbarnskara har jag alltid vaknat upp pigg som en nötkärna. Och därför litet övermodigt trott mig besitta ett ogenomträngligt immunförsvar. Nu vaknade jag upp med djuphosta, tjockt trögflytande slem och en bedövande tinnitus.

Dagarna har gått med litet förbättring som snabbt förbytts mot nya än värre svackor. Trots det har jag klarat två lunchmöten med Svenskt Näringsliv. Det andra med Mats Odell var mycket lärorikt om den ekonomiska krisen.

I lördags dristade jag mig att ta en cykeltur, Gullbergsvass – Fiskhamnen – Slottskogen. Kanske kunde jag hitta någon av ugglorna på dagkvist, så Eva skulle få se kattuggla och/eller berguv efter sina ugglestudier i somras. Blev inte så, utan intressantast var en kanadagås i våtområdet utanför och söder om Stora Dammen. Den var liten men i färgsättningen tämligen lik “vanlig” kanadick. Alltså var det en västlig “mindre kanadagås”, “hutchinsii” eller möjligen “parvipes”. Geografiskt, om spontan ligger den förstnämnda bäst till.

Hem litet nöjd och sätter mig vid datorn – HEDPIPLÄRKA – i Halland. Kan väl ändå inte vara sannt!? Men pålitliga hittare och allteftersom börjar bilder droppa in, ingen tvekan! Hittar Årnäs naturreservat på Eniro. Norr om Varberg men hopplöst utan bil, med min förkylning. David drog på fågeln i Träslövsläge som sågs dec-96 till jan-97. Turligt nog var den fågeln av rasen “japonicus” medan denna uppenbarligen är av rasen “rubescens”, en jänkare som David aldrig sett. Så tänk om? Det skulle vara för bra för att vara sannt.

1. Att få titta på en utmaning som hedpiplärkan, i naturskön omgivning med chans för fler stänkare.

2. Alltid roligt med persongalleriet som omger ett rejält drag – och det var lätt hysteriskt förstod jag.

3. Att skåda med David som är och förblir oöverträffat. Far och son, vi har skådat enormt mycket tillsammans. Plus att David de facto har en skådarpotential som inte många överträffar.

4. Och den stora bonusen med ett eller flera barnbarn i ovanstående context!!!

Ringde på kvällen och det var inte helt omöjligt. Snuvade, hostade och hoppades mig igenom natten. Snabbt upp med datorn och i gryningsljuset kom första beskedet, fågeln var kvar. Ringde åter Bergsbo och nu skulle David jobba på det. Rastlös väntan innan beskedet, kommer om en stund med ett eller två barnbarn, Lydia och Zacharias. Febril packning av kläder, kikare och matsäck.

Och iväg bar det, alla fyra, och jag fick förtroendet som kartläsare. Vid Väröbacka lämnade vi motorvägen och fortsatte på gamla landsvägen. Bara några små marginella omvägar med tillhörande stopp, backningar och vändningar så var vi framme. Rättare, förstod vi att vi snart var framme, överallt i vägkanten stod bilar. Massor med skådare ute i det mycket natursköna reservatet, nu i sin absoluta prakt sol, stilla och fem minusgrader. Tyvärr med plumpen, ett bolmande Väröbruk i norr.

Både Lydia och Zacci reagerade på farfars iver och ville gå litet extra långsamt. Lugnande besked från återvändande morronskådare, några danskar, legenden Åke A m.fl. Så alltid den där ivern och nästan förlamande beskedet från en litet missmodig skådare. Den drog iväg mot norr. Känner hur förkylningen som jag hållit stången tills nu börjar pressa på.

Men skärpning! David registrerar något skärpipläte och det kommer en fågel över tångvallen och slår ned. Jag klipper sekundsnabbt, vita yttre stjärtpennor, sparsam streckning, gulbeige grundton och vitt område kring ögat. Så iväg med några skärpiplärkor, som David följer länge. Underbart är kort! Hur många såg den och hur många hann bestämma den. Råder en mystisk stämning, som säkert beror på att många har svårt för eller helt enkelt inte kan bestämma den.

Det återkommer litet skärpiplärkor och den underliga stämningen förstärks. Man blir inte helt klok på om någon ser något. Vi koncentrerar oss på en liten bivik strax V om “the Place”. David får vittring på något som visar sig vara en vattenpiplärka. Denna stänkare sågs av kanske mindre än tio skådare utav flera hundra som var där. Den fotograferades också turligt nog.

Det dök upp en svarthakad buskskvätta, en stänkare också men betydligt mer lättsedd än piplärkorna. David tog så med sig barnen för att hämta matsäck och flytta ned bilen till parkeringen.

Efterhand tyckte sig fler och fler se något vid en flat sten och en brädlapp, litet innanför tångbanken där de flest skärpiplärkorna gick. Jojomensan, när kikare, tuber och uppmärksamhet fokuserade på det “rätta” området blev obsarna fler och bättre och bättre. Ivrigt sprang jag upp och avlöste David. Men det var helt onödigt, vi kunde njuta de allra finaste obsar och en härlig matsäck i härligt väder.

Efteråt avrundade vi med glass, kaffe, pille och spetsbergsgås på Getterön naturcentrum. Och snart kunde en lycklig far och farfar ta itu med sin förkylning igen.

Written by Olof

November 24th, 2008 at 12:52 pm

Jaktfalk

without comments

Idag kanonvind men hällande regn. Lättjan tog överhanden, det blev morrongympa à la Roberto med inslag av yoga istället och fågelskådarens ständige följeslagare – oron över vad som setts, av andra!

Det har sedan turen till Hönö för en vecka sedan setts “allt” från Kosteröarna till Lomma södra och som vanligt vid ett tags blåsande blir södra Halland och norra Skåne de verkliga knutpunkterna. Båstad hamn med klykor, brednäbba och tärnmås på bekvämt fotoavstånd som bra exempel.

Särskilt brednäbbad simsnäppa hade suttit fint på årslistan. Då hade jag fått hela världens simsnäppesvit i år. Svårslaget med dom gutar som klämt sviten på Gotland i år!! Coolt med sur eftersmak att jag stoiskt avstod.

Även Hönö har producerat, bla. tärnmås, men hela barnbarnskaran var full kompensation i helgen. Har varnat tidigare för små sidstick utanför angivna temat “fåglar och natur”. Vi hade 6 m^2 per person och efteråt kändes ett fysiskt välbefinnande som efter Hönö tor per cykel!

Jaktfalk är en annan art jag varit sugen på. Alltid kul att “dra in” den svenska falksviten under ett år, ofta med tillägget aftonfalk. I år har det varit en osedvanligt lyckad säsong för arten i norra Sverige, vilket väl svarar mot mycket ungfåglar fa på Västkusten och Öland. Men även här gällde fortsatt suktande tills…

Igår var det en sådan där fin höstdag innan vintern, klart, stilla och forfarande varmt. Efter morronstäd och litet jobb, dristade jag mig en tur till Saltholmen, förbi Sahlgrenska via Slottskogen och Mariaplan så sista köret Kungsten – Kärringberget – Långedrag. En dryg trekvarts fin cykling.

Men jämmer och elände hade glömt handkikaren, dåligt omen? På den jättefina utsiktplatsen monterade jag upp tuben, kanske någon kvarbliven alka på det lugna vattnet i alla fall?

Mest ejdrar, skrakar och skarvar. På ett skär låg en hel massa knubbsälar och en annan simmade i sundet ut mot Brännö. En sjöorre och en gråhakedopping vaskades fram. Så plötsligt lätt hjärtklappning när en tornfalk svepte förbi. Blev litet på alerten och spanade in ytterligare tornfalkar och hur ängsliga kråkorna verkade vara, särskilt ute på Brännö.

Och så något stort tungt som viftade förbi vid nordostligaste hörnet. Hårdkoll och efter en liten stund ligger en mafsig falk hitom ön men i riktning mot samhället – JAKTFALK!! Den flyger snabbt söderut och gör sedan ett litet jagande efter måsar vid ån söder om Brännö.

För någon vecka sedan har en ung jaktfalk setts alldeles nära på Galtarö och på Rivöfjorden. Själv har jag från exakt samma utsiktspunkt sett jaktfalk för några år sedan. Till slut knöt jag ihop säcken, men det var “bara” en av fem rapporterade jaktfalkar i södra Sverige denna dag, fyra i Halland!

Written by Olof

November 18th, 2008 at 10:55 am

Posted in Uncategorized

Hönö

without comments

Balansen var inte riktigt den rätta, för mycket regn och för litet vind. Ändå gav jag mig iväg klockan sex i kolmörker. Tog det lungt för att inte bli alltför svettig i regnstället.

Vid Torslande ljusnade det och jag tyckte väl att jag kunde åkt litet tidigare. På färjan hade jag inte den rätta “blodsmaken”, men såg fram emot ett skådartomt “hide” och en god matsäck.

På parkeringen bara två bilar och jag hade varit på stålhingsten i 2,5 timmar, alltså tagit det lungt. Cyklade förbi Carl till fots så det var bara en före mig, Jon. Han utlovade gott om tretåiga måsar och hade precis haft några alkekungar – satan tänk om jag åkt tidigare!

Ingen fara, under tiden därute fram till halvtvå passerade uppåt ett femtiotal “kungar” nära och fint. Det blev också den ornitologiska höjdpunkten och enda årskrysset för mig. Annars litet småputtrigt med en del normala alkor, havssulor, mängder med tretåar, skärsnäppor och – sen gravand och sen strandskata.

Som gammal i gården minns jag när man noterade varje storskarv, nu finns den i mängd och vad mer är den “outnumbers” av toppskarv, en jätteraritet bara för ett decennium sedan!!

Trots allt en del solglimtar, hyfsat med fåglar, trevligt sällskap och en rejäl genomkörare by bike. Efter en bitande hagelskur på Älvsborgsbron smakade duschen fint på Olof Rudbeck vid pass fyratiden, alltså tio timmar efter avfärden.

Än bättre smakade tequila spetsad med triple sec hemma hos Ritchie som sent gemensamt födelsedagsfirande.

FRÅGA: Vilken drink? Och onomatopoetiskt, vilket läte associerar ni till?

Written by Olof

November 13th, 2008 at 9:36 pm

Posted in Göteborg

Klä-vitt

with 2 comments

Blev litet kort om ugglor sist. Påmindes om detta i morse när jag förberedde Evas avfärd till Gotland.

Med öppet köksfönster till morrongympan lät kattugglan klä-vitt flera gånger sharp kring 05:00. Jag beskrev det som jamande och nasalt, vilket det kan vara, men inte i morse, då det var vilt och “pretending”.

Då kom jag att tänka på släktskapet i läten mellan ugglor och då i första hand våra “strix”-ugglor, kattugglan, slaguggla och lappugglan.

Kattugglans vanliga hoande är “the setter”, finns som intro till “Vetandets värld” på radion, finns också i melodiintrot på “Godmorgon” med P1 och framförallt som ständigt ljudinslag i skräckfilmer.

Slagugglan har en dov och långsam version av detta läte. Lågfrekvent och vittljudande.

Båda har som variant ett pumpande hoande, som i kattugglans fall närmar sig en xylofon-drill. För kattugglans del kan det alltså ligga i närheten av såväl pärluggla som hökuggla.

Lappugglan har en tung och dov, inte speciellt vittljudande version av detta sistnämnda läte som sitt mest frekventa spelläte.

Imorgon blir det förhoppningsvis första höstHönö. Smal balans vind-ickeregn, men jag chansar om det inte öser ner eller är helt stilla klockan fyraochtrettio imorgon!

Written by Olof

November 11th, 2008 at 8:22 pm

Posted in Göteborg

Ugglor

without comments

Yippee!!!

Eva som tränat på ugglor i sommar, kom utrusande till köket, där jag satt över en sudoku samtidigt som några kraltbullar (kroppkakor à la Wretman) fräste i pannan – EN UGGLA!!!!

Och vilken härlig konsert alldeles utanför balkongen; en vilt spelande fågel plus en som svarade, då och då med jamande/nasala “klä-vitt”.

Har tyckt mig höra bakom vindsusen senaste dagarna och grannarna som instruerades av Eva hade också hört något “skrikande” vid rökpauserna i dimmorna av Björnebrygd 7,2 och Cuba libre.

Härligt och aktualiserar Monicas och Bergsbogatans liknande obsar.

Med tanke på ugglehösten finns anledning att alertera kring presumptiva arter.

1. Kattuggla förstås.

2. Berguv som finns i området.

3. Pärluggla, Sparvuggla, Lappuggla. Nomadiserande ugglor som flyttat på sig mycket i år! Ofta gamla fåglar vilket tyder på gnagarkraschar. Ringmärkta ugglor från Norge tyder dessutom på västlig tendens. Allt detta stämmer in på andra iakttagelser.

4. Jorduggla, Hornuggla. Flyttare som rimligtvis bör vara lite fåtaligare än normalt.

5. Hökuggla, Fjälluggla. Nomader men kanske inte så berörda av krascherna!?

6. Slaguggla. Liksom Kattuggla och Berguv stationär. Har dock visat en viss nomadisering i år. Kraschen!?

7. Tornuggla. Extrem raritet men har visat sig i samband med övriga ugglerörelsen (bl.a. Öland).

8. Dvärguv o Minervauggla. 2 ultimata arter.

Appropå krasch av gnagare så har jag aldrig sedan 1980 upplevt att ingen skogs-eller husmus trängt in i huset i Västergarn före Alla Helgona. Dock – 3 november måndagen efter AH hörde Eva några rappa steg på vinden!!!!

Written by admin

November 9th, 2008 at 9:30 pm

Hemma!

with one comment

Oktober avslutades med ihållande regn – på Gotland i Västergarn, torrast i Sverige!

Inför nya månaden utlovades spännande väder, drag från öster, disigt. Minns med välbehag Allhelgonahelgen som en ultimat avslutning på fågelsäsongen. Tänk bara 10 bredstjärtade labbar någon gång på 80-talet eller också annu dazumal, Gotlands första ökenstenskvätta ute på Svältholmen. I mer modern tid en nunnestenskvätta på golfbanan.

Och så häromåret avrundades det året då Anders och jag satte kaffet i vrångstrupen ute vid Kronholmens fyr, när en bergstaigasångare tittade fram i buskaget framför oss. Sedan direkt till stugan, stänga igen och så “hem” till Göteborg. Tala om timing.

Iår – tala om o-timing – den förste till hemmet i Götet. Den andre en bergstaiga på Gotland och den fjärde, idag en blåstjärt på Öland. Och här sitter man på Olof Rudbeck i dimma utan möjlighet att spana in pilgrimsfalken på Gasklockan.

Blåstjärten har väl varit tema arten för hösten hittills. Som närmast en individ som ringmärktes på Faludden 7 oktober. Intressant nog gjordes en del spännande blåstjärtsobservationer i Sverige redan i maj-juni, bl.a. en på Stora Karlsö, som ju ligger närmare Västergarn än Faludden!

“Placet” har dock tveklöst varit Hållö utanför Smögen. Sedan en praktfull hane isabellatörnskata upptäcktes där 18 oktober har inte bara den fått det att vattnas i munnen på skådarna. Vad sägs om stationär jaktfalk, tärnmås och brednäbbad simsnäppa, förbisträckande gulnäbbad lira, grålira och svartnäbbad islom samt en ström av sulor, labbar av alla sorter, alkor av alla sorter and you name it!

David och jag minns väl mest Hållö från 27 juli 1993. Vi hade seglat ända från Koster på morgonen och just haft en tuff batalj med Sotefjorden i västlig kuling, Stancia var som en liten korkbit i vågorna. Så kom vi runt Sotelandet och innanför Hållö sken solen och vinden lugnade ner sig. Vi lade ut allt på tork och tog på nytt. Så som en sista hälsning kom en obevakad våg akterifrån och sköljde över oss, men det var ändå helskönt och timmarna hem till Djupepallen gick som en dans.

Nu lättar dimman så få se om jag kan spana in pillen ändå!

Written by Olof

November 4th, 2008 at 11:02 am

Posted in Göteborg