Archive for February, 2015
Melissa II
I dessa VM-tider gör jag jämförelser mellan idrott och skådande.
En del är glada att få vara med i en korpmatch eller att vara bäst i klassen i kast med liten boll. Patrick Sjöberg ansåg att det ultimata var att slå världsrekord i höjdhopp.
En skådare kan vara glad att deltaga i ett drag till en raritet. Att som Josef hitta den extinkta arten, som alla Sveriges skådare drar på, är som förstaplatsen i ett stort mästerskap.
Sålunda värderade jag “draget” på Melissa för en vecka sedan högt. Direkt från flyget, alla medtittare borta med vinden, jag återfann den. Men obsen var flyktig. Som Marcus Hellner eller Maria Rydqvist, fjärdeplats och förargligt att missa pallen! – Pretto, en smula kräsen?
Alltså övertalade jag Anders onsdagen 25:e. Vägen var förrädiskt hal trots +4°c. Framme solsken och bara en bil på parkeringen. Jag släpptes vid vita bruksbyggnaden, med noggranna instruktioner om mobilkontakt, och vandrade åkervägen mot Bruna huset med matningen.
Där hade man privatiserat kraftfullt och tomtgränsen hade utvidgats med ett blått snöre. Bara genom att forcera detta och skyltar som varnade “hit men inte längre” kunde man ana matningen.
Ägarna till bilen, två käcka grabbar från Täby, Rikard och Bosse irrade liksom jag själv i branten vid Bruna huset. Vi gjorde en misslyckad attack mot Bruna husets talgdank och beslöt att jag blev kvar medan grabbarna anslöt till Anders i parken.
Hade jag missat vallningen, kändes som bakhalt?! Kavade en timme utefter vägen, upp-och ned i branten. Kanske läge att jag också…? Så hördes
http://www.xeno-canto.org/species/Dendrocopos-medius?&view=3
På denna sida vimlar det av mellanspettars olika läten. “Irritationslätet” på xc 173861 kryddat med sång och lock från xc 173857 och xc 170646, så satt det smäck bakom tinnitusen. Jag tror Mellanspetten gruffade med några Koltrastar och jag kände jaktinstinkten och vinnarskallen kalla som hos Charlotte Kalla!
Efter en del fipplande med I-phonen och xeno-canto kom något flygande och satte sig i trädet utanför grinden till Bruna huset. Sekundkort fick jag se Melissa innan hen drog ned mot den avspärrade talgen!!!
Dax att ringa Anders. Margaretha svarade. “Han har glömt mobilen hemma på laddning”. Ringde Rikard och bad honom ta tag i Anders.
Samtidigt kom Melissa flygande från Bruna huset. Och där kom Täbygrabbarna löpande med en okänd person som de tagit för Anders. Alla tre frös plötsligt och kamerorna gick varma.
Härliga bilder, Rikard och Bosse, och vi njöt alla i fulla drag och jag kunde äntligen
kliva upp på pallen.
Argumentet för att hen är en hon är framförallt den begränsade utbredningen av rött på hjässan. På vänstra bilden kan det svarta tyckas krypa upp på bakhjässan och på den den högra syns samma område som gyllenbrunt. Reservation för ung hane med klen utfärgning kanske förstärkt av ovan diet och solitude???
Rikard skickade den här käcka flygbilden av slagfältet. Foto taget sommartid! Längst upp i bild vita P-platsen och vita bruket. Ovanför dem breder Lummelundaparken, den egentliga mellanspettbiotopen ut sig
Anders nöjde sig med träff med legendaren Träff på P-platsen. Anders såg spetten redan andra dagen och har sedan återsett den.
Dock fann jag för gott att muta honom med Märtas kafé.
Ett stort tack till er alla!
Melissa 2015
Intressant vad en medioker MELLANspett, Dendrocopus MEDIUS, kan ställa till med.
En “grå mellanmus” bland blacksvarta, smaragdgröna, estetiskt svartvita, gigantiska eller läckert minimalistiska spettar.
Den lever farligt i denna värld av taxonomnördar. Split i raser/arter eller “klin” Vitryggig spett, Dendrocopus leucotos -> Isabellaspett, D. macei -> “MELISSA” <- Brokspettar med tydligare vita axelklaffar typ Större hackspett, D. major.
Kanske fågelskådaren i ett nötskal, som outsinligt flödar in på Gotland, en vit fläck på kartan för många, för att kryssa av “Melissa”, en enligt gängse bestämningsconsensus Mellanspetthona. Hona för att den röda hjässan har inslag av brunt och litet annat känns aningen “outfadat”. Aves är inte riktigt lika patriarkalt som Homo, men nästan.
Sista svenska Mellanspetten lämnade det stolta Wasaskeppet anno 1982. Därför kan 2014/2015 års upptäckare av en Baltisk(?) dito i Lummelunda på Gotland snart titulera sig Årets Gotlänning. När det vankas en sådan här raritet har den normale skådaren spenderbyxorna nere vid anklarna. Gotska entreprenörer gnuggar händerna.
Josef och Melissa lär inte se röken av dessa miljoner.
Jag fick se den! Och skall ta en bild som mellanmål innan Elfenbensspetten !!
Grymt 20 vabruari
Medan stora delar av Sveriges alerta vabbar, körde David mig till Landvetter – i dis, blåst och mörker.
Jag klagade att Mellanspetten varit svår och inte setts på två dagar. Han beklagade och tröstade när jag lastade ur.
När jag landade på Visbyplattan och satte på mobilen ringde hans meddelande ” Den är kvar!!!”
Anders mötte med stora smajlet och en makalös matsäck på capoccini och senapskyckling på grovt bröd – och eoner av tid.
Behövdes!!! – den hade flugit sin kos, några härnösandare beklagade deltagande.
Dipvisaren på max. Inga “suktade” i sikte, hade varit mängder tidigare helger. Men skam och efter en timme. Låter favoritfotografen TGP visualisera min “kick”
Tack Torsten i skuggan av murgrönan kröp den fram och tillbaka. Jag fipplade med mobilen och ringde hem till Janne innan jag fick tag i Anders. Underbart är kort – sic.
Efter detta jobbade vi oss upp till Lickershamn och det bidde båd´ Fossekalle och Alförrädare – och söderut och hem till Västergarn med Trana, Sädgås och Bläsgås.
Så i stugan med Sidensvansar som kalasar på de sista nyponen. Och jag hörde deras ringande läta, det första läte jag förlorade med min nedsatta hörsel – JAG MÅR FINT!!!!!
Fixeringsbild
Måndagen 9:e februari och strålande sol. Pansjobussen till Sahlgrenska och rundisen Vitsippsdalen/Ljungheden. Lagom för tre-bussen och limit för pansjosar i trafiken.
Alltså också limit för ett förnyat försök att nå acceptabla fotodokument. Blev åter en sk fixerbild – något som var vanligt i min barndoms serietidningar, ett suddigt foto eller en tillkrånglad teckning med någonting.
Alltså, “hitta fågeln och arta den”.
Först öppnat rättat svar får en uppförstorad ännu suddigare bild per mail!
Gjorde så en spännande tur genom Vilda Hisingen. Duckande mellan revolverduellerna längs Kvillebäcken kunde jag spana in finesser som 6 Bändelkorsnäbbar, en Krickhane och 2 Fjällvråkar. Massor av Bävergnag också.
Lagom hem till hur foton kan och skall se ut
Bilder signerade Anders på Norsholmen. Inga fixerbilder minsann!
Inse att man längtar till Visbyplattan 0935 fredagen 20:e!
Menyn lockar också med Mellanspett, Alförrädare, Ugglor mm – Uj, here I come!
Amundön med GOF Lö 7 feb
Lagom seg uppgång efter fin fredagsafton.
0705 visade uret och jag sträckte ut i en lugn morrongympa medan gröten puttrade i kastrullen. Det ljusnade så smått i öster och tankarna vindlade kring en utflykt litet senare.
“UTFLYKT! Men va… är det inte den 7:e och…” – Exkursionsledare på Amundön!?
JO, raskt i kläder, matsäck, kikare och lättjogg till Chalmers. Där vagnen till Marklandsgatan och byte till buss som turligt nog gick ända fram till Lillövägen.
Lovprisar starttiden, 10 och andas in vår och hav innan dussinet jämnt av förväntansfulla skådare, som trotsat den bitande vårvintern. Frisk bris från nordväst.
Redan från bron svepte en grann Pilgrimsfalk förbi i söder mot Kungsviken. Någon finsmakare hade hellre sett en Havsörn och som på beställning bytte örnen plats med falken i våra kikarsikten! Vilken start!
När vi så vandrade ut mot näset åt nordväst stötte vi på den tredje mäktiga rovfågeln, en Duvhök i trädtoppshöjd. Annars inte så mycket fågel på den vindpinade nordvästsidan. Granna gudingar och storskarvar i snygga praktdräkter kompenserade dock väl. Och vid Drottningviken hyggligt lä för härligt fika.
Vi vågade trotsa isiga klippor och återvända längs sydsidan. Vädret visade sin uppskattning med att efterhand övergå till riktig vår, en allt mildare bris smekte kinden och solen tittade till slut fram.I Kungsviken mängder av sjöfågel; vigg, knipor, knölsvanar mest, men vi kunde också vaska fram 2 Bergänder och Linnés favoritfågel Salskraken. Många av exkursionsdeltagarna visade sina talanger vid framvaskningen.
Likaså var alla på alerten, när vi avslutade i den nu våriga hästhagen vid bron. En insträckande Grågås och en vakande Varfågel.
Fin avslutning, inalles 30+ arter och ett Stort Tack till alla för en härlig förmiddag!
Siare 2015
Skojade om att vara siare. Egentligen inget konstigt, vara uppdaterad, ha hygglig erfarenhet, vara open-minded och gödsla med förslag. –
Och, vips, “Va´ va´ de´ ja´ sa´”!
1. Ser ut som hösten varade till slutet av januari. Idel blå temperatursiffror i februari. Får se om det blir en vinter innan våren. Kan bli segt!
2. Artracet på Gotland med Per S i topp framför Bimbi O.
Det finns flera tiotal skådare på ön med samma skicklighet, som med samma tur har samma möjlighet till samma resultat. Så varför är dessa båda lågoddsare i kampen om Gotlandstiteln?
Mycket tid, envist tuggande av det kända och okända, rutin som ger hög lägsta nivå, dvs man ser alltid något i alla lägen.
Man floggar ständigt, lugnt och systematiskt. Satsar inte på det spektakulära, det får man ändå!
Jfr Tyskland i fotboll, alltid på topp för dom inte har en bottennivå.
Skulle jag i nuläget nämna någon utmanare så är det Lennart W, om han fick vara på ön mera.
Men, men det behövs inte mycket så finns många i kulissen.
3. Glauscous-winged Gull (Larus glaucescens), i Reykjaviks hamn.
Symbolisk arketyp för mitt hymlande om världens trutar som en jättestor hybridsvärm.
Enligt consensus finns arten i ett smalt band längs Stilla havskusten från Alaska till Mexico. Den hybridiserar friskt med Western Gull (Larus occidentalis), Gråtrut (Larus argentatus ssp), Vittrut (Larus hyperboreus) mfl.
Här en fin bild lånad från Birding Icelands arkiv. Längst fram Glaucous-winged Gull, i mitten Vitvingad Trut (Larus glaucoides), längst bort Vittrut.
Den har artats några gånger i WP och fångats och man har konstaterat ursprung från Beringbassängen. Dock har man inte kunnat fastställa genetisk artstatus, men utseendet har från amerikanskt håll ansetts “duga”. Friska fläktar från föregångslandet i väster som Biffen & Bananen brukade säga.
Snö på marken
Vad var det jag sa´, SNÖ på marken! Litet vinter lagom till sportloven i februari 2015!?
Mudderdammen i Torslandaviken 30 januari. Med bättre kamera hade man kunnat upptäcka de två BERGLÄRKORNA, som ivrigt letade frön framför mina fötter. Mellan snöbyarna var det en härlig skådning, Sävsparv, Ängspip, Sånglärka, Rödvingetrast, en patrullerande Blåhök och Skäggmesar i vassen. I dammen en RÖRDROM, mycket Salskrakar och i strandkanten en Varfågel.
Fortfarande värmegrader och mer minnande om en annalkande vår än vinter.
Men, “aldrig försent!”, förste februari
Minusgrader och vit snö på Joberg!