Olof Armini om fåglar och natur

Tja, var väl mest jag som dansade på yoga-mattan. Slog upp köksfönstret och där stod dom och gottade sig i den mogna rågåkern – rågen, förutsättning för människan och ölen. Alltså två kovextioner mellan dom och mig, dans och råg/öl!!!

Har lagt oss till med nya vanor med bilen och hittat nya ställen på ön, både när och fjärran. Vi prövar att gå söderut från Västergarns hamn, förbi Valbyte och Hönseriet. Aldrig gjort det på 40 år!! Det var där David hittade öns första Isabellastenskvätta (givetvis underkänd av Ayatollorna i RK sic!).

Jag är förstås litet lazy. Så när Eva promenerar blir jag ofta stående på någon hamnpir med utsikt över Västergarnsviken mot Svältholmen.

Idag bjöds bland annat detta

Några vackra Spovsnäppor och en Mindre Strandpipare.

-92 satt David för sista gången på bussen till Visby. Studenten stundade och han spanade som vanligt av vägen, att kanske efter 3 år hitta en rarris. Och redan i vasskanten av Klinteviken – en VIT HÄGER, en ÄGRETT, den första i området och en av de första på Gotland! Han ringde mig från skolan och jag cyklade ned från Västergarn och fick den på EKOskådningslistan.

I morse så detta, 28 år senare. ÄGRETTEN är en invasiv art i Sverige, häckar på Gotland och kanske snart också i området.

13 ex som “betar” i södra delen av sjön och någon/några i den norra delen. Mäktigt.

Mäktigt också med natthimlavalvets uppvisning. NEOWISE, kometen med tjusig plym strax nedanför Karlavagnen. I söder JUPITER med månar och SATURNUS med ringar. I öster röde krigaren MARS. I gryningen lyskraftiga VENUS i NO – morgonstjärnan. Vilket skådespel. Och tre olika sorters FLADDERMÖSS, som jag också kunde HÖRA, liksom syrsor/vårtbitare – med suveräna hörapparaten!

Och som absoluta russinet i kakan, strax efter midnatt 18 juli, lät stridstjuten under krigsguden, i form av en TORNUGGLA – helt nära, flera gånger. Kanske, samma? – rapporterades på kvällen 26 juli!

Vad som händer nu! När jag var med på Naturmorgon anno dazumal, fick jag lära mig, att intressant var NU eller möjligen STEGET FÖRE. Eva är expert på det steget så jag får väl försöka.

Vid fmfikat/lunchen eller vad satt jag och gottade mig av Vildkaniner, Harpaltar och minnet av Fladdermöss och den fiktionella Neowise (naturligtvis moln höger om och lite lägre än Karlavagnen).

Så äntligen något!? – en kråka. Nej, måste vara en rova. Ormvråk väl, men nej! – kanske brunhök? Än bättre en BRUNGLADA som vinglade runt kyrka. Eva rusade efter kameran och jag slet. Till slut – kanonfotografen.

Kunde sedan också manipulera bilden.

Bidde nästan en Rödglada med den kluvna stjärten. Kluvet i dubbel bemärkelse, men beror nog på den slitna dräkten. Och kolla bred vingspets, prop kort stjärt, inget rödstick, inget tydligt vitt på vingundersidor och lita på observatören. Men kameran kan vara ett lurigt substantiell Proof -HÖ

Flera år sedan. Men nu med Yaris och karantän!

Strax före skymning gled vi iväg, nästan ljudlöst, Yaris och jag.

Vi kan vägen till Roma kyrka, där Eva och jag bytte ringar 2005, för andra gången, vitt guld mot gult.

Så förbi Dalhem och Hörsne. Och där stod Calle T vid en sydlig tarm av Gothemsån. En gigant, men inget spännande utom det fantastiska – stilla, stjärnklart.

Jag for vidare norrut längs Gothemsvägen öster om myren. En avlägsen Kornknarr, en Nattskärra lät grodlikt, fyra Trastarter sjöng samtidigt. Vid myrens nordspets vek Yaris upp på Gothemsbron. Jag stannade och lyssnade på Kärrsångare och Kornknarrar. CT gled in bakom Yaris och som proffs fiskade han upp en agent-parabol – och visst! – avlägset det omisskänneliga lätet av en Vaktel. Mina öronsnäckor räckte inte riktigt till.

Men vid nedfarten till myren stannade vi igen – och lyssna, njut!

Minst tre Vaktlar, Kornknarrar, Rapphöns och på hemvägen efter midnatt på varsin sida vägen två Gräshoppsångare.

Bara att njuta och vegetera bland spelande Enkelbeckasiner, sträckande Morkullor, jagande Nattskärror och tiggande Hornugglor plus det andra redan nämnt. Saknades bara det där KAFFET!

Naturligtvis undvek den smidiga Yaris och den skicklige chauffören Rådjur, Rävar, Igelkottar, Skogsmöss – inte att se, men att demolera. Och mjuklandade på 510 i Västergarn.

Fick det här från David och Klimpfjäll

För exakt 45 år sedan, 10 mil norrut. Vi – Eva, Olof och David(knappt 2 år) – befann oss på Viterskalsstugan.

Vi hade tagit Blå bussen till Storuman och fortsatt till Hemavan. Chaffisen hade satt av oss vid stigen upp mot Syterdalen. Han småskrattade åt mig som enligt sed valde ut en slana, att tälja en vandringsstav. Sedan axlade jag 20 kg packning över bröstet och konten med David över ryggen. Bussen for iväg och jag tog några steg uppför den branta stigen, innan jag satte mig ned. Lämnade Eva och David vid vägkanten och travade upp till trädgränsen. Slog läger till sången från bergfink, gråsiska och Blåhakar (livskryss för mig!). Gick ned och hämtade upp Eva, David och resten av packningen.

Natten magisk, ljus med fågelsång och knarrande Dalripor. Men våra Coop-budget-sovsäckar inte lämpade för fjällvandring. Eva och jag turades om, med David inpackad i fårskinn som värmekrus.

Vilken känsla när vi vandrade ut över fjällheden med sjungande Lappsparvar och eleganta Fjällabbar, som försvarade sina bon. Vi passerade den strida Syterbäcken och läskade oss i det klara vattnet, innan sista stigningen upp till Viterskalsstugan. Där hälsades vi av C-J, nybekannting, som sedan intervjuat mig på radio-Örebro, haft David som prao på GP och haft 2 barn på Donnergymnasiet i Göteborg. Men här ung stugvärd, som aldrig sett något liknande, en stultande 2åring, blöjpaket… i kontrast till några vältränade och exalterade ungdomar som hypade över den vilda naturen övernattat i stugan.

Jag gick igen tor för att bryta vår lägerplats. Sedan kamperade vi i Viterskalet under ca en vecka tillsammans med C-J och en livslång vänskap uppstod.

Vi tog många turer i omgivningarna. Vi badade i jokkar och rullade oss i jökelsnö. En dag kom en mås?, FJÄLLUGGLA!, glidande över den lilla jokken. Mycket Renar, nästan vilda. En flock vackra Fjällpipare.

Minns inte riktigt vem eller vilka som var med. Övernattade i Syterstugan och hade NORDSÅNGARE med C-J, gick ned till sjön med Sjöorrar, drack kaffe med renägare, som inte gillade att C-J skojade om kungen…

Än idag varnas för turen Syterskal-Viterskal via Norra Sytertoppen. Gjorde den i lätt snöfall. Passerade gryt med FJÄLLRÄVAR på uppvägen från Syterstugan. “Coolt”, med modernt språkbruk.

Vi återvände så till civilisationen och intervjuer om vistelse i “African Lunancy” – men det är en annan historia!

Flydde covid19 och karaktän för riskgrupper i Götet. Vi köpte en Toyota Yaris, automat, hybrid, demoex med hjälp av David – och Kaj i Uganda. Bilen köptes “nästgårds” i Södertälje. David körde den till Götet.

Eva köpte och ordnade allt – förstås – och jag våndades – förstås – över att tvingas köra bil ffg sedan typ 1984, då jag gjorde vägarna osäkra i fyra länder, Sverige, Norge, Finland – och Indien. Där jag skjutsade samme Kaj till Delhi airport i en sprillans CD Volvo. Har också roat mig med en Kawasaki i Harare. Sååå… och det har hittills gått fint ca 100 mil, natt, landsväg, tung stadstrafik det mesta.

18 maj bar det iväg, 32mil genom Småland till Oskarshamn. Eva hade gjort fin matsäck för några stopp. Kunde klämma trana, ormvråkar, en fiskgjuse, 3 rödglador och så en BRUNGLADA mellan Nässjö och Vetlanda, finns några häckningar i Småland!

Fin väntan i Oskars hamn innan elegant ombordåkning. Vi hade egen hytt och efter teoretisk träning av nattkörning via instruktionsboken och en timmes sömn.

Vid midnatt ut i den gotska natten. De tre milen till Västris och röda stugan gick galant. Härlig välkomstplansch och honung från Monika och Jan-Erik. Päävi och Hans-Åke var inte sämre med blombukett.

Men inte förrän tre vaggade en nattkör av Näktergalar oss till sömns. Och på morgon/fm väcktes vi av Tornseglare, som våra första år på Gotland hade 19 maj som ankomstdatum.

Och bättre blev det till kaffet. En VIT STORK kretsade högt ganska långt in mot Sanda. Säkert den som setts tidigare på Sudret och jag var säker på att missa. Också mix av Halsbands-och Svartvit flugsnappare, spännande hybridvibbar och blandad sång.

20e bilade vi till Willys på Skarphäll och till Waldarfve för handling i Coronatider. Den 21e turade vi Hammarudd och fick efter en stund plats vi kaffebordet. Och jag kunde på parkett “räkna” in Davids SVARTBUKIGA PRUTGÅS. Liten tröst för Styltlöpare och allt annat han räknat in. Vi var barnsligt glada för vår touring med Yaris.

29 maj klongade mobilen under mitt frustande morgonpass och frukostbestyr. Efter 17 min förbarmade jag mig, Gotlandsband och VÄSTERGARN och va,va STYLTLÖPARE i hamnen. Raskt i bilen, mötte Anders i Sandakorset och på bron över Paån, Thomas som lugnade “Den är kvar!”

Så ropar Micke, stolt upptäckare, från Piren, “Den lyfter”. Alert fångar jag in den med lille-Swarren när den drar söderut längs Svältholmen. Det hängde på sekunder, Sverige- och Gotlandskrysset! Än knappare för Tudde som lånade Mickes tub för att se den svänga in över Kovik.

Den turnerade sedan Gotlands västkust i en vecka. Precis på samma vis som Ölandsfågeln tidigare. Foton talade för att det var samma fågel. En repris på Svartbuken, det som ses på Ölands N…

Kanske inte min önskeart, men ändå.

Mer så på Pingstdagen då det lät rörsångarlikt när jag gick upp för utomhustrappan till kylskåpet på vinden. En sångare satte sig i trädridån. En vadå??? Iduna ngt STÄPPSÅNGARE – spontant och jag kastade mig dödsföraktat nedför trappen efter kamera. Bidde inget mer, den försvann. tröstade mig senare ute vid fyren med Busksågare, Sibirisk Gransångare och Höksångare. Inte fy skam …

…men revansch stundade. 4e sommardagen gasade jag tidigt, ensam i Toyotan söderöver. I Hablingbo en Svartkråka, innan jag stegade från parkeringen vid Hoburgen till tonerna av Lundsångare och Busksångare till gänget på plats

och STÄPPSÅNGAREN, som sjöng och visade upp sig. Uj, uj – visst har jag sett den och hört den, tom sida vid sida med kusinen SAXUALSÅNGARE i Indien, men LBJs (Little Brown Jobs) är ändå något extra.

Än häftigare när Bimbi, hövding på ringmärkningen visade upp, både Lundsångare och Mindre flugsnappare. Och sedan larmade ut ytterligare en Iduna på andra sidan Rivet, upptäckt av Tårtan och Mikael.

Rumble in the Jungle och efter litet letande hittade jag, med en okänd skådare en sångare som jag bestämde till STÄPPSÅNGARE se nedan

Stor förvirring när foto av Tårtan och Mikael först antogs vara en Eksångare och sedan Busksångare. Blev ett utropstecken när Fredrik A tagit bilder som föreställde en Stäppsångare (min – hö,hö!). Även denna kom att diskuteras, några karaktär talade för den snarlika/närbesläktade Fältsångare. Hur som mycket spännande och njutbart och jag återkommer med litet utförligare spekulationer.

Busksångare hann bli en riktig önskeart, efter att jag kommit till Gotland sensommaren 1980. En plomb som inte löstes på direkten eller senast vår/försommar 1981. Vet att jag midsommar 1981 på St Karlsö beklagade mig för en rutinerad skådare. Han skrattade litet och tyckte att BS tillhörde arter utanför Sverige och skulle ses på sina autentiska platser. Siikalahti i sydöstra Finland, föreslog han.

I juni 1987 tältade jag vid Siikalahti. Läste Kunderas “Varats olidliga lätthet”, träffade danskar som sett Svart panter i Taman Negara, där jag varit 1986, och Albatross i Gilleje. Åkte med en finsk rallyförare/skådare till Värtsile för sjungande Träsksångare. Hittade själv en Gyllensparv – och förstås – en himla massa BUSKSÅNGARE!

Men innan dess hade David och jag cyklat ned till Hoburgen dagarna före midsommar 1983. Vi tältade nere vid Barshage och i den stilla morgonen, en järnnatt, -5°c, en Kungsörn på en kvarnvinge, en avlägsen Näktergal och så vid Sundrekastalen, Crystal clear in the night, BUSKSÅNGARE!

Och som så ofta när man öppnat proppen… Bara någon dag senare sjöng en BS för fullt vid Paån. Nästan så jag hörde den in i stugan!

I år har det varit mycket BS i Sverige. Den har ökat, men fortfarande är den inte riktigt etablerad. För en vecka sedan rapporterades 2 ex kring vägbron i Västergarn.

Här en inspelning när man hör en BS, med litet god vilja, bakom Kärrsångare, Näktergal mfl.

Så till KORNSPARV. Kryzzade jag först på Ibiza i april 1975. Vi hade precis landat och bosatt oss i Umeå, ffg i Norrland över huvudtaget, så tåg-flyg-OP i Sth-Jimmy,Gräset och Penja i Knutsby 0ch KS på Ibiza ?!. Litet grön i skådarfracken var jag, så första riktigt fina obsen på KS blev utanför Hjørring oktober 1979 på räv/fasanjakt med Kaj. Ingen jaktlycka men…

Först egenkrysset i Sverige, sent 80-tal och klirrande sången på Hoburgsåkrarna.

Finns nu tendenser att den försvinnande sverigearten är på väg att återhämta sig? På Gotland, sjungande fåglar några ggr och iår sjungande på 2 ställen + ytterligare individer!!

Satte mig bakom ratten häromdan och efter tankning stannade jag vid höga masten innanför Faluddens fyr. Det satt en fet sparv på staketet. Jag såg att en bil stod ute vid parkeringen. Så för säkerhets skull… Och där min gamle vän Anders – återseende efter 2 år trots att vi nästan är grannar – så det kan bli! Han bekräftade min “feta” sparv. Och jag återvände för härliga hör-och synobsar på 2 fåglar. Men när jag skulle dokumentera!! – kaos – kikare, kamera, glasögon, hörapparat…

Sitter snett bakom Staren!

Men så ett gnissel från “ovan där” – härmande Sånglärka? Men nej, en hyfsad bild!

Så en BS – igen, på hemvägen över Mästermyr!

Och idag på Midsommardagen en riktig stänkare och väl ytterligare exempel på ivasivitet, hoppas nilgåsjägarna säkrat sina gevär och helgar midsommarfriden.

Sibirisk Gransångare! Om ni tvivlar gå till infarten på Svältisvägen, titta och lyssna!

Svårt att värja sig. Mitt i en dystopi på Netflix?

Den artificiella världen blir vår värld utan att vi kan consensurera den.

Likt Tanzania, när vi damp ned för två år mitt i “Heart of darkness” och tanken på en leverpastejmacka var paradisisk.

Eller när vi en natt packade allt och flög upp till Umeå. I mörkaste januari och vattnet stod meterdjupt utanför vår okända bostad för en obestämd tid.

Allt lika okänt som Coronaviruset, norrländsk midvinter, Sukumaland. Skrämmande, men lockade också till filosofisk existentiell eftertanke.

Kanske kan jag förklara mitt fågeltittande?

En härlig morgon med gympa och hockeygröt. Två STENKNÄCKAR i trädet.

Eva och jag tillbringar vår hittills månadslånga karaktän med en morgonpromenad på 5-10km. Har under den här månaden alltid hamnat på 25-35 arter om jag kvantifierar/kategoriserar.

Ställen jag når på detta sätt är närmast Johanneberget dit utsikten från balkong och köksfönster hör samt Mossen ca en kvarts väg. Litet längre och några timmars travande är det till Änggården/Botaniska/Slottskogen och Delsjöområdet.

Men det blir lika mycket som fågelskådande en Deja-vu från vår första tid tillsammans på tidigt 70-tal.

Tänk om vi missat det!?

Återkommer med mer om detta, gårdagens och dagens fågelskådande

Tufft-tufft, men görfint väder, ljumt, stilla och soluppgång, när jag stiger av Vesta på Rödstens kaj 0745. Genast hemmastadd och helt ensam – MIN BAG!!

Får gå långt – Galterövägen till sista björkarna – och där en fin flock Gråsiskor, dom har varit absent friends denna vinter. Roligt med den surrande sången.

Blir osäker vid övergången Brännö/Galterö – vilken vik, vilken ö, vilket väderstreck??? Jobbar mig sakta mot Galterö Huvud. Kollar allt, Ejder, Småskrak, Knipa, Skärpip i Brandskärsviken… Det börjar osa DIP!

Men måste sansa mig och se storheten, njutningen!

Efter en dryg timme segar jag mig fram emot den lilla “marinan” på lä/ostsidan av själva huvet. Där är den!!! – PRAKTEJDERDRAKEN – Gött-gött

Hej-å-hå med den fotografen!? Finns fina bilder på Apan. Men jag var först! Eller förstås – bara i min subjektiva värld. Bengan dyker upp och hade precis riggat för rapport, när min plingade in. Andreas låg en hel tur före mig också!

Men när jag gick över på västsidan, nedanför stora Bunkern. I strandkanten på stenarna, VATTENPIPLÄRKAN! Visst var jag först för dagen.

Ingen substantiell profe, men ändå! Kunde gotta mig till matsäcken. Fick gå igenom hela artningen. Gott-gott!

Och som sagt tuff tur, 1,5 mil mm mm

Började med en fin uppstart torsdagen 13 feb. En “jogging”tur med alltid pigge Bernt. Han hade Välen på G men sadlade raskt om. Alert mötte han upp på Sahlgrenska södra med kortast möjliga varsel. Jag messade från bussen.

Först övre snedsprånget och där satt den!

Hyfsad serie bilder som denna. Trots att Bernt hör den från balkongen, så har han inte lokaliserat den förrän nu. Vi misstänker redan ungar i stocken. Ugglan själv är en medel mellan grå och rödbrun fas – om inte kameran ljuger.

Så blev det en stänkare vid nedre Torbjörns mosse, BRANDKRONAD KUNGSFÅGEL. Den sågs snabbt bland flera vanliga Kungsfåglar och en Svartmes. Mkt lämpligt. Påminner om skillnader/likheter – BKS har skarpa svarta mustasch-och ögonstreck som formar en pilspets mot näbbasen, accentuerat av ett brett vitt ögonbrynstreck contra KFs ganska “blanka” ansiktssida med ett MUSÖGA! BKS lätet är mera lätthört för mina öron och kan närma sig Svartmesens!

Tyvärr kan inte Bernt hänga på en morgondag på Galterö. Är jag verkligen redo? – Och med väderomslag, stormen Dennis på G kan man ju ana det värsta. Dippen droppar med saliven. Natten blir orolig. Upp (alltför?) tidigt. Jobbar systematiskt och “lugnt”, hinner elda upp en syntettrasa! Blir fördröjd. Västtrafik strular, det rätar till sig med Ö-snabben från Brunnsparken och på Vesta mot Brännö känner jag en viss tillförsikt. Kan slappna av i deras schäslonger. Andas djupt och tar det lugnt. Spanar av, ser att jag inte riktigt minns geografin. Jättefint väder, lugnt, stigande sol… Men inget förlösande – känner en viss oro.