Olof Armini om fåglar och natur

Vädret ganska risigt så jag “förbarmade mig”, följde med Eva till Álafoss. Hon ville kolla läget på den legendariska ullfabriken. Fast å andra sidan efter Evas triumf kvällen innan, att komma in på Nordiska rådets prisutdelning på Harpa med Nordens högsta potentater, var det kanske hon som förbarmade sig??

Mycket pittoreskt med en forsande jökelälv, i skuggan av Helgafjäll och förbluffande lummigt. Men mycket segt skådande sist jag var där. Hade Isländsk gärdsmyg och Jaktfalk som skamarter vid senaste besöket – bidde som bäst en Stenfalk.

Nästan första arten den här gången blev en Isländsk gärdsmyg. Och när vi mumsade vårt kaffe inne i fabriken upptäckte jag uppe på Helgafjell en Jaktfalk.

Sitter högst upp till höger. Blev också några Grönländska bläsgäss bland alla gässen ner mot havet vid Mofellsbaer.

Nästa dag, 29 oktober blåsigt och tufft. Läser intressant om att slumpa Snö-och Gråsiska. Resonemanget är faktiskt en vidareutveckling av splittingvågen och jag myser belåtet – vad var det…!

Får se var det slutar. Stod en timme i kuling vid Harpa och spanade in 8 arter vitfågel, som med nuvarande splittingtakt gladeligen är på väg mot det dubbla – ELLER KANSKE SNART BARA EN ART??

Ny rapport från Raudarvatn, en Amerikansk bläsand. Förvisso sedd på denna resa men…

Medan Eva preparerade för attack mot Nordiska rådets prisutdelning kastade jag mig ut.

Vädret under försämringen. Tydlig inversion över Mikklabraut och bensinångorna tunga över busshållplatsen där jag missade bussen med en halvminut -> halvtimmes väntan.

Lätt groggy vacklade jag av bussen vid den frusna sjön. Gav mig inte tog ny buss och kunde spana över Ellidavatn i ca 10 minuter. I en avlägsen vak litet dykänder, bla ett Bergandsderivat, ett resekryss.

Hem i snöblask via Bonus och “Knarkar”kongurinn. Blev Ýsa i raspi, mums och Eva hade förstås luskat ut att Lövet och Åsa Romson var på gång och att vi känner hennes pressekreterare.

Jag tog det lugnt och sorterade litet med gamla och nya obsar.

Hittade den här på Facebook.

Visar så bra det jag tjatade om för ett år sedan. Den mörka diagonalen mellan vingknogen och bakre armhålan på en Större lira. Alltid farligt med detaljer men i det här fallet blev det min “hang-up”. Litet skämmigt, förstås, eftersom jag kanske var den av observatörerna som sett flest Större liror!?

Från detta gick jag vidare i djungeln av bestämningsproblem för skådarfakiren. Måsfåglar på Rivet, i Reykjaviks hamn och… är som en opiumhåla för narkomanen.

Och artfanatikerna har verkligen öppnat portarna. Kunde ana att det finns områden där man svårligen kan hitta “rena” arter, amrisarna verkar mer tydliga över detta än vad vi är. Efter att ha läst om problemet börjar jag undra över vad man tittar på, när man exempelvis trutbotaniserar Fiskhamnen i Göteborg eller Rivet på Gotland.

Läste en jättebra redogörelse för hur man plockar ut en “äkta” 1K Thayer´s Gull mot en 1K hybrid Glauscous-winged X Western Gull i ett område i NV USA.. Jublade över mina egna obsar och över hur jag kunde “stränga” andras. Tills jag läste i replikerna att den Thayer´s Gull som fanns på fotot enligt en skådare från ett annat distrikt ansågs vara en hybrid GråtrutX Vitvingad trut – Hupp!

Kanske dags att gå vidare och till fullo inse att vi med dagens artinflation inte kan arta vare sig trutar eller andra fåglar mer än till en begränsad omfattning. Men vad händer då med alla Rk, Rrk, artrace och artlistor. Något att fundera över!

Dock till tröst, fåglarna är kvar och även valarna om islänningarna kan lägga harpunerna på hyllan – HÖ!

25 oktober inleddes med halv snöstorm. Litet bättre efter gryning och fin promenad upp till Litlag och ned till Ellidaádalur med den forsande Ellidaaån. Kul att hitta ett Mindre korsnäbbspar i några mäktiga granar vid Kyrkan på Litlag. Vid sina vandringar hittar de ibland till Island och häckar då och då. Kanske etablerar de efterhand en egen art, typ Skotsk korsnäbb?

Hemma hade Eva vilat ut efter gårdagens häftiga seminarie med bla författarinnan Steinunn Sigurdadottir, stjärnviolinisten Rut Ingolf och ingen mindre än legendariska presidenten Vigdis Finbogadottir va, va och vad skall man bjuda mot detta?

Gjorde ett försök vid Harpa medan Eva handlade klenäter på Kolaporti.

Jämför med den helt normala VVtruten. Mycket bra karaktär för en THAYER/KUMLIENI-trut. Såg den även med utbredda vingar och stjärt. Härligt men var var tub-adaptern!? Istället kom en JAKTFALK och fick all vitfågel på vingar.

På kvällen fin fest hos Johanna. Hennes grannar var mycket välupplysta och kanske för att ta ned oss på jorden efter Evas bedrifter, kunde de berätta att när vi handlade hos Fiskikongurinn så handlade vi samtidigt hos Islands Knarkarkongurinn, gällde bara att välja sina ord rätt! Dessutom bodde vi på Ranargatan i huset för Reykjaviks största bordell – hoppsan.

Försökte få näsan över vattenytan, likt en val och berättade om KASKELOTEN i Eyjafjördur och FJÄLLUGGLAN i Selfoss. Fick en viss effekt.

På morgonen 26 okt vaknade jag till en skarp dubbelstjärna i SO VENUS/JUPITER. Det blev en vidunderligt vacker dag med sol, vindstilla, -2° och kaffe nere vid havet i Laugarnes. Flatkökur med hangkött, klenäter och kaffevatten MED KAFFE. Vi såg också Snaefelsjökull, 1400 möh, mäktigt i fjärran – färden mot JORDENS MEDELPUNKT startar där!

Två GÄRDSMYGAR i trädgården dagens fågelskådning!

69-årsdagen firades under den Isländska fanan. Som svensk passar det fint – “Lagerbäck for president”, skallar på fotbollsstadion inom syn-och höravstånd härifrån.

Och jag kan ju alltid damma av mitt mål på Änglarna 1964! – mer än 50 år sedan – Hu då.

Såg i Fréttabladid, gratistidningen här, att Wayne Rooney är född da´n efter, 24 oktober.

Så kan man hålla på. Men återgår till min födelsedag. Lögade mig på Laugardalurlaug med 450 m i 25° saltvatten, så relax i thermalbad 30° och avslut med ångbastu. Sänkte min ålder väsentligt och orkade såväl en solig promenad som att möta Eva på Háskoli. Därpå astrött, men mäktade en trerätters, kall kolja i exotisk marinad, lammfilé i svampsås och skyrtårta. Nedsköljt med Viking och några cl “Berömd Orre”.

Gick sekundsnabbt att somna under duntäcket i det friska sovrummet, alltid öppna vädringsfönster utan att det blir kallt.

24 oktober och dags att ta igen fågeltorkan igår. Litet molntungt men satsade på Bakkatjörn. Folktomt en lördag, otroligt alldeles vid “storstaden” – tills jag kommit av bussen. En hård NNO sveper ned från fjällen och det känns som Nordpolen. Inte en käft på golfbanan, enstaka påbyltade igloos och en joggarfakir i kortbyxor, linne och pannband. Jobbar hårt med de yttre extremiteterna, som hela tiden hotar att domna (69 år-sic!) och räddningen bunkern på Cape Armini.

Den friska vinden ger ett ökat liv över och på havet. Men fortfarande litet fel vind för de “riktiga” havsfåglarna. Trots att de finns i hundratusental alldeles i horisontlinjen, bara 10 Stormfåglar riktigt nära och fint och ingen Grålira idag. Men litet mer Havssulor, Tretåar och Alkor på närhåll. Högtid för framförallt två arter, en evig ström av Vitvingade trutar, som verkar ha sitt verkliga intåg från Grönland. Så Svartnäbbade islommar, en tät flock på 12 ex fiskade utanför bunkern och utspridda låg ytterligare ett tiotal plus att minst 10 flög förbi.

En av de passerande Islommarna hade ett presumtivt “russin” i släptåg. Tänkte slentrianmässigt, Smålom, men inte, mer Storlom eller än mer, STILLAHAVSLOM, ytterligare ett av alla artderivat som eggar skådarfakiren (se ovan om joggarfakir). Ingendera Stor-eller Stillahavslom finns på officiella Islandslistan så… De verkliga russinen fick bli en Tärnmås, 1K som passerade sakta och fint på efterhand bra avstånd (< 1km) och en Jaktfalk, som nyttjade den folktomma golfbanan som matbord.

Så dags för Svedalas svar på Amundssen att med samma chaufför ta samma buss, nu nyspolad och ren efter en isländsk festnatt. Den festnatt som John Blund stal från födelsedagsbarnet.

En “dripping day”, så det blev två handlingar och storstädning. God torskrygg med torsklever och pepparrot – smakade mums med Vikingöl.

Hann smita till Gerdi-parken en halvtimme och si…

Rödvingar en masse, litet Starar, någon Koltrast och så en Gråsiska som såg grönländsk ut – hemma hade det nog blivit “cabarét”. Så en till litet senare, men nej – en SNÖSISKA, åter med ursprung från Grönland.

Kort och gott och art 75

Uppehåll och lätt nordlig vind – vilket läge. Kastade mig på bussen till Bakkatjörn.

Men inte en val i sikte och valbåtarna suckade och lämnade tillbaka biljetter.

Jag siktade ut över mitt riktmärke gröna pricken.

I fjärran kunde jag efter hand plocka en GRÅLIRA, stormfågel, ca 200 PRUTGÅS, HROTA, några ISLOMMAR mm plus höstens första ALKEKUNG. När jag till slut med stela fingrar monterat Iphonen på tuben försvann allt och jag kastade desperat iväg några skjut på “common stuff” som skrattmås och ejder!

Det var väl bara… men nytt försök och nu började det värka i mitt skadade pekfinger!

Nåja TOPPSKARV och en av tio SVARTNÄBBADE ISLOMMAR utanför bunkern. Tycks vara “högtid” för just den arten.

Efter fotopärsen fick jag värma mig med litet strandragg. Kul med den stora och knubbiga GÄRDSMYGS-varianten, en Stenfalk, de första Snösparvarna och både Gråsäl i Grottaviken och Knubbsäl i Bakkaviken. Båda gottade sig i strandkanten och Knubben krubbade på en fisk.

Har pratat mycket om regn den här resan, men också om hur fort man torkar och att solen tittar fram. De två senaste dagarna har det dock regnat kontinuerligt.

Märkligt nog har vi krånglat oss ut – utan att förfrysa eller bli genomblöta.

Ryktet om den Mindre berganden i Raudavatn gnagde mitt sinne igår. Två gånger hade vi passerat sjön i söndags. Det är en art som mycket väl skulle kunna bli resans art.

På eftermiddagen igår tog jag så tjuren vid hornen och småsprang i regnet till en “ny” buss 5:an som går till Ellidabraut alldeles vid sjön.

Regnet öste ned när jag klev av. Tur i oturen var att busskuren vette ut mot sjön, så jag fiskade upp kikaren och där låg den och dök. Litet långt bort och oklart i regndiset men en Aythya-and med vita sidor och litet mörkare rygg. Bara några Bläsänder, en Gräsand och en Småskrak i övrigt i den ganska stora sjön. Varför inte låta sig nöja? Kryssa av och ta nästa buss, om en kvart, hem, nästan torr och belåten.

Skulle bli min tredje Mindre bergand, alla adulta hanar och alla på Island, så det dög inte med annat än en superobs som de två tidigare. Stegade iväg i det häftiga regnet. Dock inte värre än att jag vid närmandet och de täta kollarna allt tydligare såg att det var en Vigg, hane i övergång till adult dräkt. Kan ha varit en avancerad 1K.

Inte särskilt lik något Mindre bergand-derivat, så jag aktar mig för att “stränga” den tidigare obsen. Kände mig hursom ganska nöjd, “väl kämpat”. “Strängningen” tog jag sedan ut via artportalen och en Blågås på Gotland.

Idag har det regnat än värre. Men Eva och jag tog oss till Laugardalslaug, Tvättdalsbadet för härliga simturer och termalbad i piskande regn och stormbyar. Sedan smakade det gott med hummersoppa och nyfångad kolja. Fågelmässigt vimlar den lilla trädgården av Rödvingetrastar och jag bara väntar.

Klockan 0930 hämtas vi för söndagsutflykt med Agnar och Elin. Sent kan tyckas – för en svensk skådare – men på Island tidigt, Elin är en erfaren fågelentusiast.

När Eva och jag baxat ut matsäck och lämplig garderob för det omväxlande Islandsvädret och står på förstutrappen, får vi syn för sägnen – När turisten gnuggar sömnen ur ögonen kommer islänningen hemdrumlande efter en våt helnatt och för att undvika kollisioner har man separata campingplatser – Va? På gatan nedanför en beskänkt, säkert igår också parant, dam. Från ena trottoaren till den andra kryssar hon sig sakta uppför gatan. Hon reagerar inte på mitt scoutkäcka “hej” men förhoppningsvis tar hon sig hem. Eva och jag känner oss osunt pigga – och turistiga.

Herrskapet från Näset kommer i “lilla” bilen, en präktig merca. Vi rullar ut ur sta´n och efter någon mil viker vi av från A1, som omsluter Island. Vi kör reservvägen för om A1 snöar igen, den utefter havet. Till Torlakshöfn, reservhamn för färjan till Heimey, enda bebodda ön av Vestmannaöarna.

Fascinerande sandlandskap med klitter som i Danmark. Här ligger Sogdeltat. Det avslutas med en stor lagun som man åker över på en lång bro. Fina fågelmarker och innan jag hinner blinka en förväntad “target species”, ISLANDSKNIPA, 2 granna hanar tillsammans med en lika grann hane Storskrake. Blir researterna 66 och 67! Och med kniporna blir jag av med en skamart.

Vi dricker kaffe i härlig miljö, en vinterstängd restaurant uppe på en klitter med fritt hav ned till Antarktis. Frisk vind, sol och störtskurar – vilka regnbågar! Räddar oss in i bilen och far vidare.

Åter på A1 kommer vi till Hvolsvöllur och tar av inåt landet till Fljotshlid. Lidarände är kanske platsen för legendariske Gunnar i Njals sagor. Magiskt att se och uppleva den. Att spana ut över Fljotshild från kyrkan uppe på Liden, ett monument över overkligheten.

I söder Vestmannaöarna, som inte fanns i sagan. De uppstod från inget. Och höll på att försvinna, så 5000 “flyktingar” evakuerades till svenska monteringsfärdiga hus som slogs upp i bla Torlakshöfn.

I öster det molnhöljda Eyjafallajökull, som vid sitt utbrott häromåret lamslog norra halvklotets flygtrafik.

Jag kände igen en stuga i dalen. När jag skriver detta finns den på en tavla bakom min rygg med det rykande Eyjafalla i bakgrunden – Gislis och Sigruns sommarstuga! Magiskt!

Nog är det förtrollande och kusligt. Man kan uppstå med förnyad kraft ur en varm källa eller kokas och försvinna. Man räknar inte med att hitta någon som varit försvunnen ett tag på Island.

Den här döda Enkelbeckasinen får illustrera det försvinnande livet, medan jag spanade in tusentals högst levande  gäss och svanar i dalen. Mest Grågäss och Sångsvan. När ett sportplan trimmade dem kunde jag hitta småflockar av Spetsbergsgäss och enstaka Grönlandsbläsgäss. De blev arterna 68 och 69. Klippduvor som etablerat “vilda” bestånd längs sydkusten och en nästan vit Fjällripa blev arterna 70 och 71.

Kaffet på kyrktrappan byttes ut mot silverté (vem var den skyldige?), men smakade ändå tillsammans med klenäter.

På hemvägen körde vi in på en liten knagglig fårstig och så  – förre utbildningsministern, justitieministern mm och numera Qigongläraren bjuder in till frugans fiolkonsert med en känd engelsk pianovirtuos i ett ombyggt russtall. En saga ? Agnar säger, allt man vet om sagorna är att de är sagor.

I den stämningen inte konstigt att en FJÄLLUGGLA, art 72, sitter på en pinne i vägkanten.

Medan en MINDRE BERGAND som kunnat bli art-of-the-day helt försvinner i ovetskapens töcken.

Den lär ligga i Raudavatn som passeras två ggr på bekvämt avstånd! Mer om detta!

Men sicken en dag

TACK ELIN O AGNAR

Tjatar om hur det dokumenteras – om inte non-existent!

I morse – ja, just det – regnigt. Normala morgondonten i lugn takt. Eva efterfrågade min agenda?

Hon går och handlar plock-fisk till imorgon och så tar vi snabbaste bussen till Slemmur. Därefter Eva längs Laugarvegur med lockande klädaffärer och jag längs Saebraut med lockande fåglar. Saknar trycket på Gotland, Brunsångare,  Kfs … sic.

Framme vid Harpa och hamninloppet tröstar Vitvingade trutar, Vittrutar och Tretåmåsar. Dags att lätta på trycket i Harpas bekvämlighetsinrättningar, när jag genom begynnande gråstarren skymtar några trutar på vattnet – GRÅVINGADE TRUTEN, och kanske kan jag?

Skyndar genom Harpa, men där stort pådrag, dignitärer från hela världen. Snubblar över Hollande och en massa kravallpoliser – Take it easy! – smyger fram iphonen. Den putativa Gråvingade konsekvent till höger.

Ja, jag försökte i alla fall. Den låg mycket pedagogiskt ihop med Vittrut och Gråtrut. Ihop med dessa och i ett annat ljus än för några dagar sedan såg den verkligen “Gråvingad” ut. Å andra sidan var den ju ett mellanting så…

Blev bonus en masse. Dels denna trut, så dök Eva upp bland högdjuren, när hon slitit sig handlade vi härliga klenäter på Kolaporti, vi handlade på Bonus och så öppnade Vinbudin och jag slapp vita veckan!

Imorgon färd mot S Island med Elin och Agnar.

En del lokaler levererar alltid. Är det inte färdigpaketerat så hittar man alltid något själv. På Gotland gäller det tex Faludden/Au riv! Här i närheten av Reykjavik tycker jag att det gäller Seltjarnarnes/Bakkatjörn. Man blir aldrig lottlös där. Det som alltid finns där är gott nog, men så tillkommer alltid något redan inspanat raffel o/e så spanar man in något själv.

Efter morrondonten ut att fredagshandla då jag till min förfäran upptäckte att Vinbudin, vattenhålet, stängt pga strejk. Torrläggning och vita veckor i sikte fick mig inte ur rytm.

Dammsugning och så portad från Evas dambjudning. Seltjarnarnes, naturligtvis trots bistert väder frisk S, dis och regn. Några rapporterade och tidigare noterade rariteter inte på plats, men hittar min 64:e art Sandlöpare. Också Gravanden, Stjärtanden och fortfarande röda Kustsnäppan på plats och visar att skärpan finns.

Resans andra Enkelbeck drar upp från Bakkatjörns strand. Men nej, den leveransen var efterlängtad, en Större Beckasinsnäppa – kan tom bestämmas till en ungfågel. Litet senare återkommer den och landar i samma område. Men jag fick ge upp efterletet för att hinna bussen och hem till görgo’ Ýsa.

Ligger alltså på 65 arter!