Olof Armini om fåglar och natur

Det har gått troll i vår planerade havsfågelflogg denna höst, Anders och min. För andra gången missar vi ett fint kör. Kom litet snabbt på och i ofas med ett bröllop för Anders del.

David var dock fint på G liksom vid förra köret och föreslog fredagen 17/9 efter barntömning på Kvarnhjulet.

Jag var otålig och redo redan på torsdagmorgonen men regnet piskade oläckert mot fönstret. Segade mig ändå iväg och vid Volvo upphörde regnet. Belönades med en älg, en fjolåring på en äng, för att ge mig en liten kick. Och ute vid hidet efter ännu en kick, blåhake, riktigt gott.

Så givet valde jag ensam utomhus.Missade det sociala med så trevliga och vassa som exempelvis Martin O och Björn L, kändis från i våras och Cape Armini! Skådandet som var överraskande lamt blev dock just denna gång bättre utifrån. Hade säkert med det rent njutbara att göra, soligare, varmare etc.

Förutom det simpla kittet av havssula, stormfågel, storlabb, tretåig mås, toppskarv, div tärnor och otaliga sillmular skåpade jag in gråhkedopping, grålira samt kust-och fjällabb. Blev väl litet bu och bä från hidet liksom för röstrup och lappsparv. Gråisarna Ok men…

Hemvägen och portarna öppnades. Först Fiskhamnen med kryzzhjälp på Medelhavstruten och fisk-o silvertärna så rotblöta.

Eva kom hem på kvällen och jag laddade.

Klockan åtta på Bergsbo. Pascal och Lydia till skolan. Det regnar men vi satsar – Bua udde, som blir Ringhalsudden. David lotsar med GPSen och vi hittar den allra ljuvligaste platsen. Skydd från kulingen och de ettriga regnskurarna.

Positionerar oss nästan militärt och efter bara en kort stund – där uppe!!!- en ISLOM i nästan praktsommardräkt. Voilá och visst blir den en följetong söderöver de följande dagarna, vi först och David kontaktar Micke söderut.

David rekar och jag svårar med en fjällabb som vispar runt.

Så inte först – rapport om tärnmås strax norröver förbi Backfiskarudden och alltid pålitlige Håkan N. David på kanonhugg fångar in den mycket svåra måsen, tur man glott på så´na i tusental utanför Godahoppsudden. I rådande läge ger den en mycket mörkt och smalvingat intryck helt annorlunda mot hur den ser ut på foton och i god belysning. Hugger sig också fram så att den kan föra tanken till såväl fjällabb som tärna. Blir bara en bland en handfull artfränder söderöver.

Vi får rika tillfällen att jobba på roliga tärnor. Två stycken för nästan tanken till sk “Portlandica terns”, 2K fisk/silvertärnor – kul liksom den härliga fjällabb som passerade på njutavstånd men fort.

Vi avrundade så i Båtafjorden, när regnet attackerade med full kraft. Vi hann bl.a. med tre (3!) pilgrimsfalkar.

Rating ger den här fågelskådartrippen högsta poäng på alla mina hang-ups, natur, skådande och social interaktion.

Alltså outstanding – TACK DAVID!!!!!!!

Har tidigare påtalat det sociala draget som en ingrediens i min skådarupplevelse. Också rent tekniskt i skådandet spelar denna interaktion en stor roll.

Ett utmärkt exempel på detta är Christer F. Tidigare i år har han serverat mig svarthakad buskskvätta och medelhavstrut som riktiga highlights. Inte nog, i tisdags (21/9) slog han till igen

mästerfotograf också – va gött. Kaspisk trut!

Iskallt inväntade jag morronda´n (22/9). Blev morrontur via blandad konfekt, dippade på berguvar och svarta rödstjärtar men flippade pilgrimsfalken på Gasklockan och två sträckande bonus-nötkråkor. I Fiskhamnen en lätt desillusionerad skådare. Mycket trut men ingen het kandidat i sikte. Tröstade oss med en skärpiplärka, inte så vanligt i hamnen men till slut gav medskådaren upp och jag drog upp till “säkra stället”, västra trädpiren och Fiskens hus. Resultatlöst och jag styrde stegen och cykeln åter mot öster, när det låg en Kaspisk trut i vattnet utanför gräspiren. Den lyfte och flög in innerst i hamnen där den strax flög upp på ett tak. Märkligt nog hittade jag så den ringmärkta Medelhavstruten när jag spanade runt på taket. Den stannade kvar när den Kaspiska truten  lättade och drog iväg mot Fiskens hus.

Tyvärr var båda borta när näste skådare dök upp. Bara att hoppas att han lyckades när även jag drog iväg! Så har det varit hela tiden, så stationära och så bara borta – bara Christer består!!

Här brassar jag repris på några jämförande bilder på medelhavaren

Jobbar man på bilderna och i verkligheten upptäcker man snart vanskligheter. Det första och viktigast är att ett oräkneligt antal trutar, havs, grå och silltrutar kan vid påtittande påminna om olika foton av de sydligare individerna likaväl som dessa kan förefalla helt olika alla de bilder jag sett.

Förutom den karaktäristiska ringen hos medelhavaren tycker jag det mest konsistenta är att få se fåglarna flyga. De skiljer ut sig från alla andra trutar på mörk vingöversida, tämligen ljus och tydligt tecknad vingundersida, clear-cut svart stjärtband, kontrasterande vitt huvud och undersida. Sinsemellan har den Kaspiska något smalare stjärtband, ljusare och litet mer tecknad vingundersida, mer otecknad underkropp med tydligare bröst/nackband.

Allt detta och mer därtill hade så David och jag idag på hans lunch. Efter fruktlösa span i hamnen sökte vi oss bakom Fiskens hus och där fick vi vårt lystmäte.

David med fri hand(kikare) och mobil, då besannas verkligen vad jag sagt tidigare, redigerat, beskuret eller helt enkelt bara slumpmässigt. Men den här behöver ingetdera. Skickligt

Så kom den kaspiska inflygande??? Men den vi jobbade på

Bidde bara en liten havstrut. Mitt fel som någonstans missade landningen! Så svårt och frustrerande är det!

Så Jörgen P alias Juppen. Igår slog han till med en gammal mindre skrikörn på Sudret, Per S följde upp och såg den också. Tankar på Jannes, Per-Olas och min mindre skrika redan i april! 

Kan verkligen en örn hålla sig dold så länge för att till slut dyka upp när syddriften blir tillräckligt hög. Förvisso har jag uppfångat några vibbar om att några “tyckt sig se något skrikörnaktigt på våren/försommaren i Eskelhem/Väte-området” men… Tönn-äventyret i sommar styrker förvisso, men Gotland är så litet, samtidigt minns vi stäppörnen 1988!

Hur som känns det som min gamle kombattant från Gotlands första art-race, Gotska sandön, Florida m.m. “ställer upp” och ger den extra bekräftelsen.

Litet extra-limited  “Plåstret” och “Rodret” på Öland som just-in-time backar mina två presumptiva starrsångare på Svältis och strax intill. När så “Plåstret” börjar svår om en “lineatus” så ber jag läsaren bläddra bakåt i bloggen nästan till början så…!

Dock må jag samtidigt besinna min miss i Fiskhamnen och tacka David som förde mig på rätt spår!!!

Tala om social interaktion

På söndagen 12 september backade hela Bergsbo min springinvit! Det var tennis, Liseberg och allt möjligt. Men kanske lika så gott att få springa ensam, förkylningssymptomen nyss försvunna och läge för mycket lugn lunk. Körde ändå en hel “dubbelåtta”, men i ett tempo som tillät mig att bland korsnäbbstjattret från högträden i södra delen av fjället urskilja något som lät större korsnäbb!

Efter att sedan ha steppat upp 3:15 på måndagsmorgonen och ha fixat frukost och sedan följt Eva till flygbussen, destination London, var det dragläge för stålmannen på sin stålhingst! En tuvsnäppa hade på söndagseftermiddagen varit bekvämt stationär i Välen – till skymningen.

Lätt medvind längs Mölndalssänkan västerut och det kändes väldigt säkert. Vid framkomsten stack ett lagom antal tuber ut från plattformen. En liten mumsbit med andra ord. Men vid närmare kontakt slokade tuberna och det behövdes ingen tuva, det räckte med en imaginär för att stjälpa lasset. På en gång frös jag och var grymt trött och hungrig.

Fint att bunkra på hemvägen och sedan langa in för att stupa i halmen. Kanske hann jag några nostalgiska sweet-dreams om när jag upptäckte en tuvsnäppa i Västergarnsviken den 27 juli 2004 (kvar till den 29 juli).

Den alltid alerte David L får illustrera med en tuvsnäppa i Västergarnsviken 16 maj 2008,

När jag vaknade kom jag att tänka på en betydligt värre tuva, en stor tuva. Den 19 augusti 2008 cyklade jag med än större tillförsikt förbi Välen och ut till Stora Amundön och den vassomgärdade kanalen som skiljer ön från fasta landet.

Lasse L, “mr Amundön”, en spjuver och excellent fågelfotograf hade hittat och fotat en vattensångare dagen innan. Slött fastän jag nåtts av nyheten hade jag inväntat fler positiva rapporter tills det var försent. Men jag var tryggt optimistisk när före skolan tog min “lilla” omväg. Jag stärktes ytterligare vid åsynen av ett jättegäng fokuserade och adrenalinstinna skådare av kommandotyp.

Mycket riktigt, efter en halvtimmes fruktlöst stirrande och “pyschande” var det dags. En kraftnatur med rappa order tog kommandot och anförde trupperna i en mycket disciplinerad och naturvidrig flogg. Jag drog mig fegt över till andra sidan kanalen, dels för att bättre kunna se, dels för att inte “befläckas”. Men jag måste genast bekänna, att om … så…!

En missad vattensångare är en svidande dip i Sverige och det är ingen liten tuva som stjälper ett stort lass utan en stor tuva som stjälper gigantiska lass. David och de tre små barnen tältade i Falsterbo den 27 juli i år när en vattensångare ringmärktes i Flommen. Tyvärr nåddes de försent av mitt SMS för det som Jonas E hann se och fota,

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/232184.JPG

 En annan i Halmstad 11 och 12 september fotades av en alert skådare och skapade frustration och ruelse såväl som vild och otyglad glädje hos skådare beroende av framgång. Britt-Marie S hjältinna med nedanstående,

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/246850.jpg

Vattensångaren är ett derivat av sävsångaren, såvitt ankommer på mänskliga sinnen. Sång, utseende, storlek och habitat är lika, men tillräckligt urskiljbara för att motivera en art. Den har ett smalt häckningsområde inom sävsångarens stort utbredda. Kärnområdet utgår från Polen och ligger som ett smalt band från Östeuropa till Västra Palearktis östra gräns Ural. Höstflyttningen går västerut, Holland, södra England, norra Frankrike och så längs Atlantkusten till Västafrika söder om Sahara. Det finns enstaka häckningar registrerade i Holland, Frankrike och västra Tyskland. Normalt verkar vårflyttningen gå mera “rakt”. Fa höstflyttningen, som börjar redan i juli är ju högintressant i Sverige!

Artningen av en fräsch fågel syns bra på bilderna. Gul hjässa omgiven av breda svarta hjässband, två breda gula “trams” på svart rygg och så två finesser som syns på den handhållna fågeln, tydligt streckad övergump och spetsiga stjärtpennor. Sången är litet av en slö sävsångare med typisk surrande inledning följd av en räcka visslingar (à la omelodisk sydnäktergal!).

http://www.xeno-canto.org/species.php?query=sp:9711.20

“Mitt” svenska fynd var på Svältholmen 9 september 1984, Tyvärr var jag för orutinerad och det fanns ingen mobil, Anders eller Janne. Från början hade jag kastat om de två finesser jag tidigare talat om och blev helt förvirrad. Blev en extradag i Svältislagunens vass när jag upptäckte misstaget. Men det bidde inget mer utan stannade vid denna notis.

Riktig autencitet blev det istället i Österled. 26 maj 1996 lyssnade Janne och jag, efter tips, på en vattensångare i vassarna norr om Hapsalu-viken i Estland och 20 maj 1999 upptäckte jag själv den lille rackaren i ett buskage vid GRUs gamla högkvarter på Spithami, också i Estland – underbara obsar på en enigmatisk art!

Hmm – mindre kul med det typiska Göteborgsvädret, precis när man börjat hoppas och dressat för ett drag så hörs det välbekannta trummandet mot fönstret.

Också mindre kul med alla rapporter från överallt annars, inte minst Gotland med stäpphökar, fjällabb, prärielöpare mm. Åjavars är ju glad för bla Anders som alert “plockade hem” såväl mindre flug som superhitten stäpphök den 8 sep.

Kul var att efter jag skrivit om Simsons hår så läste jag i min pågående thriller, “Kvinnan utan egenskaper” av Niklas Ekdal om hur Maria Callas sjunger ur operan “Samson et Delila”. Tänk vilket sammanträffande! – i hörlurarna på den mördade och steriliserade huvudpersonen – Gosh!

Angående Medelhavstruten i Fiskhamnen contra Medelhavstruten den 19 aug i Träslövsläge så citerar jag ur min handskrivna dagbok för fågelobservationer,

“Finns några irriterande skillnader, på bla tertialer, näbben och området kring ögat  när man jämför bilder! Men är skillnaderna koncistenta och tillräckliga och är det möjligt med två ringmärkta i Schweiz?? Fö syns en tydlig flärp på ringen på de flesta foton (och i verkligheten!) av Göteborgsfågeln som inte syns på fotot av Hallandsfågeln.”

Jämför själva de superba bilderna tagna av Joakim L, vass Hallandsskådare och Ingegerd N, dito från Göteborg. Varmt tack till båda!

Hallandsfågeln till vänster. 

Superkul sedan att se att ringen som först förde samman de två fåglarna sedan skiljde dem åt (Nb mindre kul att jämföra med den heliga äktenskapliga ringen!). 

Läs följande sammanställning av Lars-Erik R, varmt tack till en av de framträdande skådarna i Götet, 

“Jag har nu fått besked från Schwiez angående medelhavstruten som observerats i fiskhamnen igår och tidigare idag. Efter att Christer Fält själv sett truten idag bedömer han det dessutom som troligt att det är samma fågel som han upptäckte redan den 9/8.
Jacques Laesser vid Schweizerische Vogelwarte bekräftar att det verkligen är en medelhavstrut. Den ringmärktes som bounge den 19/5 i år vid Cheseaux-Noréaz i västra Schweiz. Platsen ligger vid sydänden av Neuchâtel-sjön. Fågeln könsbestämdes inte vid ringmärkningen.
Idag är det 83 dagar sedan fågeln ringmärktes och avståndet mellan märkplatsen och Göteborg är ca 126 mil.
Om ni besöker fiskhamnen och försöker läsa av ringar har den här fågeln alltså en ring på höger ben där det bl a står HELVETIA och M009488. Det är inte samma fågel vars ring man till del kunde läsa av i Träslövsläge den 19/8.

2010-09-06 17:10:20″

Delilah klippte Simsons hår och han tappade all sin kraft. Själv känner jag precis tvärtom, min allt tyngre man har gjort mig både seg i steget och tung till sinnet.

Klockan 9:30 föll de numera ganska raka och framförallt gråa lockarna för min reservfrisörs sax. Han har hyggligt rest sig från sin cancer den som sänkt den ordinarie klipparen. Hela liv med skönhetsvärldens kemikalier!

Som en ny människa joggade jag uppför Eklandagatans helveteslutning till min suveräna stallpojke som ömt vårdat stålhästen efter en svår punka på lördagsmorgonen. Försökte en misslyckad forcering av några krossade putäller.

I denna kalasform planerade jag ett djärvt trippeldrag och strax flög jag utför Eklandabacken på stenhårda däck. Men ack ett halvvarv runt Nya Ullevi och första försöket, första dippen – ingen berguv trots att den sågs såväl dagen innan som dagen efter.

Smakade litet surt när jag spanade av Gasklockan. Skulle det bli dip nr 2 och stor risk för generaldip! Men så sista spanet mot översta räcket på N-sidan och där sitter en gammal pilgrimsfalk – spontant tyckte jag hona men det “skall vara” en ringmärkt hane eller…?

Med förnyad kraft, sol ute och sol i sinne samt vinden i ryggen och på högsta växel till Fiskhamnen. Gott om trut i hamnen men onda aningar att den återkomna Medelhavstruten skall vara lika svårfångad som tidigare. Da´n innan den 6 sep klämde den oefterhärmelige Christer “Mr Medelhav” F följande bildsvit

Sist den sågs i Fiskhamnen innan dess var 13 aug av undertecknad. Däremellan sågs möjligen samma fågel i Träslövsläge 19 aug, det var en 1K medelhavstrut – och ringmärkt i Schweiz. Återstår bara att vidimera ringnummer.

Jag jobbade alltså på och tyckte mig ana dess huvud på plattaket längst in i hamnen. Retfullt “kröp” den utom synhåll. Försökte lura fram den genom att gå västerut längs bryggan. Spanade in en ringmärkt 1K gråtrut, solklar men ändå lurigt! Så kikade jag tillbaka längs bryggan när några rensare hällde ut sina slaggprodukter och där stod den på en liten pållare. Men djäklar, den drog nästan direkt, inte helt fel för som ni ser på Christers flyktbilder är den väl så tydlig i luften. Men givet upp på plattaket igen. Frustande frustrerad drog jag en drill och spanade in en överflygande bivråk. Och så bara låg den i vattnet framför mig innan den simmade in bland östra cementpirens pållare för att dra iväg mot västra hamnen och Fiskens hus. Jag får en sista glimt av fågeln innan jag trots allt ganska belåten beger mig hemåt och lämnar obsandet åt andra. Bl.a. vasse Stefan S som lyckas med följande på Fiskens hustaket,

Härligt 2/3 drag med andra ord.

Men, men vad gäller Medelhavstruten blev 8 sep än mer excellent. Efter indisk lunch med yngste brodern tänkte jag förbränna litet kalorier med en tur förbi hamnen. Oroväckande för positivt drag med mycket trutar på Eriksbergspirarna på andra sidan älven. Trevligt dock att träffa Ingegerd N, mycket duktig fågelfotograf, och skryta om gårdagen och trots allt ingjuta litet hopp om en möjlig lifer!

Och herre djävlar med handjagaren får jag in den. Fort, Ingegerd får in den i tuben och visst den har ring!! Därefter härliga obsar både under plattaket

och vid Fiskens hus

Vilka bilder! Tack för dom Ingegerd och jag kan sluta tala om truten som undflyende!

Har flera gånger innehållsmässigt varit ute och cyklat i gränslandet till vad den här bloggen utger sig för att innehålla. Men alltid hållit mig till det alla bloggar handlar om ett “egotrippande i okunskapens träsk” och/eller ett gränslöst nörderi. Så ock med fullt ös denna gång.

Dagarna kring 25 augusti med hård blåst från västsektorn gav rika tillfällen till egenskådande och att ta del av bilder och diskussioner på nätet. Härliga bataljer om vad som setts och kan ses. Hade kunnat ta med bilder av Per L, Tobias B och Martin A i ett vällovligt syfte, men väljer att länka så kan läsaren också ta del av diskussionerna.

Först litet ego dock. För att hålla mig till det heliga tretalet så skulle jag kunna hänga upp mitt skådande på följande tripod

1. Naturupplevelse

2. Prestation (Tävling/Jakt)

3. Socialt

1 och 2 är kopplat till fåglar medan 3 är ett intranät med likasinnade (tex den här bloggen).

När jag går över till enskilda observationer bygger jag upp dem på följande tripod,

1. Observerade detaljer

2. Helhetsintryck

3. Sannolikhet

Över denna tripod läggs ett raster av yttre omständigheter som väder, vind, ljus, tid, dagsform mm

Detta som en bakgrund till vissa av mina resonemang. Så åter till blåsdagarna och framförallt två obsar.

Först liran som passerade Kråkudden på Hönö den 25 augusti. Jag har tidigare beskrivit den men upprepar att under kort tid kunde jag iaktta detaljer som i en annan kontext självklart skulle blivit till en gulnäbbad lira. Varför då ett frågetecken? Backar jag till tripoden ovan så vacklar obsen på sannolikheten, bara en osäker gulnäbbad rapporterad från Västkusten denna dagen och en dagen innan (Hönö!). Ingen övrig i hidet ville heller stå för att han sett en gulnäbbad (osäkert vilka som ens sett samma fågel som jag). Yttre omständigheter får då en ökad tyngd i min egen bedömning, obstid, regn i hidet mm.

Se så på collaget av den eminente Martin A på en gulnäbbad lira på samma lokal en månad tidigare. Samma detaljer som jag såg men då under helt andra omständigheter som krullade utropstecknet till ett frågetecken.

Samma dag som vi såg den obestämda gulnäbbade liran sågs en hel del längs kusten och som vanligt samlades det mesta litet senare och framförallt söderut i Halland och Skåne. Största grejen var förstås den större liran vid Kullen, som helt kort morgonen därpå sågs på Nidingen!

Och som sagt en hel del annat och många alerta skådare och fotografer var på G. Bla kom följande bilder från Per L med frågetecken om fjällabb.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242812.jpg

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242814.jpg

Observera på den nedre bilden det lilla hacket ytterst på vänsterarmen. Jag kommenterade att det mesta pekade på en fjällabb, vita spolstreck och tydligt utskjutande trubbiga mittersta stjärtpennor, tydligt tvåfärgad näbb.

Dessutom fanns en bild av samme fotograf på en möjlig bredstjärtad labb.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242135.jpg

Här hade flera kommenterat med bud om både bredstjärtad och vanlig labb. Jag kommenterade att dubbelfläcken indikerade bredstjärtad plus tvåfärgad näbb och trubbig stjärtspets. De två sistnämnda argumenten samma som för fjällabbestämningen tidigare. Jag tillfogade också ett memento att det kunde vara samma labb på alla tre fotona, med vilket jag indikerade inkonsistensen i detaljer och helhetsintryck från bara fotona. Jag var tveksam om detta kunde missuppfattas på ett negativt sätt av observatören/fotografen så jag betonade att han alltid är bärare av obsen.

Döm sedan om mina känslor när jag får ta del av den fortsatta utvecklingen. Några Ölandsskådare med den mycket duktige Tobias B i spetsen och tillika fotograf hade varit på havsskådning i Halland och plåtat

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242360.JPG

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242361.JPG

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242362.JPG

Denna labb är säkert bestämd till en kustlabb och Tobias B kunde också påpeka hacket på vänsterarmen på mellersta bilden! 8 h tidigare i Halland men på gränsen till visshet samma labb som Per L plåtat samtidigt som han kommer på att hans foton nog i själva verket föreställer samma labb. Två missar och en hit för mig. För att vinna måste man kunna förlora! Punkt 2 i min skådartripod!

Sannolikheten om en kustlabb kan väl närmast beskrivas av dagens (2 sep) sträckrapport från Revsudden, 43 kustlabbar, en fjällabb, ingen bredstjärtad labb. Litet förrädiskt dock och man måste nog säga att “fjällabbsbilderna” tagna på en Lappländsk fjällhed eller den “bredstjärtade” i Kattvik men kring jul istället knappast fått någon att reagera om observatören så sagt.

Vid en närmare granskning kan man på alla bilder se ett litet ljusare nackdok, typiskt för så här mörka kustlabbar. Det är också just dessa, litet ovanligare kustlabbar som tydligast visar drag av de andra arterna som vita spolstreck, dubbelfläck och tvåfärgad näbb. Vanligast hos kustlabbar är också den sk dubbelpiggen som gör den här tydligt trubbiga ändan litet missvisande.

Som en liten avslutande knorr kan man med armarna i kors och utan att se något leka besserwisser och säga kustlabb – sannolikhet!

Har svårt att leva upp till utfästelser i diverse forum om nya inlägg på bloggen. Pansjolivet är mer hektiskt än jag kunnat drömma om. Gör nu ett försök alltmedan grannen jobbar för att undsätta de instängda chilenska gruvarbetarna. Den pneumatiska borren går för högtryck i hans badrum.

Själv låg jag under tandläkare Torborgs pneumatiska borr häromdagen. Efter en laddning bedövningssprutor och en halvtimmes borrande, stönade hon till sköterskan: “En giganternas kamp!”. Sedan städlades Skeppshultshingsten och med sedvanliga omvägar (vänster blir så lätt höger i pensionärens rika tankevärd!) 2,5 mil till Kålltorp för att köpa en universaldusch. Denna installerades igår, men jag glömde en packning och hade ingen adekvat skiftnyckel så duschtesten orsakade en smärre översvämning. Fick låna kraftigare nyckel av David, när jag cyklade några mil med Pascal till tennisträning.

Idag till grannens bröl funkar dusch och tänder hyggligt. Jag har nybakt till kaffet och har ätit sunt och rört mig tillräckligt – men tid vid datorn? – kanske litet ändå.

Nedanför köksfönstret går en rådjurshind. Hon är smärt och slank. Sist jag såg henne var hon ganska rund om magen. Någon har sett henne med ett kid och kunde berätta att hon kommit i dispyt med två grävlingar. Säkert var det en av dem jag såg häromdagen. Allt talar för att såväl rådjur som grävling inte bara finns utan också ynglar här! Kan bara hoppas att grävlingarna håller litet styr på brunråttorna. Andra djur som finns här är fälthare, ekorre och fladdermöss (säkert mer än en art?). Väntar med andanom på nästa däggdjur, räv troligast men kanske älg, vildsvin eller varför inte varg. Alla dessa rapporteras ju med viss regelbundenhet från Göteborgs ytterområden.

På fågelfronten rör det på sig. Flugsnappare i trädkronorna och en och annan bivråk mot söder. Tyvärr inget läge för havsfåglar och inget riktigt västdrag men kanon om man vore på Gotland. Aktuellt som trots allt kan dyka upp även vid Joberg är fjällabb och stäpphök. Annars blir det för Anders och övriga att sopa hem blåstjärt, fältsångare, stäppsångare eller vad det nu kan bli. Dvärgörn igår lät som en fin “drink före maten”.

Anders har väl redan haft sin eller vad sägs:

“Idag blev det av,fick se min första havssula och det på Gotland. Var nere vid Rivet redan igår vid 13-tiden och tittade då mest på vitfågel och brydde mig för lite om att titta på alla skarvar.
När jag så kollade upp Svalan igår kväll fick jag till min föskräckelse se att David hittat havsulan bland skarvarna vid 16-tiden. Men som tur var fanns den kvar idag. Fick även se den flyga och dyka.”