Olof Armini om fåglar och natur

Min skådande började tidigt och gediget, men ack, så lugnt –

“slow starter”

Sålunda kunde mina utlandsarter fram till 1975, vid 29 års ålder räknas på ena handens fingrar. Några Vita Storkar 1964 från låsta tåget mellan Sassnitz och Berlin, en Härfågel 1967 på en camping utanför Barcelona, Svartkråkor 1969 i Champagne på min 23:e födelsedag, en Havssula 1973 från ett porthole i Tor Hollandia och Ljungpipare 1974 på åkrarna vid Flauenskiold Kro på Jylland.

1973 kom DEN, storken, och skänkte ett knyte som lyfte skådandet till oanade höjder.

Utrustad med svärfars binoculars förvandlade till monocular, var ambitionen att alltid smyga tillräckligt nära för att göra den obrukbar.

Med 75 spänn och en 7X50, på svärmors Domuskort plus Peterssons Europa-guide höjde jag tempot ytterligare.

Och nyår- 75 lossade vi vårt hem på Carlshem i Umeå. Rusade den norrländska taigan med tidigare onåbara arter. För en snabb rekyl och första utlandsresan med skådartakter.

4/4-18/4 1975 Ibiza

Vi cyklade runt med David i fjällrävens (inte storkens) bärsele. Badade, solade, åt medelhavsmat – och skådade.

Gråtrut silltrut gråsparv hussvala härfågel ladusvala hämpling blåtrast ängspiplärka tornseglare grönfink rödhake gulhämpling rödfalk tornfalk steglits svart rödstjärt stenskvätta rödhuvad törnskata rödstenskvätta=medelhavsstenskvätta purpurhäger svarthätta sädesärla koltrast korp lagerlärka kornsparv toppskarv talgoxe sardinsk sångare=balearisk sångare fältpiplärka sammetshätta gök svartvit flugsnappare= Atlas/Iberisk flugsnappare grå flugsnappare= balearisk grå flugsnappare svarthakad buskskvätta rödstjärt sydnäktergal hökörn buskskvätta mästersångare sammetshätta tamarisksångare lövsångare trädgårdssångare bofink alpseglare grågam trastsångare

En hastig sammanställning efter typ en vecka verkar hyggligt med på noterna och grundar för några soffkryss markerade med likhetstecken. Görroligt att tänka tillbaka på och mina utlandsarter ökade i ett nafs med mer än ett halvt hundratal. De Baleariska arterna är nog unika lifers fortfarande.

Minnet får en extra kick när David, Kit och Miranda drar…

5/5-12/5 2017 Mallorca

På halva tiden drar David dubbla antalet arter. Avspeglar på ett bra sätt skillnad i omständigheter och skådarerfarenhet. Ändå skrattretande likheter. Kul-kul!

Mina första Svarthakade Buskskvättor var i april 1975 på Ibiza.

Härliga 2 veckor med Eva och David. Bärsele och kånk på ryggen, lånade cyklar, Domuskikare 7X50, Petersons Fåglar i Europa, Smusgam, Balearisk Sångare…

Så till första Sverigemötet. Oktober 1980, samma dag som vi såg Gotlands första Tajgasångare. Lasse J  svingade sig elegant över den militära taggtråden.

Nå, enligt dagens (Birdlifes) taxonomi var det en Vitgumpad Buskskvätta, så Davids Svarthakade två år senare vid Hamratippen konkurrerar.

I slutet av 80-talet meddelade Kaj att Kjaersgaards strand på Nordjylland och hans sommarviste, hade häckande Sortstrubet Bynkefugle. 

När jag något senare satt och kollade från de Jylländska sanddynerna anade jag nog en svensk invasion.

Och kanske, sakta men säkert. På 2000-talet spridda häckningar runt om, fa i SW Sverige. Tror nog att någon i Göteborgstrakten slunkit förbi, förbisedd eller mörkad.

Så den här kanske kan bli DEN…

Sedan en tid

Par i bra biotop, sång, stationära – men utsatta som vilket annat par som helst och dessutom okänd främmande miljö på + eller -!

Har sett arten här vid två tidigare tillfällen. Vi får väl se. Som vanligt debatt!

Jag funderar också över min Stonechat-status. En herrans oreda när antalet arter dubbleras eller tom tripplas. Snart är väl Ibiza-fåglarna Baleariska Stonechats. Och dom från Asien och Afrika???

Hej – å -hå. Bäst att bara njuta!

Stor – större – störst

Vem hade kunnat ana detta. I vintras eller bara för en månad sedan, 3e april när vi kom till Gotland. Hopplöst akterseglad av alla i Artligan!

Men så – sista dagarna i april – N:o 1 på Gotlandslistan och N:o 15 på Hela Sverigelistan. Visserligen har det hänt att jag legat bra till första halvåret, men detta!

Inget sker utan tur och skicklighet. Och skrytsamt börjar jag med det senare. På Fuerteventura plockade jag upp den gamla sanningen om tid och uppmärksamhet. Kikaren ständigt till hands, timtals ute i fält, miltals travande, sug aldrig ut dig, lugnt och säkert. Memorera, gå tillbaka.

Först på sjunde och sista dagen fick jag pangobsen på Kanarietrappen. Först efter flera tröstlösa plogningar av Barranchon satt hane och hona Fuerteskvätta så där kalas. Omvänt plockade jag helt oväntat Red-vented Bulbyl från frukostbordet och en Makronesisk lira fladdrade förbi, när Eva och jag dissekerade en Örlogsman.

Med detta i bagaget äntrades Gotland 3:e april dennes. En månad följde med dagliga milslånga vandringar och 5+h i fält runt Västergarn och med några matnyttiga hugg på Sudret med eminente Anders.

Detta påminner ju om fornstora dagar på 80- och i viss mån 90-talet. Också om Tanzania 76-78 eller Umeå 75-76.

Men all skicklighet i ära, allt hade fallit om inte…

Än så länge är det ett år med få sk “blockers”, alltså svåra obsar som kräver snabba och ibland långa utryckningar.

Det har varit hyfsat gott om fåglar, men ingen riktig omsättning. Stor omsättning ger ungefär samma effekt som blockers.

Dessutom Västergarn kryddat med Göteborg utgör en suverän “upptäckning” av Sveriges fågelfauna.

Därför var det inte så oöverstigligt, som jag först trodde, att plocka in och fylla luckorna i min artlista och sedan ligga i framkanten när nykomlingar som tex svalor började droppa in.

Men så, just nu, några dagar in i maj och en vecka i Göteborg. Max 2h i fält totalt och åter akterseglad.

Skall jag komma igen – IGEN?