Olof Armini om fåglar och natur

GÖTT på Göttland. Vi mår prima. Knäet bättre än på länge. det ger fina promenixer – och en del godsaker.

Brukar vara en “silly season”, när en del övervintrade gett upp och innan vårinflödet. Har jag kännt av. Som alltid mycket fågel men ont om överraskningar. Varit litet självgod efter Lodjuret i Småland. Läste förresten att vi också åkt genom ett vargrevir – i Ulricehamn!

Det har blivit några kul återfynd.

En mycket vacker hybrid KandagåsXGrågås, som jag såg förra året vid fyren på fairway till 18:e och sista hålet. Nu var den med (samma?) Grågäss vid Svältisvägen.

Den präktiga Myskankan som huserat i Klintehamn sedan typ 10 år. Satt och gottade sig i solen på Varvsholm.

Och så den här som spanades in ffg 1 april 2018. Foto från då!

Den gav litet vibbar av Rödhuvad dykand och larmades som möjlig RD hona. Dykandkänslan bestod om än mycket vagt. Den höll ihop med Gräsänder och ett sådant inslag motsades inte av vingöversidan. Spånade med hybrid GräsandXRödhuvad/Peposacaand.

Som sagt kul återseende efter 3 år på exakt samma ställe!

Djup i mitt minne ligger min farfar Harrys “skröna”, när han motionerade i början på förra seklet. Motionerande då var spatsergång, kunde vara barfotagång på Slottskogens daggvåta gräs eller litet tuffare, rask gång runt Delsjöarna med cigarr och promenadkäpp. Cigarr för att han var för ung att bruka tobak inom innersta stadsgränsen.

“Skrönan” bestod i en syn(villa?) av en Lokatt uppflugen i ett träd. Den skapade en för mig livslång fascination för vilda kattdjur med öronspetsar. Farfars dotter, min faster Karin, följde upp familjetraditionen genom att spana in en Lo på 80-talet i den vilda Bohusländska skogen vid Djupepallen.

Ytterligare en generation, så var turen min. Har kämpat på väldeliga. Ökenlo på jakter och nattliga bilturer i Tanzania. Rödlo, Bobcat, på nattlig tur i Everglades. Med vår svenska Lo har det varit segt tills Estland öppnade sina gränser, ett veritabelt eldorado av vildmark och massor av vilda djur, även alla våra stora rovdjur. Varg, Mårdhund, Mård, tom en Järv sågs jättefint “by foot” och även flera gånger Lodjur, som hade lega på gångavstånd från mitt härbre!

Men för äkta Arminsk tradition krävdes en svensk obs, helst omgiven av litet mystik – HÖ. Och den kom!

För att vara en god spotter krävs förväntningar. Något som fågelskådningen lärt mig. Samtidigt som man måste se upp med att förväntningar lätt förvränger perceptionen så…

9 mars 2021. Det är skymningsdags och vi har passerat Jönköping. Det vilda Småland omslöt oss. Snöyra, 0°, svårkört, men litet trafik. Vi hade passerat åtskilliga trafikoffer, räv, hare, ett rådjur. Fanns det litet förväntan bakom koncentrationen att köra? Kanske Varg som varit aktuell senaste tiden på flera ställen i Södra Sverige.

Förväntan borde varit Lo! Efter Nässjö plöjde vi rakt igenom reproduktionsområde 3 i Jönköping län. Mars är månaden för licensjakten, där 5 av 8 djur redan skjutits. Alltså grymt läge!

Och strax före Ekenässjön hoppade en Lo över vägen med sina långa bakben. Och en mötande bil som var närmare än vi måtte ha fått hjärtat i halsgropen. Våra hjärtan bankade av glädje över synen och stolthet över att föra den Arminska traditionen vidare.

Här en beskuren skärmbild av vad som kan vara “vår” Lo. Tagen på en skogsväg med närhet i tid och plats!

Observera de höga bakbenen! Nästan för bra – Va,va