Olof Armini om fåglar och natur

Och så öser det på, en Större lira vid Falsterbo da´n därpå, helt osannolikt och David åter på plats. Så dräller det in stäpphökar, tajgasångare och allehanda munsbitar –

“De komma från öster, de komma från väster…!” – eller hur den gamla slagdängan gick?

Det laddar för en all-time-high denna höst efter en medioker vår och en all-time-low summer.

Själv alltid på plats!? Kämpade till mig ELEONORA och BALEAR på silly övertid. Men trynade i The Concrete Capitals, Stockholm och London när springfloden bröt fördämningarna – hopplöst.

Men en fighter ger aldrig upp. Härliga stunder kring Evas födelsedag, skönt och gott i Huvudstaden och så en barndomsdröm, BÄVERDALEN i Haninge, som stigen ur Disney´s naturlyrik.

Och London! Härliga 6 swinging days. Kanske man som skådare? – överallt händer det saker. En suverän 3-h promenix. Först med Eva genom ett vibrerande Belgravia till “natursköna” Kensington park, några Minervaugglor livar upp liksom mängder av Halsbandsparakiter och Svartkråkor.

Eva kör Notting Hill medan jag drar norra delen av Kensington och Hyde park. Och sedan Sherlock Holmes´ Baker street helt upp till Regent´s Park. Walking rekommenderas av alla insiders – du insuper atmosfär, du ser, du får motion och det tar inte mer tid!!!

Regent´s Park, ett Slimbridge i miniatyr. Där finner du alla dom där “escapes” vi talar om, frittflygande, häckande, hybridiserande, vingklippta. Nu släpptes ett hundratal producerade “adepter”, Salskrakar, Afrikanska Visseländer mm. Tumultet fick mängder av andra änder att ta till vingarna, asiatiska, afrikanska, amerikanska.

Intressant då att titta på aktuella och presumtivt aktuella Wildfowles; –  Vitögd dykand, Ringand, Amerikansk Brunand, Svartnäbbad Brunand, Praktand, Gulkindad Kricka, Blåvingad Årta, Svartand, Kanelårta, Kamskrake, Buffelhuvud – vilket eldorado – och som sagt, var går gränsen!?

Fina studier

MINDRE BERGAND, Hane. Grov marmorering på mantel och flanker. Armpennor vitspetsade och handpennor gråspetsade. Toppat bakhuvud. Purpurgloss på huvudet och just näbbnageln svart.

Blåvingad årta, Buffelhuvud, 5 Kamskrake Knipa o Buffelhuvud.

Gött och så en helt kryzzbar

Vänder bort blicken, men jag är väldigt nöjd  och mår fint!

Märkvärdigt tyst och fridfullt i Belgravia, inte långt varifrån Kung Roger och jag bodde anno – 68(?).

Efter att ha inmundigat först “normal” frukost och sedan en full engelsk dito med bönor, ägg, toast, bacon och lammkorv kände vi oss redo. Blev Harrod´s för Eva och jag fortsatte till The Serpent, det ormlika vattendraget som klyver den jättelika parken i  Hyde Park och Kensington Park.

Ramlade in litet tättingar bl.a. Cettisångare, en relativ nykomling i Englands avifauna. Fina två timmar i solsken. Så en auberginewrap utanför Harrod´s i glansen av eliten från Österlandet.

Kanske ett omen att dessa Vita Pelikaner är ättlingar till en gåva från Ryske Ambassadören samtidigt med Hundekoertens storhetsperiod på 1600-talet!

Blev mer rotande i Hyde, StJames, Green parkerna på måndagen och tisdagen. Å ena sidan verkar det mesta välskött, men det finns också mycket “happy go lucky”. Många av fåglarna häckar med varandra – och med andra. En del flyger fritt andra är prydligt vingklippta eller ringmärkta. Spontana rariteter dyker upp.

Regents park, som jag besökt idag onsdag och som ligger några km i norr och som har regelbundet utbyte med övriga parker. Där dök det plötsligt upp en Gulnäbbad lira!

Man kan inte låta bli att tänka om det dyker upp en intressant fågel, så infångas den och vill man att den skall stanna så… Då påminner det inte så lite om – Skall en infångad, ringmärkt fågel, som visas upp räknas!?

Likheten med Bharatpur har jag tidigare påtalat.

Så varför inte njuta av att hitta och bestämma

Hur vilda är dom ibland hemma hos oss??? Rödhalsad gås, Vitkindad gås, Fjällgås, Spetsbergsgås, Dvärgsnögås och Striped Teal, en sydamerikan, som är mycket vanlig i Parkerna.

Hade Minervauggla fint både med Eva i Kensington och sedan i Regent´s och då kan man tycka, men icke! Den introducerades under 1800-talet och har sedan etablerat sig som den mest lättsedda ugglan i Storlondon.

0400 tjuter mobilen. Samtidigt förkunnar BEA, British Airways att det är dags, direktkoppling till boardingkorten, som fixats via check-in-online. Huj, va´de´går – och vi är båda på hugget. Med lättaste packningen någonsin, varsitt handbagage plus varsin cabinväska!!!

David skjutsar smidigt till Landvetter, tack för det – trevligt snack dessutom.

På aeroporten går allt som en dans, Eva är en fena på att få med även det omöjliga. Planet går som en klocka och serverar skinkcroissanter till kaffet, mums.

På väg att bli småsegt på Heathrow, men alla framgångar hittills har bemannat oss med styrka. Vi satsar och debuterar båda i Londons Underground. Blue line till Acton Town så Green line till Victoria. Där lyckas vi baxa oss genom Sunday Morning – London till Ebury Street 66 och Belgravia B&B. Grymt charmigt i absoluta grannskapet till Österländska shejker och Ryska tycooner, vår egen PG Gyllenhammar icke att förglömma.

Eva, naturligtvis, fixar en full engelsk frukost i vänta på rummet.

Och så bär det iväg, klockan är inte mer än strax efter middag. Eva fixar biljetter till Buckingham, så StJames och Green Park.

Svartkråka första arten tillsammans med duva.

Två karaktärsarter. Finns gråkappor, men de är sällsynta här.

Dammarna svämmar över av intressanta fåglar. Särskilt för att många är vilda eller åtminstone halvvilda. Själva idén och uppbyggnaden bygger på lång tradition av nytta och nöje. Påminner därför om och har nog tjänat som förebild för  tex Bharatpur.

Vi hittade

Svart svan, en hane, Nilgås och Kopparand.

Alla har de sina historier.

Svart svan fanns inte, som den svarta tulipanen. Men så dök den upp och fick mynta uttrycket “Svart svan” om något som man inte trodde fanns men som finns!

Nilgås, en afrikansk fågel, som numera är en av de vanligaste fåglarna i parkerna.

Kopparand, en hotad art, åtminstone ställvis. Har inplanterats, men tveksamt med just den här individen. Amerikanska kopparanden har dock etablerat sig i England. Jag har sett tidigare här men inte denna gång.

Halsbandsparakit, Rödhuvad dykande och Mandarinand är ytterligare arter som etablerat sig med livskraftiga stammar – och är vanliga.

Litet kul med en nästan utfärgad Kamskrakdrake, men igen…

Så parkernas Grå ekorre från over there. Infördes i området kring 1870. Har slagit ut sin artfrände, den Röda ekorren, och symboliserar parkernas egna “ekosystem”.

Anno 1946, när undertecknad föddes, höll bävern fortfarande på att blåsa liv i en liten svag stam som återkommit från en total utrotning under 1800-talet. Fascinerades på 50-talet av Disneys naturfilm “Bäverdalen”  och kunde väl aldrig drömma om att få se bäver först i Umeå på 70-talet, sedan i Örebro på 80-talet och ett halvsekel senare i Göteborg och i Sävån, som flyter genom min barndomsstad Alingsås!

Och så igår mitt i huvudstaden, i Handen, 5 min från Per och Christinas lägenhet. I ett litet skogsområde, där allt möjligt kan förekomma. Dessa karaktäristiska gnag – och trädfällningar om inte naturvårdarna hinner före.

Och där finns tom en hydda.

Inte att förväxla med andra “hyddor” i detta på alla möjliga sätt spännande område.

Disneyfilmens bäver är den Amerikanska bävern (Castor canadernsis), medan den svenska bävern företrädesvis är den Europeiska bävern (Castor fiber). Den större Amerikanska bävern finns inplanterad på sina håll i Europa. Hybridisering lär inte förekomma. De har olika kromosomtal.

Detta var Stockholmsresans naturbehållning om inte sista timmen med snabbtåget i motljus presenterar något!

Avslut på Gotland – för denna gång

En ÄGRETT, nu med gul näbb i icke-hackningsdräkt flyger in i vassen med  några fouragerande SKÄGGMESAR.

Gött och det blev en minst sagt god avslutning!

Spurtpriset i augusti anades redan 28 juli med Anders och Lennart på Hoburgen och BRUN GLADA, MEDELHAVSTRUT, SVARTTÄRNA… Så nätt mellanspel med Bernt på Hönö och BALEARISK LIRA, MINDRE LIRA, STORLABB… Tillbaka på Gotland, Anders på Hoburgen igen och en 2K STÄPPHÖKSHANE.

Och så ELEONORAFALKEN i topp. 222 arter på BRG! Inte som förra året men ändå inte så pjåkigt.

Vad gäller för superobsar, hur rangordna? Många faktorer, förväntat, oväntat, upptäckt, sällsynthet, svårhetsgrad, dragbart…

Den cyniske skådaren anammar gärna uppfattningen att beteckningen litet slarvigt används för observatörens illusion av en händelse. Och att observation bara skall användas om consensus för händelsen.

Håller med om att det är ett dribblande med vokabulär och om man säger att varje individuell illusion är den enskilde observatörens egen consensus så…

Men till mina superobsar. Som enskild art platsar Eleonorafalken i flera. Kanske inte så konstigt med en så karismatisk fågel.

1983: 17.7 observerades Sveriges första Eleonorafalk på Öland. Subad mörk fas

Superobs 1: 

Från Håkan Anderssons IF-båt. Hårdjott och inte läge för närmare studier. Men särskilt i efterhand ett ljuvt minne.

27-30.7 fattade samma falk posto på Lilla Karlsö.

Superobs 2:

1985 Vi tillbringar några veckor i Provence i Södra Frankrike

Superobs 3:

2016 Och så denna 28.7

Superobs 4:

Obsarnas valuering ändras med tid. Men just nu vete fåglarna om inte…??? Typiskt kanske att två av tre fåglar gäller mörk fas fastän den omvända proportionen gäller för beståndet!