Olof Armini om fåglar och natur

I dessa tider kan man fundera om vad stora omställningar gör med mänskligheten. Omställningar ger osäkerhet, som ger rädsla, som genererar polarisation och extremism, som stänger för rädslan, som ger rigida åsikter och… cirkeln sluts kring något obehagligt, stormningen av Capitolum, Berlinmuren …

Pandemin är en sådan omställning som kan beskådas i sina beslut/ icke-beslut och i vänskapsband som bryts pro vs anti.

Vi fågelskådare är drabbade av, kanske inte pandemi, snarar epidemi men i alla fall. 2 stycken, som attackerar vår helgedom artningen.

Sk invasiva arter, som berikar vår fauna – eller förgiftar den. Skall jag omfamna den vackra Stripgåsen medan jag ringer en jägare när jag ser Nilgåsen?

Den genetiska klassifikation som övertar den audiovisuella klassifikationen.

Kan undra hur jag skall tänka när jag var först 2020 på Artportalen med Halsbandsparakiten eller 2021, då jag var först med Stripgåsen.

Mys-mys

Vet inte om detta är ett vedertaget alias för Tornuggla. Den benämndes så av TGP i ett Facebook inlägg. Han berättade om en upphittad död uggla och en fotad i en lada, som han varit och tittat på – båda på Gotland. Spökuggla är audiovisuellt och beteendemässigt ett passande namn.

Jag läste Torstens inlägg just hemkommen från en Toyotatur till Ragnhildsholme, en lokal jag aldrig besökt men sett mycket om. Många fina observationer rapporteras med jämna mellanrum därifrån. Det är en fornborg från den tid, 1200-talet, då den utgjorde Norges befästning i treriksgränsen mellan Norge, Danmark och Sverige. Den ligger på södra Nordreälvstranden mellan Kornhall och Kongahälla.

Idag var det ett decimetertjockt snötäcke, -10°, bitande kall NO men också sol från en klarblå himmel och behagligt i lä av borgruinen. Tunt med fågel dock. Åkrar och fält snötäckta och älven frusen. Flockar av kråkor och kajor, sjungande talgoxar, blåmesar och nötväckor, någon koltrast och i topp 4 starar och en fasantupp.

Tittade istället på alla smågnagarspår runt ruinerna, och tänkte: “Här vore väl fint för en Tornuggla? – vad det lider – pling på BAlarmet! Tornuggla i murgrönan på Skanörs kyrka.

– Spökligt –

och Eva häpnade när jag berättade.

Det späddes på av TGPs Facebook och läs också några av mina blogginlägg från senaste åren.

De här nämnda ugglorna tillhör företrädesvis östliga rasen/formen “guttata” med en mer livlig “färg” än den västliga spöklikt vita “alba”. Men ändå…!

Tornugglan är kosmopolit, men också tämligen stationär och man kan räkna med många “nya” arter om artandet fortsätter. Dock ligger nog inte guttata/alba i frontlinjen. Det finns en hybridzon i Mellaneuropa, som verkar tämligen omfattande.

Litet blodad tand att dra med bilen blev det trots regn, blåst och kyla i Lervik.

Första dagen med vinter i vardande 28 januari anno 2021 startade med en sväng förbi CumPane och Olskroken. Medflyt redan där med frallor och mandelkrans (mums!) till halva priset.

Så söderut på autostradan mot kontinenten, alltmedan solen bröt igenom morgondimman. Vi tankade på traditionsenligt på “oasen” i Sandsjöbacka innan vi avtog 58an. Västerut och Ölmevallahalvön. Vi passerade den ståtliga kyrkan och stuteriet, på vars hästhagar vi hittade två Tundragäss bland Grå-och Kanadagäss – innan målet Näsbokrok naturreservat.

Parkeringen ligger där vägen leder in i reservatet. Gångstigen runt reservatet är ca 1,5 km. Någon mil västerut över havet ser man Nidingen.

Bara två bilar och sol. Eva väljer att gå tillbaka längs ombonade skogsvägen. Medan jag väljer viken något hundratal meter västerut. Snålkall nordan, snorhala klipphällar och så några förskrämda Gräsänder. Så fladdrar det till över tången – en Skärpiplärka! Hjärtat dunkar, lätt blodsmak. Ytterligare en Skärpip skuttar över stenarna i lä av en vassrugg. Där också en Björktrast och några Koltrastar.

Så – en SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA! – och en till! – HANE och HONA. Litet vintermurriga men så granna och pulsen sjunker. Och så går jag pulsen ner i viloläge – VATTENPIPLÄRKAN!!!

Så otroligt publikvänlig och pedagogisk. Kan bara ändra plats och datum på skissen nedan. Möjligen kunde man se/ana litet sommarteckning på marsfågeln, medan denna var rent vinterfärgad.

Själv blev jag extra förtjust att se den flyga och visa vit-vita yttre stjärtpennor, en karaktär som alltid nämndes i gammal bestämningslitteratur.

Finns en uppsjö mycket bra bilder på Apan. För mig var det bara att njuta.

Missade även idag Svarthalsad trast. Den befann sig mindre än 10 mil söderut. Men tröst en förbiflygande, illusiv “heinei” 2K från samma trakter????

Mycket nöjd vänder jag näsan mot parkeringen och med en likaledes nöjd Eva och Toyotan mot OR – Vicken da´!